Mobilen som ämnesdidaktiskt verktyg i samhällskunskap
Möjligheter och svårigheter med mobilen inom samhällskunskap och ur ett allmändidaktiskt perspektiv
Lovisa Svenungsson Eklund
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Utbildningsprogram: Ämneslärarutbildningen Avancerad Nivå/15 HP
Handledare: Joakim Wendell Examinatorns namn: Roger Olsson 16 juni 2020
Löpnummer 44
0
Abstract
The purpose of this essay is to investigate how civic teachers and students perceive mobile as a didactic tool within the civic subject at the upper secondary school. In the result interviews the civic teachers testify that it is possible to create the conditions and opportunities to use the mobile as an effective didactic tool for training the demanded social science knowledge concerning power,
democracy, equality and human rights, but that time is also required. Time to understand how this type of digital phenomenon affects citizens but mainly young people and how the mobile can be used to promote specific educational purposes. The amount of information that young people encounter through their phones can result in a challenge for civic teachers, since disinformation, hatred and propaganda are easily spread through social channels. Today, information from social media and different news platforms is more difficult to “control”, which brings both advantages and
disadvantages. Teachers within the civic spectrum may perceive that it sometimes becomes
problematic as students can point to facts that are not concrete, but something "read on the web". At the same time, there is the feeling that students often have a better understanding of technical aspects, which results in teachers being unable to feel inadequate in didactic work with the mobile in social studies.
Sammanfattning
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur samhällskunskapslärare och elever upplever mobilen som ett didaktisk verktyg inom samhällskunskapsämnet på gymnasiet. Sammanfattningsvis vittnar de semistrukturerade intervjuerna med lärarna om att det går att skapa förutsättningar och möjligheter till att använda mobilen som ett effektivt ämnesdidaktiskt verktyg för att träna efterfrågade
samhällsvetenskapliga kunskaper som berör makt, demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna, men att tiden också krävs. Tid att sätta sig in i hur denna typ av digitala fenomen påverkar medborgare men främst ungdomar samt hur mobilen kan användas för att främja specifika utbildningssyften. Bredden av information som ungdomar möter via sina telefoner kan resultera i en utmaning för samhällskunskapslärare, då desinformation, hat och hets med lätthet riskerar att spridas via sociala kanaler. Samhällsinformationen är idag svårare att “kontrollera” vilket medför både
fördelar och nackdelar. Samhällskunskapslärare kan uppfatta att det ibland blir problematiskt då elever kan peka på fakta som inte är konkret, utan något “det läst på nätet”. Samtidigt finns känslan av att eleverna ofta har en bättre koll på tekniska aspekter, vilket resulterar i att lärare kan känna sig otillräckliga i didaktiskt arbete med mobilen i samhällskunskap.
2
Innehållsförteckning
Abstract 1
Sammanfattning 2
Innehållsförteckning 3
1.Inledning 4
1.2 Bakgrund 5
1.3 Syfte och forskningsfrågor 7
2. Tidigare forskning 9
2.1 Samhällskunskapsdidaktik 9
2.2 Forskning kring mobilen i skolan 13
3. Metod 14
3.1 Hermeneutik 14
3.2 Urval 15
3.3 Planering av intervjuer 16
3.4 Genomförande av intervjuer 17
3.5 Analysmetod 18
3.6 Etiska överväganden 18
4. Teoretiskt utgångspunkt 19
5. Resultat 22
5.1 Ämnesdidaktiska möjligheter 23
5.2 Ämnesdidaktiska problem 27
5.3 Allmännpedagogiska konsekvenser 32
6. Avslutande kapitel 35
6.7 Vidare forskning 43
7. Källförteckning 43
8. Bilagor 44
Intervjuguide 45
1.Inledning
Vi rör mobilen över 2 600 gånger per dag och plockar upp den i genomsnitt var tionde minut – alla vakna timmar. (Hansen, 2019) Detta innebär inte bara nya utmaningar i livet, utan även potentiell förändring av förhållningssätt och format för skolans värld. Som människor har vi ett behov av att skapa mening av den tillvaro vi befinner oss i. En intill existentiell angelägenhet av att orientera oss i förbindelse till olika samhällsfenomen. Detta blir ytterligare intensivt i en tid av digitalisering och ett ständigt informationsflöde som utmanar eller bryter vår kontinuerliga samhällsuppfattning och alstrar behov av att orientera sig i samhället på nytt. Strömmen av information påverkar elevens livsvärld, vilket både kan beskådas som ett möjliggörande för kunskapsspridning och sammanhållning kring demokratiska värderingar, men också som ett hot, genom att desinformation, propaganda och
konspirationsidéer sprids med samma tyngdlöshet. Digitaliseringen av vår omvärld ställer därmed nya krav på samhällskunskapsundervisningen och nya utmaningar för samhällskunskapslärarna att hantera.
Parallellt med samhällskunskapsundervisningens omfattande framtidsutmaningar som förutsätter att vi övar elevers handlingskompetens i relation till samhällsfrågor och utmanar deras personliga digitala livsvärld måste också mobiltelefonen som företelse hanteras. Att mobiltelefonen i skolans värld länge varit en omstridd teknologi är inget nytt. Debatten har ofta behandlat smartphonen i förhållande till arbetsro, mobbning, näthat och källkritik. Att mobilen används i allt större utsträckning i skolans värld är inte heller något nytt. Både i klassrummen som pedagogiska verktyg, men också för elever att hålla koll på vad som händer utanför klassrummet. Men forskning som undersöker mobilen som didaktiskt redskap inom samhällskunskapen är mycket begränsad, vilket har motiverat en undersökning som studerar relationen mellan samhällskunskapen på gymnasiet och mobilen som didaktiskt redskap.
Forskare vid Stanfords Universitet har undersökt hur bra multitaskare är på olika tankemässiga uppgifter och samlade in nära trehundra försökspersoner. Resultatet påvisade hur multitaskarna var sämre på att koncentrera sig. Mycket sämre. Koncentrationsförmågan försämrades avsevärt och de flesta hade mycket svårt med att filtrera bort oviktig information (Wagner, 2018).
1.2 Bakgrund
Sissela Nutley, forskare inom kognitiv neurovetenskap menar att vi är beroende utav vår
uppmärksamhet för att kunna lära oss något. Detta då uppmärksamheten är dörren in till arbetsminnet och vidare in till långtidsminnet. Enligt Nutley drar mobiltelefonens blotta närvaro värdefulla resurser från våra redan begränsade pannlobsfunktioner: uppmärksamheten och arbetsminnet. Detta i sin tur påverkar lärandet och uppmärksamheten, vilket får oss tappa koncentrationen snabbt för innehåll som inte ger oss kraftig stimuli. Detta gäller oss alla, men särskilt kritiskt är det för tonåringar, då
pannlobsfunktionerna som förutsätter långsiktigt tänkande samt förmågan att motstå impulser inte är fullt utvecklade. Detta medför, enligt Nutley, att vi enbart bör arbeta med begränsad information åt gången för att kunskapen skall kunna gå in till arbetsminnet och vidare till långtidsminnet.
Författaren och psykiatern Anders Hansen beskriver i boken Skärmhjärnan (2019) hur det finns platser där förekomsten av mobiler är extra känslig. Detta i just i klassrum och föreläsningssalar. Det är nämligen inte bara koncentrationsförmågan och arbetsminnet som äventyras utan även förmågan att skapa långtidsminnen, menar Hansen. Forskning påvisar att vi lär oss sämre om vi har mobil och dator intill oss, förutsatt att tekniken inte är tillför någon som inte kan tillgodose sig kunskap på ett bättre sätt. Det är när vi fokuserar på något och därmed talar om för hjärnan att ”det här är viktigt” och värt att lägga energi på, som det finns möjlighet till att utveckla långtidsminne. Om vi inte riktar vår koncentration fullt ut mot den kunskap vi vill ta del av kommer inte bearbetningen att fungera och nå sin fulla potential. För att det ska bli ett minne behöver vi koncentrera oss. Nästa steg är att hålla informationen i arbetsminnet och det är efter detta läge som det finns chans för hjärnan att föra över kunskapen till långtidsminnet via konsolidering (Hansen, 2019).
Samtidigt hävdar forskare att mobiltelefonen kan öppna upp för didaktiska möjligheter till
kunskapsutveckling för för den enskilda eleven och att den kan användas som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen och bidra till både formellt och informellt lärande. För att minska spänningarna kring
mobiltelefoner i skolan är det antagligen nödvändig att omvärdera dem, menar forskaren Torbjörn Ott och istället se hur detta redkskap kan gynna undervisningen “ (Otts, 2017).
Parallellt med detta är mobil idag en del av vår vardag. Ett fantastisk redskap som möjliggör kommunikation med vänner och hela världen. Vi kan arbeta från mobilen, utföra bankärenden, shopping, ta del av kunskap och nyheter. Dessa tekniska möjligheter är obegränsade när det kommer till att åskådliggöra, effektivisera och anpassa information till situationen och om den kan användas på rätt sätt finns många fördelar att nyttja. Nutley belyser exempelvis hur teknologin i skolan är ett
mycket värdefullt verktyg för elever med inlärningssvårigheter likt dyslexi eller dyskalkyli. Elever kan också använda mobilen till att fota det som står på tavlan, lyssna på musik vid eget arbete eller spela in kortare föreläsningar samt använda miniräknaren (Nutley, 2019). Det råder alltså en mycket komplex bild av mobiltelefonen i skolans värld, där ett perspektiv belyser hur det är omöjligt att retirera från ny teknologi och istället bör lärare och elever ta tillvara på denna teknik i undervisningen. Jämlöpande med ett annat perspektiv som manifesterar hur mobilen gör mer skada än nytta i klassrummet när det kommer till att hantera ny kunskap. Denna uppsats ämnar därmed undersöka hur just
samhällskunskapslärare och elever upplever mobilen som ett didaktisk verktyg inom samhällskunskapsämnet på gymnasiet.
En undersökning som också är intressant då undervisningen i samhällskunskap till stor del syftar till att ge eleverna verktyg att hantera information i vardagsliv och studier och kunskaper om hur man söker och värderar information om samhället från olika källor. Samt hur ett komplext samhälle med stort informationsflöde och snabb förändringstakt kräver ett kritiskt förhållningssätt och eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla ett sådant, vilket underbygger syftet med denna studie. Detta är också av stor vikt då läroplanen för samhällskunskap belyser hur kunskapsförmedlingen ska ge eleverna
förutsättningar att utveckla kunskaper om hur man kritiskt granskar samhällsfrågor och samhällsstrukturer (Skolverket, 2011).
1.3 Syfte och forskningsfrågor
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur samhällskunskapslärare och elever upplever mobilen som ett didaktisk verktyg inom samhällskunskapsämnet på gymnasiet. Studien ämnar undersöka möjligheter och svårigheter som elever och lärare upplever med mobilen som ett didaktiskt redskap inom samhällskunskapen men också ur ett allmänpedagogiskt perspektiv. Intentionen för studien grundar sig delvis i ett av målen för samhällskunskap, nämligen hur ett komplext samhälle med stort informationsflöde och snabb förändringstakt kräver ett kritiskt förhållningssätt och eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla ett sådant. Vilket i sin tur omfattar förmågan att söka, strukturera och värdera information från olika källor och medier samt förmåga att dra slutsatser utifrån informationen (Skolverket, 2011).
Uppsatsens huvudsakliga frågeställningar är följande:
1. Vilka möjligheter och problem uppfattar elever och lärare att mobilen medför i klassrummet för samhällskunskapsundervisningen?
2. Vilken effekt upplever elever och lärare att mobilen i klassrummet har för allmännpedagogiken? 1
1.4 Disposition
Följande fem kapitel inleds med tidigare forskning, där undersökningar som behandlar temat för studien presenteras, därefter beskrivs själva metoden som bygger på intervju med fokusgrupper och semistrukturerade intervjuer samt hur själva analyseringen av materialet gått till. Fjärde kapitlet behandlar den teoretiska utgångspunkten och ger läsaren insikt i en modell som behandlar ämnesdidaktiska undervisningsstrategier. Själva undersökningsdelen presenterar resultatet av fokusgruppernas diskussioner och resonemangen under de två semistrukturerade intervjuerna. Därefter följer en resultatanalys som lyfter och diskuterar intressanta iakttagelser från undersökningsdelen.
1.5 Centrala begrepp
Mobilförbud är ett förbud för eleverna att använda sin mobiltelefon under lektionstid och/eller under raster i skolan.
Mobilanvändning är ett verb för att använda sin personliga mobiltelefon.
Smartphone kan enligt NE översättas till en mobil med avancerade datorfunktioner,
internetuppkoppling, kamera och ofta även satellitnavigator och qr-läsa. Smartmobilernas popularitet bidrar det ständigt växande utbudet av applikationer (appar), dvs. specialskrivna datorprogram för skräddarsydda funktioner. syftar till en smartphone
Digital teknik definieras enligt Skolverkets beskrivning: “Det omfattar olika sorters redskap,utrustning eller system, men kan också omfatta programvara” (2017, s. 8).
Digitala verktyg innebär enligt Skolverkets definition: “Ett digitalt verktyg kan vara en fysisk enhet som exempelvis en dator, smart telefon eller en kamera. Det kan också vara en programvara eller en internetbaserad tjänst” (2017, s. 8).
Digitala medier definieras enligt Skolverkets beskrivning: “Digitala medier omfattar i ett brettperspektiv plattformar och verktyg för kommunikation och skapande, till exempel e-tidningar,webbtjänster eller sociala medier” (2017, s. 8).
2. Tidigare forskning
I denna del kommer tidigare forskning kring mobilens effekt i skolans värld samt kring
samhällskunskapsdidaktik att presenteras. Dessa två huvudområden har ett tydligt samband för studiens syfte.
2.1 Samhällskunskapsdidaktik
Inom samhällskunskapsdidaktikens forskningsfält åskådliggörs vikten av att eleverna i skolan lär sig använda sig använda internet fullt ut. Systemet har en enorm räckvidd, bredd och aktualitet i dagens globaliserade värld vilket ställer ett stort ansvar på skolan att förmedla verktyg till eleverna att hantera all denna informationsström. EU kallar kunskapen digital kompetens och klassar kunskapen som nyckelkompetens. Dessa direktiv är också något som går att finna i Sveriges skollag, läroplan och ämnesplaner. Dem bygger alla på demokratiska skäl och krav att alla elever och studenter när dem fullföljt sina studier skall kunna använda internet fullt ut som ett självklart hjälpmedel (Långström &
Virta, 2016). Ett kunnande som alla medborgare bör lär sig under sin skoltid. Idag har nio av tio barn en smartphone från 10-års ålder. (Nutley, 2019) Vilket ställer stora krav på skolan i hur hanterar, förmedlar och arbetar med detta fenomen.
Vår vardag blir mer och mer internetbaserad tillsammans med smartphonens ständigt ökande utbud av appar, hemsidor och sociala medier växer. Thomas Nygren beskriver i boken Fakta, fejk och fiktion (2019) hur en ämnesdidaktisk kompetens numera också innefattar en digital kompetens. Att förstå och utnyttja digital teknik är en del av vetenskapen och utbildningen som behöver användas kritiskt och konstruktivt. Forskning visar att unga idag har svårt att navigera i digitala miljöer eftersom de saknar ämneskunskaper och bredare bildning (Nygren, 2019). Här kan relationen mellan mobilen och samhällskunskapdidaktiken ses som en del av lärarens ämnesdidaktiska överväganden (Ibid.).
Utmaningen ligger i att hitta balansen mellan digitala resurser för lärande och andra material och metoder som kan ge underlag för lärandet i samhällskunskap.
Nygren menar att det i samhällskunskapen kan vara av stor nytta att arbeta didaktiskt med sociala medier. I enkätundersökningar uppger unga att dem ofta tar del av sociala medier för att tillgodose sig information (Medierådet, 2015). Studier visar att unga idag mellan 16 - 25 år snarare använder
Facebook än tv, radio och tidningar för att läsa och se nyheter. Tätt därefter följer Instagram. De flesta ungdomar tar idag del av samhällsnyheter via sina mobiler. (Nygren, 2019) Dock hade de flesta utav nyheterna som eleverna tog del av på sociala medier sitt ursprung från nyhetssidor på nätet och inte sociala medier. Detta ställer krav på skolan och inte minst samhällskunskapen att stödja elever att utveckla ett kritiskt tänkande för att kunna bemöta den ström av information och nyheter som dagligen genomsyrar flödet i mobilen.
I kursplanen för samhällskunskap betonas vikten av att kunna söka, granska och värdera information för att kunna förstå samhällsfrågor ur skilda perspektiv. Samtidigt som ett kritiskt tänkande som behandlar globala utmaningar och sociala problem framhävs med betoning på att kritiskt granska nyheter och information från sociala medier (Skolverket, 2011). För att kunna lyckas med detta menar Nygren krävs förmågan att identifiera och värdera hur informationen påverkats av exempelvis
maktambitioner eller politiska åskådningar, något som samhällskunskapsläraren måste lära ut (Nygren, 2019).
För att lyckas med det undervisande syftet krävs att ämnet kring källkritisk transformeras till något annat än det akademiska innehållet. Transformationen är synonym med att lärarens ämneskunskaper möter pedagogiska prövningar i olika elev konstellationer tillsammans med andra påverkansfaktorer, styrdokument och material. Att kunna förvandla ett akademiska innehåll till en elevnivå är en konst och en kunskaps- och erfarenhetsbaserad designprocess som behandlar samhällskunskapens mål, innehåll och metoder för undervisningen (Nygren, 2019).
Nygren belyser att klassisk källkritik inte är tillräckligt för att navigera i de nya, digitala medierna.
Förutom målet med goda ämneskunskaper och kritiskt tänkande för eleverna, behöver
samhällskunskapslärare arbeta didaktiskt med var och hur eleverna kan hitta pålitliga källor. De är av
stor vikt att alla medborgare inser vikten av problem och slagkraftighet kring hur algoritmer styr sökmotorer och sociala medier. Företag som Google, Facebook, Twitter och Microsoft tjänar extrema pengar på att användare befinner sig och klickar runt på deras stora plattformar. Ekonomiska intressen går först och motiveras utifrån olika tekniska och marknadsmässiga normer. Om informationen är sann eller främjar demokratin är sekundärt eller betydelselöst. Allt bygger på att algoritmerna försöker designa en digital värld där användaren trivs och finner information som ligger i användarens intresse (Nygren, 2019).
Nygren belyser exempelvis om en elev följer en viss typ av politiska klipp på Youtube, känner denna plattform av denna typ av personliga preferens och erbjuder därefter eleven liknande politiska inlägg och klipp. Dessa kan exempelvis vara extrema åsikter som strider mot demokratiska värden eller mänskliga rättigheter, men som inte filtreras bort, då algoritmerna inte gör lämplighetsprövningen för varje innehål. Nygren lyfter journalisten Karin Petterson (2018) som menar att plattformar som Facebook, Twitter och Youtube styr dagens demokratiska samtal. (ibid.) Men då varje användarens och elevs världsuppfattning och politiska åsikter skiljer sig konstruerar algoritmerna en digital verklighet som överensstämmer med varje individs åskådning. Vilken kan resultera i att extremism, fejk news, populism och hat och lättare sprids. En extrem och viktigt utmaning för dagens
samhällskunskapslärare.
Johan Sandahl och Patrik Johansson har skrivit artikeln Digital kompetens i samhällskunskap via Skolverket från 2020, där dem beskriver hur vi är inte bara medborgare när vi röstar längre, utan också när vi delar samhällsrelaterad information på exempelvis Instagram eller Facebook. Ett klick på
mobilen kan bli en politisk handling som kan nå tusentals människor. Detta är av stor relevans för samhällskunskapsämnet samt mobilen som didaktiskt verktyg och därmed denna undersökning.
Resultatet av denna poltiska omformning i fickformat är en stor prövning för
samhällskunskapsundervisning, då den i allt högre utsträckning ställer krav på en undervisning som
belyser exempelvis maktfördelning och påverkansmöjligheter kring digitalisering och mediers innehåll samt nyhetsvärdering när det gäller frågor om demokrati och politik (Skolverket, 2011).
Sandahl och Johansson menar att en väg framåt mot en födjupad förståelse för dessa centrala innehåll i samhällkunskapen kan vara väva samman samhällets berättelser med elevers livsvärld och samtidigt skapa verktyg för att utöva inflytande över dessa berättelser. Denna studie vill därmed undersöka närmare vilka möjligheter och problem som elever och samhällslärare upplever med mobilen som didaktiskt verktyg, då detta redskap skulle kunna vara ett typ av instrument mellan elevens livsvärld och samhällskunskapen. Sandahl och Johansson exemplifierar hur dagens demokrati i europa utmanas av digitala berättelser som försöker etablera nationalistiska och auktoritära, rent av antidemokratiska, berättelser (Sandahl & Johansson, 2020). Ett exempel på varför det kan vara viktigt att arbeta
didaktiskt med mobiltelefonen.
2.2 Forskning kring mobilen i skolan
Torbjörn Otts har skrivit avhandlingen Mobile phones in schools - From disturbing objects to
infrastructure for learning (2017). I denna studie behandlar Otts hur elever hanterar mobiltelefoner i gymnasieskolan. Resultatet påvisar att elever i skolan använder sina mobiler både till skolarbete och till sånt som inte är skolarbete, men att eleverna ofta föredrar ett mer strukturerat nyttjande av
mobiltelefonen i skolan framför rena förbud. Otts belyser huruvida mobiltelefonerna i skolan ses som ett redskap för inlärning eller ett störande moment påverkas av lärandeutmaningar på tre olika nivåer.
Den första nivån berör att lära sig hantera och handha själva teknologin. Därefter följer den andra nivån som syftar till att lära sig använda teknologin situerat i själva skolarbetet. Nivå tre behandlar förståelsen om hur mobiltelefonen medverkar till att transformera värden och koncept inom
verksamheten (Otts, 2017).
Dessa olika nivåer kan vara applicerbara också på samhällskunskapdidaktiken, vilket är intressant för denna uppsats syfte. Otts belyser hur utmaningar på första nivån inte förekom i det empiriska
materialet. Däremot var utmaningar på den andra nivån mer återkommande parallelt med att den allmänna debatten i sig själv kan förstås som ett exempel för utmaningarna på nivå tre.Vidare
beskriver avhandlingen att mobiltelefonen i skolan betyder väldigt mycket för elever och att de flesta inte vill vara utan den. Eleverna uttrycker också förståelse för att mobiltelefonen kan vara störande och att det skulle behövas träning i att använda den bättre i skolarbetet (Otts, 2017).
Ill Communication: Technology, Distraction & Student Performance (2015), skriven av Louis-Philippe och Beland Richard Murphy är en studie som behandlar hur mobiltelefoner och teknologi som finns i skolan påverkar elevernas skolarbete. Genom att jämföra skolor som förbjudit mobiler i skolan med skolor som inte vidtagit åtgärder, påvisade undersökningen olika resultat i elevprestationer kring undervisningen. Skolor som begränsat åtkomsten till mobiltelefoner upplevde en förbättring i elevernas examinerande moment.
Dessa resultat är dock inte synonyma med möjligheten att mobiltelefoner kan vara ett användbart inlärningsverktyg om deras användning är korrekt strukturerad, belyser Murphy. Men att resultaten tyder på att förekomsten av mobiltelefoner i skolorna inte bör ignoreras. Studien fann också att mobiltelefonförbud har mycket olika effekter på olika typer av studenter. Att förbjuda mobiltelefoner förbättrade resultaten för de lågpresterande studenterna (14,23% av en standardavvikelse) mest och har ingen betydande inverkan på högpresterande. Resultaten tyder på att studenter med låg prestanda är mer benägna att bli distraherade av närvaron av mobiltelefoner. En viktig iakttagelse som också kan vara intressant i diskussionen kring möjligheter och svårigheter med mobilen som didaktiskt verktyg i ett svensk perspektiv.
3. Metod
För att möta studiens syfte som ämnar undersöka möjligheter och svårigheter som elever och lärare upplever med mobilen som ett didaktiskt redskap inom samhällskunskapen har två stycken olika fokusgruppsintervjuer hållits med elever samt två olika semistrukturerade intervjuer med
samhällskunskapslärare. Via fokusgrupper ges möjligheten att inkludera flera perspektiv på studiens syfte, vilket kan ge ett ökat djup för undersökningen. Följande kapitel redogör metoderna som använts för att möta studiens syfte såväl datainsamling som analys av den insamlade datan. Nedan följer en kort redogörelse om tolkningsprocessen kopplat till kvalitativa studier för att sedan vidare behandla och motivera vald metod samt genomförandet. Avslutningsvis följer forskningsetiska förhållningssätt.
3.1 Hermeneutik
Bearbetingen av ljudupptagningar från slutförda semistruktureradeintervjuer kommer tydas och tolkas för att skapa en mening och struktur. Här ligger fokus på att koda materialet utan att meningen går förlorad (Lantz, 2007). Detta förlopp när människan tolkar och försöker förstå innebörden av mänkligt handlade kallas för hermeneutik (Dahlin & Ivanhoff, 2017). Enligt denna teori är det inte fullt möjligt för forskaren att stå utanför den tolkande processen, utan förståelse kräver att vi är medvetna om våra fördomar. Därmed är förståelse något som alstrar via dialogen och är inte beroende utav tolkningen (ibid.) En tolkning innebär i denna studie - vad diskussionerna vid ljudupptagningarna illustrerar och skildrar i förhållande till studiens syfte. Den kvalitativa analysen av intervjuerna fokuserar på att via likartade och olikartade svar, balansera reducerad data och via abstraktion bilda ett överskådligt mönster, utan att lämna den kvalitativa ansatsen (Lantz, 2007).
3.2 Urval
Föreliggande studie har haft ett målinriktat urval där respondenter som vid tid för studien genomgår gymnasieutbildning eller undervisar i samhällskunskap med den nuvarande läroplanen, LGY11
(Skolverket, 2011). Syftet har inte varit att välja deltagare för undersökningen på ett slumpmässigt sätt,
utan med viss strategi så att de samplade personerna är relevanta för de forskningsfrågor som
formulerats (Bryman, 2011). Urvalet efterfrågade tre elever från första året på gymnasiet och tre elever från tredje året på gymnasiet samt en blandning av högpresterande och lågpresterande elever inom samhällskunskap. Detta då möjligheten fanns och utfallet kunde bli en intressant jämförelse att diskutera, istället för att alla elevrespondenter varit från samma årskurs med liknande nivå på kunskapskrav. Motiveringen för att välja ut ett urval med en blandning av hög- och lågpresterande elever grundar sig också intresset av att urskilja mönster kring elevers perspektiv och hantering av möjligheter samt problem med mobilen som didaktiskt verktyg inom samhällskunskapen.
Undersökningens skribent bor och studerar i en mellanstor stad i Sverige och med respekt för studiens storlek och resurser kombinerat med en vilja att kunna hålla intervjuerna ansikte mot ansikte skickades förfrågan ut till lärare i denna kommun. De tillfrågade lärarna och eleverna i kommunen ansågs varken mer eller mindre lämpliga att intervjua jämfört med lärare i någon annan kommun, då styrdokumenten för gymnasieskolan omfattar alla svenska gymnasierkommuner samt att mobiler i klassrummet är en fråga som samtliga skolor också måste hantera. Samtliga gymnasieskolor i kommunen tillfrågades via mail och två samhällskunskapslärare tackade ja för att mötas upp för intervju. Tillsammans med varje svarande lärarna kunde sedan tre olika elever väljas ut per årskurs med kriterierna att de alla läste kurs i samhällskunskap och gick i årskurs 1 eller 3 och låg på olika nivåer inom kunskapskraven för ämnet - möjligheten gavs att bjuda in två stycken lågpresterande och en högpresterande från årskurs 1 och två högpresterande och en lågpresterande i årskurs 3 vilket accepterades.
Eftersom studien har ett målstyrt urval är det en fråga om ett icke-sannolikhetsurval, vilket inte kan möjliggöra en generalisering till en population (Bryman, 2011). Undersökningen har istället fokuserat på en utvald grupp för att få en ökad förståelse av en viss social företeelse, i detta fall möjligheter och problem med mobilen som ett samhällsdidaktiskt verktyg i undervisningen.
3.3 Planering av intervjuer
I planeringen av frågeområden för fokusgruppsintervjuerna med eleverna utgick undersökningen från en semistrukturerad intervjumodell där en lista skapats med specifika teman utifrån studiens
frågeställningar. De tre övergripande teman som identifierades och önskades behandla under
intervjuerna var allmänpedagogiska konsekvenser, ämnesdidaktiska möjligheter, samt ämnesdidaktiska problem. Exempel på frågor som gick under dessa tre teman var: Hur upplever du att mobilen
påverkar din möjlighet att ta in kunskap i skolan? Vilka möjligheter ser du med att använda mobilen inom samhällskunskapen? Hur kan den hjälpa dig att nå vissa mål? Hur har ni arbetat tidigare?
Dessa teman blev betydande för att kunna besvara frågeställningarna. Ordningsföljden för de olika frågeområderna hade en bakomliggande intention att öppna upp för djupare reflektion hos
respondenten genom att börja frågesamtalet på en generell “makronivå” för att sedan jobba sig in i klassrummet och samhällsdidaktiken på en “mikronivå”.
Fokusgruppsmetoden kan definieras som diskussioner i grupp där människor möts för att på ett fokuserat sätt diskutera olika aspekter av ett ämne eller tema givna av en intervjuare eller gruppledare (Dahlin & Ivanoff, 2017). Till skillnad från enskilda intervjuer ges möjligheten för deltagarna att lyfta olika perspektiv och idéer kring mobilen som didaktiskt verktyg, vilket i sin tur kan fördjupa
diskussionen (ibid.) Parallellt ger denna metoden möjlighet för deltagarna att ställa frågor till varandra, samt ifrågasätta varandra, vilket också kan öppna upp för svar och diskussion på intervjuns teman som inte forskaren förutspått. Denna metod motiveras också med att den ger möjligheten att se upplevelsen kring relationen mobilen och samhällskunskapen som deltagarna gör och inte bara hur dem tänker kring detta fenomen, utan också varför.
Samtidigt är ordningsföljden flexibel och frågorna ej för specifika för att inte förhindra alternativa idéer eller synsätt. Detta för att öppna upp för att få information om hur de intervjuade upplever relationen samhällskunskap och mobiltelefonen (Bryman, 2011). Inför de två enskilda intervjuerna med samhällskunskapslärarna utformades en intervjuguiden som belyste områden som intervjun ville behandla. Metoden som användes för att samla in empiri kring samhällskunskapslärarnas perspektiv och insikter kring mobiltelefonen inom samhällskunskapsämnet byggde på kvalitativ semistrukturerad
intervju modell. Motiveringen för denna typ av modell är att metoden öppnar upp för en förståelse av hur respondenten upplever och använder mobilen inom samhällskunskapsundervisningen.
Samtidigt som det kan underlätta för dem som besvarar öppna frågorna att i egna termer beskriva tankar, än om strukturerade frågor givits som kräver mer specifika svar (Bryman, 2011). Valet för enskilda semistrukturerade intervjuer underbyggs också för att undvika att de olika lärarna skulle påverka varandra i svaren. Således har också intervjuaren tagit hänsyn till att inte ställa för ledande frågor eller för komplicerat språk, utan fokus på ett språkbruk anpassat efter respondenternas förutsättningar och erfarenheter.
3.4 Genomförande av intervjuer
Samtliga gruppintervjuer har varit genomförda på gymnasieskolan som eleverna tillhörde, men i lokaler som varit avskärmade från deras ordinarie lärare och andra elever. Vilket säkerställde att respondenterna inte påverkas av några yttre omständigheter under intervjun. Intervjuerna med samhällskunskapslärarna hölls enskilt också i rum på samma gymnasieskola. Innan intervjuerna påbörjades fick alla samlade ta del utav ett informationsblad som beskrev vad intervjun skulle syfta till samt en kortare bakgrundsinformation om ramarna för intervjun, hur lång tid den beräknades ta, kontaktinformation för eventuella frågor om studien samt hur den kommer att dokumenteras och hur resultaten kommer att användas och för vilket syfte (Lantz, 2007). Samtidigt informerades också deltagarna om att de förblir anonyma i resultatet och om intervjuarens tystnadsplikt. Vidare har alla medverkande informerats om att deltagandet är helt frivilligt och kan avbrytas vid alla tidpunkter. när som helst kan avbrytas om hen inte längre vill delta. Sammanfattningsvis har det säkerställts att inget av material kommer användas till något annat än föreliggande studie och förhållningsorder rörande anonymitet och sekretess som underrättats samtliga medverkande.
3.5 Analysmetod
Under analysarbetet har empirin genomgått flera steg. Det är själva diskussionen mellan deltagarna som varit föremål för analysen. Efter de två olika fokusgruppernas diskussioner spelades
inspelningarna upp för att få en känsla för själva helheten och därefter transkriberades diskussionerna
ordagrant. Därefter bröts helheten ner i identifierade teman för att sedan systematiskt strukturera rådatan under kategorierna:
- Ämnesdidaktiska möjligheter - Ämnesdidaktiska problem
- Allmänpedagogiska konsekvenser
Vidare sammanfattades kategorierna och kombinerades med ett tolkande steg som syftade till att ge förståelse för innebörden. Dessa sammanfattningar låg sedan till grund för tolkningen av datan.
3.6 Etiska överväganden
Denna studie grundas på ett flertal etiska aspekter. Vid deltagarrekryteringen av elever skickades inte en förfrågan direkt ut av forskaren utan via lärare som agerade ombud och som kände eleverna bättre.
Detta för att undvika att eleverna tackade ja till forskningsdiskussionen på grund utav lojalitet för den som frågar. Detta då forskaren gjort sin VFU på skolan där urvalet av respondenter plockades ut. Det har också varit av stor vikt att vid flera tillfällen poängtera att det är helt frivilligt att delta och möjligt att hoppa av när som helst i intervjuerna (Ivanoff & Holmgren, 2017). Denna information gick ut till deltagarna både muntligt och skriftligt. För att lyckas stimulera sammanträdet i fokusgruppen till en livlig diskussion fick deltagarna fylla i ett så kallat samtyckesformulär där konfidentialitet, anonymitet och sekretess av diskussionerna behandlades samt den insamlade empirin. Vidare har hanteringen av insamlad data också tagit hänsyn till anonymitet, konfidentialitet och sekretess.
Fokusgruppsintervjuerna spelades in med hjälp av en mobiltelefon och krypterades. I arbetet kring transkribering av ljudupptagningarna kodades varje respondent så att alla faktorer som kan återföras till respondenternas identitet anonymiseras. Via dessa olika åtgärder uppfyller studien de etiska riktlinjerna för kvalitativ forskning. Allt materialet kommer vara helt anonymt och avidentifierat i den slutgiltiga uppsatsen. Efter att studien är färdigställd kommer dessa inspelningar att raderas.
4. Teoretiskt utgångspunkt
Studiens teoretiska utgångspunkt grundar sig i en modell framtagen av forskaren och författaren Thomas Nygren och återfinns i Schüllerqvist och Osbecks avhandling Ämnesdidaktiska insikter och strategier (2009). Modellen illustrerar processen och utvecklingen av ämnesdidaktiska
undervisningsstrategier. Då denna uppsats ämnar att undersöka hur samhällskunskapslärare och elever upplever mobilen som ett didaktisk verktyg inom samhällskunskapsämnet på gymnasiet, kan Nygrens didaktiska modell understödja studiens syfte under intervjuerna och i själva analysen.
Modellen exemplifierar lärarnas arbetscykel från ett planeringsskede där ställningstagande görs till undervisningsdidaktiskafrågor som Varför? Vad? och Hur? och bygger på ett resultat av flera studier kring ämneslärares diskussioner om bearbetningen av erfarenheter av didaktik i klassrummet.
Denna teoretiska modell belyser hur kunskapsförmedlingen i klassrummet kan manifesteras och hur olika påverkansfaktorer kan inverka för ämnesdidaktiska överväganden. För denna studie fokuseras mobiltelefonen som en av dessa yttre betingelser - för att analysera hur denna företeelse påverkar samhällskunskapsundervisningen när det kommer till problem och möjligheter.
I hanteringen av mobiler i klassrummet bör samhällkunskapsläraren enligt Nygren ställa sig de tre klassiska frågorna Varför? Vad? Och Hur? Varför-frågan behandlar varför i ett obligatoriskt skolväsende ett visst kunskapsområde skall göras till ett obligatoriskt ämne (legitimitetsfrågan).
Vad-frågan om vad av allt som kan ingå i ett ämne som skall väljas ut (urvalsfrågan). Och Hur-frågan syftar till hur läraren skall göra undervisning av det som valts ut (metodfrågan) (Schüllerqvist och Osbeck, 2009). Denna typ av ämnesdidaktisk reflektion kan kopplas till mobilen som ett stärkande eller problematiskt verktyg i behandlingen av den samhällsvetenskapliga undervisningen kring exempelvis källkritik.
Nygren menar att i själva reflektionen kring ämnesdidaktiska överväganden finns en rad bakgrundsfaktorer som kan påverka dessa överväganden – såsom erfarenheter och intressen, samt yttre betingelser (i detta fall mobiltelefonen), som läraren inte alltid har fullt inflytande över. Yttre betingelser och personliga intressen har betydelse för det ämnesdidaktiska
övervägandet i undervisningsstrategin, men det centrala i lärarens arbete är kretsloppet av övervägande, undervisning och reflektion. I detta kretslopp har den bakomliggande
undervisningsstrategin utarbetats och förfinats. Vidare symboliserar den mörka triangeln
undervisningsstrategiska överväganden som undervisning och reflektion (Nygren, 2009). Dessa olika överväganden påverkar sedan de intentioner som finns inför varje undervisningstillfälle samt hur man som lärare uppfattar och hanterar undervisningen samt de erfarenheter man tar med sig från
undervisningen, belyser Nygren.
Vilket för denna specifika undersökning kan översättas med exempelvis hur läraren låter
samhällskunskapsundervisningen studera samhällsfenomen, parallellt med att ta in elevers subjektiva
erfarenheter från deras individuella digitala livsvärld som utgångspunkt. Nygrens modellen blir ett effektiv verktyg i förståelsen av hur samhällskunskapslärare arbetar med påverkansfaktorer som mobiltelefonen och hur detta fenomen påverkar undervisningens didaktiska frågorna som Vad? Hur?
och Varför? för att göra det möjligt för elever att kliva in i det vetenskapliga fältet som erbjuder begrepp, redskap och metoder för att förstå och ifrågasätta deras livsvärld.
Samtidigt som modellen kan användas för att få en djupare förståelse i analysen kring
elevernas reflektioner från fokusgruppsdiskussioner om mobilen som didaktiskt verktyg om deras insikt i varför redskapet används i klassrummet (legitimitetsfrågan). Vad-frågan som behandlar just vilken typ av kunskapsinhämtning mobilen skall syfta till (urvalsfrågan). Vidare kan själva hur-frågan ur ett elevperspektiv översättas med hur övningen skall gå till (metodfrågan).
5. Resultat
Följande avsnitt innehåller uppsatsens resultat. Syftet med undersökningen har varit att undersöka hur samhällskunskapslärare och elever upplever mobilen som ett didaktisk verktyg inom
samhällskunskapsämnet på gymnasiet. Detta har gjorts med stöd utav två olika fokusgrupper med 3 elever vardera grupp samt 2 olika samhällskunskapslärare. Redovisningen av studien presenteras utifrån de olika kategorier som identifierades under transkriberingen. Urvalet efterfrågade tre elever från första året på gymnasiet och tre elever från tredje året på gymnasiet samt en blandning av högpresterande och lågpresterande elever inom samhällskunskap. Detta då möjligheten fanns och utfallet kunde bli en intressant jämförelse att diskutera, istället för att alla elevrespondenter varit från samma årskurs med liknande nivå på kunskapskrav.
Motiveringen för att välja ut ett urval med en blandning av hög- och lågpresterande elever grundar sig också intresset av att urskilja mönster kring elevers perspektiv och hantering av möjligheter samt problem med mobilen som didaktiskt verktyg inom samhällskunskapen. Efter godkännande av eleverna har den undervisande läraren uttalat sig om vilka kunskapsnivåer elever ligger på i samhällskunskap. Alla namn på informanterna är fingerade.
5.1 Ämnesdidaktiska möjligheter
I diskussionen kring vilka olika möjligheter som finns genom att använda mobilen didaktiskt i samhällskunskapsundervisningen framkommer en rad olika perspektiv från elever och
samhällskunskapslärare. Men det finns en röd tråd som både lärare och elever belyser - Att mobilen i samhällsundervisningen bör vara under kontrollerade former.
Anna (högpresterande), en elev från årskurs tre, uttrycker hur hon fått en positiv kunskapsinhämtning när dem i klassen arbetade med det centrala innehållet konsumentkunskap. Läraren lät då eleverna använda sina mobiler och scrolla sakta ner genom flödet på en social app och så fort dem mötte reklam
fick varje enskild elev skriva ner vilken typ av annonsering det gällde och hur den var utformad.
Därefter följde en helklassdiskussion där resultatet tydligt påvisade hur varje försäljningskampanj var anpassad efter varje individ och dess personliga preferenser. “Anna - Det var en ögonöppnare för mig och rätt så läskigt. Reklamen som jag mötte var så skräddarsydd efter just min personlighet. Denna praktiska uppgift blev mycket engagerande och effektiv då vi fick använda mobiler samtidigt som vi fick instruktioner av läraren hur vi skulle använda dem ur typ ett utbildningssyfte” (Fokusgrupp 2, 2020-04-30).
Denna typ av digitaliserat didaktiskt arbete går i linje med Sandahls och Johansson resonemang kring hur samhällskunskapsundervisningen kan låta elevens livsvärld möta den vetenskapliga. Genom att inkludera elevers subjektiva erfarenheter och låta dessa erfarenheter formge tillvägagångssättet för hur ett visst samhällsfenomen kan studeras (Sandahl & Johansson, 2020).
Vidare i diskussionen med eleverna manifesteras hur mobilen varit ett verktyg i samhällskunskapen runt undervisning och debatt om fake-news. William (lågpresterande) från årskurs 3 skildrar hur han fått möjligheten att i temat källkritik använda mobilen som ett redskap i klassrummet på ett givande sätt. “Vi har i vår undervisning diskuterat mycket hur det politiska klimatet förändrats bland
ungdomar. Exempelvis är vi inte lika aktiva i olika politiska ungdomsförbund som typ våra föräldrar kanske var. Men idag kan man ju lätt vara politiskt på sin mobil om man vill. Bara dela något som man typ tycker är intressant. Men detta ställer ju krav både på dem som delar och hur man själv tolkar och kontrollerar delad information. (Fokusgrupp 2, 2020-04-30).
En annan elev vid namn Andreas (högpresterande) från årskurs 3 instämmer med William resonemang.
Han belyser hur mobilen delvis varit ett bra redskap som inneburit möjligheter i diskussionen om dagens politiska situation i samhället. Andreas exemplifierar hur många personer i hans sociala, digitala flöde som delar samhällsinformation som kanske är rasistisk eller eldar på för hatiska kommentarer. Något som enligt Andreas är mycket frustrerande och ett hot mot hans vision om en fullständig demokrati i samhället. “Därför tycker jag det var väldigt kul när vi en gång i
samhällskunskapen fick analysera denna typ av information eller nyheter som ibland delas.”
(Fokusgrupp 2, 2020-04-30).
Han berättar hur klassen delades upp i grupper och fick därefter via sina mobiler besöka olika sociala plattformar och nyhetssidor som läraren förbestämt och därefter undersöka denna typen av “nyheter”
och artiklar källkritiskt och ställa den mot annan fakta som vi fick fram från andra mer oberoende källor typ SVT nyheter. Ett uppgift har exempelvis varit att jämföra en nyhet från den digitala
plattformen “Nya tider” med samma nyhet från SVT. Det var en väldigt bra lektion. Just hur man kan hantera exempelvis information som bygger på radikalisering, hat, beskriver han.
Denna typ av uttalande påvisar vikten och effekten av hur klassisk källkritik inte är tillräckligt för att navigera i de nya, digitala medierna. Som Thomas Nygren beskriver i sin bok Fakta, fejk och fiktion (2019), behöver samhällskunskapslärare arbeta didaktiskt med var och hur eleverna kan hitta pålitliga källor i syfte för att utveckla ett kritiskt tänkande hos eleverna.
Samhällskunskapsläraren Gustaf beskriver under en utav intervjuerna hur han upplever att det finns flera möjligheter med att arbeta didaktiskt med mobiltelefonen i samhällskunskapsundervisningen och hur betydande det kan vara i dessa digitala tider, då mycket utav själva samhällsdebatten sker på sociala medier. Han belyser hur mobilen är ett verktyg som om det används i undervisningen, måste vara under kontrollerade former, vilket är svårt. “Jag ser bara på hur jag själv har problem att lägga bort min egen och fokusera vid mitt eget skrivbord, ibland (skratt). Samtidigt går det inte riktigt heller att förbjuda telefonen helt och alltid heller i klassrummet.” Han menar att därför vill i sin undervisning stundvis och under planerade former, arbeta med den didaktiskt för att handleda och inspirera eleverna till att ifrågasätta den digitala information som eleverna möter.
“Jag vill att min undervisningen i samhällskunskapen blir ett rum för att stimulera eller ifrågasätta vissa åsikter eller samhällsfenomen med syfte att eleverna skall bli berikade med mer kvalificerade och
nyanserade berättelser att vägleda sig med. Ett bra exempel är ju Covid-19. Varje dag möter jag elever som har ny fakta eller som är mycket rädda då det läser “skrämsel” rubriker men går inte själva in och
undersöker vad det egentligen står och ställer det i förhållande till annan fakta. Då är det viktigt att jobba
med detta och också förklara att allt inte är självklart eller bestående i en sådan här extraordinär situation, utan ny fakta kommer komma hela tiden då nya rön följer.” Gustaf ( Intervju 1, 2020-21-04)
Gustaf beskriver hur eleverna under en lektion fått använda sina telefoner och skriva ner 10 olika rubriker som de möter i sina nyhetsflöden på olika plattformar. Sedan kan man jämföra dessa och också försöka tyda mönster vilka plattformar som jobbar efter att dra snabb uppmärksamhet till sig eller använder rädsla för att sprida sina budskap och vilka plattformar som inte jobbar med denna typ av verktyg. Han manifesterar under intervjun hur han tycker att det är viktigare än någonsin att samhällslärare sätter sig in i hur mobilen är uppbyggd och hur den “digitala designen” som han kallar det påverkar ungdomars politiska attityd.
Vikten av att medborgare, lärare samt elever inser innebörden av hur algoritmer styr sökmotorer och sociala medier är enligt Nygren stor. Ekonomiska intressen går först och motiveras utifrån olika tekniska och marknadsmässiga normer. Om informationen är sann eller främjar demokratin är
sekundärt eller betydelselöst. Allt bygger på att algoritmerna försöker konstruera en digital värld som genererar så många klick som möjligt. Detta är något som också Nygren belyser i sin forskning.
(Nygren, 2019)
Gustaf beskriver också i sin intervju hur flera centrala innehåll i samhällskunskapen idag efterfrågar att eleverna utvecklar en digital kompetens och menar att det handlar inte bara om vilka möjligheter eller problem man ser med mobilen i klassrummet. “Jobbet skall göras enligt läroplanen, sen är det upp till oss lärare med vilka pedagogiska verktyg vi väljer att göra det och hur. Där är mobilen en av
möjligheterna.” Gustaf ( Intervju 1, 2020-21-04)
Ett av de målen som kommer upp i diskussion under Gustafs intervju och som han syftar på är bland annat hur ett komplext samhälle med stort informationsflöde och snabb förändringstakt kräver ett kritiskt förhållningssätt och eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla ett sådant. Vilket i sin tur
omfattar förmågan att söka, strukturera och värdera information från olika källor och medier samt förmåga att dra slutsatser utifrån informationen (Skolverket, 2011). Ett sätt att möta ett mål som detta kan delvis vara att arbeta strukturerat och didaktiskt med mobilen, menar Gustaf.
Samhällskunskapsläraren Viktoria uttrycker liknande åsikter i sin intervju, men belyser också att hon tycker det är svårt att använda mobilen som ett digitalt verktyg i sin undervisning. På gymnasiet där hon arbetar finns inga regler kring hur eleverna får använda sina mobiler, vilket gör att nästan alla elever som hon undervisar har sina mobiler på sig under hennes lektioner. Hon manifesterar att de flesta möjligheter som hon ser med mobilen i undervisningen är allmänpedagogiska som exempelvis kalender, kunna lyssna på musik för arbetsro osv. Hon formulerar att hon vill bli bättre på att nyttja mobilen som ett samhällsdidaktiskt redskap, men att tid krävs för att sätta sig in i nya metoder att utforma denna typ av kunskapsförmedling. Men ett fåtal gånger har Viktoria genomfört
samhällsdidaktiska uppgifter som bygger användning av mobilen och konsekvenser av detta. En av dem var inom det centrala innehållet som berör jämlikhet.
“Exempelvis byggde jag en uppgift i samhällskunskapen kring temat feminism. Alla eleverna i klassen har instagram och vi lyfte först frågan hur många timmar i snitt de tror att det lägger inne på plattformen Instagram. De fick i mindre grupper skriva ner sina timmar och sedan räknade vi ut de gemensamma timmarna per dag. De visade sig att varje elev i snitt la 1,5 timmar på Instagram per dag. Därefter följde temat feminism och hur kvinnor ofta porträtteras på bilder. Vilka bilder som ger flest likes och också vad som är ok för kvinnor att visa. Instagram har nämligen kritiserats för att ta bort bilder på överviktiga nakna kvinnor som dansar så att exempelvis naturligt fett skakar, visar upp bristningar eller ammande kvinnor medan smala nakenmodeller i nästan ren porr får visas med blurriga bröstvårtor. Därefter hade vi en jättebra helklass diskussion där eleverna fick lyfta olika frågor och åsikter.” Viktoria (Intervju 2, 2020-21-04.)
5.1.1 Sammanfattning ämnesdidaktiska möjligheter
Sammanfattningsvis vittnar de semistrukturerade intervjuerna med lärarna om att det går att skapa förutsättningar och möjligheter till att använda mobilen som ett effektivt ämnesdidaktiskt verktyg för att träna efterfrågade samhällsvetenskapliga kunskaper som berör makt, demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna, men att tiden också krävs. Tid att sätta sig in i hur denna typ av digitala
fenomen påverkar medborgare men främst ungdomar samt hur mobilen kan användas för att främja specifika utbildningssyften. De två intervjuerna verifierar likt den tidigare forskningen att
högpresterande elever att tyda av fokusgruppsintervjuerna verkar ha lättare att se och uttrycka faktiska och potentiella möjligheter med mobilen som didaktiskt verktyg i samhällskunskapen för att få en djupare förståelse för olika centrala innehåll eller mål, mer om detta under allmänpedagogiska konsekvenser.
5.2 Ämnesdidaktiska problem
I diskussionen kring vilka olika problem som behöver konfronteras inom relationen samhällskunskap och mobilen som didaktiskt verktyg är det ett flertal mönster som urskiljer sig.
Samhällsläraren Viktoria berättar under sin intervju hur de flesta problem som hon möter som pedagog med mobilen i skolan rör det allmänpedagogiska, men att de samhällsdidaktiska svårigheterna och utmaningarna landar i den ökade koncentrationsbristen hon tycker sig se hos många elever inom ämnet och att detta i längden kan bli en fara för demokratin. “De koncentrationssvårigheter som jag ser hos elever och att de snabbt blir understimulerade är en stark utmaning för mig i mitt ämne. Många andra ämneslärare kan säker hålla med om detta för sina specifika ämnen. Jag upplever att i och med de dopaminkickar som kommer med mobilen och den överstimulering som ungdomar får via detta verktyg, ställs automatiskt kravet att min undervisning skall vara rolig och fylld av stimuli .” (Intervju 2, 2020-21-04)
Detta påverkar samhällskunskapen till den grad att hon exempelvis idag har svårt att visa en längre film om exempelvis demokrati för ungdomar, menar hon. De tappar helt enkelt intresset väldigt fort och söker hela tiden efter nytt stimuli. I mitt sökande efter nytt lektionsmaterial känner jag en press att materialet måste innehålla tillräckligt många “wow” effekter som konkurrerar med elevernas digitala nallebjörnar annars kommer min lektion att misslyckas. Vidare beskriver Viktoria att hon ibland känner att det hade varit lättare att konkurrera med mobilen om hon undervisade i ett praktiskt ämne.
“Då skulle det vara mer konkret vad eleverna skulle sätta händerna i under lektionen exempelvis laga en gryta i hemkunskap eller svarva ett baseboll trä. Jag upplever ofta att elever inte vet var det skall göra av sina händer i mitt ämne som är teoretiskt när jag tar mobilerna ifrån dem.” Viktoria (Intervju 2, 2020-21-04)
Svårigheterna landar i att ibland lyckas möta samhällskunskapens grundsyfte att bidra till att skapa förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet. Ett komplext samhälle med stort
informationsflöde och snabb förändringstakt kräver ett kritiskt förhållningssätt och eleverna ska därför ges möjlighet att utveckla ett sådant (taget från Skolverket, 2011)
Samhällsläraren Gustaf uttrycker liknande resonemang i sin intervju. Han menar att blotta närvaron av mobilen i hans undervisning gör det svårare att bryta mig sig in till in till elevens värld. Han uttrycker hur det ofta kan kännas som en digital “vägg” mellan honom och eleverna i klassrummet. Att han helt enkelt har svårt att nå dem och att eleverna mentalt inte befinner sig i klassrummet utan “väntar” på att få gå tillbaka till sin digitala verklighet. Parallellt med detta upplever Gustaf hur många elever idag har via sin digitala bubbla skapat sig en egen värld med egen fakta om rätt och fel, vilket i sin tur påverkar utformningen av undervisningen i samhällskunskap.
“Det är mycket bredare bred på åsikter idag inom ämnet än för 10 år sedan enligt mig och jag antar att detta är ett resultat av den den internationella politiska spännvidden som ungdomar idag får tillgång till via sina mobiler.
Detta är inget direkt problem, utan ofta ett givande inslag i undervisningen. Men de problem som jag ser ibland är hur vissa åsikter helt går emot den vetenskap som jag bygger mitt lektionsinnehåll på. Detta gör att jag måste utmana dessa samhällsuppfattningar, vilket ibland är svårt då elever kan peka på fakta som dem sett “läst på mobilen”, men som blir svår för mig att möta konkret. Detta är den största utmaningen, då det i vissa fall går helt emot samhällskunskapens grundsyfte att eleverna breddar, fördjupar och utvecklar kunskaper som berör makt, demokrati, jämställdhet och de mänskliga rättigheterna”. Gustaf ( Intervju 1, 2020-21-04)
Gustafs resonemang inkluderas av flera faktorer som också Sandahl och Johansson beskriver i sin avhandling om hur samhällskunskapen tar nya former i och med den digitaliserade utvecklingen. Nya framtidsutmaningar som exempelvi klimatkatastrofen postulerar vikten av att lärare övar elevers kompetens runt klimatfrågor. Sandalhl och Johansson belyser hur digitaliseringen i detta perspektiv både betraktas som möjliggörande för att sprida viktig vetenskap för gemensamt tillvägagångsätt, men också som ett hot genom att desinformation, falska föreställningar och konspirationsidéer sprids med samma lätthet. Digitalisering är därmed på olika sätt komplicerande och försvårande i
samhällskunskapsundervisningen.
Vid elevintervjuerna framgår ett liknande mönster i diskussion kring svårigheter med mobilen som didaktiskt verktyg inom samhällskunskapen. De aspekter som sticker ut mest är likgiltighet inom politiska debatter i klassrummet, desinformation och reklam. Flertalet elever tycker det är svårt att sålla bland all information som når dem dagligen. En elev vid namn Maja (lågpresterande) från årskurs 1 beskriver hur hon önskar att lärare var tydligare med när vi får använda våra mobiler i undervisningen och när dem helt enkelt inte ens bör tas med in i klassrummet. Men att det känns som att många lärare har givit upp kring detta.
“I samhällskunskapen innebär mobilen delvis ett problem då den helt enkelt stör undervisningen. Under mina år på grundskolan har vi haft olika debatter från och till om till exempelvis politik inom samhällskunskapen. Dessa diskussioner har alltid varit fartfyllda och livliga, men under de senaste året upplever jag att parallellt med att mobilanvändningen gått upp har också intresset för diskussioner avstannat. Det känns som folk är mer passiva.
Samtidigt tycker jag det är svårt att hänga med alla nyheter. Det är liksom så sjukt mycket. Man orkar typ inte”
Maja (Fokusgrupp 1, 29-04-2020)
En annan elev vid namn Ali (högpresterande) instämmer i Majas resonemang.
“Det är typ som att det finns så många olika åsikter och alla kan typ bevisa sin åsikt genom att peka på viss fakta som dem läst någonstans på internet. Detta leder ofta till en slags passivitet i diskussionerna i samhällskunskap för vår klass. Ett exempel är klimathotet. Jag tycker den frågan är jätteviktigt men jag kan känna att många av mina klasskompisar uppvisar
en slags likgiltighet inför ämnet och motiverar det med att “det kommer gå åt helvete ändå, det finns inget vi kan göra” Ali (Fokusgrupp 1, 29-04-2020)
Ali som går första året på gymnasiet menar på att han upplever att han inte känner samma lust till att sätta sig in i olika samhällsvetenskapliga frågor då han ändå kan kolla upp allt på sin mobil och får han dessutom ha med sig den i undervisningen blir resultatet enligt honom att han koncentrerar sig mindre på vad samhällsläraren säger. “Om det typ är en föreläsning om exempelvis politik, begrepp eller statistik och att vi sen skall göra en uppgift i grupp kopplat till föreläsningen. Då kan jag känna att jag koncentrerar mig mindre då jag ändå kan kolla upp alla svar eller begrepp snabb på min mobil. Detta är rätt läskigt när man tänker efter (skratt). Typ som att mobilen blir mitt minne. Den kommer ihåg saker åt mig, vilket gör att jag undermedvetet inte lyssnar på vad läraren säger.”(Fokusgrupp 2, 29-04-2020)
Han menar att just samhällskunskapen sticker ut i denna aspekt jämfört med andra ämnen han studerar.
De andra i gruppen håller med och förstår han resonemang. Ali manifesterar hur informationen från läraren i andra ämnen kan vara viktigt precis direkt under lektionen, för att förstå hur man exempelvis skall lösa ett tal i matematik, blanda någon kemisk uppsättning i kemi eller en viss kod i datorteknik.
Medan han upplever att mycket av faktan för hans egna arbeten - individuellt eller i grupp - lättare går att googla fram snabbt på mobilen, vilket i sin tur resulterar i att han ofta känner sig mindre
uppmärksam under föreläsningarna. “Läraren måste vara väldigt duktig och typ rolig under den muntliga framställningen för att fånga min uppmärksamhet, annars så kommer jag bara kolla upp allt på mobilen när jag under lektionen skall arbeta själv” Det är som att min mobil typ tävlar med läraren om vem som skall få min uppmärksamhet” säger han och skrattar. “...och mobilen vinner oftast om jag skall vara ärlig. Inget ont menat om min lärare.”
Samhällsläraren Viktoria belyser i sin intervju hur ett annat problem för henne i det didaktiska digitala arbetet inom samhällskunskapen är läroplanens centrala innehåll som digitaliseringens påverkan på arbetsmarknaden och mediers och informationsteknikens roll i samhället. Deras möjligheter att
påverka människor och samhällsutvecklingen samt de möjligheter de ger människor att påverka. Dessa innehåll förutsätter att läraren också har en uppdaterad och en tillräcklig digital kompetens att hantera
denna kontentan. “Jag nämner detta då det också har en koppling till mobilen som didaktiskt verktyg.
Jag hade älskat att kunna arbeta mer med mobilen och utnyttja dess möjligheter för att exempelvis kunna nå in till elevens livsvärld på ett annat sätt eller hantera innehåll som hur sociala medier påverkar människor på ett djupare plan.
Viktoria beskriver att hon aldrig under sin lärarutbildning på 90-talet fick träning i denna typ av undervisning då det inte var aktuellt och att hon idag kan tycka det är svårt att hänga med i den tekniska utvecklingen. Detta i sin tur resulterar i ett slags problem med mobilen som ämnesdidaktiskt verktyg. “Eleverna ligger ofta långt före mig i hantering av mobilen, nya appar samt hur vissa
algoritmer fungerar. Absolut att jag kan utmana och försöka ge dem en fördjupad bild av hur detta kan påverka samhället och människa i ett långsiktigt perspektiv, men ofta känner jag mig otillräckligt inom detta området. Viktoria belyser att hon skildrar detta för att det är en viktigt i aspekt inom diskussion kring mobilen som samhällsvetenskapligt verktyg. “Jag förstår att vi går mot en mer digitaliserad värld och skola, men hur skall vi lärare hantera kommande generationer som vuxit upp med mobilen från barnsben? Dem har ofta bättre koll på oss kring det tekniska samtidigt som mobilen också besitter en helt annan bredd på kunskap och stimuli än vad jag som person gör. Detta är skrämmande. Kanske vårt yrke och kommer ersättas mer och mer med denna lilla robot”.
5.2.1 Sammanfattning ämnesdidaktiska problem
Bredden av information som ungdomar möter via sina telefoner kan resultera i en utmaning för samhällskunskapslärare, då desinformation, hat och hets med lätthet riskerar att spridas via sociala kanaler. Samhällsinformationen är idag svårare att “kontrollera” vilket medför både fördelar och nackdelar. Samhällskunskapslärare kan uppfatta att det ibland blir problematiskt då elever kan peka på fakta som inte är konkret, utan något “det läst på nätet”. Samtidigt finns känslan av att eleverna ofta har en bättre koll på tekniska aspekter, vilket resulterar i att lärare kan känna sig otillräckliga i didaktiskt arbete med mobilen i samhällskunskap.
5.3 Allmännpedagogiska konsekvenser
Under fokusgrupps diskussionerna med eleverna och de enskilda intervjuerna med
samhällskunskapslärarna framkom tydliga resonemang om att mobilen påverkar undervisningen i stor utsträckning. De problematiska mönster som identifierades bland eleverna var att mobiler helt enkelt stör undervisningen på olika sätt. På ett fysiskt plan blir mobilen lätt ett störningsmoment som låter (klipp som spelas upp eller spel), kommenteras ofta av lärare vilket tar tid från undervisningen, grupparbeten försämras då vissa elever sitter med sin mobil och spelar eller skriver till vänner istället för att fokusera på uppgiften. Samtidigt som elever helt enkelt missar värdefull tid av undervisningen och kunskap, vilket i ett senare skede påverkar deras nivå på vilka kunskapskrav det möter. Många elever uttrycker också att mobilerna bidrar till en väldigt tråkig stämning i klassrummet.
“Jag tycker så många elever är så passiva och liksom inte så sociala. Alla sitter med sin mobil innan lektionen börjar istället för att prata om livet och samhället. Samma gäller i matsalen. Vissa äter och tittar en serie på sin min mobil..man ba ok” Anna årskurs 3 (Fokusgrupp 2, 30-04-2020)
Nackdelarna och svårigheterna med mobilen i klassrummet är dock ett övervägande problem ur ett psykiskt perspektiv enligt både eleverna och lärarna. Sämre koncentration, minnessvårigheter och mindre tålamod. Båda samhällslärarna vittnar om att undervisningen idag måste vara snabb, rolig, kvick och fylld av varierad stimuli för att lyckas hålla elevernas uppmärksamhet. Viktoria beskriver att hon har mycket svårare idag att visa en film än för 10 år sedan. “Eleverna har absolut inte samma tålamod idag som tidigare generationer jag undervisat. Ett resultat av mobilanvändning tror jag. Ett klick och något händer. Ett klick och du får ett resultat eller stimuli.” Viktoria (Intervju 2, 2020-21-04)
Likt resonemanget i fokusgrupps diskussionerna belyser forskaren Anders Hansen beskriver i boken hur det finns platser där förekomsten av mobiler är extra känslig. Detta i just klassrum och
föreläsningssalar. Det är nämligen inte bara koncentrationsförmågan och arbetsminnet som äventyras utan även förmågan att skapa långtidsminnen, menar Hansen. Forskning påvisar att vi lär oss sämre om vi har mobil och dator intill oss, förutsatt att tekniken inte är tillför någon som inte kan tillgodose sig
kunskap på ett bättre sätt. Det är när vi fokuserar på något och därmed talar om för hjärnan att ”det här är viktigt” och värt att lägga energi på, som det finns möjlighet till att utveckla långtidsminne (Hansen, 2019).
Under diskussionerna i de två olika fokusgrupperna gick det att urskilja ett tydligt mönster. De lågpresterande eleverna i de båda årskurserna hade svårt att ge reflektioner som handlade om
möjligheter och problem med mobilen som didaktiskt verktyg inom just samhällskunskapen. Istället hamnade diskussionen från dem ofta kring allmänpedagogiska konsekvenser. Alltså tankar eller exempel som inte direkt hade en tydlig koppling till samhällsämnet utan reflektioner kring mobilen som skulle kunna appliceras inom alla ämnen mer eller mindre.
Dessa resonemang behandlande ofta problem som också de högpresterande eleverna höll med om som att mobilen ofta är ett problematiskt verktyg när det kommer till arbetsro, prestation kring praktiska arbetsuppgifter som inlämningar, redovisningar eller grupparbeten. Skillnaden som framträdde var att de högpresterande eleverna lättare kunde ge reflektioner kring just möjligheter och svårigheter inom samhällskunskapsämnet specifikt med mobilen som didaktiskt verktyg, medan de lågpresterande övervägande hade reflektioner kring det allmännpedagogiska.
De möjligheter inom de allmänpedagogiska kan sammanfattas till att mobilen ibland och under kontrollerade former kan vara ett bra didaktiskt verktyg i undervisningen när det kommer till att man
“kan skriva till vänner och fråga om arbetsuppgifter, lyssna på musik för bättre koncentration, ta kort på anteckningar skrivna på tavlan längs fram i klassrummet osv.” Elin (Fokusgrupp 1, 29-04-2020). Men efter djupare diskussion i båda fokusgrupperna framkommer hur de positiva egenskaperna med
mobilen som ett didaktiskt verktyg ur ett allmänpedagogiskt perspektiv ändå är begränsade i förhållande till de problematiska.
Ali beskriver:
