Postadress Besöksadress Telefon/Fax Webb/E-post
010-224 90 00 (vx) www.lansstyrelsen.se/vastmanland 010-224 91 10 (fax) vastmanland@lansstyrelsen.se 721 86 VÄSTERÅS Västra Ringvägen 1
VÄSTERÅS Juridik
Karin Spångberg Telefon 010-224 93 50 karin.spangberg@lansstyrelsen.se
Patricia Larsson Leo
p.larsson-leo@hotmail.com
Överklagande av bygg- och miljönämnds beslut gällande klagomål på spridning av avloppsslam
Beslut
Länsstyrelsen avslår överklagandet.
Redogörelse för ärendet
Bygg- och miljönämnden i Hallstahammars kommun, nedan nämnden, har den 16 april 2020, dnr. 309/20, beslutat att förelägga Lisjö Säteri AB följande
försiktighetsåtgärder vid spridning av avloppsslam på fastigheten Uppsala 2:6:
-totalt får max 1 169 ton avloppsslam spridas.
-om hästgödsel och avloppsslam sprids på samma skifte ska hänsyn tas till båda gödselmedlens näringsinnehåll och beräkningar göras så att den totala mängden tillförd ammoniumkväve inte överstiger 150 kg/ha och spridningstillfälle för slam och 170 kg/ha och spridningstillfälle för stallgödsel samt att tillförd fosfor inte överstiger 22 kg/ha och år.
-erforderligt skyddsavstånd ska hållas till vattenförande dike om minst 10 meter.
Finns risk för näringsläckage vid spridning (t.ex. häftig och oväntad nederbörd) bör även skyddsavstånd till dräneringsbrunn ökas till 10 meter.
- -Om slammet kommer från olika slamfraktioner ska kopia på analysresultat på aktuell slamfraktion sändas till nämnden.
-Då det finns risk för olägenheter på grund av luktstörningar från slammet får inte slamspridning ske närmare än 50 meter till enskild vattentäkt och fastighetsgräns för närliggande och befintliga bostadshus. Om fastighetsägaren inte gett sitt medgivande ska 100 meter till bostadshus hållas.
-Inom en vecka från att sista transporten med slam tagits emot på fastigheten ska slammet spridas och myllas ned.
-Ovanstående slam får inte tas emot och spridas efter den 25 maj 2020.
-Medgivande till spridning av slam gäller endast det REVAQ-certifierade slammet från Flens och Katrineholms reningsverk som anmälan/informationen ovan omfattar.
Biototal AB har informerat nämnden att man med början i vecka 17 kommer att lägga upp slam på fastigheten Uppsala 2:6. Slammet ska spridas och myllas ned så snart allt slam avlämnats. Biototal AB har inte tagit jordprover på marken där slammet ska spridas med avseende på metallhalter. En markkartering har dock
gjorts för att se vilken fosforklass jorden har på aktuellt skifte. Produktblad med analysdata på slammet har lämnats till nämnden. Spridningsarealen är 53,6 ha och totala mängden slam som ska spridas är 1 168,48 ton. Inlämnat dokument avser femårsgiva. Förutom slam ska även 250-300 ton hästgödsel spridas på samma skifte. Då det inte finns misstankar om att jorden på aktuellt skifte skulle innehålla förhöjda metallhalter genom att åkermarken kan antas ha hög ursprunglig halt av någon metall finns inte lagkrav på provtagning. Däremot krävs provtagning om det planeras ytterligare spridning framöver. De analysdata som presenterats för nämnden bedöms vara förenliga med de lagkrav som ställs på slam som ska spridas på åkermark. Med hänvisning till de uppgifter som redovisats på slammets sammansättning samt resultat av markkartering av den tilltänkta åkermarken bedömer nämnden att den femårsgiva som anmälan avser ska kunna klaras.
Hänsyn bör dock tas till den hästgödsel som ska spridas så att inte givan av fosfor eller ammoniumkväve blir för hög. Då det finns risk för olägenheter på grund av luktstörningar från slammet när detta hanteras bör erforderliga avstånd till
bostäder hållas. Ett avstånd på 50 meter till enskild vattentäkt och fastighetsgräns för närliggande och befintliga bostadshus och 100 meter till bostadshus om inte fastighetsägaren gett sitt medgivande, bedöms som skäligt krav. För att förhindra näringsläckage ska skyddsavståndet till dräneringsbrunn och vattenförande dike uppgå till minst 10 meter.
Patricia Larsson Leo har i skrivelser daterade den 23 och 30 april samt den 12 maj 2020 lämnat klagomål på olägenheter från slamspridningen inom Uppsala 2:6. I skrivelserna anförs sammanfattningsvis följande. Helt utan förvarning på morgonen den 21 april började det gå lastbilar med släp i skytteltrafik på
den lilla grusvägen förbi Patricia Larsson Leos bostad, väg 612. Lastbilarna var fullastade med avloppsslam och lasten var otäckt. Transporterna har också dammat och trots flertalet påstötningar kom ingen vatten- eller saltbil förrän den 24 april när transporterna av slammet slutat att gå. Vägdamm innehåller kvarts som är mycket farligt att andas in. När sedan slammet började spridas blev det ännu värre, då dammade det både från trafiken och slammet. När slammet lossades från lastbilarna uppstod jättestora dammoln från slammet som spred sig långa sträckor med vinden. Slamspridningen orsakar psykiska och fysiska olägenheter för Patricia Larsson Leo och hennes familj. Stanken är påtaglig och dammet innehåller ämnen som kan medföra allvarliga skador på lungorna. Trots att fönster och dörrar hålls stängda tränger lukt och damm in. De boende kan inte vistas utomhus på grund av olägenheterna. Till och med
husdjuren riskeras att skadas av dammet. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningens inspektörer genomförde inspektionen för sent för att uppleva olägenheterna av dammet. Inspektionen genomfördes vid en tidpunkt när lukten inte var så påträngande som den kan vara. Stanken avtar beroende på om vinden går åt ett annat håll men kommer tillbaka när den vänder igen. Luktstörningarna har pågått till och från i en dryg vecka. I detta fall ska det röra sig om 4 335 ton avloppsslam plus en mindre mängd hästgödsel som spridits på 53,6 ha, vilket rimligtvis borde ge knappt 81 ton slam/ha. Slammet ska enligt en lantbrukande granne som bor alldeles intill, varken ha plöjts eller myllas ner som det ska göras inom 12 timmar
för att undvika lukt och damm utan bara harvats ut och ligger därför ytligt. Kan det verkligen vara tillåtet att sprida sådana mängder slam och dessutom vid den handpumpade brunnen som finns på skiftet? Hur ställer sig kommunen till att lakvattnet och gödningen från slamspridningen riskerar att förstöra dricksvattnet?
Detta kommer föras vidare i bäckarna och dräneringarna som leder till både Svennbybäcken och Stäholmsbäcken som båda utmynnar i Mälaren. Är det tillåtet att endast harva runt slammet på åkern istället för att plöja/mylla ner det?
Uppgifterna om 33 transporter av slam stämmer inte med verkligheten. Enbart den 22 april 2020 gick minst 25 lastbilar förbi Patricia Larsson Leos bostad.
Den 29 maj 2020, § 50, har nämnden beslutat att avslå Patricia Larsson Leos klagomål på spridning av avloppsslam inom Uppsala 2:6 med motiveringen att händelsen inte utgör en olägenhet för människors hälsa. Som bakgrund till och skäl för beslutet anges i protokollet följande. Patricia Larsson Leo har framfört tre klagomål, 23, 24 samt 27 april 2020, angående slamspridning på fastigheten.
Klagomålen gäller framförallt dålig lukt, buller samt att hanteringen dammar.
Klagomål på transporter förbi Patricia Larsson Leos hus kommer nämnden inte att handlägga då vägen ligger i Köpings kommun. Biototal AB och David Edén/Lisjö Säteri meddelade nämnden att man hade för avsikt att sprida REVAQ-certifierat slam på fastigheten Uppsala 2:6. Att sprida avloppsslam på jordbruksmark är inte en anmälningspliktig verksamhet. Förutom slam planerades även hästgödsel att läggas ut. Verksamheten beräknades ta cirka tre dagar varför bygg- och
miljöförvaltningen bedömde åtgärden som godtagbar trots att lukt kunde uppstå.
För att en störning skall bedömas utgöra olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken skall tre kriterier uppfyllas:
1.Störningen ska medicinskt eller hygieniskt påverka hälsan menligt.
2.Störningen ska inte vara ringa.
3.Störningen ska inte vara tillfällig.
Utkörning och spridning skedde tisdagen den 21 april 2020 till fredag förmiddag den 24 april 2020. Bygg- och miljöförvaltningen har varit på plats och kontrollerat lukt och damm efter avslutad spridning. Måndagen den 27 april 2020
kändes ingen särskild lukt. Tisdagen den 28 april 2020 kunde lukt kännas om man stod intill åkern men den avtog snabbt med avståndet. Ungefär 300 meter från åkern kändes nästan ingen lukt. Natten mot tisdagen hade det regnat och snöat vilket förmodligen var orsaken till att lukt kunde kännas på nytt. Lukten förväntas avta ytterligare och försvinna helt inom någon dag och bedöms inte utgöra någon olägenhet för människors hälsa. Den bullerstörning som det klagats på av traktorer och lastare är sådana ljud som vanligtvis uppkommer vid
lantbruksaktiviteter ute på åker. Avståndet från klagandes bostad till åkern är längre än 500 meter varför ljudet inte bedöms komma upp till sådana nivåer att de utgör en olägenhet för människors hälsa. Klagomål har också framförts på
vägdamm. Som bygg- och miljöförvaltningen uppfattat klagomålet har vattning och saltning på vägarna skett men inte så snabbt som de boende önskat. Måndag eftermiddag den 27 april 2020 började det regna varför problemet med dammiga vägar löstes. Då vägarna inte längre dammar när man kör på dem bedöms detta inte vara någon olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalken.
Patricia Larsson Leo har överklagat beslutet att avskriva anmälan om olägenheter från slamspridningen och yrkat att, som det får förstås, nämnden ska förbjuda fortsatt slamspridning inom Uppsala 2:6. Patricia Larsson Leo har vidare yrkat att jordprover ska tas på åkern och framförallt kring dräneringsbrunnarna samt att vattenprover tas i närliggande vattendrag och brunnar. Överklagandet innefattar därtill yrkande om att Länsstyrelsen ska utreda om nämnden har brustit i sitt tillsynsansvar, om verksamhetsutövaren har handlat i strid mot gällande regler i miljöbalken och vidhängande reglering samt om verksamhetsutövaren har brutit mot föreskriften om antal ton som får spridas. Patricia Larsson Leo har slutligen yrkat att skadestånd ska betalas av verksamhetsutövaren för de fysiska skador, psykiskt lidande och de egendomsskador som slamspridningen har orsakat.
Nämnden har bedömt att slamspridningen inte utgör en olägenhet för människors hälsa, vilket inte stämmer. Biototal AB och David Edeen/Lisjö Säteri meddelade nämnden att verksamheten skulle pågå i tre dagar. I själva verket pågick den i fem dagar. De hade också meddelat att slamtransporterna skulle uppgå till ca 30 st.
Transporterna, som pågick för fullt i tre hela dagar och tunnade
ut på den fjärde dagen, var åtminstone tre gånger fler än vad som meddelats till kommunen. Beträffande bullerstörningen har nämnden hävdat att klagomålen avser traktorer och lastare, vilket inte stämmer. Klagomålen på bullerstörningar avser den ständiga trafiken som gick rakt igenom Patricia Larsson Leos gård. All denna trafik rev upp mängder av kvartsdamm från grusvägen som är mycket farligt att andas in eftersom det stannar kvar i lungorna. Från slammet avdunstade också väldigt mycket ammoniak, ännu mer på grund av det mycket varma vädret och den kraftiga vinden. Ammoniak förlamar cilierna i de övre luftvägarna vilket försämrar uttransporten av slem och partiklar (Kilburn, 1967) och höga
ammoniakkoncentrationer anses öka risken för respirationssjukdomar (Marschang och Crainiceanu, 1971; Heinrichs et al, 1994). Ammoniaken gjorde de närboendes lungor ännu mer sårbara för kvartsdammet. När sedan själva slamspridningen satte igång spreds enorma mängder slamdamm över hela byn. Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen visade en total brist på intresse för att förebygga olägenheter för kringboende genom att inte förelägga företagen att salta och vattna vägarna före och under transporterna. Inspektionerna som miljö- och hälsoskyddsförvaltningen genomförde gjordes för sent och inte under kvälls- och nattetid då den värsta stanken förelåg. Hur nämnden kan bedöma att lukten och dammet inte utgör någon olägenhet för människors hälsa är en gåta. Patricia Larsson Leo har fått svåra astmasymtom, ont i luftvägar och lungor med andningssvårigheter, svidande och rinnande ögon och en både täppt och rinnig näsa. Besvären är kvarstående, och således inte tillfälliga. Besvären är inte ringa.
En av orsakerna till luftvägssymtomen är den höga ammoniakavgången som uppstod på grund av att avloppsslammet inte plöjdes ner i jorden utan krattades runt på ytan med en harv så att jorden inte kunde ta upp ammoniumkvävet utan det gick rakt upp i luften istället. Nämnden tar inte upp Patricia Larsson Leos påstående att 4 335 ton avloppsslam har spridits åkern enligt dokument i ärendet trots att kommunen beslutat att maximalt 1 169 ton får spridas.
Nämnden har överlämnat överklagandet för Länsstyrelsens prövning.
Den 19 augusti 2020 inkommer Patricia Larsson Leo med kompletteringar i ärendet. I en skrivelse anförs att slamtransporter återigen, sedan den 17 augusti, sker till den berörda åkermarken. Vid kontakt har miljö- och
hälsoskyddsförvaltningen uppgett att någon anmälan om transporterna och spridningen denna gång inte inlämnats till kommunen. Olägenheterna är de samma som vid tidigare slamdumpning. Detta måste utgöra ett miljöbrott anser Patricia Larsson Leo. Till skrivelsen har bifogats en dom från Mark- och miljööverdomstolen från den 20 juli 2020, mål nr. M 7163-19, som gäller
anmälan om anläggande av en lagringsplatta om 3 000 m² och en lakvattendamm om 1 000 m³ och lagring av avloppsslam på nämnda lagringsplatta.
Motivering
Tillämpliga bestämmelser m.m.
För alla verksamheter som påverkar miljön gäller de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. I 2 kap. 3 § miljöbalken anges att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att
förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön, i samma syfte ska vid
yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik. Dessa försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I 2 kap. 4 § miljöbalken anges att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller som har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism.
(Avloppsslam kan anses utgöra en kemisk produkt i MB:s mening eftersom metallhalter i avloppsslam regleras i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.) Enligt 2 kap. 7 § miljöbalken ska alla hänsynsregler tillämpas efter en avvägning mellan nytta och kostnader. Kraven som ställs ska vara miljömässigt motiverade utan att vara ekonomiskt orimliga.
I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1997/98:45, s. 231 ff) framhålls att de allmänna hänsynsreglerna visserligen medför att all verksamhet och alla åtgärder som kan påverka hälsa eller miljö ska bedrivas på ett sådant sätt att olägenheterna förebyggs eller begränsas, men att de måste tillämpas så att orimliga krav inte ställs på verksamhetsutövaren med hänsyn till skyddsåtgärdens effekt och kostnaderna för dem. En skälighetsavvägning ska således göras. Som allmän
riktpunkt för avvägningen anges att kraven på hänsyn inte får gå så långt att det är orimligt att uppfylla dem. Det är den som vill vidta en åtgärd, som ska visa att ett krav på skyddsåtgärd eller andra försiktighetsmått i det enskilda fallet är orimligt.
Enligt 9 kap. 3 § miljöbalken avses med olägenhet för människors hälsa en
störning som, enligt medicinsk eller hygienisk bedömning, kan inverka menligt på hälsan och som inte är ringa eller helt tillfällig. Av förarbetena till miljöbalken (prop. 1997/98:45, del 2, s. 109) framgår bland annat följande beträffande begreppet olägenhet för människors hälsa. Inte bara sådana störningar som kan vara direkt hälsoskadliga omfattas av definitionen utan även sådana störningar som påverkar det psykiska välbefinnandet i inte ringa grad, exempelvis buller, lukt och termiskt inomhusklimat. Bedömningen ska ske på objektiva grunder och utgå från vad människor i allmänhet anser vara en olägenhet och kan således inte baseras på en enskild individs upplevelser i det särskilda fallet. Ringa eller helt tillfälliga störningar omfattas inte av begreppet.
Varje kommun utövar enligt 26 kap. 1 § miljöbalken, genom den eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer, tillsyn för att säkerställa att syftet med miljöbalken och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen upprätthålls och ska för detta ändamål i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av bland annat nämnda lagstiftning. Tillsynsmyndigheten ska genom rådgivning,
information och liknande verksamhet, skapa förutsättningar för att balkens ändamål ska kunna tillgodoses. En tillsynsmyndighet kan, och ska, meddela de förbud och förelägganden som krävs i det enskilda fallet för att miljöbalkens stadganden ska efterkommas (prop. 1997/98:45 del 2, s. 272 f.).
Tillsynsmyndigheten får dock, enligt 26 kap. 9 § miljöbalken, inte meddela mer ingripande tvångsåtgärder än vad som är nödvändigt i det enskilda fallet för att åstadkomma att miljöbalkens regler efterföljs. Det ligger i regel inom
tillsynsmyndighetens skön att avgöra i vilka fall som det är tillräckligt att söka åstadkomma rättelse genom råd och i vilka fall som det är erforderligt och lämpligt med mer ingripande tvångsåtgärder så som förbud eller förelägganden.
Tillfällig lagring av mindre än 10 ton avloppsslam, urin och andra organiska restprodukter omfattas inte av anmälningsplikt enligt bilagan till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Med tillfällig lagring avses lagring under en begränsad period om maximalt fyra veckor under växtsäsong. Däremot bör sådan lagring endast ske under en begränsad tid och under perioden april-oktober (jämför allmänna råd om tillfällig lagring i fält, (SJVFS 2004:62).
För att få användas som gödselmedel på åkermark (eller för att få saluhållas och överlåtas för jordbruksändamål) måste avloppsslam uppfylla de gränsvärden som anges i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.
Naturvårdsverkets kungörelse (SNFS 1994:2) med föreskrifter om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket innehåller krav på registerhållning, kontroll, innehållsdeklaration, spridningsbegränsningar,
gränsvärden för högsta tillåtna tillförsel av fosfor, kväve och sju metaller samt gränsvärden för metallhalt i åkermark. Enligt 6 § nämnda föreskrifter ska avloppsslam behandlas innan det används i jordbruket. Obehandlat avloppsslam får dock användas om det brukas ned senast inom ett dygn från spridningen och användningen inte leder till olägenheter för närboende. Enligt 8 § i föreskrifterna får avloppsslam inte användas om halten av en eller flera metaller i åkermarken överstiger de gränsvärden som anges i bilaga B. Enligt 13 § föreskrifterna ska producenten av avloppsslam föra register över slamanvändarnas namn och adress samt platser där avloppsslammet skall användas. Registrerade uppgifter ska bevaras under minst tio år.
Enligt de allmänna råden till föreskrifter om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i jordbruket vad avser växtnäring (SJVFS 2015:21) bör komposteringen av gödsel i fält i första hand ske under sommarhalvåret (april till oktober), gödseln bör spridas vid närmast lämpliga tillfälle efter det att komposteringen av materialet är avslutad och att kompost som ligger kvar längre än till oktober månad täcks med tätt material. Enligt 8 § föreskrifterna får stallgödsel eller andra organiska gödselmedel under en femårsperiod inte tillföras i större mängd än vad som motsvarar 22 kg totalfosfor per hektar spridningsareal och år, räknat som ett genomsnitt för företagets hela spridningsareal per år under perioden.
Femårsperioden utgörs av en löpande sammanhängande period om fem kalenderår. Enligt 13 § ska, på jordbruksföretag som tar emot stallgödsel eller andra organiska gödselmedel, dokumentation finnas över mottaget gödselslag, vilken mängd som tas emot, vilken mängd totalfosfor den mottagna gödseln motsvarar, datum för mottagandet samt från vem gödseln kommer. För stallgödsel kan uppgifter om vilka djurslag och vilket antal djur gödseln kommer ifrån ersätta uppgiften om mängden totalfosfor. Dokumentationen ska sparas och finnas tillgänglig under minst sex år. Enligt 19 a § får inom känsliga områden
stallgödsel inte tillföras i större mängd än vad som motsvarar 170 kg totalkväve per hektar spridningsareal och år. Enligt 25 § föreskrifterna får inom känsliga områden inga gödselmedel spridas under tiden den 1 november – den 28 februari.
Enligt 28 d § nämnda föreskrifter ska fasta gödselslag som sprids på obevuxen mark under tiden den 1 oktober – 31 oktober brukas ned inom 12 timmar. I allmänt råd till föreskriften anges att på mark där det är möjligt att bruka ned stallgödsel bör gödseln antingen brukas ned så snart som möjligt efter spridning eller spridas genom myllningsteknik. Spridning av stallgödsel och andra
organiska gödselmedel bör dessutom undvikas före eller under helger om olägenheter för närboende kan befaras.
Enligt bilaga 1 till SJVFS 2004:62 tillhör Hallstahammars kommun känsligt område vid tillämpning av föreskrifterna.
Länsstyrelsen gör följande bedömning
Patricia Larsson Leo är bosatt på adressen Tränsta 11, Tränsta 3:5, i Köpings kommun. Avståndet mellan bostadsbyggnaden och Uppsala 2:6, där spridningen av avloppsslam sker, är ca 670 meter. De transporter av avloppsslam som klagomålet avser sker på länsväg 612, som löper genom Patricia Larssons gård.
Mellan Tränsta 3:5 och Uppsala 2:6 finns två andra fastigheter. Med beaktande av att klagomålet berör spridning av gödsel på en stor markyta, och då transporterna till och från verksamhetsstället sker förbi Patricia Larsson Leos bostad, gör
Länsstyrelsen bedömningen att Patricia Larsson Leo har klagorätt i ärendet. David Edén/Lisjö säteri har informerat nämnden om att spridnings av avloppsslam planeras inom Uppsala 2:6 under vecka 17. Spridningen skedde under tisdagen den 21 april 2020 till fredag förmiddag den 24 april 2020. Enligt föreläggandet om skyddsåtgärder den 16 april 2020 fick totalt 1 169 ton avloppsslam spridas på en areal uppgående till 53,6 ha. Avloppsslammet är s.k. Revaq-certifierat, vilket bl.a. innebär att slammet måste provtas och uppfylla gränsvärden för ett 60-tal olika ämnen liksom spårbarhet av varje enskilt slamparti. Enligt informationen från verksamhetsutövaren var det ca 30 transporter planerade för leverans av avloppsslammet.
Inledningsvis finns skäl för Länsstyrelsen att ta ställning till om det finns skäl att ta upp klagomålet till prövning eftersom den störning som klagomålen avser var tidsbegränsad och pågick under tre dygn under vecka 17. Med beaktande av att ytterligare slamspridning kan bli aktuell på den berörda fastigheten är det Länsstyrelsens bedömning att besvären inte ska betraktas som onyttiga.
Överklagandet ska därmed prövas, trots att störningen inte längre fortgår.
Vad gäller Patricia Larsson Leos yrkande om skadestånd för sveda och värk så utgör detta ett civilrättsligt spörsmål och kan således inte tas upp inom ramen för förevarande ärende. Klagomålen som gäller spridning av avloppsslam inom Uppsala 2:6 som ska ha skett med start den 17 augusti 2020 måste med hänvisning till instansordningsprincipen prövas av nämnden som tillsynsmyndighet och första instans.
Patricia Larsson Leos klagomål gäller olägenheter av damning och buller från lastbilstransporterna av avloppsslammet samt lukt och damning från spridning av avloppsslammet. Nämnden har, så det får förstås, avvisat klagomålen beträffande olägenheter från lastbilstransporterna eftersom den del av väg 612 som löper förbi Patricia Larsson Leos bostad är belägen inom Köpings kommun. Det kan noteras att nämnden ändå prövat störningar från lastbilstransporterna, men då avseende vägsträckor som är belägna inom Hallstahammars kommun, så som Länsstyrelsen tolkar beslutet. Vad gäller transporterna kan framhållas att för att 9 kap. 1 § miljöbalken ska vara tillämplig måste störningen komma från en fast egendom.
Då t.ex. fartyg, flygplan eller vägtransporter inte är platsbundna räknas dessa normalt sett inte som miljöfarlig verksamhet (prop. 1997/98:45, del 2, s. 107). För att transporter ska räknas in i miljöfarlig verksamhet krävs att de är knutna till en fast egendom eller en miljöfarlig verksamhet. I rättspraxis har ansetts att trafik till
och från en miljöfarlig verksamhet utgör sådant följdföretag som avses i 16 kap. 7
§ miljöbalken som kan villkorsregleras om fråga är om transporter i
verksamhetens närområde och störningarna inte är försumbara jämfört med annan trafik i området (Mark- och miljööverdomstolens dom den 26 februari 2008 i mål nr M 10242-06). Länsstyrelsen bedömer att slamtransporterna är knutna till verksamhetsstället och att Patricia Larsson Leos fastighet är belägen inom verksamhetens närområde. Detta innebär att lastbilstransporterna ska betraktas som miljöfarlig verksamhet knuten till verksamheten med slamspridning inom Uppsala 2:6. Nämnda fastighet, och därmed verksamhetsplatsen för berörd miljöfarlig verksamhet, är belägen inom Hallstahammars kommun. Att
transporterna i närområdet till/från verksamhetsplatsen delvis sker på vägar inom Köpings kommun påverkar inte den omständigheten att det är Hallstahammars kommun som utgör tillsynsmyndighet för verksamheten. Nämnden borde därmed inte ha avvisat klagomålen beträffande olägenheter inom Tränsta 3:5 från
lastbilstransporterna till/från verksamhetsplatsen. Eftersom olägenheter från lastbilstransporten ändå behandlas i nämndens beslut, men med en annan geografisk begränsning, anser Länsstyrelsen att frågan kan tas upp inom förevarande prövning.
Nämnden har bedömt att anmälda störningar av buller, lukt och damm från transporterna inte utgör någon olägenhet för människors hälsa eftersom
störningarna var tillfälliga. Som ovan angetts omfattar begreppet olägenhet för människors hälsa inte helt tillfälliga störningar. I kommentarerna till miljöbalken ges som exempel på tillfällig störning en snöplog vid ett tillfälle nattetid väcker närboende (Bengtsson m.fl., Miljöbalken, Norstedts Juridik). För att utgöra olägenhet för människors hälsa måste störningen således ha en viss varaktighet.
Enligt uppgifter från verksamhetsutövaren handlade det om ca 30 transporter för leverans av de 1 169 ton slam som skulle spridas. Transporterna skedde dagtid vardagar. Länsstyrelsen anser att störningarna från transporterna inte kan betraktas som helt tillfälliga. Några bullermätningar från transporterna har inte genomförts.
Luktstörningarna från transporterna får förmodas pågå enbart under den tid som transporten far förbi berört bostadshus. Enligt observationer från miljö- och hälsoskyddsenheten skedde inte någon damning från vägen vid platsbesök den 27 april 2020. Med beaktande av att störningarna från transporterna var begränsad i tiden och av övergående art delar Länsstyrelsen nämndens bedömning att de inte utgör en olägenhet för människors hälsa enligt miljöbalkens mening.
Vad gäller anmälda olägenheter från lukt och damning vid spridning av
avloppsslammet gör Länsstyrelsen följande överväganden. Miljöbalkens allmänna hänsynsregler kompletteras med förordningar och föreskrifter som förtydligar och preciserar balkens grundläggande bestämmelser. För användande av slam från avloppsreningsverk i jordbruket finns Naturvårdsverkets särskilda föreskrifter (SNFS 1994:2) om skydd för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket. Föreskrifterna är avsedda att fånga upp de försiktighetsmått som Naturvårdsverket generellt anser behövliga vid slamspridning. Det kan dock i det enskilda fallet finnas skäl att ställa högre krav än vad som följer av föreskrifterna.
I rättspraxis har frågan om huruvida slamspridning på åkermark är förenligt med de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken varit föremål för prövning i ett antal rättsfall. Mark- och miljööverdomstolen har i dom meddelad den 11 mars 2014 (mål nr. M 7883-13) uttalat att det inte finns anledning att på ett generellt plan föreskriva strängare försiktighetsmått än de i föreskrifterna uppställda, varken vad gäller däri reglerade ämnen eller oreglerade ämnen. I ärendet handlar det om spridning av Revaq-certifierat slam på mark där det inte finns skäl att anta att gränsvärdena för metallhalter överstigs. Verksamhetsutövaren har med beräkningar utvisat mängden kväve och fosfor som spridningen av
avloppsslammet och hästgödsel kan förväntas tillföra. Spridningen avser 1 169 ton avloppsslam. Det saknas grund för att anta att verksamhetsutövaren har spridit en större mängd än denna. I anslutning till detta kan noteras att föreskrifterna i SNFS 1994:2 stadgar att slamproducenterna ska dokumentera uppgifter om levererat slam, vilket säkerställer att det finns en spårbarhet avseende slammets ursprung samt lokalisation och mängd för spridning. Av underlaget i utredningen framgår inte annat än att verksamheten med spridning av avloppsslam inom Uppsala 2:6 bedrivs i enlighet med de försiktighetsmått som gäller för verksamheten, vilket enligt Länsstyrelsens mening talar för att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att några olägenheter för omgivningen inte ska uppkomma. Klagandens bostad är belägen ca 670 meter från den närmaste
spridningsarealen. Vid inspektioner under veckan efter spridningen har ingen eller svag lukt konstaterats i direkt anslutning till åkermarken. På 300 meters avstånd kunde ingen lukt kännas. Även om det kan antas att störningar av lukt förelåg i direkt anslutning till spridningen av avloppsslammet får dessa anses vara av övergående karaktär. Med beaktande av det sagda är det Länsstyrelsens mening att det i dagsläget inte finns fog för att återförvisa ärendet till nämnden för vidare utredning eller för beslut om ytterligare försiktighetsmått eller begränsningar av verksamheten. Överklagandet ska därmed avslås.
I ärendets slutliga handläggning har deltagit chefsjuristen Louise Klofelt, beslutande, och juristen Karin Spångberg, föredragande.
Kopia till:
Biototal AB, marcus.lindqvist@biototal.se
Lisjö Säteri AB, David Edén, Lisjö Säteri 1, 735 91 Surahammar Bygg- och miljönämnden i Hallstahammars kommun
Du kan överklaga beslutet
Om du inte är nöjd med Länsstyrelsens beslut, kan du skriftligen överklaga beslutet hos Mark- och miljödomstolen. Observera att du ska skicka eller lämna in överklagande till
Länsstyrelsen i Västmanlands län, 721 86 Västerås. Du kan även skicka in överklagandet via e-post till vastmanland@lansstyrelsen.se. Det ska du göra därför att Länsstyrelsen måste pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid, innan det skickas vidare till domstolen.
Tiden för överklagande
Ditt överklagande måste ha kommit in till Länsstyrelsen inom tre veckor från den dag du fick del av beslutet. Om det kommer in senare kan överklagandet inte prövas. I ditt överklagande kan du be att få ytterligare tid till att utveckla dina synpunkter och skälen till att du överklagar. Sedan är det domstolen som beslutar om tiden kan förlängas eller inte.
Ditt överklagande ska innehålla
vilket beslut som överklagas, beslutets datum och diarienummer
hur du vill att beslutet ska ändras
varför du anser att Länsstyrelsens beslut är felaktigt Skriv också följande uppgifter:
adress till bostaden
telefonnummer där du kan nås
eventuellt övriga uppgifter som behövs för att man ska kunna skicka handlingar till dig Om du har handlingar eller annat som du anser stöder din mening, bör du skicka med kopior på dessa.
Ombud
Du har rätt att anlita ett ombud som kan sköta överklagandet åt dig. I så fall ska ombudet underteckna skrivelsen, bifoga en fullmakt i original från dig samt uppge sitt namn, adress och telefonnummer.
Ytterligare upplysningar
Behöver du veta mer om hur du ska göra, går det bra att ringa till Länsstyrelsen, telefonnummer 010-224 90 00. Fråga efter den som varit föredragande i beslutet.
