Utbildningskravet verkar inte respondenterna uppfatta att det har ändrats och idag är de personliga egenskaperna fortfarande av stor vikt. De personliga egenskaperna som efterfrågas idag är ungefär samma som innan, fast serviceinriktad och social har blivit viktigare eftersom de upplever att rådgivning till kunder har ökat. Däremot ser vi en kvalifikation som har börjats att efterfrågas enligt majoriteten av respondenternas
34 uppfattning. Det är att man ska vara tekniskt kunnig, systemmedveten och gärna ha erfarenhet av Excel och redovisningsprogram. Vi får intrycket att vara tekniskt kunnig är en kvalifikation som kan vara avgörande för att få anställning. Detta förstås eftersom fler arbetssysslor blivit digitaliserade men även som respondent G svarar ”Kunderna är mer medvetna om att mer kan ske digitalt och förenklat. Man måste komma överens med kunden om hur saker ska göras”. Vi tolkar det som att redovisningsekonomerna även måste kunna bidra med data- och programkunskaper för att uppfylla vad kunderna förväntar i deras tjänster.
35
5 Analys
Det empiriska materialet har analyserats efter vår teoretiska modell. Den utgår ifrån digitalisering som är den första rutan i modellen och analysen börjar därför med att applicera konceptet digitalisering på respondenternas svar för att sedan leda vidare till de andra delarna i den teoretiska modellen som är jobbpolarisering och förändrad profession. Modellen fungerar som ett ramverk för att finna tendenser till förändring av kunskapskraven för redovisningsekonomerna i denna uppsats på grund av digitalisering.
5.1 Digitalisering
Efter att ha analyserat våra intervjuer såg vi att alla våra respondenter tycker att en viss digitalisering skett under de 7-10 år som de varit verksamma som redovisningsekonomer.
Främst så är det pappersarbete som minskat och de digitala systemen som utvecklats.
Förutom att företagen utvecklas så utvecklas den digitala infrastrukturen också hos myndigheter och banker. Skatteverket är ett exempel på detta då redovisning av moms och arbetsgivardeklarationer nu kan skickas på fil eller registreras digitalt med en E-legitimation menar våra respondenter. Samt berättar respondent E att man tidigare fick ringa Skatteverket för ett kontoutdrag men att man nu på egen hand kan hämta det digitalt via internet vilket sparar tid. Utifrån institutionell teori så har tekniska lösningar fått större plats i samhället menar Deegan (2014) och även inkorporerats i formella organisationer som exempelvis Skatteverket. Detta gör att företagen som respondenterna arbetar på följer denna utveckling för att visa sig vara legitima och inte hamna utanför. För respondenternas del så kan vi inte se att några specifika kunskapskrav inom professionen redovisningsekonom har förändrats i och med digitaliseringen av affärssystem och tekniska lösningar hos andra institutioner. Det som vi ser förändras i och med digitaliseringen är att redovisningsekonomen behöver vara öppen för tekniken eftersom denna är ett återkommande hjälpmedel. Vi ser också en tendens genom respondent E:s svar att de digitala hjälpmedlen sparar tid vilket kan göra att digitaliseringen kan påverka fördelningen av redovisningsekonomens arbetsuppgifter vilket leder till jobbpolarisering.
Respondenterna ombads också reflektera över varför företagen behöver människor och inte alla uppgifter görs digitalt. Utifrån vår teoretiska litteratur ser vi att enligt Frey och Osborne (2016) så är det enbart arbetsuppgifter som följer en väldefinierad process och
36 kodas digitalt som går att automatisera. Det vill säga arbetsuppgifter som exempelvis bokföring. Dessa kallas rutinbaserade uppgifter. Redovisningsekonomen behövs enligt våra respondenter eftersom det måste finnas en person som kan kontrollera, stämma av och följa upp den digitala inmatningen då avvikelser kan förekomma som inte tidigare som kan definieras som en rutinbaserad uppgift. programmet kan hantera som exempelvis fel referens på kundinbetalningar. Respondent G menar att ibland så behövs det göras en rimlighetsbedömning och avdragsregler behöver tas i beaktande vid bokföring av vissa kvitton. Detta kan inte digitala system hantera eftersom systemen enligt respondent D inte kan tänka utanför boxen. Här tycker vi oss se att redovisningsekonomerna i våra intervjuer får använda sig av mer kognitiva kunskaper än tidigare vilket Frey och Osborne (2016) menar på händer när arbetsuppgifter digitaliseras. Enligt Frey och Osborne (2016) leder digitalisering av rutinbaserade uppgifter till ökad efterfrågan på högutbildad arbetskraft. Vi kan se en tendens till att digitalisering kan leda till jobbpolarisering eftersom våra respondenter lägger mer tid på kontroller och uppföljning samt effektivisera processer och mindre tid på inmatning av siffror som kan definieras som en rutinbaserad uppgift.
Vi bad också våra respondenter svara på hur mycket arbetsuppgifterna digitaliserats på deras arbetsplatser genom att uppskatta digitaliseringen på en skala mellan 1-10 där 10 är fullt digitaliserat. Våra respondenter ansåg att digitaliseringen kommit olika långt och svarade mellan 3-7. Vi fick uppfattningen om att det är företagens intresse för utveckling och digitalisering som avgör hur pass digitaliserade våra redovisningsekonomers arbetsuppgifter är. Vidare svarar respondent E att vi är i en utvecklingsfas och respondent B säger att man måste följa med i tekniken idag. Enligt den institutionella teorin så får redovisningssystem större betydelse i samhället idag och ett företag utan affärssystem skulle ses som avvikande av sin omgivning (Eriksson-Zetterquist, 2009). Av den anledningen anser vi att digitaliseringen är i en utvecklingsfas just nu och att företag kommer fortsätta att digitalisera sina processer inom ekonomiavdelningen för att berättiga sin plats som företag och ge sken av att vara legitima. Detta kan också påvisas med att våra respondenter menar att de får vara med i utvecklingsprojekt och att de tycker att digitalisering påverkat redovisningsyrket till att bli mer effektivt och snabbare, ger mindre pappersarbete och information går att snabbt ta fram. Här kan vi väl främst se att digitaliseringen verkar leda till att en större andel av uppgifterna idag består av kognitiva
37 uppgifter men återkommande är att kunskapskraven för en redovisningsekonom vad gäller redovisningskunskaper inte påverkats.
5.2 Jobbpolarisering
Övergången mellan digitalisering och jobbpolarisering uppstår när digitalisering och automatisering implementeras och ersätter arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som kan automatiseras är oftast enkla och rutinbaserade arbetsuppgifter, vilket i sin tur ger större möjlighet för redovisningsekonomerna att lägga tid på komplexa uppgifter.
Utifrån litteraturen om jobbpolarisering så försvinner de uppgifter som är rutinbaserade, strukturerade och med låg grad av kreativitet eftersom de går att automatisera.
Redovisningsekonomerna som intervjuades har en uppfattning om att de flesta arbetsuppgifterna finns kvar men utförs på ett annat, smidigare och effektivare, sätt när det digitaliserats. Detta är något Autor (2015) diskuterar eftersom han menar att arbetstillfällen inte har gått förlorade på grund av digitaliseringen utan att endast kvalitén på arbetet har förändrats och att en kombination av människa och maskin är det ”vinnande konceptet”. Redovisningsekonomerna upplever att det krävs övervakning och kontroll över de digitala processerna, d.v.s. digitaliseringen har underlättat och effektiviserat vissa arbetsuppgifter men det krävs fortfarande tillsyn. Förutom en tidseffektivisering så upplever flera av respondenterna att det inte heller krävs samma kompetens för kontroll och övervakning vilket respondent A påpekar när hon säger att hon tror att en del av sådana uppgifter kommer att outsourcas istället för att utföras av en redovisningsekonom och går i linje med trenderna (Deloitte, 2015). Det är enligt jobbpolariseringen den kategorin med arbetsuppgifter som inte kräver någon högre kunskap men är ändå svår att ersätta med digitalisering.
När processer effektiviseras så frigörs tid. Respondent D uttrycker att personalen på ekonomiavdelningen har minskat på grund av de nya systemen, vilket indikerar på att redovisningsekonomen tillhör den gruppen i jobbpolariseringen som kan komma att ersättas av digitalisering till en stor del. Men som vår modell visar, så innebär jobbpolarisering inte endast att det leder till mindre arbetstillfällen för redovisningsekonomer utan att det finns möjligheter att genom förändrade kunskaper kunna utöka sina arbetsområden. Dessa arbetsuppgifter är enligt jobbpolariseringen
icke-38 rutinbaserade och komplexa arbetsuppgifter som inte går att automatisera på samma sätt som rutinmässiga sysslor. Här ser vi en skillnad mellan våra respondenter.
Redovisningsekonomerna som arbetar mot mindre och medelstora företag anser att digitaliseringen har kommit längre överlag än redovisningsekonomerna som arbetar på stora företag. Ett par av ekonomerna, E och F som arbetar mot mindre och medelstora företag menar ändå att vissa kunder inte följt med i den digitala trenden och fortfarande hanterar sin redovisning utan tekniska hjälpmedel. De olika uppfattningarna tolkar vi som att det kan bero på att våra respondenter har olika kännedom om marknaden eftersom ekonomerna som arbetar mot kund har bredare erfarenhet av marknaden än de ekonomer som arbetar på ett företag. Däremot upplever de redovisningsekonomerna som inte jobbar mot kund att en del arbetsuppgifter digitaliserats och samtliga av dom har fått utöka sina arbetsområden. Det är arbetsuppgifter som att effektivisera processer från att vara manuella till att bli automatiska, delta i nya projekt som kan innebära nyetableringar i andra länder, ny bank och nya kunder samt att de idag hjälper till vid uppgraderingar och tar hand om eller hjälper till vid implementeringar av nya system. Människan har fortfarande en viktig roll inom redovisningsarbetet. Redovisningsekonomens betydelse har ökat när det gäller icke-rutinbaserade uppgifter som enligt Westelius och Cöster (2016) är svåra att koda och inte går att automatisera. Detta kan även kopplas till den T-kompetens som Mats Lindgren beskriver, där redovisningsekonomen ska hantera det komplexa och kreativa tänkande som datorerna inte klarar (Björnelid, 2013), vilket har lett till mer komplicerade arbetsuppgifter och en förstärkning av professionen.
Arbetsuppgifter som implementering av nya system och effektivisera processer samt att respondenternas uppfattning är att digitaliseringen skiljer sig mycket från företag till företag anser vi tyda på att digitaliseringen fortfarande är i en utvecklings och implementeringsfas i redovisningsbranschen. Det finns i dagens samhälle program som kan hantera icke-rutinbaserade uppgifter, något redovisningsbranschen inte verkar vara i närheten av. Vi tror att jobbpolariseringen kommer bli ännu tydligare när digitaliseringen uppnått en högre potential inom redovisningsbranschen. Eftersom vi upplever att det pågår en utvecklings- och implementeringsfas i redovisningsbranschen nu så tror vi uppgifter som kontroll av digitaliserade processer kan komma att minska när digitaliseringen uppnått en önskad grad av säkerhet. Även implementering och effektivisera processer kommer att minska när digitaliseringens utveckling avstannar, tror vi. När detta sker kommer fler behöva utöka sina arbetsområden för att inte bli sysslolösa.
39 Dessa arbetsområden som inte helt automatiserats, d.v.s. komplexa arbetsuppgifter kommer innebära högre kunskapskrav för redovisningsekonomerna enligt bl.a. Frey och Osborne (2016) samt vår modell. Detta är inget som kan bekräftas av respondenternas svar eftersom de inte upplever att arbetsgivare ställer högre utbildningskrav nu än för 7–
10 år sedan. Däremot efterfrågades systemmedvetenhet och mer teknisk kunskap. Detta diskuteras vidare i avsnitt ” Förändrade kunskapskrav”.