Ändringar av VIS-förordningen

Bedömning: Ändringarna i VIS-förordningen kräver inte några

författningsändringar.

Skälen för bedömningen: Interoperabilitet ska upprättas mellan in-

och utresesystemet och VIS av eu-LISA för att säkerställa effektivare och snabbare in- och utresekontroller. Interoperabiliteten ska göra det möjligt för gränsmyndigheterna att göra sökningar i VIS från in- och utresesystemet och för viseringsmyndigheterna att göra sökningar i in- och utresesystemet från VIS. Gränsmyndigheterna ska kunna göra sökningar i VIS för att bl.a. hämta viseringsrelaterade uppgifter eller verifiera tredjelandsmedborgares identitet, och viseringsmyndigheterna ska kunna göra sökningar i in- och utresesystemet för att bl.a. pröva viseringsansökningar och för att uppdatera viseringsrelaterade uppgifter i in- och utresesystemet. Det

1 _{Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1077/2011 av den 25 oktober 2011 om}

Ändringar av andra unionsinstrument Ds 2021:9

ska också finnas möjligheter att överföra uppgifter automatiskt mellan systemen (artikel 8 i EES-förordningen och artikel 17a i VIS- förordningen som införs genom artikel 61 i EES-förordningen).

Om ett beslut har fattats om att ogiltigförklara eller återkalla en visering ska den viseringsmyndighet som har fattat beslutet omedelbart exportera uppgifter om detta från VIS till in- och utresesystemet. Detsamma gäller vid ett beslut om att förlänga giltighetstiden eller vistelsetiden för en utfärdad visering (artiklarna 13.3 och 14.3 i VIS-förordningen som införs genom artiklarna 61.2 respektive 61.3 i EES-förordningen). Artikel 10.1 i VIS- förordningen ändras i fråga om vilka uppgifter som ska läggas till i ansökningsakten när ett beslut om att utfärda en visering har fattats (artikel 61.1 i EES-förordningen).

Viseringsmyndigheterna ska när de fattar beslut om viseringar kunna söka i in- och utresesystemet direkt från VIS genom att använda uppgifter om t.ex. namn, födelsedatum, medborgarskap och uppgifter om fingeravtryck eller uppgifter om fingeravtryck kombinerade med ansiktsbild. Om sökningen visar att uppgifter om tredjelandsmedborgaren har registrerats i in- och utresesystemet ska viseringsmyndigheterna ges åtkomst för inhämtande av dessa uppgifter. Viseringsmyndigheterna ska också ges åtkomst till den automatiserade beräkningsmekanismen för att kunna fastställa längden för tillåten vistelse. Om det inte finns uppgifter registrerade om tredjelandsmedborgaren i VIS, eller om det råder oklarhet om tredjelandsmedborgarens identitet, ska viseringsmyndigheten ha åtkomst till uppgifter för identifiering i enlighet med artikel 20 i VIS-förordningen (artikel 24 i EES-förordningen och artiklarna 15.4 och 15.5 i VIS-förordningen som införs genom artikel 61.4 i EES- förordningen).

Genom artikel 61.6 i EES-förordningen ersätts den tidigare artikel 18 i VIS-förordningen med en ny artikel 18. Liksom tidigare reglerar artikel 18 gränsmyndigheternas åtkomst till uppgifter i VIS för att kunna genomföra vissa kontroller. Artikeln har till stor del samma innebörd som tidigare. Vissa ändringar har dock gjorts med hänsyn till in- och utresesystemet. Rätten till åtkomst gäller t.ex. de behöriga myndigheter som ansvarar för kontroller vid gränser vid vilka in -och utresesystemet har tagits i drift. Det anges även under vilka förutsättningar sökningen i VIS ska göras direkt från in- och utresesystemet. Det har vidare gjorts ändringar som rör

Ds 2021:9 Ändringar av andra unionsinstrument

förutsättningarna för gränsmyndigheten att verifiera en persons identitet med hjälp av VIS. I den mån denna verifiering kräver att tredjelandsmedborgaren lämnar biometri behandlas bestämmelserna i kapitel 10. En annan förändring är att bestämmelserna gällande vilka uppgifter som får inhämtas från VIS, och under vilka omständigheter uppgifterna får inhämtas, är mer utförliga än tidigare.

Det införs också en ny artikel i VIS-förordningen, artikel 18a, med bestämmelser som tar sikte på gränsmyndigheternas hämtning av VIS-uppgifter för att skapa eller uppdatera en in- och utresepost eller post om nekad inresa för en viseringsinnehavarare (artikel 61.7 i EES-förordningen). Det införs även en ny artikel 19a i VIS- förordningen som rör användningen av VIS innan personakter skapas i in- och utresesystemet för tredjelandsmedborgare som är undantagna från viseringskrav (artikel 61.8 i EES-förordningen). Bestämmelserna i artikel 19a innebär bl.a. att gränsmyndigheterna ska söka i VIS genom att använda vissa alfanumeriska uppgifter. Om sökningen visar att det finns uppgifter i VIS om tredjelandsmedborgaren ska gränsmyndigheten verifiera hans eller hennes identitet. Överväganden i fråga om behovet av kompletterande bestämmelser om enskildas skyldighet att lämna fingeravtryck behandlas i kapitel 10. Om verifieringen inte lyckas, eller om det råder oklarhet om personens identitet eller resehandlingens äkthet, kan gränsmyndigheterna utföra en identifiering enligt artikel 20 i VIS-förordningen.

Det görs även vissa ändringar i artikel 20 i VIS-förordningen (artikel 61.9 i EES-förordningen). Dessa behandlas närmare i avsnitt 10.7.

Vidare ändras bestämmelserna i artikel 34 i VIS-förordningen om de register som ska föras över uppgiftsbehandlingen i VIS (artikel 61.11 i EES-förordningen). Bestämmelserna motsvarar till stor del det som tidigare gällt men en nyhet är att register även ska föras över uppgiftsbehandlingen inom ramen för interoperabiliteten mellan VIS och in- och utresesystemet (artikel 34.1a i VIS-förordningen). En bestämmelse om loggning av motsvarande uppgiftsbehandling i in- och utresesystemet finns i artikel 46.2 i EES-förordningen.

Migrationsverket ansvarar för att föra register enligt artikel 34 i VIS-förordningen över all behandling av personuppgifter i VIS och över de personer som är behöriga att föra in eller använda uppgifter

Ändringar av andra unionsinstrument Ds 2021:9

i VIS (11 § 4 förordning [2019:502] med instruktion för Migrationsverket). De myndigheter som behandlar personuppgifter i VIS med stöd av VIS-förordningen ska lämna de uppgifter till Migrationsverket som verket behöver för att fullgöra denna uppgift (7 kap. 21 § UtlF). Även den bestämmelsen preciserar att register ska föras över all behandling av personuppgifter i VIS och över de personer som är behöriga att föra in eller använda uppgifter i VIS. Den tillkommande uppgiftsbehandling som avses i artikel 34.1a i VIS-förordningen omfattas av bestämmelsernas nuvarande utformning. Bestämmelserna behöver alltså inte ändras.

EES-förordningens bestämmelser om ändringar i VIS- förordningen är tydliga och bedöms inte kräva några kompletterande nationella föreskrifter.