2. Teori
2.8. Inblick från försäkringsbolagen och räddningstjänsten
I samtal med olika beställare och entreprenörer var kostnaden för försäkringar en
återkommande parameter som skiljde valet mellan en stål- och trästomme åt. Intressenterna ville av naturliga skäl ha så mycket försäkringar som möjligt till så låg premie som möjligt. Matei18 uppgav att det är många parametrar som spelar in i försäkringsbolagets riskanalys vid en fastighetsförsäkring av en hallbyggnad så som t.ex. verksamhet, geografiskt läge, storlek, ingående material m.m. Försäkringsbolaget ser trä som en stor riskfaktor och det är framför
17 Intervju med personal på Elecosoft oktober-18.
allt ur brandsynpunkt som det upplevs som en risk från deras sida. Försäkringsbolaget gör inte avkall på risken då beställaren använder sig av olika passiva eller aktiva brandskyddande åtgärder så som inklädnad med gips eller sprinklersystem etc. Försäkringspremien är
naturligtvis objektspecifik men för att ge en fingervisning gjorde Matei en grov uppskattning av att det skiljer 25 – 30 % till stålstommens fördel relativt en trästomme för en byggnad likt den som studien omfattar.
I samtal med Johansson19 var svaren slående lika tidigare respondents. Även Johansson uppskattade grovt att det skiljer 25 - 30 % mellan stommaterialen och att det är brandrisken som är särskilt betungande för träkonstruktioner. Vidare uppgav Johansson att trä är det stommaterial som har högst premie för en fastighetsförsäkring.
Ett problem för försäkringsbolagen generellt är att funktionskraven i Boverkets byggregler inte tar hänsyn till egendomsskyddet i tillräckligt stor utsträckning. En förklaring till varför det är ett problem gavs i rapporten ”Brand i flerbostadshus” från 2005 där 125 bränder i flerbostadshus under perioden 1995 - 2004 undersöktes. Resultaten visade på att kostnaderna var nästan 5 ggr högre per lägenhet och brand för trähus än för stenhus (läs betonghus) avseende de bränder som, i studien, utvecklat sig till storbränder. Vidare visade studien att risken för att ett trähus drabbades av en storbrand var 11,5 ggr högre relativt ett stenhus (Lundberg, 2005). Studien baseras bl.a. på försäkringsförbundets statistik men avsåg inte lokalbyggnader. Dock bidrog den med en förståelse över varför försäkringsbranschen ryggar tillbaka när de riskkalkylerar en trästomme.
Syftet med BBR:s krav är primärt personskydd dvs. att skapa en miljö för människor som är säker. Av vikt är dock även egendomsskyddet även om detta främst är sekundärt. En byggnad och dess innehåll motsvarar ett stort ekonomiskt värde för ägaren. Efter t.ex. en brand behöver byggnaden återställas vilket vanligtvis leder till ett driftsbortfall för verksamheterna i den. För byggnader med någon form av affärsverksamheter kan kostnaden för detta driftbortfall
överstiga värdet av byggnaden. Det är således av vikt att utforma ett brandskydd som säkerställer ett adekvat skydd för såväl personer som egendom (B Strandberg 2015, s28).
I en debattartikel i tidsskriften ”Brandsäkert” belyser Hans-Erik zetterström, brandingenjör på Länsförsäkringar, problemet med att försäkringsbolagen kommer in i ett sent skede av
byggprocessen. Han menar att dåligt projekterade trähus löper stor risk för förödande skador och hänvisar till ett exempel av ett högt trähus i Luleå med bristfällig brandsektionering där branden spred sig i otillräckligt tätade spalter i konstruktionen vilket resulterade i att hela byggnaden fick rivas (Zommorodi, 2015).
Att försäkringsbolagen högriskkalkylerar trä som byggnadsmaterial är ingenting som är unikt för Sverige. Enligt Globe advisors (2016) sker samma sak i Kanada. Riskerna med en
träkonstruktion är dock, enligt försäkringsbolagen, de samma; större kostnader för
reparationer i händelse av skada, större risk för brand och större risk för fuktrelaterade skador. I en jämförelse mellan en trä- och en betongstomme men i övrigt två identiska byggnader så blev försäkringspremien för trästommen uppräknad med faktor 10 relativt betongstommen under produktionsskedet. I rapporten framgår också att försäkringspremien under bruksskedet
är hög och att fastighetsförvaltare, i rädsla av högre premie, undviker att rapportera
fuktrelaterade skador och istället försöker att åtgärda problemen på egen hand, många gånger bristfälligt, något som på sikt kan ge långvariga och större problem på egendomen och även bidra med hälsoproblem för brukarna av egendomen.
Enligt Carlson20 är Svensk Försäkrings Försäkringstekniska rekommendationer FTR 108 Byggnadsklassificering en vägledning för försäkringsbranschens premiesättning av byggnader. Det är ett flertal faktorer som påverkar en premie för en fastighetsförsäkring, däribland byggnadens konstruktion och ingående material. Försäkringsbolag skapar sina egna interna kalkylunderlag utifrån försäkringsbolagets statistiska skadeutfall, vilket påverkar tariffen individuellt för enskilda försäkringsbolag. Premiesättningen baseras på tariffens riskkoefficient med faktorer för bl.a. byggnadens verksamhet, antal våningar, byggnadens ålder, renoveringsår m.m. Tariffen anvisar byggnader upp i tre byggnadsklasser, enligt Tabell 5, där premien för klass 1 motsvaras av betong som räknas upp med faktor 1,0, premien för klass 2 motsvaras av stål som räknas upp med faktor 1,3 och premien för klass 3 motsvaras av trä som räknas upp med faktor 2,0. Carlson uppger att riskkoefficienterna tidigare hade en större spridning och nämner att riskkoefficienten kunde uppgå till 5,0 för en träbyggnad men att tariffen sedan dess har reviderats. En nyproducerad enplans träbyggnad med ofarlig verksamhet kan således få dubbelt så hög försäkringspremie som en likadan betongbyggnad och 70 % högre premie än en stålbyggnad. Med andra förutsättningar som exempelvis att byggnaden har en träbearbetande verksamhet i den aktuella byggnaden, kan riskfaktorn bli betydligt större än så. Anledningen är, enligt Carlson, att det är dyrare att återställa en skada i en byggnad med trästomme; främst avseende fukt eller brand.
Carlson uppger vidare att det inte finns någon ambition från försäkringsbolagens sida att jämna ut riskkoefficienterna i tariffen och att skillnaden mellan faktor 1 och 3 speglar
verkligheten, där träkonstruktioner är dyrare att åtgärda vid vatten eller brandskador. På fråga om hur premien påverkas av att byggnader brandsäkras enligt BBR menar Carlson att BBRs regler avser personskydd och inte egendomsskydd. Carlson anser att BBR är på en för låg nivå för att kunna klassa om en BKL 3 (byggnadsklass 3) till BKL 2. Tyvärr saknas
incitament för entreprenörer och beställare att skydda byggnaden utöver kraven i BBR och att han upplever att man inte uppför byggnader idag med avsikten att minimera efterdyningarna av eventuella skador till förmån för att det ska byggas och omsättas med kortast möjligast tid för att maximera och säkra vinst snabbt.
Carlson uppger att försäkringsgivarna sällan blir tillfrågade om att delta i tidiga skeden av byggprocessen utan att de snarare kopplas in när byggnaden är färdig eller i vissa fall då en entreprenör söker en obligatorisk byggprojekt-försäkring. (det är sällan möjligt för
försäkringsgivarna att i detta läge detaljstudera projektet i fråga) Tabell 5: försäkringsbolagens riskkoefficientstariff beroende av byggnadens stommaterial.
BYGGNADSKLASS STOMMATERIAL RISKKOEFFICIENT
1 Betong 1,0
2 Stål 1,3
3 Trä 2,0
De vattenskador som uppstår till följd av en brand utgör ofta en kostnad som motsvarar den som är uppkommen av själva branden. I sitt släckningsarbete använder räddningstjänsten tusentals liter vatten per minut medan ett sprinklersystem använder ungefär 1/7 av den
mängden (Gustafsson et al., 2013). Det är enligt författarens mening en ansenlig mängd vatten att torka ut vilket ytterligare bidrar till förståelse för varför en träkonstruktion, som är känslig för vatten, riskkalkyleras högre än andra, mer vattenresistenta, material.
Vid intervju med räddningstjänsten uppgav Åkesson21 att det vanligaste släckningsmediumet som används för att släcka en brand, där inga oljor eller kemikalier förordar annat, är vatten, oavsett vilken typ av material som byggnadens stomme utgörs av. I ett fall med oskyddat bärverk ser Åkesson en större risk att sända in rökdykare i en byggnad med stålstomme än en trästomme till följd av materialens olika bärighetsegenskaper vid höga temperaturer vilket kan leda till att räddningstjänsten istället försöker släcka branden utifrån. Ett ställningstagande till byggnadens bärförmåga och brandprojektering tas dock i varje enskilt fall. Vanligt är dock att en byggnad som är övertänd tillåts brinna ner under kontrollerade former för att förhindra brandspridning till intilliggande byggnader. Mängden släckningsmedium som används beror på brandens omfattning och byggnadens storlek men initialt anländer en släckbil med 2 - 3 m3
vatten ackompanjerad av en tankbil med 10 m3 kapacitet i de fall byggnaden ligger utanför detaljplanelagt område. Bränder i lokaler är enligt Åkesson inte alls lika vanligt
förekommande som bränder i bostäder och den vanligaste brandorsaken är brand i spis eller kamin/skorsten. Åkesson uppger att det är lägre risk att brandskydda en trästomme då träet kan överdimensioneras och har ett förutsägbart beteendemönster vid brandlast medan en stålkonstruktion, som måste brandskyddas på något sätt, löper risk för skador och ”mänskliga faktorn” vid påförandet av brandskyddet. I ett långt brandförlopp uppger dock Åkesson att skillnaden är liten eller obefintlig mellan de bägge materialen. Efter avslutat släckningsarbete ansvarar räddningstjänsten för att sanera byggnaden på allt fritt vatten varefter en
restvärdesledare kallas in som koordinerar saneringsarbetet med uttorkning och avsotning av byggnaden. Räddningstjänsten följer SFS 2003:778 (lagen om skydd mot olyckor) som bygger på de tre grundpelarna egendomsskydd, miljöskydd och skydd för liv & hälsa. Där av kan räddningstjänsten i ett område, där ett stort miljöskydd råder, välja att låta byggnaden brinna ner under kontrollerade former istället för att släcka den och riskera att närmiljön kontamineras. Under släckningsarbetet försöker man i möjligaste mån ta hänsyn till
egendomen men det är enligt Åkesson ett sekundärt mål då människors liv och hälsa primärt prioriteras. I dagsläget, uppger Åkesson, försiggår ingen dialog mellan försäkringsbolagen och räddningstjänsten om riktlinjer för hur olika situationer ska bemötas för att få ett så tillfredställande resultat som möjligt för samtliga parter mer än exempelvis vissa kampanjer kring högtider eller att brandlarm och i viss mån sprinklersystem premieras från
försäkringsbolagens sida.