Denna C-uppsats är en kvalitativ studie där tre verksamma musikterapeuter, med olika års utbildning, kön och klient/patientgrupper, har intervjuats i form av. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur tre verksamma musikterapeuter, utbildade på KMH:s musikterapiutbildning, beskriver psykodynamiskt förhållningssätt.
Inledning
Bakgrund
- Musikterapi
- Litteratur och tidigare studier
- Psykodynamisk teori
- Psykodynamiskt orienterad musikterapi
- Förhållningssätt
- Syfte och frågeställning
Utbildningen består idag av en treårig tilläggsutbildning som kräver tidigare högskoleutbildning inom musik eller hälsovård och kallas enligt europeisk musikterapi Advanced Level (musikterapi med psykoterapeutisk inriktning). Den psykodynamiska teoribildningen består av en samling teorier i ständig utveckling och förändring som bygger på den psykoanalytiska teorins historia. Idag anses egopsykologi vara en teori baserad på olika, kompletterande teoretikers arbete, och inte en enhetlig teori.
Objektrelationsteorin kan betraktas som en reaktion mot drivteorin och tron på drifter som huvudkraften i mänsklig utveckling. Ett övergångsobjekt är en representation av moderns bröst från en första mänsklig relation och kan bestå av en kvävande filt eller ett gosedjur (Winnicott, 2003). Hon betraktade till exempel fri improvisation som en form av fri association och musik som liknar drömmar och förändring.
Det är en metod där vi lyssnar på klassisk musik i ett något förändrat medvetandetillstånd och med hjälp av de inre bilder som skapas guidar terapeuten i att utforska och lösa omedvetna konflikter. Det som är specifikt för relationen mellan musikterapeut och klient i psykodynamiskt orienterad musikterapi är den tydligt interaktiva roll som musikterapeuten spelar med klienten i och genom musik.
Tillvägagångsätt
Urval och etiska ställningstaganden
Tre musikterapeutiska förhållningssätt
Öppet förhållningssätt
Så jag tror att Anna menar att hon försöker se och ta in så mycket som möjligt av det som kommer upp, allt det som avslöjas i mötet med klienten. Min uppfattning är att Anna känner att intonationen är en del av det "öppna". Man kanske kan uttrycka det som att man tonar in för att kunna spela samma låt; du kan spela bas och jag lägger till en flöjtstämma.
Fading-in används också som en metafor för att beskriva hur terapeuten förhåller sig till klienten, det vill säga hur terapeuten kan förstå klienten på ett emotionellt plan och dela med sig av vad klienten uttrycker. Det som upplevs som klientens djupaste varelse är samtidigt något allmänmänskligt, som att hitta sin egen identitet, men också att kunna ge och ta plats. Eller så kan musiken vara det som håller och bär tunga känslor, tunga rörelser och som lugnar, lugnar.
När Anna pratar om att musik är "för högt", förstår jag att hon inte syftar på antalet decibel, utan på styrkan i vad musik kan framkalla känslomässigt. Anna Mitt förhållningssätt måste vara att skapa utrymme mellan barnet och mig och skydda det som händer. Hon värnar om det som händer och visar med sin närvaro, sin person, att det som händer är viktigt.
Jag tolkar det som att musiken som används betraktas och upplevs som en del av ett känslomässigt, terapeutiskt rum. Anna Vad som kan vara en svaghet med detta öppna förhållningssätt är att begränsa dig själv och se; okej, vad gör vi, för inom musikterapi kan man få så mycket material. Jag tolkar det som att inget försvinner från det som redan finns inom andra terapiformer, utan att det inom musikterapin kan finnas ännu fler möjligheter att förstå och uppleva innehållet i terapeutiska processer.
Jag förstår att Anna upplever att psykodynamiskt orienterade terapeuter har ett liknande terapeutiskt förhållningssätt, oavsett om det är samtalsterapi eller musikterapi. Musik gör det "coolare", det vill säga något som gör det terapeutiska, psykodynamiska förhållningssättet ännu mer kraftfullt. Jag tolkar det så att Anna med "öppen" syftar på känslor av att vara öppen och uppmärksam på allt som händer i mötet med den andre, d.v.s.
Flexibelt förhållningssätt
Att jobba med det som är livsbejakande och fullt av njutning, för det finns för övrigt inte här. I detta arbete vill Bosse ge plats åt det som är livsbejakande och det som är fyllt av lust som en motpol till hur arbetsplatsen annars skulle kunna vara. För mig är ordningen jag har att träna musikterapiarbete som handlar om att inspirera till lek, inspirera till det icke-verbala.
Bosse berättar om vad som förväntas av honom att prestera och som utgångspunkt har han ett salutogent förhållningssätt med syfte att arbeta med det som är livsbejakande och fullt av njutning. Till exempel kan en musikalisk representation symbolisera, representera känslan av hur det är att vara i behandling på enheten. Skogar Det är vår uppgift att arbeta med det aktuella temat och sedan följer du affektteorin.
Själv tolkar jag detta som Bosses förhållningssätt som försöker ge plats åt lek och spontanitet även inom ramen för denna klinik. Chef Det är en sak som gör skillnad och det är att jag jobbar i grupp och många arbetar individuellt. Chefer uppfattar detta eftersom de musikterapeutkollegor han träffar talar samma musikterapispråk, men med olika förhållningssätt beroende på patientgrupp och arbetsuppgift.
Ett frivilligt och oförutsett uttryck ska vara genuint och ärligt, ge en upplevelse av att vara sant om det är korrekt. Bosse Det är en utmaning att utmana det lekfulla, att utmana livsglädjen i spontana gester eller spontana musikaliska uttryck. Det verkar vara utmanande med lek och spontanitet för de patienter Bosse arbetar med, och det är det som är musikterapins centrala roll.
Han upplever att psykodynamiken fanns hos honom innan utbildningen på KMH, men att det är svårt att förfina vad som är psykodynamiskt i hans förhållningssätt. Utifrån detta tolkar jag det som att Bosse jobbar med att få patienter i ett tillstånd där de kan leka. Jag förstår det som musik som blir en fristad och en möjlighet att upptäcka lek, livsglädje och upptäckt av den egna kompetensen.
Personligt förhållningssätt
Solveig pratar om förhållningssätt som något som handlar om hur hon behandlar både patienter och studenter. Men att bara presentera vad terapeuten upplever kan vara viktigt och gynna den terapeutiska processen. Något som Solveig brukade göra med "instinkt" gör hon fortfarande med instinkt, men nu på ett mer medvetet sätt.
Därför är teori något som finns i Solveigs sinne, men inte något som hon tänker på i sitt arbete. Det är något jag inte använder, men jag tänker mycket på det. Jag ser det som något som genomsyrar allt hennes arbete, oavsett om hon jobbar som musiker, pedagog eller musikterapeut.
Solveig Musiken blir som en medterapeut, så det är tre här: Jag sjunger bara en ton eller fortsätter med Berlioz symfoni eller spelar Winged Butterfly, eller så räcker det för mig att sjunga: "Hello to you today!" Eller: "Det här är din egen sång, som jag gjorde åt dig Lena." Så vi är tre direkt. Solveig talar om musikterapi som något indirekt och något som förändras inom, något som inte lätt kan mätas. Musikterapeuten kan inte "bara sätta på en flashig skiva" för att undvika stunder "där det blir pinsamt".
Då målet med musikterapi i teamet främst är ökad interaktion med omvärlden förstår jag "inre resurser" som förmågan att återhämta sig från sjukdom och/eller skada, vad gäller sociala och. Solveig Det är där som tonen, en vacker ton är en nyckel till den mänskliga själen. Med en symbolisk beskrivning; "Musik som nyckel" Solveig berättar hur hon upplever att musik kan fungera i hennes musikterapiarbete.
Solveig blir då den som med hjälp av "musikens nyckel" lockar patienter till ökad interaktion med omvärlden. Hon berättar också om hur hon förhåller sig känslomässigt till yrket, musik, skapande och interaktion. Genom det personliga förhållningssättet som beskrivs ger det musikterapeutiska arbetet en plats där interaktion med patienterna sker, eftersom det verkar som att det är just interaktionen, det personliga mötet med patienterna, som är målet med musikterapin.
Sammanfattning
I detta synsätt tolkar jag vikten av interaffektivitet (se 2.3), delat känslotillstånd med patienter som en förutsättning för en personlig och tongivande attityd. Musik, glädje och humor verkar vara viktigt med musik som medterapeut, tredje part i terapirummet. Tillvägagångssättet verkar vara konsekvent, både vad gäller den egna relationen till musik, skapande och interaktion och relationen till patienter i musikterapi.
Användningen av musik ger en mötesplats för interaktion och skapande, både för Solveig själv och för hennes arbete med patienter. Det handlar också om att förstå vad kunderna säger på det sätt som kunderna kan berätta. Jag antar att det kan beskrivas som att kliva in i klientens subjektiva upplevelse och använda musik för att förmedla att de har varit där.
Bosse berättar om hur det musikterapeutiska arbetet handlar om att inspirera till interaktion, lek och icke-verbal kommunikation i grupper med musik som huvudverksamhet. Solveig berättar att hon läser av patienters känslor, "kartar" dem och anpassar det musikterapeutiska arbetet med syfte att stimulera det glädjefulla samspelet. Jag uppfattar att det som musik är för terapeuterna, som glädje, lek, känsla av anknytning, återspeglas i deras musikterapiarbete.
Diskussion
Just för att musikterapi till stor del bygger på interaktivitet upplever jag att den moderna psykodynamiska utvecklingsteorin är en viktig och berikande grund för att förstå och teoretisera kring det musikterapeutiska förhållningssättet. Jag ser fram emot omfattande forskning i ämnet så att förståelsen för yrket musikterapeut och musikterapeutiskt förhållningssätt kan inspireras och utvecklas till en välanvänd terapiform i en mängd olika terapiformer. Science of Music Therapy: A Handbook New York: Routledge Wigram, Tony., Nygaard Pedersen, Inge & Bonde, Lars Ole (2002).
