Exempel från Ryssland och Sverige
Barndomen är den tid då egenskaperna hos personligheten grundläggs. Det är då den psy- kiska stabiliteten, den etiska grunden, livskraften och målmedvetenheten formas. Detta är själsliga kvalitéer som inte utvecklas spontant, utan formas genom den kärlek föräldrarna visar. Inom familjen skapas hos barnet behov av tillgivenhet, förmåga att känna med och glädjas med andra människor, att känna ansvar för sig själv och för andra, samt en lust att lära sig saker.
Samtidigt kan vi inte förneka att det finns en verklighet av ett annat slag. Det är ingen hemlighet att de flesta barn som bor på barnhem inte är föräldralösa barn, utan oftast barn till föräldrar som blivit fråntagna sina föräldrarättigheter. Detta innebär att ur fysisk och psykisk hälsosynpunkt utgör barn som fötts och vuxit upp i sådana familjer en ‖riskgrupp‖, på grund av ärftlig belastning, ogynnsam prenatal utveckling (utveckling i fosterstadiet) och dåliga levnadsförhållanden i tidig ålder.
För den fortsatta diskussionen bör två likartade begrepp förklaras: ‖föräldralös‖ och ‖barn som lämnats utan föräldrarnas omsorg‖. Barn utan föräldrar är ett socialt fenomen som kommer av att det i samhället finns barn vars föräldrar dött, och även barn som lämnats utan föräldrarnas vård på grund av att de förlorat sina föräldrarättigheter, omyndigförklarats eller är försvunna. Detta innefattar även barn vars föräldrar inte förlorat sina föräldrarättig- heter, men inte har någon omsorg om sina barn. Barn utan föräldrar, som ett socialt fenomen som funnits lika länge som mänskligheten, är en ofrånkomlig del av vår civilisation.
Föräldralösa barn: personer under 18 år vars båda eller en av föräldrarna har dött.
Barn som lämnats utan föräldrarnas omsorg: barn under 18 år som inte fått någon vård av
en eller båda föräldrarna på grund av deras frånvaro, eller att de fråntagits eller fått sina för- äldrarättigheter inskränkta, erkänts som saknade, är inkapabla (i mindre grad kapabla) till vård av barn, ligger på sjukhus, är dödförklarade, avtjänar fängelsestraff, sitter häktade som misstänkta eller åtalade för brott, vägrar att ta hand om sina barn eller värna deras rättigheter och intressen, vägrar ta sina barn från institutioner för barnomsorg och sjukvård, sociala och andra liknande institutioner, samt i andra fall erkännande av barn som lämnas utan föräld- rarnas omsorg på föreskrivet sätt.
Föräldralöshet i Ryssland
”Social” föräldralöshet som en integrerad del av samhället
Rysk lag gör ingen grundläggande skillnad mellan dessa två kategorier av barn när det gäller allmänna principer, innehåll och statliga stödåtgärder. I den ryska familjelagen saknas till exempel begreppet ‖föräldralösa barn‖, de räknas också som ‖barn som lämnats utan föräldrarnas omsorg‖.
År 2003 hade 33 000 föräldrar i Ryssland fråntagits sina föräldrarättigheter. Mer än 168000 föräldrar var ställda till ansvar och registrerade hos polismyndigheterna. Enligt sta- tistik är bara ett av tio intagna barn på barnhem föräldralösa, och vart trettiofjärde barn lever under ogynnsamma förhållanden.
Det mest illavarslande fenomenet under de senaste åren har varit en betydande ökning av de ‖socialt‖ föräldralösa, framväxten av en ny typisk sida av problemet. Upptäckten av den så kallade ‖dolda‖ sociala föräldralösheten – förbunden med försämrade levnadsvillkor för familjerna, försämrade etiska grundprinciper och förändrade attityder till barnen så till den grad att barn helt förskjuts av sin familj – har ökat det stora antalet hemlösa barn och ung- domar. Den sociala föräldralösheten är en företeelse där en stor grupp personer undandrar sig från att fullgöra sina skyldigheter som föräldrar (snedvridning av föräldrarnas beteende). I föräldrarnas skyldigheter ingår att uppfostra barnen, förbereda dem för ett samhällsnyttigt arbete, underhålla sina minderåriga barn och värna deras rättigheter och intressen inom alla institutioner.
På grund av brister i redovisningssystemet och på grund av den höga tillväxten i antalet barn vars föräldrar förlorat vårdnaden om dem, är det exakta antalet föräldralösa barn och barn som lämnas utan föräldrars vård i vårt land knappast möjligt att redovisa. Enligt vissa uppskattningar varierar antalet från 500 000 till 700 000. Enligt den ryske presidentens kon- trolldirektorat fanns officiellt i Ryssland våren 2004 868 000 föräldralösa barn och barn som lämnas utan föräldrars omsorg. Det bör noteras att i 98 % av fallen överges barn av sociala faktorer, d.v.s. brist på resurser, däribland ekonomiska resurser till barnets utbildning och utveckling. I detta kan de materiella svårigheterna i familjen skyllas på arbetslöshet bland
Lek i snön. Снежные игры.
föräldrarna. Enligt statlig statistik lever mer än hälften, 55 %, av familjerna med ensamstå- ende föräldrar under fattigdomsgränsen. Den försvagade och sönderfallande familjen i Ryssland har resulterat i olika former av avvikande beteenden. Under de senaste fem åren har antalet barn som lider av alkoholism och drogmissbruk ökat markant.
En speciell grupp utgör de övergivna barnen. De vanligaste orsakerna till att barn överges är svår sjukdom hos barnet. I vårt land förs statistik över personer med funktionshinder. Det finns en del statistik från Rysslands utbildningsministerium (N.M. Nazarova, 2000, s. 22). För närvarande finns i Ryssland 1,7 miljoner barn (4,5 % av det totala antalet barn), som tillhör kategorin barn med funktionshinder, och i behov av särskild utbildning. I denna siffra ingår mer än 353 000 barn i förskoleåldern; 63,6 % av dessa barn finns i vanliga förskolein- stitutioner tillsammans med icke funktionshindrade barn (N.M. Nazarova, 2000, s. 23). I 15 % av fallen med intellektuella funktionsstörningar rör det sig om barn med svåra former av utvecklingsstörning, vilka kompliceras av andra störningar i utvecklingen: hörsel, syn, rö- relseförmåga etc. I dag finns i vårt land cirka 32 000 sådana barn och ungdomar (N.M. Nazarova, 2000, s. 23).
Således är barn med funktionshinder en särskild social grupp och deras antal ökar för varje år av olika skäl (miljö, sjukdom hos modern). Men det måste sägas att i de fall barn överges på grund av utvecklingsmässiga avvikelser, är den dolda grunden den samma, det sociala underläget. Föräldrarna ser utvecklingsstörningen som en obotlig sjukdom och till underhåll och framför allt behandling av dessa barn har de inga resurser. Det uppkommer därför ett behov av en organisation för de sjuka barnen med full statlig omvårdnad.
Grundorsakerna, som bidrar till den omfattande spridningen av den sociala föräldralös- heten, är alltså splittringen av familjer, föräldrars materiella svårigheter och bostadspro- blem, dåliga familjerelationer, alkoholism och drogberoende hos föräldrarna.
Förekommer föräldralöshet utomlands? I Sverige betalar de för barnet
I Sverige är situationen lite bättre. I motsats till Ryssland finns det inte så många övergivna barn, men problemet med socialt föräldralösa barn finns även där. I Sverige finns i genom- snitt cirka 73000 barn som lämnas utan föräldrarnas omsorg. Men det är intressant, att när det för dessa barn i Ryssland skapats en mängd barnhem, fristäder, där de kan bo tillfälligt, används i Sverige andra metoder – familjehem. Men till dem återkommer vi längre fram. Naturligtvis finns barnhem även i Sverige, men de är väldigt få och finns endast i de större städerna, i Stockholm till exempel.
Orsakerna till att förädrar måste lämna ifrån sig sina barn beror vanligtvis på liknade pro- blem som i Ryssland – alkoholism och drogmissbruk, liksom dåliga materiella förhållanden. Men det finns en skillnad: i Ryssland är bristen på pengar det största problemet medan det i Sverige är sociala problem i familjen. Även i Sverige är drogmissbruk och alkoholism ett mycket allvarligt problem. I olika delar av landet tjänstgör organisationer, sådana som natt- patruller och andra tjänstgöringar som erbjuder hjälp till att få bukt med drogberoendet. Men tyvärr förändras inte situationen. Barn födda i familjer med alkoholister eller narkoma- ner kommer förr eller senare antingen själva till hjälpcentret, eller ringer till jourtelefonen för att berätta om en oacceptabel situation i familjen eller om våld som de utsätts för. Dessa
barn är ofta offer för våld i hemmet, de blir slagna, har brist på mat, ibland till och med tvingade till sex. Barnen som kommer till hjälpcentren får där det stöd som behövs, medi- cinsk vård och skydd. Normalt är dessa barn i åldern 3–18 år, lika som i Ryssland. Myndig- heterna söker ett familjehem, där barnen får den uppmärksamhet de behöver och sina rättig- heter tillgodosedda under hela deras uppväxttid. Ofta blir barnen så vana vid sina nya för- äldrar att de förblir fullvärdiga föräldrar för fosterbarnet. Familjehemmet har vanligtvis en positiv effekt på barnens anpassning till livet i samhället. De känner sig som en fullvärdig del av samhället och får en god uppfostran och utbildning.
I Ryssland är förloppet lite annorlunda: familjerna tar nyfödda barn för att barnet ska bli en del av familjen. Ofta föredrar föräldrar att inte säga att de är adoptivföräldrar till barnet, till skillnad från i de svenska familjerna. Där vet barnet att det är fosterbarn och ingen av de närstående är rädda för att berätta det för barnet.
Här följer en tabell som visar antalet barn under 18 år som lämnas utan föräldrarnas om- sorg i Luleå:
År 2003 År 2004 År 2005 År 2006 År 2007
85 93 114 125 122
Vi ser ett nedslående resultat – antalet övergivna har ökat för varje år. Familjehemmet får, till omkostnader för det mottagna barnet, en ‖lön‖ på 3000–4000 kronor. Om barnet har av- vikelser i utvecklingen är beloppet ännu större beroende på barnets sjukdom.
I Ryssland kan fosterfamiljerna också få kompensation, men storleken kan absolut inte jämföras med den svenska – vanligtvis omkring 2000–3000 rubel, oavsett barnets tillstånd. Man anser att föräldrarna själva bör få bestämma: vill de ha ett friskt barn, låt dem ta ett friskt barn, vill de ha ett barn med avvikelser, låt dem ta ett med avvikelser, men föräldern måste själv bestämma och inte räkna med statligt stöd.
Detta är en mycket viktig fråga eftersom företelsen, barn som störs i sin utveckling, är mycket vanlig i Sverige.
I världen (utom Afrika) finns på var tusende person tre blinda, och mer än fem procent har nedsatt hörsel. Bland 100 elever i åldrarna 7–15 år finns 4–5 barn med intellektuella funktionshinder eller som lider av inlärningssvårigheter. På vart åttahundrade nyfött barn föds ett med Downs syndrom (N.M. Nazarova, 2000, s. 22). Som vi redan nämnt är andelen i Ryssland mycket hög, cirka 1,7 miljoner människor, men i Sverige är procentsatsen inte lägre, siffran är lägre bara på grund av att landet är så litet. I dag visar statistik, att bland barnen utgörs den största gruppen av barn med svårigheter i skolan (mer än 40 %), därefter kommer barn med intellektuella funktionshinder (ca 20 %), och på tredje plats talrubbningar (också ca 20 %), övriga störningar utgör sammanlagt mindre än 20 % (N.M. Nazarova, 2000, s. 21–22).
Hos barn med nedsatt rörelseförmåga, med psykiska funktionshinder och hörsel- och syn skador uppstår svårigheter inte bara i kommunikationen med andra människor, utan även andra sociala problem. Deras anpassningsprocess skiljer sig inte från de friska barnens. På grund av störningarna i utvecklingen måste de få undervisning i särskilda specialskolor, ut- rustade med den bästa korrektiva tekniken. De är tvungna att välja ett arbete inom sin för- måga och att kommunicera nästan bara i kretsen av personer som har liknande sjukdomar.
Även i Sverige görs allt för att säkerställa att barn med funktionshinder ska känna sig värdefulla i samhället, men barnen känner sig ändå underlägsna.
I Ryssland skapas internatskolor för barn med utvecklingsstörningar. Utrustningen i dem är inte dålig med gamla mått mätt – den är från början av 1990-talet. Undervisningen som ges barnen i internatskolorna gör det möjligt för dem att som bäst komma in på en yrkes- skola, och det är då mycket ovanligt. Att ta sig runt på staden med rullstol är möjligt för dem, men bara på gatorna, och då inte på alla gator.
I Sverige kan en funktionshindrad ta sig till nästan alla inrättningar på särskilda rullstols- ramper. Det är mycket bekvämt och gör det möjligt för de funktionshindrade att anpassa sig till livet i samhället.
Låt oss sammanfatta. I princip finns inga särskilda skillnader mellan Sverige och Ryss- land – barnhem finns som hos oss, utomlands är den enda skillnaden deras antal. Murmansk län är ju inte så stort och här finns sju barnhem, i motsats till Sverige där barnhem bara finns i större städer, och inte ens då i så stora antal.
Den mottagande familjen får ersättning i båda länderna, skillnaden ligger endast i storle- ken på utbetalningen. I Sverige kan barnet fullt ut försörjas för dessa pengar, men i Ryss- land kommer de knappast ens att räcka till att ge barnet den torftigaste mat.
I Ryssland är det viktigaste i omsorgen av barn som lämnats utan föräldrarnas omvård- nad, att omsorgen som sådan finns, inte att den är den bästa möjliga. Att kunna anpassa sig till ett liv i samhället är det ingen som beaktar i Ryssland. Barn fortsätter att leva i grupper om tio personer i en enrumslägenhet, blir alkoholister och uppträder störande på offentliga platser.
I Sverige är anpassningen själva basen, huvudsaken är att barnet ska kunna leva i sam- hället, få en ordentlig utbildning, arbete och skapa ett normalt familjeliv.
I båda länderna, liksom i hela världen, finns problemet med barn med utvecklingsstör- ningar. I Ryssland räknas i allmänhet inte sådana barn, då de får en utbildning som är jäm- förbar med fem år i skolan, och sedan arbetar de i någon fabrik för tillverkning av säker- hetsnålar eller askar. I Sverige däremot arbetar funktionshindrade i de flesta inrättningar, till och med i utbildningsinstitutioner.
Slutligen är det sällsynt i Ryssland att en familj tar sig an, som adoptivföräldrar, ett fem- årigt barn på det sätt som sker i Sverige. En förälder i Ryssland kan i de flesta fall inte säga, att han eller hon är adoptivförälder på det sätt som svenskarna gör utan att frukta någon eller någonting.
____________________
Ryska Federationens familjelag från 29.12.1995, nr 223-F3 (ändringar från 29.12.2006). Federala lag om ytterligare garantier för socialt stöd till föräldralösa barn och barn som lämnats utan föräldrarnas omsorg från 21.12.1996, nr 159-F3 (ändringar från 22.08.2004, nr 122-F3). Federal lag om grundläggande garantier för barns rättigheter i Ryska Federationen från 24.07.1998, nr 124-F3 (ändringar från 30.06.2007, nr 120-F3).
Vappu Sunnari