2. Teori
2.4. Översiktliga krav på en lagerlokal i ett plan
BBR (Boverkets byggregler) och BKR (Boverkets konstruktionsregler) trädde i kraft den första januari 1994 och ersatte tidigare NR (Boverkets nybyggnadsregler). Syftet var att, genom byte från materialbaserade till funktionsbaserade krav, främja teknikutveckling och sänka priserna på byggnader (Boverket, 2018a). BBR:s funktionskrav, såväl de allmänna som de specifika, kan uppfyllas med flera olika metoder för, de i studien, jämförda materialen och konstruktionerna. Val av metod beror av flera faktorer, såväl kvantitativa t.ex. kostnad och specifika krav, som kvalitativa t.ex. estetik och arkitektoniska förutsättningar. Därför finns inga generella riktlinjer över vilken metod som är bäst eller sämst utan ett ställningstagande måste göras av beställaren i varje enskilt fall. I detta avsnitt redovisas funktionskraven i BBR för en hallbyggnad i ett plan med lagerverksamhet och under avsnitt 2.5 presenteras några vanligt förekommande metoder för att uppfylla dom.
2.4.1. Brand
Enligt Boverkets författningssamling (BFS 2011:6 kap 5 §1) ska byggnader allmänt “utformas med sådant brandskydd att brandsäkerheten blir tillfredsställande. Utformningen av
brandskyddet ska förutsätta att brand kan uppkomma. Brandskyddet ska utformas med betryggande robusthet så att hela eller delar av skyddet inte slås ut av enskilda händelser eller påfrestningar.”
Enligt BFS 2011:6 kap. 5:2 delas byggnader in i olika verksamhets- och byggnadsklasser beroende på hur byggnadens utformning och verksamhet kan tänkas påverka personskyddet. Verksamhetsklasserna delas in i 1 - 6 med vissa undergrupper där 1 är lägst och 6 är högst
avseende risk, t.ex. har ett litet kontor verksamhetsklass 1 medan en vårdlokal har
verksamhetsklass 5. På liknande sätt delas byggnadsklasserna in i 1 – 3 där 1 motsvarar högst risk och 3 lägst risk.
En byggnad med lagerverksamhet faller in under verksamhetsklass 1. Har den därtill endast en våning så uppfyller den byggnadsklass Br3. Den får även ha ett entresolplan med en area
av max 500m2 eller
för att uppfylla Br3 (BFS 2011:6 kap 5 §211 & §22).
Boverkets regelsamling avseende brand baseras på Eurokod EN-13 501 som beskriver fyra huvudområden som ska beaktas vid branddimensionering (B Östman 2012, s13):
1. Brandklass för ytskikt
Enligt BFS 2011:6 kap 5 § 521 & ar ska ”material i tak, väggar, golv och fast inredning ska ha sådana egenskaper eller ingå i byggnadsdelar på ett sådant sätt att de – är svåra att antända, – inte medverkar till snabb brandspridning, – inte snabbt utvecklar stora mängder värme eller brandgas, – inte deformeras vid ringa brandpåverkan så att fara kan uppstå, – inte faller ned eller på annat sätt förändras så att risken för personskador ökar, – inte smälter och droppar utanför brandhärdens omedelbara närhet. Kravnivån på material beror på den mängd värme och brandgas som kan tillåtas utvecklas i byggnaden”.
Materialen delas in i huvudklasserna A-F (där A1 och A2 är obrännbara material),
rökklasserna s1-s3 och droppklasserna d0-d2. En byggnad som utformas i Br3 bör uppfylla brandteknisk klass D-s2,d0 i väggarnas och innertakets ytskikt. För fasadbeklädnader bör lägsta ytskiktsklass D-s2,d0 uppfyllas för att förhindra utvändig brandspridning (BFS 2011:6 kap 5 § 552 & ar).
2. Brandmotstånd hos konstruktioner.
Enligt BFS 2011:6 kap 5 § 231 delas byggnadsdelar in i olika klasser beroende på de olika funktionerna bärighet, täthet och isoleringsförmåga. Funktionerna kombineras med en siffra t.ex. 30, 60 eller 90 etc. motsvarande den tid byggnadsdelen förväntas motstå en
standardbrand men kan även kombineras med andra parametrar för strålning, mekanisk påverkan mm för det enskilda elementet.
Enligt EKS-10 dvs. Boverkets föreskrifter om tillämpningen av europeiska
konstruktionsregler, uppfyller en byggnad i Br3 brandsäkerhets klass 1. Det betyder att risk för personskada vid kollaps av byggnadsdelen är ringa och att brandskyddskravet på byggnadens bärverk är ”R0”, enligt punkt 2 ovan, (BFS 2015:6 kap. 1.1.2 §2). I
byggnadsklass Br3 finns krav på avskiljande delar i brandceller motsvarande EI-30. Detta krav infördes för att säkerställa en viss kvalitet på den brandavskiljande konstruktionen (Thor, 2012). Saknar byggnaden brandcellsindelning så faller det kravet bort.
3. Brandskyddande förmåga hos beklädnader
Med beklädnad menas i brandteknisk mening ”skikt som är fäst på material och som bedöms med hänsyn till sin förmåga att vid brand fördröja eller hindra det brännbara materialets antändning” (Winberg, 2014).
I de nordiska länderna kombineras K210 (alla typer av underlag) med ytskiktsklassen B-s1,d0 för att bestämma hur väl beklädnaden skyddar konstruktionens inre delar, tidigare
”tändskyddande beklädnad” (B Östman et al. 2012, s16). Den här brandklassen nämns bara upplysningsvis i studien då den endast används i konstruktioner där höga brandkrav ställs t.ex. i utrymningsvägar och tak i Br1 mm (BFS 2011:6 kap 5 §231, §521, och §522) och således inte är aktuell för de brandkrav som omfattar hallbyggnaden i studien.
4. Brandtekniska egenskaper hos yttertak
I Eurokod presenteras två brandklasser för metod med provning med brinnande droppar och vind för yttertak Broof(t2) och Froof(t2) (B Östman et al. 2012, s17). För taktäckning bör material med ytskiktsklass A-s1, d0 användas alternativt material med klass Broof(t2) på ett underliggande material som uppfyller klass A-s1, d0 (BFS 2011:6 kap 5 §62 & ar).
2.4.2. Fukt & lufttäthet
BBR beskriver inget specifikt inom detta område avseende en sådan typ av byggnad som undersöks i den här studien utan presenterar ett antal krav och rekommendationer som gäller för byggnader och byggnadsmaterial generellt.
Allmänt ska byggnader enligt BFS 2011:6 kap 6 §51 utformas så att fukt inte orsakar skador, elak lukt eller hygieniska olägenheter och mikrobiell påväxt som kan påverka människors hälsa.
Enligt BFS 2011:6 kap 6 §53 & §531 ska inte de högsta tillåtna fukttillstånden i en byggnadsdel överskridas för de material som ingår i byggnadsdelen. Lufttätheten i
klimatskiljande delar kan påverka fukttillståndet och dessa delar bör utformas med så god lufttäthet som möjligt för att förhindra skador på grund av fuktkonvektion.
2.4.3. Bärförmåga
Enligt BFS 2015:6 avd.A §6 ska byggnader med tillräcklig tillförlitlighet ha en bärförmåga som är lika med eller större än lasteffekten under byggnadens användningstid samt under uppförandet. Byggnadsverket ska också ha statisk jämvikt så att det stabiliserande momentet är större eller lika med det stjälpande.
2.4.4. Stadga och beständighet
I bruksgränstillstånd ska byggnader enligt BFS 2015:6 avd.A §15, §16 anses ha tillräcklig stadga när besvärande deformationer och svajning mm. endast förekommer i acceptabel omfattning. Vad som anses acceptabelt bestäms av beställaren i varje enskilt fall men riktlinjer finns i Eurokod för olika byggnadstyper.
Enligt EKS10 §16 skall byggnadsdelar och material som ingår i bärande konstruktioner vara naturligt beständiga eller göras beständiga genom skyddsåtgärder och underhåll så att kraven i bruks- och brottgränstillstånd uppfylls under byggnadsverkets livslängd.
2.4.5. Ljud
Bullerkraven i BBR omfattar byggnader som innehåller lokaler med verksamheterna vård, förskola, fritidshem, skola samt arbetslokal avsedd för kontorsarbete, samtal eller dylikt (Boverket, 2017). En lagerbyggnad av den typ som avses i den här studien omfattas således inte av BBR:s bullerkrav.
2.4.6. Energihushållning
Boverket ställer i BFS 2011:6 kap 9 specifika krav på lokalbyggnader utifrån fyra indikatorer. Dock finns särskilda fall när byggnaden inte omfattas av dessa krav. För lokalbyggnader, likt den som i studien avses, krävs att inomhustemperaturen ska värmas upp till över 10℃. De indikatorer som avses är energiprestanda uttryckt som ”primärenergital”, ”installerad eleffekt för uppvärmning”, ”genomsnittlig värmegenomgångskoefficient” och
”klimatskärmens genomsnittliga luftläckage vid 50 Pa tryckskillnad”. Enligt BFS 2011:6 kap 9 ska de olika indikatorerna beräknas enligt följande:
· Primärenergital
= ∑
.
, , , × ,
(EQ 1)
· Installerad eleffekt för uppvärmning
Beräknas genom att addera effekten från byggnades samtliga uppvärmningssystem.
· Genomsnittlig värmegenomgångskoefficient
= ∑ ( × ) ∑ ( ) ∑ [ ] (EQ 2)
· Klimatskärmens genomsnittliga luftläckagevid 50 Pa tryckskillnad Indikatorn beräknas inte, den kontrollmäts ute på plats och anges i [l/sm2]
Enligt (BFS 2011:6 kap 9) begränsas de olika indikatorerna för lokalbyggnader enligt Tabell 2
nedan:
Tabell 2: Begränsningar för lokaler avseende olika indikatorer BBR:s avsnitt om energihushållning baserad på BFS 2011:6 kap 9. PRIMÄR-ENERGITAL INSTALLERAD ELEFFEKT FÖR UPPVÄRMNING [KW] GENOMSNITTLIG VÄRMEGENOMGÅNGS-KOEFFICIENT GENOMSNITTLIGT LUFTLÄCKAGE
LOKAL 80 4,5+1,7(Fgeo-1) 0,6 ”Byggnadens klimatskärm
ska vara så tät att kraven på byggnadens
primärenergital och installerad eleffekt för uppvärmning uppfylls”