bestämmelser
EES-förordningens första kapitel, artiklarna 1–13, innehåller ett antal allmänna bestämmelser som rör bl.a. systemets tillämpningsområde, uppbyggnad och utformning. I det här kapitlet redogörs i korthet för dessa bestämmelser och övervägs om det finns ett behov av författningsändringar.
Artiklarna 9 och 10, som rör åtkomst till in- och utresesystemet för att föra in, ändra, radera och inhämta uppgifter, behandlas i avsnitt 8.
5.1
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Bedömning: Bestämmelserna i EES-förordningen om syfte,
tillämpningsområde och definitioner kräver inte några författningsändringar. Inte heller bestämmelserna om de gränser där in- och utresesystemet ska användas kräver några författningsändringar.
Skälen för bedömningen: Enligt artikel 1, som innehåller
bestämmelser om syfte, inrättas genom förordningen ett in- och utresesystem i syfte att bl.a. registrera och lagra uppgifter om in- och utresor för tredjelandsmedborgare som passerar medlemsstaternas gränser, att beräkna längden på den tillåtna vistelsen för dessa tredjelandsmedborgare och generera varningar till medlemsstaterna när den tillåtna vistelsen har löpt ut samt att registrera och lagra bl.a. uppgifter om nekad inresa och skälen för det. Ett ytterligare syfte
EES-förordningens allmänna bestämmelser Ds 2021:9
anges vara att förebygga, förhindra, upptäcka och utreda terroristbrott eller andra grova brott genom att utsedda myndigheter och Europol, under villkor som fastställs i förordningen, kan få åtkomst till in- och utresesystemet för sökningar.
I artikel 2 finns bestämmelser om tillämpningsområdet. Som huvudregel är förordningen tillämplig för tredjelandsmedborgare som beviljats eller nekats inresa till medlemsstaternas territorium för en kortare vistelse. Det finns dock flera undantag från detta, bl.a. undantas tredjelandsmedborgare som är familjemedlemmar till en unionsmedborgare som omfattas av rörlighetsdirektivet och innehar ett uppehållskort.
Artikel 3 innehåller definitioner av vissa begrepp som används i förordningen. Definitionerna motsvarar i huvudsak redan gällande definitioner i befintliga EU-rättsakter, eller avser nya termer som är specifika för EES-förordningen och som inte har någon motsvarighet i svensk rätt. I fråga om gräns-, viserings- och invandringsmyndigheter i Sverige, se avsnitt 8.1.
I artikel 4 finns bestämmelser om gränser där in- och utresesystemet ska tas i drift och in- och utresesystemets användning vid dessa gränser. Bestämmelserna innebär bl.a. att in- och utresesystemet ska tas i drift vid de yttre gränserna och i vissa fall även vid de inre gränserna, bl.a. vid en inre gräns mot en medlemsstat som ännu inte tillämpar Schengenregelverket fullt ut.
Bestämmelserna om syfte, tillämpningsområde och definitioner är direkt tillämpliga och kräver inte några författningsändringar. Detsamma gäller bestämmelserna om vid vilka gränser systemet ska tas i drift.
5.2
Systemets uppbyggnad, mål, tekniska
utformning och interoperabilitet med VIS
Bedömning: Bestämmelserna om in- och utresesystemets
uppbyggnad, mål och tekniska utformning kräver inte några författningsändringar. Inte heller bestämmelserna om systemets interoperabilitet med VIS kräver några författningsändringar.
Skälen för bedömningen: I artiklarna 5–7 finns bestämmelser om
Ds 2021:9 EES-förordningens allmänna bestämmelser
Bestämmelserna innebär bl.a. att eu-LISA ska utveckla in- och utresesystemet och säkerställa dess operativa förvaltning, bl.a. funktionerna för behandling av ansiktsbilder och fingeravtryck. Systemet ska bestå av bl.a. ett centralt system, som ska inhysas vid eu-LISA:s tekniska enheter, ett enhetligt nationellt gränssnitt i varje medlemsstat och säkra kommunikationskanaler som gör det möjligt att på ett säkert sätt ansluta in- och utresesystemets centrala system till de nationella gränsinfrastrukturerna och till VIS. Målen med systemet är bl.a. att effektivisera in- och utresekontrollerna, ge bättre möjligheter att identifiera personer som inte uppfyller villkoren för vistelse inom medlemsstaternas territorium och bidra till brottsbekämpningen.
Interoperabiliteten med VIS behandlas i artikel 8. Bestäm- melserna innebär bl.a. att eu-LISA ska upprätta en säker kommunikationskanal för att möjliggöra interoperabilitet mellan in- och utresesystemet och VIS. Interoperabilitet ska bl.a. göra det möjligt för de gränsmyndigheter som använder in- och utresesystemet att – under vissa förutsättningar – göra sökningar i VIS från in- och utresesystemet, och för de viseringsmyndigheter som använder VIS att göra sökningar i in- och utresesystemet från VIS.
Bestämmelserna om in- och utresesystemets uppbyggnad, mål och tekniska utformning är direkt tillämpliga och kräver inte några kompletteringar eller anpassningar i nationell rätt. Inte heller bestämmelserna om systemets interoperabilitet med VIS bedöms kräva några författningsändringar.
5.3
En automatiserad beräkningsmekanism,
informationsmekanism och webbtjänst
Bedömning: Bestämmelserna om en automatiserad beräkningsmekanism, en informationsmekanism och en webbtjänst kräver inte några författningsändringar.
EES-förordningens allmänna bestämmelser Ds 2021:9
Skälen för bedömningen: I artiklarna 11–13 finns bestämmelser om
att in- och utresesystemet ska innehålla en automatiserad beräkningsmekanism, en informationsmekanism och en webbtjänst.
Den automatiserade beräkningsmekanismen, som regleras i artikel 11, ska för varje registrerad tredjelandsmedborgare ange den maximala längden på den tillåtna vistelsen. I samband med inresa och utresa, vid kontroller som görs inom landet och vid prövning av viseringsansökningar ska de behöriga myndigheterna få uppgifter om den registrerade tredjelandsmedborgaren genom beräknings- mekanismen, t.ex. uppgifter om längden på återstående tillåten vistelse och om han eller hon överskridit tiden för tillåten vistelsen. Tredjelandsmedborgaren ska informeras om den maximala längden på den tillåtna vistelsen.
Informationsmekanismen regleras i artikel 12. Denna mekanism ska automatiskt identifiera registrerade personer som överskridit den tillåtna vistelsetiden och generera en förteckning över dessa. De behöriga myndigheterna ska ha tillgång till förteckningen, för att kunna vidta lämpliga åtgärder. Bestämmelser om att uppgifter i förteckningen får raderas under vissa förutsättningar finns i artikel 35.5. Det gäller bl.a. om den tillåtna vistelsetiden överskridits på grund av oförutsebara och allvarliga händelser eller den registrerade fått laglig rätt till vistelse, se avsnitt 9.1.
Bestämmelser om en webbtjänst finns i artikel 13. Webbtjänsten ska uppdateras dagligen och bl.a. ge tredjelandsmedborgare möjlighet att när som helst kontrollera den återstående tillåtna vistelsetiden. Det är eu-LISA som bl.a. ska svara för säkerhetsaspekterna. Webbtjänsten ska under vissa förutsättningar också användas av transportörer för att kontrollera resenärernas viseringar. Transportören får lagra uppgifterna i enlighet med tillämplig rätt. För en transportör i Sverige innebär det i första hand i enlighet med bestämmelserna i dataskyddsförordningen.
Bestämmelserna om en automatiserad beräkningsmekanism, en informationsmekanism och en webbtjänst är direkt tillämpliga och bedöms inte kräva några kompletterande bestämmelser eller andra författningsändringar.
Ds 2021:9 Användning av in- och utresesystemet vid gränskontroll