5. Resultat
Följande avsnitt innehåller uppsatsens resultat. Syftet med undersökningen har varit att undersöka hur samhällskunskapslärare och elever upplever mobilen som ett didaktisk verktyg inom
samhällskunskapsämnet på gymnasiet. Detta har gjorts med stöd utav två olika fokusgrupper med 3 elever vardera grupp samt 2 olika samhällskunskapslärare. Redovisningen av studien presenteras utifrån de olika kategorier som identifierades under transkriberingen. Urvalet efterfrågade tre elever från första året på gymnasiet och tre elever från tredje året på gymnasiet samt en blandning av högpresterande och lågpresterande elever inom samhällskunskap. Detta då möjligheten fanns och utfallet kunde bli en intressant jämförelse att diskutera, istället för att alla elevrespondenter varit från samma årskurs med liknande nivå på kunskapskrav.
Motiveringen för att välja ut ett urval med en blandning av hög- och lågpresterande elever grundar sig också intresset av att urskilja mönster kring elevers perspektiv och hantering av möjligheter samt problem med mobilen som didaktiskt verktyg inom samhällskunskapen. Efter godkännande av eleverna har den undervisande läraren uttalat sig om vilka kunskapsnivåer elever ligger på i samhällskunskap. Alla namn på informanterna är fingerade.
5.1 Ämnesdidaktiska möjligheter
I diskussionen kring vilka olika möjligheter som finns genom att använda mobilen didaktiskt i samhällskunskapsundervisningen framkommer en rad olika perspektiv från elever och
samhällskunskapslärare. Men det finns en röd tråd som både lärare och elever belyser - Att mobilen i samhällsundervisningen bör vara under kontrollerade former.
Anna (högpresterande), en elev från årskurs tre, uttrycker hur hon fått en positiv kunskapsinhämtning när dem i klassen arbetade med det centrala innehållet konsumentkunskap. Läraren lät då eleverna använda sina mobiler och scrolla sakta ner genom flödet på en social app och så fort dem mötte reklam
fick varje enskild elev skriva ner vilken typ av annonsering det gällde och hur den var utformad.
Därefter följde en helklassdiskussion där resultatet tydligt påvisade hur varje försäljningskampanj var anpassad efter varje individ och dess personliga preferenser. “Anna - Det var en ögonöppnare för mig och rätt så läskigt. Reklamen som jag mötte var så skräddarsydd efter just min personlighet. Denna praktiska uppgift blev mycket engagerande och effektiv då vi fick använda mobiler samtidigt som vi fick instruktioner av läraren hur vi skulle använda dem ur typ ett utbildningssyfte” (Fokusgrupp 2, 2020-04-30).
Denna typ av digitaliserat didaktiskt arbete går i linje med Sandahls och Johansson resonemang kring hur samhällskunskapsundervisningen kan låta elevens livsvärld möta den vetenskapliga. Genom att inkludera elevers subjektiva erfarenheter och låta dessa erfarenheter formge tillvägagångssättet för hur ett visst samhällsfenomen kan studeras (Sandahl & Johansson, 2020).
Vidare i diskussionen med eleverna manifesteras hur mobilen varit ett verktyg i samhällskunskapen runt undervisning och debatt om fake-news. William (lågpresterande) från årskurs 3 skildrar hur han fått möjligheten att i temat källkritik använda mobilen som ett redskap i klassrummet på ett givande sätt. “Vi har i vår undervisning diskuterat mycket hur det politiska klimatet förändrats bland
ungdomar. Exempelvis är vi inte lika aktiva i olika politiska ungdomsförbund som typ våra föräldrar kanske var. Men idag kan man ju lätt vara politiskt på sin mobil om man vill. Bara dela något som man typ tycker är intressant. Men detta ställer ju krav både på dem som delar och hur man själv tolkar och kontrollerar delad information. (Fokusgrupp 2, 2020-04-30).
En annan elev vid namn Andreas (högpresterande) från årskurs 3 instämmer med William resonemang.
Han belyser hur mobilen delvis varit ett bra redskap som inneburit möjligheter i diskussionen om dagens politiska situation i samhället. Andreas exemplifierar hur många personer i hans sociala, digitala flöde som delar samhällsinformation som kanske är rasistisk eller eldar på för hatiska kommentarer. Något som enligt Andreas är mycket frustrerande och ett hot mot hans vision om en fullständig demokrati i samhället. “Därför tycker jag det var väldigt kul när vi en gång i
samhällskunskapen fick analysera denna typ av information eller nyheter som ibland delas.”
(Fokusgrupp 2, 2020-04-30).
Han berättar hur klassen delades upp i grupper och fick därefter via sina mobiler besöka olika sociala plattformar och nyhetssidor som läraren förbestämt och därefter undersöka denna typen av “nyheter”
och artiklar källkritiskt och ställa den mot annan fakta som vi fick fram från andra mer oberoende källor typ SVT nyheter. Ett uppgift har exempelvis varit att jämföra en nyhet från den digitala
plattformen “Nya tider” med samma nyhet från SVT. Det var en väldigt bra lektion. Just hur man kan hantera exempelvis information som bygger på radikalisering, hat, beskriver han.
Denna typ av uttalande påvisar vikten och effekten av hur klassisk källkritik inte är tillräckligt för att navigera i de nya, digitala medierna. Som Thomas Nygren beskriver i sin bok Fakta, fejk och fiktion (2019), behöver samhällskunskapslärare arbeta didaktiskt med var och hur eleverna kan hitta pålitliga källor i syfte för att utveckla ett kritiskt tänkande hos eleverna.
Samhällskunskapsläraren Gustaf beskriver under en utav intervjuerna hur han upplever att det finns flera möjligheter med att arbeta didaktiskt med mobiltelefonen i samhällskunskapsundervisningen och hur betydande det kan vara i dessa digitala tider, då mycket utav själva samhällsdebatten sker på sociala medier. Han belyser hur mobilen är ett verktyg som om det används i undervisningen, måste vara under kontrollerade former, vilket är svårt. “Jag ser bara på hur jag själv har problem att lägga bort min egen och fokusera vid mitt eget skrivbord, ibland (skratt). Samtidigt går det inte riktigt heller att förbjuda telefonen helt och alltid heller i klassrummet.” Han menar att därför vill i sin undervisning stundvis och under planerade former, arbeta med den didaktiskt för att handleda och inspirera eleverna till att ifrågasätta den digitala information som eleverna möter.
“Jag vill att min undervisningen i samhällskunskapen blir ett rum för att stimulera eller ifrågasätta vissa åsikter eller samhällsfenomen med syfte att eleverna skall bli berikade med mer kvalificerade och
nyanserade berättelser att vägleda sig med. Ett bra exempel är ju Covid-19. Varje dag möter jag elever som har ny fakta eller som är mycket rädda då det läser “skrämsel” rubriker men går inte själva in och
undersöker vad det egentligen står och ställer det i förhållande till annan fakta. Då är det viktigt att jobba
med detta och också förklara att allt inte är självklart eller bestående i en sådan här extraordinär situation, utan ny fakta kommer komma hela tiden då nya rön följer.” Gustaf ( Intervju 1, 2020-21-04)
Gustaf beskriver hur eleverna under en lektion fått använda sina telefoner och skriva ner 10 olika rubriker som de möter i sina nyhetsflöden på olika plattformar. Sedan kan man jämföra dessa och också försöka tyda mönster vilka plattformar som jobbar efter att dra snabb uppmärksamhet till sig eller använder rädsla för att sprida sina budskap och vilka plattformar som inte jobbar med denna typ av verktyg. Han manifesterar under intervjun hur han tycker att det är viktigare än någonsin att samhällslärare sätter sig in i hur mobilen är uppbyggd och hur den “digitala designen” som han kallar det påverkar ungdomars politiska attityd.
Vikten av att medborgare, lärare samt elever inser innebörden av hur algoritmer styr sökmotorer och sociala medier är enligt Nygren stor. Ekonomiska intressen går först och motiveras utifrån olika tekniska och marknadsmässiga normer. Om informationen är sann eller främjar demokratin är
sekundärt eller betydelselöst. Allt bygger på att algoritmerna försöker konstruera en digital värld som genererar så många klick som möjligt. Detta är något som också Nygren belyser i sin forskning.
(Nygren, 2019)
Gustaf beskriver också i sin intervju hur flera centrala innehåll i samhällskunskapen idag efterfrågar att eleverna utvecklar en digital kompetens och menar att det handlar inte bara om vilka möjligheter eller problem man ser med mobilen i klassrummet. “Jobbet skall göras enligt läroplanen, sen är det upp till oss lärare med vilka pedagogiska verktyg vi väljer att göra det och hur. Där är mobilen en av
möjligheterna.” Gustaf ( Intervju 1, 2020-21-04)
Ett av de målen som kommer upp i diskussion under Gustafs intervju och som han syftar på är bland annat hur ett komplext samhälle med stort informationsflöde och snabb förändringstakt kräver ett kritiskt förhållningssätt och eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla ett sådant. Vilket i sin tur
omfattar förmågan att söka, strukturera och värdera information från olika källor och medier samt förmåga att dra slutsatser utifrån informationen (Skolverket, 2011). Ett sätt att möta ett mål som detta kan delvis vara att arbeta strukturerat och didaktiskt med mobilen, menar Gustaf.
Samhällskunskapsläraren Viktoria uttrycker liknande åsikter i sin intervju, men belyser också att hon tycker det är svårt att använda mobilen som ett digitalt verktyg i sin undervisning. På gymnasiet där hon arbetar finns inga regler kring hur eleverna får använda sina mobiler, vilket gör att nästan alla elever som hon undervisar har sina mobiler på sig under hennes lektioner. Hon manifesterar att de flesta möjligheter som hon ser med mobilen i undervisningen är allmänpedagogiska som exempelvis kalender, kunna lyssna på musik för arbetsro osv. Hon formulerar att hon vill bli bättre på att nyttja mobilen som ett samhällsdidaktiskt redskap, men att tid krävs för att sätta sig in i nya metoder att utforma denna typ av kunskapsförmedling. Men ett fåtal gånger har Viktoria genomfört
samhällsdidaktiska uppgifter som bygger användning av mobilen och konsekvenser av detta. En av dem var inom det centrala innehållet som berör jämlikhet.
“Exempelvis byggde jag en uppgift i samhällskunskapen kring temat feminism. Alla eleverna i klassen har instagram och vi lyfte först frågan hur många timmar i snitt de tror att det lägger inne på plattformen Instagram. De fick i mindre grupper skriva ner sina timmar och sedan räknade vi ut de gemensamma timmarna per dag. De visade sig att varje elev i snitt la 1,5 timmar på Instagram per dag. Därefter följde temat feminism och hur kvinnor ofta porträtteras på bilder. Vilka bilder som ger flest likes och också vad som är ok för kvinnor att visa. Instagram har nämligen kritiserats för att ta bort bilder på överviktiga nakna kvinnor som dansar så att exempelvis naturligt fett skakar, visar upp bristningar eller ammande kvinnor medan smala nakenmodeller i nästan ren porr får visas med blurriga bröstvårtor. Därefter hade vi en jättebra helklass diskussion där eleverna fick lyfta olika frågor och åsikter.” Viktoria (Intervju 2, 2020-21-04.)
5.1.1 Sammanfattning ämnesdidaktiska möjligheter
Sammanfattningsvis vittnar de semistrukturerade intervjuerna med lärarna om att det går att skapa förutsättningar och möjligheter till att använda mobilen som ett effektivt ämnesdidaktiskt verktyg för att träna efterfrågade samhällsvetenskapliga kunskaper som berör makt, demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna, men att tiden också krävs. Tid att sätta sig in i hur denna typ av digitala
fenomen påverkar medborgare men främst ungdomar samt hur mobilen kan användas för att främja specifika utbildningssyften. De två intervjuerna verifierar likt den tidigare forskningen att
högpresterande elever att tyda av fokusgruppsintervjuerna verkar ha lättare att se och uttrycka faktiska och potentiella möjligheter med mobilen som didaktiskt verktyg i samhällskunskapen för att få en djupare förståelse för olika centrala innehåll eller mål, mer om detta under allmänpedagogiska konsekvenser.