Avslutande kapitel

6. Avslutande kapitel

Slutdiskussionen för denna studie bygger på en analys av resultatet med hjälp av Thomas Nygrens modell ​^{som ​}illustrerar processen och utvecklingen av ämnesdidaktiska

undervisningsstrategier. ​Denna teoretiska modell belyser hur kunskapsförmedlingen i klassrummet kan manifesteras och hur olika påverkansfaktorer kan inverka för ämnesdidaktiska överväganden. För denna studie fokuseras mobiltelefonen som en av dessa yttre betingelser - för att analysera hur denna företeelse påverkar samhällskunskapsundervisningen när det kommer till problem och möjligheter.

Modellen blir ett effektiv verktyg i förståelsen av hur samhällskunskapslärare arbetar med

påverkansfaktorer som mobiltelefonen och hur detta fenomen påverkar undervisningens didaktiska frågorna som ​Vad? Hur? och Varför?​ för att göra det möjligt för elever att kliva in i det vetenskapliga fältet som erbjuder begrepp, redskap och metoder för att förstå och ifrågasätta deras livsvärld.

Samtidigt som modellen kan användas för att få en djupare förståelse i analysen kring

elevernas reflektioner från fokusgruppsdiskussioner ​om mobilen som didaktiskt verktyg om deras insikt i ​varför ​redskapet används i klassrummet (legitimitetsfrågan). Vad​-frågan som behandlar just vilken typ av kunskapsinhämtning mobilen skall syfta till (urvalsfrågan). Samt själva hur​-frågan ur ett elevperspektiv översättas med hur övningen skall gå till (metodfrågan).

Denna studien har ämnat undersöka möjligheter och svårigheter som elever och lärare upplever med mobilen som ett didaktiskt redskap inom samhällskunskapen, men också ur ett allmänpedagogiskt perspektiv. Resultatet påvisar hur de intervjuade samhällskunskapslärarna ser olika möjligheter med mobilen som pedagogiskt verktyg.

6.1 Lärarna och legitimitetsfrågan

Analysen kring ​varför ​samhällskunskapslärarna ser en potential eller en utförbarhet med mobilen i deras undervisning grundar sig i huvudsak i två aspekter. Dels bottnar legitimitetsfrågan i läroplanens

mål med undervisningen. Ett utav målen i samhällskunskap är att ge eleverna förutsättningarna att utveckla ett kritiskt förhållningssätt i ​ett komplext samhälle med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Samhällsläraren Gustaf belyser hur Vilket i sin tur omfattar förmågan att söka,

strukturera och värdera information från olika källor och medier samt förmåga att dra slutsatser utifrån informationen (Skolverket, 2011). Gustaf beskriver i sin intervju: ​“Jobbet skall göras enligt läroplanen, sen är det upp till oss lärare med vilka pedagogiska verktyg vi väljer att göra det och hur. Där är

mobilen en av möjligheterna.” ​Gustaf ( Intervju 1, 2020-21-04).

Den andra aspekten som samhällslärarna belyser och som inkluderar ​legitimitetsfrågan​ är att mobilen kan vara en slags bro in till elevernas livsvärld. Gustaf och Viktoria beskriver båda hur de ser ett tydligt skifte från tidigare generationer de undervisat och dagens elever idag i hur den allmänna samhällsdebatten digitaliserats och ofta sker på sociala medier. Genom didaktiska övningar med mobilen kan alltså möjligheter förstärkas hos eleverna till att ​bredda, fördjupa och utveckla kunskaper om människors livsvillkor med utgångspunkt i olika samhällsfrågor. Detta blir i sin tur ett svar på varför ​lärarna ser möjligheter med denna typ av undervisningssätt. Framställningarna i intervjuerna är intressanta då de också har olika parablar med ​Sandahl och Johansson resonemang om att en väg framåt mot en födjupad förståelse hos eleven kan vara att väva samman samhällets berättelser med elevers livsvärld och samtidigt skapa verktyg för att utöva inflytande över dessa berättelser (Sandahl &

Johansson, 2020).

De problem och svårigheter som lärarna möter med mobilen som didaktiskt verktyg ur ett

varför-perspektiv​ är delvis att de upplever att dem inte har en uppdaterad och tillräcklig utbildning kring undervisning om digital kompetens samt att det krävs tid för att sätta sig in i ny teknik och nya appar, något som speciellt Viktoria upplever att hon har svårt med.

6.2 Samhällslärarna och urvalsfrågan

Sedan ​vad​ just lärarna väljer att arbeta med ur ett möjlighetsperspektiv ​(urvalsfrågan) ​landar i vad de centrala innehållen i de olika samhällsklasserna efterfrågar. Exempelvis skildrar Viktoria hur hon

arbetat med ​jämlikhet ​via temat feminism och då med en digital didaktisk uppgift med mobilen och den sociala appen Instagram. Medan Gustaf arbetat med det centrala innehållet ​Källkritik​. Där eleverna via sina mobiler fått jämföra olika Covid-19 artiklar med syfte för en ökad förståelse kring

informationsteknikens roll i samhället och deras möjligheter att påverka människor och samhällsutvecklingen.

Problemen som lärarna möter med ​vad ​som specifikt är problematiskt med mobilen som didaktiskt verktyg i undervisningen kan sammanfattas till två olika områden. Det första området behandlar hur lärarna upplever att elever idag lätt blir understimulerade och uttråkade, vilket i sin tur yrkar vissa krav på samhällskunskapslärarna. Viktoria menar på att ​de dopaminkickar som kommer med mobilen och den överstimulering som ungdomar får via detta verktyg, automatiskt postulerar villkor på att hennes undervisning skall vara rolig och fylld av stimuli. Detta menar hon påverkar hennes

undervisning i samhällskunskapen till den grad att hon exempelvis idag har svårt att visa en längre film om exempelvis demokrati för ungdomar. De tappar helt enkelt intresset väldigt fort och söker hela tiden efter ny stimuli, menar hon. Detta resulterar i Viktoria kommer på sig själv med att i sitt sökande efter nytt lektionsmaterial leta efter tillräckligt många “wow” effekter som konkurrerar med elevernas digitala nallebjörnar tillräckligt mycket för att hålla deras uppmärksamhet.

Det andra problematiska området i ​urvals perspektivet ​är att Gustaf upplever hur många elever idag har via sin digitala bubbla skapat sig en egen värld med egen fakta om rätt och fel, vilket i sin tur påverkar utformningen av undervisningen i samhällskunskap.

Om fler lärare känner av den press som Viktoria och Gustaf skildrar finns risken att det i längden skulle kunna utmana samhällskunskapens syfte att ​ge eleverna möjlighet att utveckla ett vetenskapligt förhållningssätt till samhällsfrågor och en förståelse av det vetenskapliga arbetet med samhällsfrågor.

Detta då vetenskaplig fakta kanske inte alltid innehåller de mest avancerade “wow-effekterna” i jämförelse med desinformation, myter och vissa konspirationsidéer. En intressant reflektion i denna kontext är ​Sandahl och Johanssons resonemang. I artikeln ​Digital kompetens i samhällskunskap (2020) skildrar dem hur digitaliseringen i detta perspektiv både betraktas som möjliggörande för att sprida

viktig vetenskap för gemensamt tillvägagångsätt, men också som ett hot genom att desinformation, falska föreställningar och konspirationsidéer sprids med samma lätthet. Digitalisering är därmed på olika sätt komplicerande och försvårande i samhällskunskapsundervisningen.

6.3 Samhällslärarna och metodfrågan

Hur-frågan syftar till hur läraren skall göra undervisning av det som valts ut (metodfrågan).

Tolkningen av resultatet påvisar att samhällslärarnas metod i det pedagogiska arbetet med mobilen ofta behandlat att eleverna på något sätt har fått kritiskt granska en social app enskilt eller i grupp. Viktoria har låtit sina elever i arbetet kring jämställdhet granska Instagram ur ett feministiskt perspektiv och studera hur kvinnor ofta porträtteras på bilder samt vilka bilder som ger flest likes och också vad som är ok för kvinnor att visa. Därefter fick eleverna diskutera i helklass och uttrycka sina åsikter. En mycket givande metod enligt Viktoria. Gustaf har använt sig av liknande metoder i undervisning med mobilen som didaktiskt verktyg. Vid ett tillfälle lär han sina elever använda sina privata mobiler till att skriva ner 10 olika rubriker som de möter i sina nyhetsflöden på olika plattformar. Sedan fick eleverna jämföra dessa och också försöka tyda mönster kring vilka plattformar som jobbar efter att dra snabb uppmärksamhet till sig eller använder rädsla för att sprida sina budskap och vilka plattformar som inte jobbar med denna typ av verktyg.

Forskaren Thomas Nygren menar att det i samhällskunskapen kan vara av stor nytta att arbeta didaktiskt med sociala medier. I enkätundersökningar uppger unga att dem ofta tar del av sociala medier för att tillgodose sig information (Medierådet, 2015). Forskning visar att unga idag har svårt att navigera i digitala miljöer eftersom de saknar ämneskunskaper och bredare bildning. Här kan

relationen mellan mobilen och samhällskunskapdidaktiken ses som en del av lärarens ämnesdidaktiska överväganden (Ibid.). Utmaningen ligger i att hitta balansen mellan digitala resurser för lärande och andra material och metoder som kan ge underlag för lärandet i samhällskunskap.

6.4 Eleverna och legitimitetsfrågan

Varför ​eleverna uppfattat en undervisningssituation givande när det kommer till mobilen som

pedagogiskt redskap grundar sig delvis i att mobilen kan upplevas som en förbindelse mellan elevens livsvärld och den vetenskapliga. Fokusgruppsdiskussionerna vittnar om att möjligheten att få arbeta med undervisningsinnehåll via mobiler på ett kontrollerat och utformat sätt varit positivt. Eleverna kan därmed göra kopplingar mellan deras egna digitala, personliga världar och den samhällsvetenskapliga samt få en ökad förståelse kring hur deras världar är delar av den gemensamma.

Vidare är ​varför-frågan​ också aktuell ur ett elevperspektiv, då läroplanens för samhällskunskap inkluderar att bland annat elever​ ges möjlighet att arbeta med olika metoder för att samla in och bearbeta information, bland annat med hjälp av digitala verktyg.

6.5 Eleverna och urvalsfrågan

Vad ​eleverna uppfattar som möjligheter och problem med mobilen som didaktiskt verktyg skiljer sig åt mellan de högpresterande och de lågpresterande. Vid diskussionen kring vilka möjligheter de ser ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv urskiljer sig de högpresterande eleverna som är mest aktiva i sina reflektioner, medans de lågpresterande eleverna mer har synpunkter kring möjligheter ur ett

allmänpedagogiskt perspektiv. Andreas från årskurs 3 (högpresterande) berättar hur klassen fått arbeta med digitala nyheter källkritiskt och jämföra artiklar från beroende källor med liknande artiklar från oberoende källor. En mycket givande uppgift enligt honom samt att eleverna fick träna på att hantera exempelvis information som bygger på radikalisering eller hat, beskriver han.

Anna är en annan elev från årskurs 3 (högpresterande) som beskriver hur hennes klass arbetat med det centrala innehållet konsumentkunskap. Genom att scrolla sakta ner genom flödet på en social app via mobiler och skriva ner all typ av reklam de mötte fick eleverna en fördjupad bild av hur varje

försäljningskampanj var anpassad efter varje individ och dess personliga preferenser.

De möjligheter som uttrycks ur ett allmän pedagogisk perspektiv behandlar fördelen med att mobilen ger möjligheten att exempelvis skriva till vänner och fråga om arbetsuppgifter, lyssna på musik för bättre koncentration, ta kort på anteckningar skrivna på tavlan längs fram i klassrummet. Men flertalet elever formulerar också hur mobilens möjligheter överskuggas av de långsiktiga nackdelarna. Detta påvisar att också eleverna upplever det som forskare som Sissela Nutley och Anders Hansen pekar på.

Nämligen hur vi är beroende utav vår uppmärksamhet för att kunna lära oss något. Detta då

uppmärksamheten är dörren in till arbetsminnet och vidare in till långtidsminnet. Enligt Nutley drar mobiltelefonens blotta närvaro värdefulla resurser från våra redan begränsade pannlobsfunktioner:

uppmärksamheten och arbetsminnet. Detta i sin tur påverkar lärandet och uppmärksamheten, vilket får oss tappa koncentrationen snabbt för innehåll som inte ger oss kraftig stimuli (Nutley, 2019).

Vad ​eleverna i diskussionerna upplever som problematiskt med mobilen och dess konsekvenser för samhällskunskapsundervisningen skildras av flertalet i huvudsak med att det är svårt för ungdomarna att sålla i den mängd information som når dem varje dag. Något som också Nygren menar är viktigt att samhällskunskapen hjälper eleverna att hanterar. Att tolka av resultatet skildrar majoriteten av

ungdomarna i fokusgrupperna att dem har svårt att sålla bland strömmen av digital information. Vilket i sin tur påvisar att samhällskunskapen i dessa fall inte hittills har lyckats med ​att hjälpa eleverna att utveckla ett kritiskt förhållningssätt till digitala medier.

Intressant är också hur d​e två fokusgruppsintervjuerna manifesterar att högpresterande elever att tyda av resultatet verkar ha lättare att se och uttrycka faktiska och potentiella möjligheter med mobilen som didaktiskt verktyg i samhällskunskapen än de lågpresterande som istället ger allmännpedagogiska synpunkter. Detta säger egentligen inte något om hur eleverna presterar i förhållande till

kunskapskraven inom samhällskunskapen och dess relation till mobiltelefonen, men det är en tänkvärd iakttagelse. Samtidigt som den kan vara relevant att ställa mot ​Louis-Philippe och Beland Richard Murphy studie som påvisade hur ​mobiltelefonförbud har mycket olika effekter på olika typer av studenter. Att förbjuda mobiltelefoner förbättrade resultaten för de lågpresterande studenterna i

studien, men hade ingen betydande inverkan på högpresterande. Resultaten illustrerade därmed hur studenter med låg prestanda är mer benägna att bli distraherade av närvaron av mobiltelefoner.

6.6 Resultatet för uppsatsens frågeställningar

Resultatet för uppsatsens huvudsakliga frågeställningar är följande:

Vilka möjligheter och problem uppfattar elever och lärare att mobilen medför i klassrummet för samhällskunskapsundervisningen?

De möjligheter som lärare och elever ser med mobiltelefonen som didaktiskt redskap inom samhällskunskapen är till stor del från ett lärarperspektiv att verktyget via kreativa digitala lektionsuppgifter kan möta centrala innehåll som exempelvis “ett komplext samhälle med stort

informationsflöde och snabb förändringstakt kräver ett kritiskt förhållningssätt och eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla ett sådant. Det omfattar förmåga att söka, strukturera och värdera

information från olika källor och medier samt förmåga att dra slutsatser utifrån informationen (Skolverket, 2011). Mobilen har stor potential att under kontrollerade och planerade

undervisningsformer vara ett effektivt verktyg i brobygget mellan elevens livsvärld och den

samhällsvetenskapliga. Dock kräver detta att lärare besitter en viss digital kunskap, vilket inte alltid är fallet. För att kunna uppdatera denna kunskap krävs tid, vilket en av lärarna uttrycker är ett av

problemen i hens yrke. Vidare är svårigheterna delvis att lärare i studien kan uppfatta att elever besitter en starkare digital kompetens än dem själva, vilket kan enligt dem vara en tillgång men också ett problem. Samtidigt upplever både lärare och elever att informationsflödet från mobilen lätt kan bidra till att desinformation och myter sprids, vilket i sin tur utmanar den samhällsvetenskapliga debatten.

Ett exempel är den pågående Covid-19 pandemin runt om i världen.

Vilken effekt upplever elever och lärare att mobilen i klassrummet har för allmännpedagogiken?

Att tolka av resultatet är mobilen ett starkt störningsmoment som riskerar påverka elever till en passivitet kring samhällsundervisning där lärare i studien upplever en press av att deras

lektionsinnehåll måste vara fullt av “wow-effekter” och stimuli för att lyckas hålla eleverna uppmärksamma. Detta då elevernas tålamod upplevs som försämrat delvis som ett resultat av

mobiltelefonen som är ett effektivt verktyg vid att ge användaren dopaminkickar. Eleverna uppfattar de negativa aspekterna som sämre koncentration, minnessvårigheter och mindre tålamod.

Eleverna upplever kortsiktiga fördelar med mobilen i skolan ​vilka kan sammanfattas till att mobilen ibland och under kontrollerade former kan vara ett bra didaktiskt verktyg i undervisningen när det kommer till att man “kan skriva till vänner och fråga om arbetsuppgifter, lyssna på musik för bättre koncentration, ta kort på anteckningar skrivna på tavlan längs fram i klassrummet osv.” ​Elin

(Fokusgrupp 1, 29-04-2020).​ Men efter djupare diskussion i båda fokusgrupperna framkommer hur de positiva egenskaperna med mobilen som ett didaktiskt verktyg ur ett allmänpedagogiskt perspektiv ändå är begränsade i förhållande till de problematiska.

6.7 Vidare forskning

Denna studie har varit oerhört intressant att genomföra. Resultatet har stora likheter med tidigare forskning. Vilket förstärker vikten av tydliga direktiv kring hur mobilen bör användas i den svenska skolan och i samhällskunskapsundervisningen. Om studien skulle göras om hade det varit intressant att inkludera ett genusperspektiv i synen och effekten av mobilen i skolan och samhällsundervisningen.

Dvs. undersöka om tjejer och killar upplever mobilen annorlunda eller liknande. Denna uppsats har skapat en grund för vidare fördjupande forskning. Exempelvis med en annan metod som gör att resultatet kan generaliseras till en population.