Arbetet inleddes med en bakgrundsstudie som omfattade:
• en arkivgenomgång av Fornsök vid RAÄ (Riksantikvarieämbetet), SHM:s (Statens historiska museums) digitala fyndregister och arkeo-logiska rapporter i SAMLA och Kulturmiljöregistret vid RAÄ.
• kartstudier av jordartskartor och strandlinjekartor från SGU (Sveriges geologiska undersökningar) samt historiska kartor från LMV
(Lantmäteriverket).
Fältarbetet omfattade två delar:
• inventering för att lokalisera nya och möjliga fornlämningar samt övriga kulturhistoriska lämningar. Delar av området var svåröverskåd-ligt då det dominerades av närmast ogenomtränglig granplantering.
Vid inventeringen noterades terrängens karaktär och marken kontrol-lerades med jordsond för att kunna bedöma potential för fornlämning och för att kunna prioritera inför utredningsgrävningarna.
• utredningsgrävning med grävmaskin i syfte att fastställa status inom möjliga och osäkra fornlämningar. Schakten grävdes skiktvis ner till fyndförande alternativt orörd nivå för att sedan läggas igen. Flera bo-platslägen gick inte att nå med grävmaskin, på grund av brant terräng eller tät skog. De prövades med handgrävda provgropar. Vid hand-grävningen deltog tre arkeologer. Schakt och provgropar mättes in med RTK-GPS och beskrevs enligt praxis. Anläggningar har mätts in såväl som punkter som polygoner. Fynd beskrivs i schaktbeskrivning-en eller i anläggningsbeskrivningschaktbeskrivning-en. Samtliga lämningar har beskrivits och fotograferats. Det gäller även övriga kulturhistoriska lämningar för vilka det inte krävs ytterligare åtgärder.
Påträffade lämningar har registrerats i Riksantikvarieämbetets kultur-miljöregister enligt praxis. I rapporten används objektnummer notera-de vid etapp 1 samt notera-de löpnummer som objekten fått vid registrering i Riksantikvarieämbetets ”Fornreg”. Objektnumren går från norr till söder.
I rapporten har det lagts stor vikt vid att visa foton över schakt och fynd för att förmedla boplatsernas karaktär, då fornlämningsmiljön bedöms vara av stort vetenskapligt intresse. Om fornlämningarna inte berörs av några fortsatta undersökningar kommer kunskapen om dem att stanna vid de resultat som denna utredning gett.
12 Kraka kulturmiljö rapport 2020:9
Utredningen har omfattat en etapp 1, i vilken det ingick en inledande kart- och arkivstudie samt en noggrann fältinventering, och en etapp 2 då det utfördes utredningsgrävningar för att fastställa fornlämningsbilden.
Sammantaget har det identifierats 15 fornlämningar; 21 övriga kultur-historiska lämningar, i dessa ingår en tidigare registrerad färdväg. I övrigt har det noterats en fornlämningsliknande bildning som ej är fornlämning.
Samtliga lämningar utom den kända färdvägen har påträffats inom ramen för utredning. De beskrivs utförligt i objekttabellen (bilaga 1).
Etapp 1
När etapp 1 inleddes fanns det en känd lämning i området, en färdväg, L2013:9880, klassad som övrig kulturhistorisk lämning. Den hade regist-rerats vid en arkeologisk utredning år 2017 (Beckman-Thoor 2017).
Vid inventeringen noterades 41 objekten som utgjordes av;
2 fornlämningar – ett röse och ett gränsmärke
13 övriga kulturhistoriska lämningar – samtliga gränsrösen
25 möjliga fornlämningar – 24 boplatslägen och en möjlig grav.
Resultatet av etapp 1 återfinns i figur 7. Vid inventeringen noterades även ett objekt som avser en fornlämningsliknande bildning. För att hantera lämningarna och möjliga fornlämningar på ett smidigt sätt fick de ob-jektnummer, vilka användes även i etapp 2. Objekten beskrivs utförligt i objekttabellen (bilaga 1).
Etapp 2
Etapp 2 avsåg utredningsgrävningar då det kontrollerades en möjlig grav och 24 boplatslägen. Den osäkra graven, objekt 9, och sju boplatslägen grävdes för hand, för att inte skada graven och för att dessa boplatslägen inte gick att nå med maskin. Vid handgrävning ersatte vi grävmaskinen med ytterligare en arkeolog. Övriga boplatslägen, 17 stycken grävdes med maskin. Under tre veckor grävde vi sammanlagt 154 schakt med traktor-grävare och 77 provgropar för hand, se bilagor 2, 3 och 6.
Av 25 möjliga fornlämningarna visade sig en vara en säker grav, 12 rymma stenåldersboplatser och fem boplatslägen uppvisade fynd av min-dre mängd vilka registrerats som sju fyndplatser (tre stycken inom objekt 38 ett vidsträckt läge). Sju boplatslägen var fyndtomma och avfärdades.
Objekten har behållit de objektnummer som de fick vid etapp 1. De fyndplatser som inte kunde inordnas inom ramen för befintliga objektnum-mer har fått nya objektnumobjektnum-mer, så även den sedan tidigare kända färdvägen för att det ska vara enkelt att återfinna dem i objekttabellen som beskriver lämningar och fyndpaltser mer utförligt (fig. 7, 9, tabell 1, bilaga 1). Efter etapp 2 har lämningarna registrerats i RAÄs (Riksantikvarieämbetets) kul-turmiljöregister. Vid registreringen har de erhållit ett löpnummer (L-nr) som visas efter utredningens objektnummer (fig. 9, tabell 1, bilaga 1).
Kraka kulturmiljö rapport 2020:9 27
Vid etapp 2, utredningsgrävningarna, framkom anläggningar inom 8 bo-platser. Till det kommer två skärvstenskoncentrationer som registrerats som fyndplatser. Anläggningarna har mätts in som punkter och som ytor.
Att de mätts in på olika vis hör samman med att GPS-mottagningen va-rierade under dagen.
Flest tydliga anläggningar noterades inom objekt 11/L2020:11888, ob-jekt 12/L2020:11889 och obob-jekt 37/L2020:11895 (fig. 9). Inom obob-jekt 11/L2020:11888 och objekt 12/L2020:11889 finns det hyddbottnar och härdar (fig. 84). Inom objekt 37/L2020:11895 framkom två tydliga stolp-hål och en mörkfärgning som kan vara rest av ett kulturlager. Tillsammans antyder stolphålen och mörkfärgningen att det kan ha funnits ett hus i området (fig. 85).
Enstaka härdar och skärvstenskoncentrationer inom andra boplatser är få och omnämns i anläggningstabellen och schaktbeskrivningarna. I rap-porten finns flera fotografier över anläggningar ( fig. 8, 17, 18, 20, 27, 31, 32, 55, 57, 65).
Anläggningarna utgörs av tre hyddbottnar, varav någon är osäker, 12 härdar och 23 skärvstenskoncentrationer, 2 stolphål och en mörkfärgning.
Anläggningar som registrerats som härdar uppvisar skärvig sten och en sotig färgning, ofta med någon skörbränd sten. Inom flera boplatser har det noterats skärvstenskoncentrationer, vilka är anläggningar med skär-vig sten utan sotig mörkfärgning. Sannolikt är många av dem härdar där sotfärgningen lakats ut. I shackt- och provgropstabellerna nämns att det påträffats enstaka eller spridda skärvstenar, vilka kan antas vara rester av eroderade eller av havet svallade härdar.
Fig. 70. Objekt 4/L2020:11886, S4, är en av de högst belägna boplatserna. Den ligger på cirka 55 meter över havet på ett högt berg i en sänka med en liten sluttning mot norr.
Den är skyddad av låga berg runtom. Vy från SV.
Kraka kulturmiljö rapport 2020:9 31
Objekt 11/L202:11888 och objekt 12/L2020:11889 påminner om de bo-platser som påträffades vid en arkeologisk utredning år 2019 (Beckman-Thoor 2019). Boplatsen L2020:130 uppvisade anläggningar och keramik och låg på 35 meters-nivån. Boplatsen L2020:131 uppvisade bearbetad kvarts, härdar, en knacksten, stolphål och en hyddbotten av liknande ka-raktär som de som påträffades hösten 2020 inom objekt 11/L2020:11882.
L2020:132 låg på 40-meters nivån och uppvisade en härd och fina, stora avslag av kvarts.
Här kan nämnas tre fyndplatser för kvartsavslag och skärvsten, objekt 1/L2020:11858, objekt 2/L2020:11859, objekt3/L2020:11860, som alla ligger i närområdet till boplatserna väster om väg 269, vilka registrerades vid utredningen år 2019.
Objekt 37/L202011895 är en boplats på ett sandfält på 45 metersni-vån. På boplatsen påträffades stolphål från ett förmodat hus, skärvstens-koncentrationer, fina kvarts- och bergartsavslag och en slipsten. I dess när-het i öster noterades tre fyndplatser för skärvsten i olika mängd, objekt 38/L2020:11882, objekt 42/L2020:11884 och objekt 43/L2020:11885.
I södra änden av utredningsområdet finns tre boplatser, objekt 39 /2020:11896, objekt 40/L2020:11897, objekt 41/L2020:11898 på nivåer från 35 till 45 meter över havet. Den översta ligger på en avsats med berg runtom och uppvisade skärvsten, slagen kvarts och slagen bergart. De läg-re ligger i öppna, utsatta sluttningar och uppvisade skärvstenskoncentra-tioner, en härd, rikligt med avslag av kvarts och bergart samt bearbetade kvarts-och bergartsavslag.
Boplatserna i den västra och den södra delen vänder sig mot samma vattenområde i söder och i väster. Fyndmaterialet har många likheter. De ligger på 35 till 55 meter över havet och har sannolikt varit strandnära om inte strandbundna. Fyndmaterialet stämmer väl med vad som kan förvän-tas på boplatser från senmesolitisk och tidigneolitisk period.
I väster, inom objekt 11/L2020:11888, finns hyddbottnar som påmin-ner om den hyddbotten som kom fram vid utredningen år 2019. Här finns en härd som daterats till 400-200 f.Kr. Det är också i denna västra del som det enda fyndet av keramik framkommit. Hyddbottnarnas tidsställ-ning är oviss. Är de från stenåldern, bronsåldern eller kan de höra samman med utmarksbruk under äldre järnålder? På bronsålders-boplatsen Apalle i Bålsta påträffades hus / hyddor med rundade väggar med skärvig sten, de var dock större (Ullén 1997). I övrigt kännetecknades boplatsen vid Apalle av stora mängder keramik och bränd lera, något som vi inte påträffat på boplatserna inom den aktuella utredningen.
De nypåträffade gravarna hör till bronsålder eller äldre järnålder. Fynd av keramik och bränd lera är extremt få. Om det hade funnits en bosätt-ning från bronsålder eller äldre järnålder borde det ha funnits mer keramik och bränd lera. Likaså borde härdarna sett annorlunda ut, de borde ha innehållit mer kol och sot samt större skärvstenar. Det måste dock hållas i minnet att boplatserna inte är avgränsade söderut.
Sett till fyndmaterialet så är det mest troligt att hyddbottnarna hör hemma i yngre stenålder och att de brukats i en strandnära miljö.
32 Kraka kulturmiljö rapport 2020:9
litiska små, skyddade boplatser i en utsatt miljö och neolitiska boplatser i en miljö med större öar. Under neolitisk tid har det även funnits fina be-tesmarker i området och goda odlingsmöjligheter. De yngre bosättnings-områdena är större till ytan och inom dessa finns det hus och hyddbottnar.
De stora boplatserna i väster som går från 35 till 50 meter över havet är anmärkningsvärda genom att de tycks ha nyttjats under mycket lång tid, genom återkommande besök eller kontinuerlig bosättning. Inom dessa finns stora kvartsavslag och bearbetad bergart på de högre nivåerna, hydd-bottnar, en härd från äldre järnålder och en bit keramik på lägsta nivån.
Väster om utredningsområdet fanns den forna havsviken kvar i form av en insjö ända in på medeltiden, benämnd Långkärret på 1600-talets karta.
Stränderna runt sjön bör ha varit attraktiva som bosättningsområden långt efter att kontakten med havet bröts. Gravarna i området liksom den date-rade härden visar att man vistades i området under yngre bronsålder och äldre järnålder.
Tillsammans visar gravarna och boplatserna att människor vistats och brukat skogsområdet i nästan 5 000 år, från senmesolitisk tid till neolitisik tid och vidare in i bronsålder och äldre järnålder.