Hur kan man överbrygga kunskapsgapet mellan teori och praktik?

Hur kan jag genomföra forskning som inte hamnar inom ramen för det som ofta beskrivs som kunskapsgap mellan teori och praktik, det vill säga hur kan min forskning vara till nytta för praktiken samtidigt som kraven på

rigour upprätthålls så att forskningen får sitt. Detta är en utmaning och ett

ämne för ständig diskussion mellan olika intressenter i samhället i stort. Forskningens stora utmaning ligger i hur väl man lyckas i ambitionen med att överföra utvecklad kunskap till kunskap i praktiken som bidrar till att utveckla verksamheter. (Van de Ven & Johnson, 2006).

Men det vore kanske inte rättvist att endast ställa forskningen till svars för bristerna i omsättningen av kunskap. Även de professionella inom olika verksamheter måste ha ett ansvar att ta till sig och använda sig av den kun- skap som produceras av forskningen eller att vara med och bidra till att kunskap i den egna praktiken omformuleras i teorier (Van de Ven & John- son, 2006).

Om vi inte lyckas lösa dessa frågor kan konsekvensen komma att bli att organisationers och samhällets lärande hamnar i otakt. Forskningsprojektet

Bridging the Gaps (BGP) har vuxit fram ur en önskan att överbrygga kun-

skapsgap mellan praktik och teori. Inom denna typ av forskningsprojekt ställs man otvivelaktigt inför frågan ”Hur kan jag som forskare inte bara ta ansvar för att utveckla ny kunskap som ska läggas till en kunskapskärna inom en viss disciplin utan också ta ansvar för att denna kunskap används i praktiken och bidrar till att praktiken utvecklas?” Inom BGP finns en idé

om att forskningen inom ramen för projektet ska bedrivas som interaktiv

forskning, en metod jag kommer att beskriva nedan.

I och med att man inom BGP har fastställt en viss forskningsmetod så ser jag att det också är underförstått att det är en viss typ av problem och forskningsfrågor som kan komma att bli aktuella eller som A-C Larsson uttrycker det ”Which methods you choose in a research process, has a lot to do with what problem you are going to analyse and what knowledge yo want to achieve.” (Nielsen, K, A and Svensson, L, eds, 2006).

Den interaktiva forskningsmodellen består av två interagerande system; ett forskningssystem och ett praktiksystem. Båda systemen, som är cykliska till sin karaktär, drivs av frågor som utgår från forskning och praktik. För att kunna starta en aktion-cykel i praktiken måste forskaren i den interakti- va modellen ha kunskap om befintliga teorier och begrepp som kan vara av intresse för att lösa det aktuella problemet. Sådana teorier kan svara på frå- gor som Vad vet vi? Vad finns skrivet? På samma sätt ska den erfarenhet som finns i praktiken användas, Ellström (2007) kallar detta ”lokala teori- er”. Sådana teorier svarar på frågor som Vad fungerar? Vad gör andra? Vad kan vi?

En kärna i den interaktiva forskningen är själva problemformuleringen där både forskare och praktiker tillsammans formulerar gemensamma koncept och tolkningar som sedan används som kognitiv input i både följande ak- tion-cykel och forskar-cykel.

Ett annat viktigt kännetecken i den interaktiva forskningsmodellen är att skapa ”an Integrative Task” vilket betyder att både forskning och praktik hittar en gemensam nämnare, skapa en gemensam bild kring förändringen så att det kan uppfattas som signifikant för både praktik och teori. Här kan man exempelvis använda lärandeseminarier för att skapa gemensamma konceptualiseringar. Interaktionsforskaren kommer också periodvis att be- finna sig on-stage (i aktionsfas i praktiken för datainsamling och agerande) och under vissa perioden back-stage (kritisk analys och reflektion, gärna tillsammans med andra i forskarkollektivet).

Den interaktiva forskningsmodellen lyfter också fram betydelsen av att det finns en klar uppdelning av arbetet mellan forskare och praktiker. Det är av avgörande betydelse att forskaren kan vidmakthålla rätten att vara kritisk, utvecklandet av teorier och koncept – det är väl främst på denna punkt som interaktionsforskningen skiljer sig åt från aktionsforskning.

En annan viktig ståndpunkt i den interaktiva forskningsmodellen är den tydliga skillnaden mellan forskare och projektledare. Projektledaren har ansvar för förändringsprocessen medan forskaren har ansvar för forsk- ningsprocessen. Däremot har man ett gemensamt ansvar när det gäller att reflektera över och lära från den pågående förändringsprocessen.

(Ellström, 2007).

A model of knowledge creation through interactive research

Figur 1: A Model of Knowledge Creation Through Interactive Research. (Ellström, 2007).

Eftersom aktionsforskning är en väl etablerad metod inom IS-forskningen så har jag velat titta lite närmare på några av de metoder som används. Att man använder aktionsforskning betyder inte att det saknas kritiska röster.

Det som kritiserats mest är framförallt att det saknas stringens i vägledning i metoden vad avser själva forskningsprocessen, speciellt när det gäller datainsamlings- och analystekniker. (McKay & Marschall, 2001).

För att förbättra aktionsforskningsmetoden som ändå bedöms som mycket användbar inom Informationssystem (IS)-forskningen har nya modeller tagits fram för att överbrygga den kritik som väckts. I litteraturen beskrivs aktionsforskningen oftast som en cykliskt angreppssätt. Ett sätt att utveckla metoden skulle kunna vara att se aktionsforskningsprocessen som beståen- de av två, sammankopplade cykler (McKay & Marschall, 2001).

The problem solving interest in action research The research interest in action research

Figur 2: McKay & Marshall (2001)

För att kunna genomföra denna typ av forskning behöver man iscensätta två metoder, en för genomförandet och en för forskningen. Dessa båda cykler genomförs parallellt, och med starka band mellan de två cyklerna, i hela forskningsprocessen.

Figur 3: McKay &Marshall (2001)

11.4 Val av metod för min forskning inom