In och utresesystemet vid gränskontroller

Bedömning: Bestämmelserna om behöriga myndigheters

införande och användning av uppgifter i in- och utresesystemet enligt EES-förordningen kräver inte några författningsändringar, om inte annat anges i kapitel 10. Detsamma gäller de ändrade bestämmelserna om in- och utresekontroller och den ändrade presumtionen för överskriden vistelsetid i gränskodexen.

Skälen för bedömningen

Införande och användning av uppgifter i in- och utresesystemet

I artiklarna 14–23 i EES-förordningen finns bestämmelser om behöriga myndigheters införande och användning av uppgifter i in- och utresesystemet. Bestämmelserna innebär sammanfattningsvis följande.

Gränsmyndigheten ska i samband med att en tredjelands- medborgare ska passera en yttre gräns skapa en personakt för honom eller henne (artiklarna 16.1 och 17.1). I personakten ska det finnas uppgifter om bl.a. namn, födelsedatum, medborgarskap, kön och vissa uppgifter om resehandlingen. I personakten ska det även finnas en ansiktsbild, som vid behov ska tas på plats (artikel 15.1). En tredjelandsmedborgare som inte omfattas av viseringskrav ska som regel även lämna fingeravtryck som ska föras in i personakten (artikel 17.1 c), se vidare i avsnitt 10.2. För varje inresa och utresa som tredjelandsmedborgaren gör ska det skapas en in- respektive utresepost, som kopplas till den aktuella personakten och som innehåller uppgifter om bl.a. datum och tidpunkt för in- eller utresan och aktuellt gränsövergångsställe (artiklarna 16.2, 16.3 och 17.2). Om det inte har registrerats någon uppgift om utresa direkt efter att den tillåtna vistelsetiden har löpt ut ska posten identifieras med en märkning och uppgifterna om den tredjelandsmedborgaren ska föras

Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll Ds 2021:9

över alla personer som överskridit den tillåtna vistelsen (artiklarna 16.4 och 17.2). Vid behov ska gränsmyndigheten uppdatera uppgifterna i personakten (artikel 14.2 a).

Även för en tredjelandsmedborgare som nekas inresa ska det skapas en personakt (artikel 18.1). För denna kategori finns det särskilda bestämmelser om vilka uppgifter som ska registreras, bl.a. datum och tidpunkt för nekad inresa och skälen för att inresa nekades (artikel 18.6). Även ansiktsbild och fingeravtryck ska som regel registreras, se vidare i avsnitt 10.2

För det fall ett tillstånd till kortare vistelse eller en visering återkallas, ogiltigförklaras eller förlängs ska vissa uppgifter om beslutet – bl.a. datum och skäl för beslutet – registreras i den relevanta in- eller utreseposten av den behöriga myndighet som har fattat beslutet (artikel 19).

I artikel 21 regleras reservförfaranden om det är tekniskt omöjligt att föra in uppgifter eller vid fel på in- och utresesystemet. I artikel 22 finns bestämmelser om en övergångsperiod och övergångs- åtgärder i samband med att in- och utresesystemet tas i drift. Dessa innebär bl.a. att gränsmyndigheten under en övergångsperiod ska fortsätta att kontrollera stämplar i resehandlingar utöver in- och utreseuppgifterna i systemet.

Utökade in- och utresekontroller

Genom artikel 1.4 i förordningen om ändring av gränskodexen införs flera nya moment i de in- och utresekontroller som ska göras enligt artikel 8 i gränskodexen.

Ett sådant nytt moment är kontroll av identiteten på de tredjelandsmedborgare som ska registreras i in- och utresesystemet, genom verifiering av identiteten i enlighet med artikel 23.2 i EES- förordningen och, i tillämpliga fall, identifiering i enlighet med artikel 23.4 i samma förordning (artiklarna 8.2 b tredje stycket, 8.3 a iii och 8.3 g iii i gränskodexen). En verifiering i enlighet med artikel 23.2 innebär, i korthet, att gränsmyndigheterna söker i in- och utresesystemet på uppgifter om t.ex. namn, födelsedatum, medborgarskap och kön. Om sökningen visar att tredjelandsmed- borgaren finns registrerad i in- och utresesystemet ska identiteten verifieras genom att tredjelandsmedborgarens ansiktsbild och

Ds 2021:9 Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll

fingeravtryck jämförs med den ansiktsbild och fingeravtryck som finns registrerade. Om gränsmyndigheten inte hittar några uppgifter om tredjelandsmedborgaren i systemet, eller om verifieringen av identiteten misslyckas eller det råder andra oklarheter om identiteten, ska det utföras en s.k. identifiering. En identifiering innebär, i korthet, att myndigheten gör en sökning mot in- och utresesystemet genom att använda tredjelandsmedborgarens fingeravtryck, eller fingeravtryck i kombination med ansiktsbild, för att kontrollera om personen i fråga har registrerats tidigare, t.ex. under en annan identitet. Om sökningen inte ger något resultat ska en sökning även göras mot VIS (artiklarna 23.4 och 27).

Ett ytterligare nytt moment vid in- och utresekontrollerna är kontroll av att tredjelandsmedborgaren inte har överskridit den maximala längden på den tillåtna vistelsen på medlemsstaternas territorium. Detta ska ske genom en sökning i in- och utresesystemet i enlighet med artikel 23.3 i EES-förordningen (artiklarna 8.3 a iiia och 8.3 g iv i gränskodexen). In- och utresekontrollerna utökas även på det sättet att tredjelands- medborgarna ska informeras om det maximala antalet dagar av tillåten vistelse (artikel 8.9 i gränskodexen). Informationen ska tillhandahållas antingen i samband med in- eller utresekontroll eller med hjälp av utrustning som installerats vid gränsövergångsstället och som ger tredjelandsmedborgare möjlighet att hämta information med den webbtjänst som kommissionen ska ta fram, se även avsnitt 5.3. I samband med att en personakt skapas ska skriftlig information om in- och utresesystemet också lämnas i enlighet med artikel 50 i EES-förordningen, se avsnitt 11.7.

Det införs även vissa ändringar av bestämmelserna i artikel 8 om in- och utresekontrollen för de tredjelandsmedborgare som inte redan har en personakt registrerad i in- och utresesystemet, bl.a. i fråga om kontrollen av pass och resehandlingar som innehåller ett elektroniskt lagringsmedium. Om en sådan tredjelandsmedborgare har en resehandling som innehåller en ansiktsbild som är tekniskt åtkomlig ska bilden verifieras genom en elektronisk jämförelse med en ansiktsbild som har tagits på plats. Verifieringen kan i vissa fall också utföras genom en jämförelse av fingeravtryck (artikel 8.3 a i och 8.3 g i), se vidare i avsnitt 10.3.

Om en tredjelandsmedborgare använder ett system för automatiserad gränskontroll eller omfattas av ett nationellt program

Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll Ds 2021:9

för underlättande av gränspassage gäller särskilda regler, se avsnitt 6.3 och 6.4.

En ändrad presumtion för att tillåten vistelsetid överskridits

Artikel 12 i gränskodexen innehåller i dag en presumtions- bestämmelse, som innebär att om en tredjelandsmedborgares resehandling saknar inresestämpel har de behöriga nationella myndigheterna rätt att anta att innehavaren inte uppfyller villkoren för vistelsens varaktighet. Genom artikel 1.9 i förordningen om ändring av gränskodexen ändras artikel 12 bl.a. på så sätt att presumtionen i stället gäller i den situationen att tredjelands- medborgaren inte finns registrerad i in- och utressystemet eller att det saknas utresedatum i systemet efter utgången av den tillåtna vistelsetiden. Om en personakt inte har skapats i in- och utresesystemet för en tredjelandsmedborgare som befinner sig på en medlemsstats territorium eller om det i tredjelandsmedborgarens in- eller utresepost saknas utresedatum efter utgången av den tillåtna vistelsetiden, får de behöriga myndigheterna alltså presumera att han eller hon inte längre har rätt att vistas i landet.

I artikel 12 i gränskodexen finns även bestämmelser om undantag från presumtionen för vissa personkategorier, förutsättningar för att motbevisa presumtionen och andra förfaranderegler. Genom förordningen om ändring i gränskodexen anpassas dessa bestämmelser till den ändrade presumtionen, bl.a. genom att vissa uppgifter ska föras in i in- och utresesystemet om presumtionen har motbevisats. I artikel 20 i EES-förordningen finns bestämmelser om vilka åtgärder som ska vidtas i in- och utresesystemet i en sådan situation. Beroende på omständigheterna ska myndigheterna skapa en personakt, uppdatera den senaste in- och utreseposten eller radera den befintliga akten, i de fall då det finns förutsättningar för en sådan radering.

Bestämmelserna kräver inte några författningsändringar i den mån de inte innefattar en skyldighet att lämna biometriska uppgifter

EES-förordningen och förordningen om ändring av gränskodexen innehåller en uttömmande reglering av behöriga myndigheters

Ds 2021:9 Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll

införande och användning av uppgifter i in- och utresesystemet. Det krävs därför inte några kompletterande nationella bestämmelser i denna del. Inte heller de ändrade bestämmelserna om in- och utresekontroller i artikel 8 i gränskodexen eller den ändrade presumtionen för överskriden vistelsetid i artikel 12 i gränskodexen bedöms i sig kräva några författningsändringar.

Som anges ovan kommer en tredjelandsmedborgare som omfattas av EES-förordningens tillämpningsområde att behöva lämna fingeravtryck och låta sig bli fotograferad i fler situationer än vad som är fallet i dag, bl.a. i samband med skapandet av en personakt och vid in- och utresekontroller. Överväganden som rör behovet av kompletterande bestämmelser om de enskildas skyldighet att lämna sådana biometriska uppgifter finns i avsnitt 10.