Sverige och Ryssland
Summary: Se rysk text
Ett av det större problem som följt både Ryssland och Sverige under de senaste decennierna är den demografiska krisen. Nästan alla europeiska länder idag upplever ett långvarigt sjun- kande födelsetal, vilket leder till en åldrande befolkning. Samtidigt betraktas den unga gene- rationen som ett mått på välfärd i ett civiliserat samhälle: våra barn är vår framtid. I sin tur beror befolkningsökningen också på vilken livsåskådning som barnen socialiseras in i, hur den uppväxande generationen uppfostras, och vilket stöd barnen får av regeringen.
Varje stat har sin egen syn på barnuppfostran. Uppfostringsprocesser och uppfostrings- metoder är beroende av nationella förhållanden, livsstilar och traditioner. I den nya sociala utvecklingsfasen i människornas tillvaro, när samhället brottas med problemen med den ekonomiska instabiliteten, med marknadsförhållanden och politiska komplikationer, bryts de sociala banden och de moraliska principerna ned. Detta leder till en tillbakagång för hu- maniteten, till människors förbittring och till störningar i människans inre värld. Barnupp- fostran är inte bara föräldrarnas personliga, privata angelägenhet – det är en fråga av stor nationell betydelse.
2000-talet är ett århundrade av nytänkande inom teknik, men också inom familjens värderingar där det inte längre finns någon plats för gamla familjetraditioner. Nutidens generation vill vara självständig och strävar efter självförverkligande, i stället för att tillbringa mer tid i kretsen av närstående. För närvarande tänker kvinnor i första hand på sin framtida yrkeskarriär och strävar efter lika rättigheter, medan privatlivet får komma i andra hand.
Problemet jämlikhet mellan könen
I Sverige gifter sig kvinnan i genomsnitt vid 27 års ålder. Födelsetalet är lågt. Den genom- snittliga familjen består av två personer. Landets befolkning åldras, antalet familjeförsörjare minskar och antalet personer som ska försörjas ökar. Både mannen och kvinnan föredrar att arbeta. Detta är också en orsak till det materiella välbefinnandet. Ansvaret för hemmet delas lika, och mannen ser det inte som något skamligt att städa, tvätta, diska, tvätta, gå och handla eller laga mat. Att papporna tar hand om sina små barn blir allt vanligare i Sverige. En viktig del av den svenska familjepolitiken är en politik som syftar till jämställdhet mel- lan könen.
Rysslands kvinnor som också vill vara oberoende och självständiga börjar tänka på fa- miljens värde i 25-årsåldern. De räknar med att om de inte genast inleder sin yrkeskarriär och inte visar sig som högt kvalificerade yrkesmänniskor, då blir det svårt sedan hon fått barn att hitta ett anständigt arbete och förvänta sig ett bra liv. Som en följd av detta uppstår det för många kvinnor problem med att få tid för sina barn, det blir nödvändigt att söka hjälp till exempel hos äldre familjemedlemmar, hos mor- och farföräldrar. Det blir nödvändigt att
organisera livet så att barnen får tillsyn. Många föredrar att skicka sina barn till förskolor, något som inte alltid har en positiv inverkan. På grund av föräldrarnas brist på uppmärk- samhet kommer en del barn under ett skadligt inflytande av utomstående personer. De för- äldrar som umgås med sina barn bara på kvällarna tillmäter detta inte någon speciell bety- delse. Ur detta börjar också familjeproblemen.
Mentalitetens och traditionens inflytande på barnuppfostran
Beroende på vilka värden familjen sätter i förgrunden och förmedlar till sina barn, säker- ställer föräldrarna i förlängningen sin ålderdom. I Sverige anses det att även ett litet barn är en oberoende person som behöver växa upp utan att tillfogas psykisk skada, de får inte för- minskas, inte förnedras. Till exempel kan man fråga även mycket små barn som vill dricka vad han eller hon vill ha: te eller juice? En sådan fråga ger barnet möjlighet att göra ett självständigt val. Från allra tidigaste ålder fostras de svenska barnen till att rätt förhålla sig till pengar. Inställningen är denna: det är bra att ha pengar, men för att få pengar måste du arbeta, och sedan kommer du att sätta stort värde på dem.
Barnen får lära sig att spendera de pengar de får, en gång i veckan eller i månaden, på ett klokt sätt genom att göra sin egen budget. Dessutom kan föräldrarna betala barnen för vissa hushållssysslor. De får lära sig att respektera varandra, sina familjemedlemmar, andra män- niskor, andra kulturer och länder. Det är därför de som vuxna inte förlorar fotfästet: genom respekt för andra vet de på samma gång sitt eget värde. I tonåren börjar barnen allt oftare gå ut på kvällarna med sina vänner, komma tillbaka senare och inte tillbringa lika mycket tid med sina föräldrar som tidigare. Svenskarna ser det inte heller som en skyldighet för mor- mor eller farmor att hjälpa till att ta hand om barnen, hon har sitt eget liv och sitt eget ar- bete. Hon kan göra detta endast om det ger henne glädje, om hon har tid och lust.
I Ryssland är situationen den omvända. I familjer där det finns far- och morföräldrar försöker de enligt en väletablerad tradition hjälpa sina barnbarn, de lyssnar till deras minsta önskningar och strävar efter att göra allt för att barnen ska ha det bra. Rysslands mormödrar är väktare av hemmets härd; medan barnens föräldrar tjänar pengar ersätter de barnets far och mor. De försöker överföra sina kunskaper och uppfostrar barnen enligt sina traditioner. I Ryssland är det inte brukligt att små barn får vänja sig vid självständighet (för dem är allt uttänkt i förväg av föräldrarna), de får inte alltid ha fickpengar. Men familjen lär barnen att utföra sina plikter, till exem- pel att göra det nödvändiga arbetet hemma, att hjälpa de gamla, att ovillkorligen uppfylla bestämda krav. Således blir föräldrarna respekterade av barnen.
I Sverige besöker barn och barnbarn regelbundet sina föräldrar och farföräldrar, men att dag efter dag komma till dem är inte brukligt. Äldre människor
Pappa och barn. Папа с ребѐнком.
fortsätter att leva i sina hem så länge det är möjligt för dem med hänsyn till deras hälsa. För dem som inte är tillräckligt sjuka för att flytta till ett äldreboende, men inte så starka att de kan klara allt själva, har staten en särskild tjänst (till stor del betald genom skatter som tas ut av befolkningen), den så kallade ‖hemsamariten‖. En hemsamarit kommer två gånger i veckan, gör inköp, städar, lagar mat. Det finns också en annan service: färdtjänsten, om den äldre personen behöver ta sig någonstans (http://www.zn.).
Särdragen i mentaliteten tar sig uttryck i de medel man använder i barnuppfostran, till ex- empel i barnlitteratur, teater och tv-program som riktas till barn. Det sätt på vilket författa- ren speglar den omgivande verkligheten och de grundläggande idéer denne lägger in i sitt arbete, är avgörande för barnets framtida livsåskådning. Idag finns det i Sverige inget ämne som skulle vara oacceptabelt inom barnkulturen. Detta kan vara såväl sorg och skilsmässa som arbetslöshet, död, kärlek, svek och drogmissbruk. Bara ett fåtal barn lever i vår tid un- der idylliska förhållanden. De flesta som är kulturutövare försöker beskriva livet som det verkligen är, men samtidigt ge utrymme för barnens fantasi. Barn behöver underhållas. Sa- gorna gör barnen bekanta med livets villkor och riktar in barnen mot verkligheten. Under 1900-talet, som av den svenska författaren och filantropen Ellen Key förklarats som ‖barnets århundrade‖, har synen på barnet, på dess rätt att få tillgång till kultur och till att uttrycka sina tankar, drömmar, känslor och sina förmågor genom kulturen, förändrats dramatiskt. Nu betraktas inte barndomen som en tid av väntan på vuxenlivet, utan som ett självständigt liv. Det betonas alltså att barnet har sin egen rätt, och de vuxna måste stå som garant för att denna rätt respekteras.
Nu, i början av 2000-talet, är böcker, teater och musik en del av livet för en majoritet av de svenska barnen. Politiker i många kommuner anser att sagor, barndikter och sånger är så viktiga för barnets språkutveckling, att tillgången till litteratur är en medborgerlig rättighet som bör ges till barn oavsett om deras föräldrar är intresserade av kultur eller inte.
Barnlitteraturen i Ryssland är populär bland länder och folk över hela världen. De ryska sagorna är kända överallt och har en stor efterfrågan utomlands. De åskådliggör uppfatt- ningen om gott och ont, driver med de dåliga vanorna, lär att vi ska hjälpa varandra. De ger på en primitiv nivå en förståelse för vad arbete är och med vilka ansträngningar allt åstad- koms i livet. Folkkulturens värld visar barnen det ryska folkets moraliska värderingar: med- känsla, kärlek till naturen och till fosterlandet. Folkkulturen blir förkroppsligad i tillgängliga former: lekar, sånger, traditioner och seder. Man vänder sig till den för att låta barnet självt prova olika roller och verksamheter.
En allsidig utveckling av barnen börjar i Ryssland på förskolans småbarnsavdelning, där barnen börjar när de fyller två år, eller på förskolans yngre grupp. På dessa institutioner tar förskollärare hand om barnen under en viss period av dygnet. Här kan barnen öva sin um- gängesförmåga, lära sig att lyssna och förstå sina kamrater samt förberedas för skolan. Men förskollärarna uppfyller inte alltid fullt ut sitt pedagogiska ansvar.
Undervisningens roll i barnuppfostran
Den offentliga förvaltningen i Sverige är intresserad av att öka födelsetalen och därför gör den allt för att göra det lättare för föräldrar att ta hand om sina barn. Förskolan är kostnads- fri och obligatorisk. Dessutom anslår regeringen betydande summor till deras inrättande, så
att barnen ska känna sig bekväma och inget saknas dem. Varje barn på förskolan har en egen portfolio, där barnets framsteg noteras. All information åtföljs av fotografier. Denna portfolio hjälper föräldrarna att se vad deras barn uppnått under året, att dra vissa slutsatser och diskutera ytterligare sätt för barnen att utvecklas på, något som sker på föräldramöten två gånger om året. Förskolan är indelad i åldersgrupper, som var och en bör består av 15 barn med tre förskollärare i varje grupp. De lär barnen självständighet och förbereder dem för den framtida utbildningsprocessen. All inredning i förskolan motsvarar barnens genomsnittliga längd så att barnen själva kan duka bordet, tvätta händerna och klä sig. För- skollärarna anser att de utvecklas tillsammans med barnen, därför försöker de göra livet för barnen intressant och omväxlande. Barnen får ta med sig för dem intressanta saker utifrån, som längre fram används för skapande arbeten. Det förutsätts här att de ska lära av sina misstag, varför man menar att om barn plötsligt börjar bråka med varandra, får förskol- läraren inte lägga sig i direkt, de måste själva försöka reda ut saken, och inse sin egen skuld eller oskuld. Från tidig ålder grundläggs respekten för dem som är funktionshindrade. Personer med funktionshinder uppfattas i detta land som helt normala människor med andra förutsättningar. I en svensk förskola lärde sig exempelvis förskollärarna och barngruppen teckenspråk för att ett stumt barn inte skulle känna sig ensamt. Barn med funktionshinder är barn precis som alla andra: de går i skolan tillsammans med barn utan funktionshinder, bredvid dem sitter en pedagog som hjälper dem att förstå något komplext ämne som är svårt att ta till sig.
I mitten av 1970-talet hade förskoleklassen utvecklats i Sverige, vilken är den högsta ni- vån bland förskoleinstitutionerna. I sådana skolor börjar de sexåriga barnen, huvudsakligen i leksituationer, lära sig läsa och skriva. Många barn går på samma skola under alla de nio skolåren. I de högre klasserna undervisas de av flera lärare, som var och en specialiserat sig i, som regel, två eller tre ämnen. I de högre årskurserna, klass 7–9, sker specialisering ge- nom valbara ämnen och alternativa kurser i matematik och främmande språk. Under de för- sta sju åren sätts inga betyg, varken löpande eller årsvis. Om läraren säger att hemläxor ska göras, så utförs de ofta i klassrummet, eftersom barnen bör ägna sin tid utanför skolan åt sin hobby och åt vila. Kvarsittning till nästa läsår tillämpas inte. Läraren meddelar vanligtvis föräldrarna bara om extraordinära avvikelser i inlärning och beteende hos barnen. Det inne- bär att föräldrarna ofta inte har någon konkret uppfattning om prestationerna i skolan (All-
män information om Sverige/Общие данные о Швеции, 1997, s. 1–4).
I Ryssland anser lärarna att elevernas kunskaper skall betygsättas från lågstadiet, och för- äldrarna måste känna till vad deras barn presterar i skolan, så att de vid underbetyg kan hjälpa barnet att komma i kapp och eliminera bristerna i kunskaper och färdigheter. Vid då- ligt uppträdande visar lärarna ofta anmärkningar i barnens skoldagböcker, föräldrar kan då straffa barnet eller dra in dess förmåner. Skolläraren bestämmer i stor utsträckning forman- det av personligheten. Det är officiellt erkänt att de kommande generationernas framgång hänger på lärarna, på kvalitén i deras undervisning och på deras medborgerliga ansvars- känsla. I Sverige kan framgångsrika elever (utifrån skolans slutbetyg) söka till högskoleut- bildning, andra mindre framgångsrika förslås till grundläggande- eller gymnasiala yrkesut- bildningar. Utbildningen presenteras i form av program som i mycket påminner om utbild- ningen på våra fakulteter.
Programmen i Sverige varierar i större utsträck- ning än i Ryssland. Här kan du få en utbildning, låt oss säga, som kulturanalytiker, eller få kunskap om en viss region i Asien. Utbildningens längd på sådana program kan variera från ett till fem år. Under denna tid studeras endast de ämnen som direkt har relevans för den valda inriktningen. Vissa ämnen kan ersättas av andra efter eget gottfinnande. Den högre utbildningen i Sverige är gratis, men studenterna måste själva anskaffa kurslitteraturen, vilket är dyrt. Därför tar studenterna studielån, vilka återbetalas i framtiden efter att utbildningen avslutats. Utbildningen i Sverige är alltså mer specialinriktad (Allmän information om Sverige
/Общие данные о Швеции, 1997, s. 1–4).
Några svenskar börjar jobba direkt efter gymna- siet. Liksom i andra europeiska länder subventio- nerar regeringen också utbildning av studenter från hela världen, som vill skaffa sig en examen vid svenska lärosäten (oftast i ett utbytesprogram).
Svensk och rysk familjepolitik
Framgångarna i den svenska demografiska utvecklingen bygger på en effektiv familjepoli- tik. Det har det främsta målet att erbjuda utbildning och utveckling för barnen, att ge båda föräldrarna möjlighet att kombinera undervisning eller yrkeskarriär med familjeansvar. För närvarande är omsorgen för barnen i Sverige mer eller mindre lika fördelad mellan män och kvinnor. Barnfamiljer får här stöd från staten.
Mammaledighet ges till den blivande modern av medicinska skäl för en period av 50 da- gar med 80 procent av lönen. Dessutom får pappan till barnet tio dagars betald ledighet – även om modern tar hand om barnet – för att stödja henne under de första mest intensiva dagarna efter utskrivningen från BB, samt för att ta hand om de andra barnen om sådana finns. Tid för vård av nyfödd, liksom militär tjänstgöring och utbildning medräknas in i den pensionsgrundande tjänstetiden. Barnbidraget är 1000 kronor per barn och månad och beta- las till dess barnet når myndighetsålder. Bostadsstandarden i Sverige är hög. För att kostna- den inte ska bli allt för hög subventionerar staten vissa kategorier av befolkningen, de kom- penseras delvis för hyreskostnaden. I synnerhet föräldrar som ensamma har hand om ett barn, kompenseras med 25 procent av hyran för en lägenhet eller annan bostad. Storleken på det statliga stödet är större ju fler barn som finns i familjen. Syftet med dessa barn-, fö- räldra- och bostadsbidrag är att utjämna levnadsvillkoren för alla barn, så att de får växa upp under acceptabla villkor, oberoende av föräldrarnas inkomstnivåer.
Barn i skolåldern upp till 12 år har möjlighet att besöka så kallade fritidshem, där de kan vara före och efter skoldagen samt under skolloven. Detta befriar föräldrarna från ‖huvud- I Ryssland är skolstarten en fest.
В России начинать школу является праздником.
värken‖ att tänka på vad barnet sysslar med. Avgiften för att delta i fritidshemmens omsorg är fastställd till 1–2 procent av familjens inkomst.
Så återstår bara en fråga: varför föds det så få barn i Sverige, trots sådana förmåner från staten? En av orsakerna är den fördröjda giftermålsåldern; större delen av de svenska kvin- norna bildar familj efter 27 års ålder. Ett annat skäl är följderna av den så kallade sexuella revolutionen och det friare förhållandet till kyrkans lärosatser, vilket gjort det möjligt för ungdomarna att tidigare gå in i vuxenrelationer, även innan de uppnått den sociala mognad som brukar förknippas med familjebildning. Det tredje skälet är att långvariga studier kan bli en orsak till en senare start av yrkeskarriären. Den upptar många år av livet och infaller i den mest fertila åldern.
En viktig del av den svenska familjepolitiken har varit en politik som syftar till jäm- ställdhet mellan könen. Föräldrabalken, äktenskapsbalken och vissa bestämmelser i social- försäkringslagen, utgör den rättsliga ramen för en politik som ska säkerställa fördelningen mellan föräldrarna när det gäller ansvaret för omsorgen om barnen och skydda den svagare hälften i ekonomiskt hänseende i händelse av skilsmässa. Skollagen och högskolelagen in- nehåller bestämmelser för att säkerställa att kvinnor och män har lika tillgång till utbildning av god kvalité, och därmed icke-diskriminerande villkor för att inleda en yrkeskarriär. Kvinnor utgör ungefär hälften av arbetskraften i landet. I svenska skolor får flickor och poj- kar obligatoriskt färdigheter i traditionellt kvinnliga och traditionellt manliga yrken. Det kan till exempel vara arbete med textila material (sömnad, broderi) eller med trä och metall. Re- geringen utvecklar program för att stödja kvinnliga företagare och program som hjälper kvinnor att starta sitt eget företag.
Svensk familjepolitik syftar till jämställdhet mellan könen. Швецкая
семейная политика направленна на обеспечение равенства полов.
Efter en skilsmässa stannar barnet oftast hos mamman. Och fastän mycket har gjorts på det ekonomiska planet för att barnet inte ska bli lidande av en skilsmässa, finns det psykolo- giska och omsorgsmässiga problem. Därför infördes från 1998 följande: vid skilsmässa med barn upprättas gemensam vårdnad för båda makarna, d.v.s. båda föräldrarna fortsätter att ha ansvar för barnets uppfostran, trots att barnet lever med en förälder. Den andra föräldern avsätter pengar till underhåll av barnet. Om en förälder vägrar att betala, betalar samhället ut pengar, men föräldern blir ovillkorligen återbetalningsskyldig.
Ett annat kännetecknande inslag i den svenska familjepolitiken är den breda tillämp- ningen av flexibla anställningsformer. Systemet finns i olika varianter, oftast tillåter det två tvåtimmarsperioder då arbetstagaren har rätt att välja när arbetsdagen ska börja och sluta samt en fast sextimmarsperiod då den anställde måste finnas på arbetsplatsen. På så sätt kan en av föräldrarna få möjlighet att arbeta från klockan 7 till 15 och den andra från 13 till 21, vilket minskar den tid som barnet vistas inom barnomsorgen.
Beskrivningen av det svenska systemet med stöd för familjer, barn och mödrar gör ett starkt intryck på en luttrad, socialt bekymrad rysk medborgare. Dock bör den sociala servi- cen inte ses som en gåva från statens sida, utan som en ersättning för förlusten av den tradi- tionella familjetypen. Således kompenserar staten delvis de sjunkande födelsetalen, som är en följd av industrialiseringsprocessen, urbaniseringen och utjämningen av kvinnors och mäns rättigheter, vilket har lett till en kraftig minskning av fertiliteten och en demografisk kris i alla industriellt utvecklade länder.
Konsekvensen av den ryska statens minskade sociala funktioner är sjunkande födelsetal, vilket i en situation med lägre medellivslängd leder till en befolkningsminskning i en sådan omfattning att den kan definieras som en demografisk kris. Detta demografiska mönster or- sakar allvarliga skador, inte bara för landets militära och ekonomiska ställning, utan också för landets image. Ett land bedöms ju inte bara efter dess ekonomiska och militära makt, dess politiska och diplomatiska inflytande, utan också efter hur socialt skyddade dess med-