Återvinning av massor

B.15.1 Länsstyrelsen och Miljönämnden framför att bolaget måste precisera hur stora mängder massor som ska användas för produktändamål respektive

anläggningsändamål.

Det är av flera skäl inte lämpligt att i tillståndet reglera hur stor andel av de externa massorna som får användas för produktändamål respektive anläggningsändamål.

Tillgången på material för återvinning varierar över tid. Den årliga fördelningen av massor som lämpar sig för produkt- respektive anläggningsändamål kommer således också att variera över tid. Om tillståndet skulle begränsa hur stor andel av det mottagna materialet som årligen får användas för respektive syfte, kommer Jehander sannolikt att behöva tacka nej till material enbart på grund av de i tillståndet

föreskrivna begräsningarna. Material som annars hade kunnat användas för att skapa nya miljöer inom verksamhetsområdet – och därigenom fylla en viktig funktion för både växter, djur och friluftsliv – riskerar då att istället behöva transporteras till en deponi. Det ligger enligt bolagets mening inte i linje med miljöbalkens hushållnings- och kretsloppsprinciper eller den lagstadgade avfallshierarkin. Vidare är behovet av

11 Se bland annat Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 juli 2020 i mål M 12383-18. Den av Swerock ingivna behovsutredningen var avgränsad på ett liknande sätt och visade enligt Mark- och miljööverdomstolen att det fanns ett behov av ballastmaterial i den nordvästra delen av

Stockholmsregionen.

infört material för produkt- respektive anläggningsändamål beroende av ett antal omständigheter som kommer att förändras över tid, exempelvis efterfrågan på bergprodukter och huruvida bolaget kommer att ansöka om och beviljas ett nytt tillstånd efter 30 år.

Jehander har istället åtagit sig att under tillståndstiden kontinuerligt följa upp behovet av externt material och anpassa mottagningen därefter (villkorsförslag 13), se vidare avsnitt B.4.1 och H.2 i tillståndsansökan.

Jehander vidhåller alltså att ingen volymbegränsning behövs i tillståndet. Med anledning av länsstyrelsens fråga kan bolaget ändå ange följande angående behovet av massor för efterbehandling. Förutsatt att Jehander varje år bryter ut den maximala mängden berg och täktverksamheten avslutas efter nu ansökt tillstånd, kommer det enligt Jehanders beräkningar krävas ungefär 6 miljoner m³ för att realisera den föreslagna efterbehandlingsplanen (ansökansbilaga A.2). Denna volym motsvarar ungefär 12 miljoner ton (eftersom olika typer av material kommer att krävas för efterbehandlingen och att de olika materialens densitet varierar, är det mer lämpligt och rättvisande att utgå ifrån materialens volym istället för dess vikt).

B.15.2 Länsstyrelsen anför att rivningsmassor endast i undantagsfall bör användas för anläggningsändamål.

Jehander vidhåller att rivningsmassor ska kunna användas för anläggningsändamål, förutsatt att dess föroreningsinnehåll inte överskrider de platsspecifika riktvärden som anges i kontrollprogrammet (villkorsförslag 11). Det är enligt bolagets

uppfattning den potentiella omgivningspåverkan – inte typen av material – som ska styra huruvida massorna får användas för anläggningsändamål eller inte. Att utgå ifrån funktion istället för material är ett nödvändigt synsätt för att uppnå en cirkulär ekonomi.

Jehander vill även förtydliga att bolaget med begreppet ”rivningsmassor” menar mineraliskt material som sten, betong, tegel, klinker och liknande, samt blandningar av dessa material. Det rör sig således om material som genom förädling kan

användas som ersättning för jungfruligt bergmaterial i andra produkter eller för anläggningsändamål. Rivningsmassor avser däremot inte material såsom trä, metall, glas, plast eller gummi.

B.15.3 Miljönämnden anför att massor för produktåtervinning inte bör överskrida riktvärdena för MRR.

Jehander vidhåller att föroreningsinnehållet i inkommande material, som ska återvinnas och användas för produktändamål, inte ska överskrida riktvärdena för känslig markanvändning (villkorsförslag 12).

Miljönämnden menar – såvitt bolaget förstår – att riktvärdena för KM inte bör användas eftersom massorna kan säljas till projekt där riktvärdena inte är lämpliga och att massorna därigenom riskerar att användas på ett sätt som kan förorena mark, vattenområde eller grundvatten. Jehander vill härvid påpeka att det är den som använder anläggningsmaterial som ansvarar för att köpa in material som uppfyller de krav som enligt miljölagstiftningen gäller för den tänka användningen. Jehander tillhandahåller givetvis sina kunder information om egenskaperna hos de massor som återvinns i verksamheten.

B.15.4 Naturskyddsföreningen anför att inkommande material, som ska användas inom verksamhetsområdet, bör klara riktvärdena för KM.

Jehander vidhåller att föroreningsinnehållet i inkommande material, som ska användas för anläggningsändamål inom verksamhetsområdet, inte ska överskrida de platsspecifika riktvärden som anges i kontrollprogrammet (villkorsförslag 11).

Riktvärdena för KM bygger på ett antal antaganden, bland annat vad avser platsens yta, hydrologiska förutsättningar samt förekomsten av skyddsobjekt och

exponeringsvägar. I situationer likt den nu aktuella – då platsen är känd – finns det enligt bolagets mening ingen anledning att tillämpa dessa antaganden, utan det är mer rättvisande att använda sig av platsens faktiska förutsättningar.

De platsspecifika riktvärdena kommer att beräknas med utgångspunkt i

Naturvårdsverkets handbok 2010:1 om återvinning av avfall i anläggningsarbeten och anpassas med hänsyn till en rad olika faktorer, exempelvis

spridningsmekanismer, exponeringsvägar och skyddsobjekt inom området.

Tillståndet kommer alltså inte ge bolaget utrymme att ta fram några godtyckliga värden, utan de platsspecifika värdena beräknas enligt vedertagen metodik.

B.16 Övrigt

B.16.1 Miljönämnden föreslår att Jehanders nuvarande tillstånd förlängs med tre år så att en utökad verksamhet kan behandlas i en kommande översiktsplan för kommunen och att bolaget därefter kan ansöka om nytt tillstånd.

Jehander vidhåller att tillståndstiden bör bestämmas till 30 år. En tre år lång tillståndstid är orimligt kort, särskilt med hänsyn till de av bolaget planerade investeringarna samt regionens stora behov av ballastmaterial och anläggningar för återvinning av entreprenadberg. Se vidare avsnitt B.4.7 i tillståndsansökan.

B.16.2 Länsstyrelsen efterfrågar en förklaring till varför verksamhetsområdet måste utökas så markant, särskilt söder om brytområdet.

Jehander har för närvarande inte någon avsikt att bedriva verksamhet i den södra delen av verksamhetsområdet. Vid utformningen av verksamhetsområdet har dock Jehander tagit höjd för en mycket långsiktig verksamhet i området, dvs. även efter det nu ansökta tillståndet, för att säkra tillgången till marken och vara transparent gentemot myndigheter och närboende med bolagets ambitioner för verksamheten.

Det finns för närvarande inga planer på att spärra av hela verksamhetsområdet. Den södra delen av verksamhetsområdet kommer att vara tillgänglig för allmänheten tills vidare.

B.16.3 Miljönämnden påpekar att Vattenfalls planerade ledning från Bålsta till Bro inte finns med i listan över planerade verksamheter i området.

Miljönämnden syftar – såvitt Jehander förstår – på projektet Håtuna–Kungsängen.¹² Jehander har tidigare varit i kontakt med Vattenfall, som då kunde bekräfta att ingen av deras nuvarande eller planerade anläggningar ligger närmare än 1 km från ansökt verksamhetsområde. Jehander har därför gjort bedömningen att Vattenfalls projekt inte kommer ha någon påverkan på nu ansökt verksamhet.

12 Se https://www.vattenfalleldistribution.se/vart-arbete/samrad/ort/hatuna-kungsangen/.

C. Artskydd

Med anledning av EU-domstolens avgörande den 4 mars 2021 i de förenade målen C-473/19 och C-474/19, vill Jehander förtydliga att bolaget fortsatt är av

uppfattningen att verksamheten inte strider mot förbuden i artskyddsförordningen.

EU-domstolens avgörande avser art. 5 i fågeldirektivet¹³ och art. 12 i art- och habitatdirektivet¹⁴, vilka båda har implementerats i svensk rätt genom 4 § artskyddsförordningen. Inom det i förevarande mål ansökta utökningsområdet förekommer ett antal skyddade arter. Det är dock endast vilda fåglar (i allmänhet), åkergroda och större vattensalamander som omfattas av 4 § artskyddsförordningen och vars skydd således kan ha påverkats av EU-domstolens avgörande.

EU-domstolen har genom sitt avgörande klargjort att förbuden i art. 5 i fågeldirektivet avser samtliga fågelarter som naturligt förekommer inom en medlemsstats territorium. Jehander vill därför understryka att bolagets fågelinventering (ansökansbilaga B.3.3) har omfattat samtliga inom

verksamhetsområdet förekommande fågelarter. Övriga delar av EU-domstolens avgörande har begränsats till tolkningen och tillämpningen av förbuden i art. 12 i art- och habitatdirektivet. Eftersom förbuden i art. 12 i art- och habitatdirektivet är strängare än förbuden i art. 5 i fågeldirektivet – det förstnämnda direktivet kräver ett strikt skyddssystem, medan det sistnämnda direktivet endast kräver ett generellt skyddssystem – är det inte heller möjligt att överföra EU-domstolens tolkning av förbuden i art. 12 i art- och habitatdirektivet på art. 5 i fågeldirektivet. Detta gäller oaktat att Sverige implementerat dessa två artiklar i samma bestämmelse i nationell rätt. Jehander vidhåller således sin tidigare bedömning, dvs. att förbuden i 4 § artskyddsförordningen inte aktualiseras eftersom fågelarternas bevarandestatus inte kommer att påverkas ur varken ett lokalt, regionalt eller nationellt perspektiv.

Både åkergroda och större vattensalamander kommer att gynnas av en fortsatt täktverksamhet, eftersom länshållningsvattnet används för att upprätthålla den för arterna viktiga våtmarken norr om brytområdet. Vidare har Jehander åtagit sig att

13 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar.

14 Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter.

vidta en rad skyddsåtgärder, bl.a. att vid behov skapa nya livsmiljöer för arterna, varigenom risken för påverkan på enskilda individer så långt som möjligt begränsas.

Den föreslagna efterbehandlingen kommer också att innebära stora positiva konsekvenser för både grodor och salamandrar. Se vidare avsnitt 8.2 i miljökonsekvensbeskrivningen (ansökansbilaga B).