Enkät och intervjuer

Många företag, såväl beställare som entreprenörer, marknadsför sig själva i olika medier som miljömedvetna och klimatbelastningsproaktiva. Det som dock lyser igenom under

intervjuerna och enkäten är att dessa parametrar är helt sekundära mot kostnadsparametrarna. Lite nedslående resultat då jag hade förväntat mig att de klimatpåverkande parametrarna skulle viktas högre. Dock nämnde flertalet av de större aktörerna att man arbetade med olika miljöcertifieringar såsom svanen, miljöbyggnad 3.0 eller liknande.

Kostnader och korta utförandetider ansågs viktigast vid valet av stommaterial. Att trästommen medför högre material-, transport- och projekteringskostnader än stålstommen är sannolikt en stor faktor till att marknadsandelarna är så höga för stålkonstruktioner för denna typ av byggnad. Även att själva konceptet med stålstomme, sandwichväggar och låglutande tak med fribärande högprofilsplåt är en inarbetad produktionsmetod där aktörerna är många som utför sådana konstruktioner på totalentreprenad bör anses vara en stor faktor.

Studier, som denna, som visar att en stomme av trä går att räkna hem på andra sätt t.ex.

kortare utförandetider och mindre material i överbyggnaden kan bistå med att öka kunskapen i branschen och motverka trögheten att ställa om till nya material och produktionsmetoder.

Eftersom det är låga kostnader som efterfrågas av marknaden så är det av vikt att en sund konkurrens jämnar ut prisglappet mellan stål och trä som byggmaterial. Kanske skulle Sverige må bra av att minska importen av handelsstål och satsa mer på att bygga med inhemsk

stålproduktion.

Ett annat styrmedel som sannolikt skulle ha stor effekt på valet av material är en koldioxidskatt i och med träets stora klimatfördelar relativt stålet.

7.3. BBR-krav

7.3.1. Fukt, stadga och beständighet

Fukttillståndet för stommen kontrollerades inte utan antogs uppfyllas utifrån att den var placerad inomhus i en uppvärmd miljö där RF inte förväntades bli högt nog för att innebära någon risk till följd av inomhusmiljön. Dock bör en stålstomme som uppförs längs västkusten, i en byggnad som har många och stora portar som kan tänkas öppnas relativt frekvent, som vid t.ex. en lagerverksamhet, och exponera inomhusmiljön för utomhusmiljön, skyddas mot fukt och/eller luftburet salt i någon utsträckning trots att elementen placerats inomhus i en uppvärmd miljö. En trästomme har bättre beständighet mot saltet men behöver skyddas i ändträ som ansluter mot grunden för att undvika skador till följd av kapillärt fuktangrepp. De många och stora portarna kan medföra en risk för att RF uppnår relativt höga nivåer under kortare perioder beroende på hur frekvent portarna öppnas då varje öppning sannolikt ger upphov till ett stort luftombyte där sval luft kommer in i inomhusmiljön och sänker inomhustemperaturen vilket eventuellt kan leda till att den fuktiga inomhusluften

andel luftburet salt som släpps in i inomhusmiljön. Det är således salt luft i kombination med fuktig inomhusluft som utgör risken för stålkonstruktionen, en risk som dock inte anses spänna över en längre tidsperiod. Eftersom fukt och temperatur över tid utgör en risk för påväxt på trästommen så bedömdes denne aldrig vara i riskzonen.

Huruvida en byggnad med trästomme bör uppföras under någon form av väderskydd eller ej råder det delade meningar om. I den här studien valdes att avgränsa bort väderskydd med anledning av vad som framkommit under avsnitt 2.5.3.2 i teoridelen där det framgår att nederbörd i form av regn och snö inte tränger in djupare i träet än vad det har förmåga att snabbt torka ut under korta uppförandetider.

Att uppnå BBR:s krav på stadga i en konstruktion, med de förutsättningar som omfattas av studien, kan uppnås oavsett om bärverket uppförs med trä- eller stålelement. I

bruksgränstillstånd går det, generellt sett, att uppnå villkoret för nedböjning av takbjälkarna med en slankare konstruktion om stål används men höjden på sadelbalkarna blir i det närmaste identisk. Under uppförandefasen krävs temporär stagning av pelarelementen i två riktningar, även takbjälkarna behöver temporär stagning oberoende av material vid så långa spännvidder för att förhindra vippning och/eller tippning.

Förutsättningar för att uppfylla kraven på beständighet beror på geografisk placering av byggnaden då västkustmiljön påverkar stålet i det här fallet. En påverkan som sannolikt inte hade varit av lika stor vikt inåt landet där koncentrationen av det luftburna saltet är lägre. Genom att modellera knutpunkten mellan pelartopp och takbjälke med trälaskar så kunde laskarna monteras på mark innan pelarna restes vilket underlättade montaget av takbjälkarna samtidigt som det förhindrade tippning. Att nockbalken monterades i takt med att takbjälkarna monterades så stagades takbjälkarna även mot vippning under uppförandet och behovet av tillfällig stomstabilisering minskades. Vid montaget av referensobjektet saknades denna nockbalk och tillfällig stomstabilisering hade sannolikt behövts för att förhindra vippning till dess att den stomstabiliserande högprofilsplåten monterats.

7.3.2. Brand

Att uppnå BBR:s krav på brand i en konstruktion, med de förutsättningar som omfattas av studien, kan uppnås oavsett om bärverket uppförs med trä- eller stålelement.

I det fall brandkrav R(30) sätts på byggnaden uppfyller fortfarande det primära bärverket i trästommen kraven utan brandskyddande åtgärd men en överdimensionering av det sekundära bärverket i taket kan bli aktuellt. Stålelementen kräver dock brandskyddande åtgärder då brandkrav föreligger.

Brandkraven på jämförelseobjektet hade kunnat uppfyllas på annat sätt än

överdimensionering t.ex. brandmålning, inklädnad med gips mm. men i det här enskilda fallet ansågs en överdimensionering av KL-träskivan som mest rationellt. Även referensobjektets bärverk hade kunnat skyddas på annat sätt än brandmålning genom t.ex. inklädnad av gips

eller brandisolering mm. men metoden valdes då Forsgren²³ ansåg att brandskyddsmålning är den mest vanligt förekommande brandskyddande åtgärden för ett bärverk i stål i den typ av byggnad som studerats.

Även vid högre brandkrav än de som förelåg i aktuellt fall så är det rationellt att överdimensionera träelementen snarare än att utföra andra typer av åtgärder. Att

överdimensionera träelement är en billigare åtgärd för att brandskydda en stomme relativt att brandmåla stålelement. Vid högre brandkrav krävs mer brandskyddsfärg och grövre

träelement vilket gör trästommen mer konkurrenskraftig än stål då brandkrav föreligger. En byggnad med stålstomme som saknar brandkrav enligt BBR och där av är oskyddad löper större risk för stora egendomsskador relativt samma byggnad med en oskyddad trästomme till följd av hur materialen deformeras vid brandlast.

Enligt avsnitt 2.5.1 visar studier på att det yttre skiktet i ett KL-träelement närmast branden kan överdimensioneras för att erhålla en ökad brandklass vilket kompletterades i denna studie med att även det mellersta skiktet kan överdimensioneras för att uppnå en ökad brandklass. Dock är det av vikt att använda ett lim som inte delaminerar vid höga temperaturer. En annan aspekt som bör beaktas är att volymen och massan snabbt ökar vid tjockare KL-träelement vilket kan få konsekvenser för resterande konstruktion, transporter, pris etc. Att brandskydda ett träelement genom att öka tvärsnittsdimensionen kan även inverka negativt på en byggnads boarea till skillnad från att brandskydda ett stålelement då detta vanligen utförs genom brandskyddsmålning.

7.3.3. Bärighet

En stor del av den konstruktiva aspekten av studien var att visa på att KL-träelement kunde ersätta högprofilsplåten i taket och överföra horisontella laster till det globala

stabiliseringssystemet. Resultatet visade att element av KL-trä absolut kunde användas i det syftet men att det skulle krävas en relativt tjock skiva (>100 mm) med de

konstruktionsförutsättningar som förelåg. Det skulle inte vara ekonomiskt försvarbart, ha en negativ inverkan på byggnadens egenvikt, slösa med resurser och eventuellt kunna ha en negativ påverkan på klimatbelastningen från byggnaden så till vida att en optimerad grund eventuellt hade krävt mer betong för att motverka den högre permanenta lasten. Det är förbanden mellan KL-träelementen som, genom skivverkan, överför de horisontella lasterna. Att kombinera träelement med en nockbalk som sänktes ned samma höjd som KL-träelementet förväntades böja ner i bruksgränstillstånd medförde att nockbalken endast påverkades av tryckspänning från horisontella laster på byggnaden och således kunde hållas relativt slank. Det hade varit intressant att se över förbanden mellan samtliga element i stommen, något som avgränsades bort p.g.a. tidsbrist.