System för automatiserad gränskontroll

Bedömning: Bestämmelserna om användning av ett system för

automatiserad gränskontroll kräver inte några författnings- ändringar, om inte annat anges i kapitel 10.

Skälen för bedömningen

Gränskodexen gör det möjligt att använda ett system för automatiserad gränskontroll

Genom artikel 1.5 i förordningen om ändring av gränskodexen införs en möjlighet för medlemsstaterna att använda ett system för automatiserad gränskontroll (artiklarna 8a–8c i gränskodexen). Ett system för automatiserad gränskontroll är ett system som gör det möjligt för vissa utlänningar att passera de yttre gränserna genom att använda ett självbetjäningssystem och en elektronisk spärr (s.k. e- gate). Självbetjäningssystemet är ett automatiserat system som bl.a. utför alla eller vissa av in- och utresekontrollerna. Med elektronisk spärr avses elektronisk infrastruktur på platsen för faktisk passage av en yttre gräns (artiklarna 2.23-2.25 i gränskodexen som införs genom artikel 1.1 i förordningen om ändring av gränskodexen).

Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll Ds 2021:9

medlemsstaterna och vid olika gränsövergångsställen i medlems- staterna vad avser antalet tredjelandsmedborgare som passerar gränserna bör medlemsstaterna själva ha möjlighet att besluta om, och i vilken utsträckning, de vill använda teknik som till exempel självbetjäningssystem, elektroniska spärrar och system för auto- matiserad gränskontroll. När sådan teknik används bör in- och utresekontroller vid de yttre gränserna genomföras på ett harmoniserat sätt och en lämplig säkerhetsnivå bör säkerställas.

Enligt artikel 8c ska systemet för automatiserad gränskontroll i största möjliga utsträckning vara utformat så att det kan användas av alla personer, med undantag för barn under tolv år. De ska också vara utformade så att de fullt ut respekterar den mänskliga värdigheten, särskilt när det gäller utsatta personer. Om en medlemsstat bestämmer sig för att använda ett system för automatiserad gränskontroll ska den säkerställa att det finns tillräcklig personal för att hjälpa personer att använda systemen.

Hur fungerar ett system för automatiserad gränskontroll?

Självbetjäningssystemet får användas av de som ska registreras i in- och utresesystemet, om vissa grundläggande förutsättningar är uppfyllda. Till en början krävs det att tredjelandsmedborgaren har en resehandling som innehåller ett elektroniskt lagringsmedium (chip) av viss standard, bl.a. måste äktheten och integriteten hos uppgifterna i chipet kunna bekräftas och chipet måste innehålla en ansiktsbild på innehavaren som är tekniskt åtkomlig för självbetjäningssystemet. Vidare krävs det att användaren är registrerad eller förhandsregistrerad i in- och utresesystemet (artikel 8b.1). Förhandsregistrering av uppgifter i in- och utresesystemet kan göras av den enskilde genom självbetjäningssystemet. Detta regleras närmare i de nya bestämmelserna i artikel 8a i gränskodexen. Om förutsättningarna är uppfyllda kan de tillämpliga in- och utresekontrollerna genomföras genom självbetjäningssystemet. Självbetjäningssystemet ska bl.a. verifiera tredjelandsmedborgarens identitet genom användning av biometri och genomföra sökningar mot olika databaser, bl.a. SIS (artikel 8b.2). Resultatet av kontrollerna ska granskas av en gränskontrolltjänsteman, som antingen tillåter in- eller utresan eller hänvisar personen till en

Ds 2021:9 Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll

gränskontrolltjänsteman för ytterligare kontroller. En hänvisning ska ske bl.a. om kontrollerna visar att inresevillkoren inte är uppfyllda, om det finns tveksamheter om identiteten eller om personen anses utgöra ett hot mot den inre säkerheten eller allmänna ordningen. Den gränskontrolltjänsteman som kontrollerar gräns- passagen får även på andra grunder – som inte definieras närmare i förordningen – besluta att hänvisa personer som använder självbetjäningssystemet till en gränskontrolltjänsteman (artiklarna 8b.3-8b.5).

Den som har använt självbetjäningssystemet och vars in- eller utresa tillåtits får använda den elektroniska spärren för att fysiskt passera gränsen. Registrering av in- eller utresan sker då automatiskt med hjälp av den elektroniska spärren. Om de elektroniska spärrarna är fysiskt åtskilda från självbetjäningssystemet ska en verifiering av användarens identitet göras vid spärren för att säkerställa att den person som använder den elektroniska spärren är densamma som har använt självbetjäningssystemet (artikel 8b.6).

Självbetjäningssystemen och de elektroniska spärrarna ska drivas under tillsyn av en gränskontrolltjänsteman. Han eller hon ska ha ansvar för att spåra olämplig, bedräglig eller avvikande användning av självbetjäningssystemet eller de elektroniska spärrarna (artikel 8b.8).

Medlemsstaternas möjlighet att medge användning av system för automatiserad gränskontroll även för andra utlänningar än de som ska registreras i in- och utresesystemet påverkas inte av bestämmelserna om användning av självbetjäningssystem och elektroniska spärrar (artikel 8b.9).

Ett system för automatiserad gränskontroll kan införas av Polismyndigheten utan att det krävs några författningsändringar

Som framgått är det upp till medlemsstaterna att avgöra om och i vilken utsträckning de vill använda system för automatiserad gränskontroll. Det är Polismyndigheten som i första hand ansvarar för kontroll av personer enligt gränskodexen (9 kap. 1 § UtlL). Ett system för automatiserad gränskontroll kan utgöra ett hjälpmedel för myndigheten att utföra dessa kontroller på ett mer effektivt sätt. Det är upp till Polismyndigheten att, i egenskap av ansvarig

Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll Ds 2021:9

ett sådant system kan och bör införas i Sverige. I den mån det krävs ändringar i nationell rätt för att möjliggöra ett införande av systemet bör dock sådana ändringar genomföras.

Regleringen av ett system för automatiserad gränskontroll är uttömmande i EES-förordningen och gränskodexen. Bestämmelserna föranleder inte i sig något behov av författnings- ändringar. Den som använder systemet kommer dock som regel att behöva lämna fingeravtryck eller låta sig fotograferas. Överväganden i fråga om behovet av kompletterande bestämmelser i detta avseende finns i avsnitt 10.4.