Respondenterna pratar om att digitalisering bland annat effektiviserar processer. Enligt begreppet dokumentstyrning så leder digitalisering till mer standardiserade arbetsprocesser och autonomin minskar. Det intrycket vi får av redovisningsekonomerna är att manuella processer övergår till digitala processer. Det vill säga vi upplever inte en ökad standardisering utan bara en övergång mellan en manuell till digital process, vilket leder till en mer tidseffektiv process och öppnar upp för andra arbetsuppgifter. Alltså tvärtemot vad dokumentstyrning innebär så upplever respondenterna att det blir mer tid till professionella kärnuppdrag och inte lika mycket administrationsarbete.
Vi kan se att alla våra respondenter i någon utsträckning menar att utvecklingen i att gå från manuella processer till automatiserade innebär att deras roll förändras. Den utveckling som respondenterna beskriver innebär att deras kunskaper inom själva redovisningsområdet inte förändrats p.g.a. digitalisering men att det idag är viktigare med systemkunskaper än vad det var för 7-10 år sedan och att redovisningsyrket idag kräver mer tekniska kunskaper. Detta är i linje med den institutionella teorin som menar att det är viktigt för företag att följa utvecklingen i redovisningssystem, redovisningsprocesser, tekniska system etc. för att inte framstå som avvikande eller icke-legitim (Eriksson-Zetterquist, 2009; Deegan, 2014). Det förväntas att man har erfarenheter av olika redovisningssystem och verktyg som Excel. De alla menade på att program tillkommer och ändras och man måste hålla sig uppdaterad inom området. Detta tyder på en utveckling åt att redovisningsekonomer önskas besitta andra kvalifikationer förutom de rent ekonomiska och kan kopplas till Westelius och Cösters (2016) åsikter om att det är viktigt för en redovisningsekonom idag att kunna interagera med tekniken och även vara öppen för den tekniska utvecklingen som ständigt är pågående. Från flera av våra respondenter ser vi också att de personligen anser att de måste vara öppna för att deras
40 roll förändras i och med digitaliseringens framfart och de behöver kunna kombinera sitt tänkande med digitaliseringens möjligheter. Ett intresse för personlig utveckling och att uppskatta teknologin och dess effekter i sitt arbete är viktiga egenskaper hos redovisningsekonomer (Foster & Bolt-Lee, 2002).
De redovisningsekonomer som arbetar på större företag beskriver att de stöter på nya arbetsuppgifter i form av att effektivisera och automatisera processer och de har också blivit mer delaktiga eller ansvariga för uppgraderingar av system och systemimplementering. Respondent D säger att denne blivit en så kallad “super user”
och ansvarar för utbildning av det specifika systemet till andra inom företaget. Även redovisningskonsulterna får ibland i uppdrag att välja system och sätta upp processer för att det ska bli effektivt för kunden. Utifrån vår kvalitativa undersökning har vi fått intrycket att våra respondenter i större och mindre utsträckning tycker redovisningsyrket idag också kräver större tekniska kunskaper på grund av digitaliseringen. Vi kopplar respondenternas svar till vår teori där Autor (2003) menar att digitalisering leder till att tjänsterna kräver mänskliga egenskaper som processförbättring och att kunna koordinera och planera sitt eget och andras arbete har ökat i och med digitaliseringens utveckling.
Vidare upplever redovisningsekonomerna att det krävs övervakning och kontroll över de digitala processerna, d.v.s. digitaliseringen har underlättat och effektiviserat vissa arbetsuppgifter men det krävs fortfarande tillsyn att redovisningen blir rätt. Respondent D menar också att digitaliseringen av ekonomisk redovisning har lett till att det är färre anställda inom ekonomiavdelningar idag vilket leder till att redovisningsekonomen idag har fått större inflytande på sin arbetsplats.
En av konsulterna, respondent G, beskriver hur arbete av rådgivande karaktär har ökat i samband med att fler mindre kunder vill sköta bokföringen på egen hand. Bristfälliga redovisningskunskaper hos företagaren kan leda till fel och man behöver rådfråga om hur olika poster ska redovisas. Vissa inser att de låga bokföringskunskaperna i kombination med tidsåtgång inte är effektivt och lämnar över uppdraget till konsulterna. Som den institutionella teorin beskriver så är det viktigt för företag att ha ett fungerande redovisningssystem för att skapa legitimitet. Vi tänker oss att ett fungerande redovisningssystem är en förutsättning för att kunna få fram rättvisande rapporter. Men även för att det finns en respekt för myndigheter och revisorer vid en eventuell granskning
41 av bolaget och dess räkenskaper. Utifrån detta kan man dra slutsatsen att redovisningsekonomens yrke är en viktig profession. Inom professionen redovisningsekonom förväntas det att man besitter teoretisk kunskap såsom att följa lagar och regler (Agevall m.fl., 2017). Att anlita professionella är således ett sätt att minimera risker.
David H Autor (2015) menar att digitalisering eller automatisering som inte ersätter en hel tjänst istället ofta tillför en fördel till den anställde, om den anställde har en annan kunskap som den kan dra nytta av i tjänsten. Utifrån det respondenterna i denna undersökning har beskrivit så ser vi att digitalisering och effektivare processer leder till frikopplande av tid som respondenterna kan lägga på annat.
Våra intervjupersoners uppfattning är att utbildningskravet inte har förändrats eller att de inte vet. Det är dock svårt att dra några långtgående slutsatser utifrån detta eftersom det kan bero på att de alla har en relevant utbildning som uppfyller kravet hos många arbetsgivare. Respondenterna har inte heller i någon större utsträckning bytt arbetsgivare och har därför inte någon större kännedom av vad som efterfrågas på arbetsmarknaden för redovisningsekonomer. Tre av respondenterna som bytt arbetsplats under sin karriär som redovisningsekonom har blivit anställda på rekommendationer och inte behövt söka aktivt. Men vad alla våra respondenter erfar och tror så är en relevant utbildning för redovisningsyrket tillräckligt och det ställs inga krav på ytterligare utbildning vid anställningstillfället. Kravet av att redovisningsekonomer ska ha tidigare kunskaper inom andra området har vi således inte sett utan det finns möjlighet att utvecklas på den arbetsplatsen man är på.
Som nämndes i analysavsnittet om digitalisering så tyder denna undersökning på att digitaliseringen fortfarande är i en utvecklings- och implementeringsfas i redovisningsbranschen. Detta tycker vi oss även se när vi tittar närmare på hur professionen har förändrats. Att grundkunskaperna för en redovisningsekonom, d.v.s.
redovisningskunskaper, fortfarande är en grundsten för yrket visar denna undersökning tydligt. Vi tycker oss även tydligt se att automatisering-, system- och processutveckling är mer förekommande nu än för 7-10 år sedan och det krävs även mer kunskap och deltagande inom området. På så sätt ser vi ett mönster i att professionen har utvecklats mot att kräva mer system- och teknikkunskaper. Som professionsteorin säger så är den
42 teoretiska kunskapen om vad som ska göras alltid densamma oavsett situation och erhålls genom utbildning (Agevall m.fl., 2017). Genom digitalisering är det således den praktiska kunskapen som ändras i professionen, d.v.s. på vilket sätt arbetet utförs.
Att digitalisering ska ha lett till att rådgivning kan vi inte säga med säkerhet. Den institutionella teorins diskussion om tillfälliga moden tror vi dock skulle kunna kopplas till att mycket idag handlar om att tänka kostnadseffektivt och att vissa mindre företagare på så sätt vill sköta bokföringen på egen hand istället för att outsourca och att det leder till ett ökat behov av rådgivning.
43