Exempel på hur fuktproblem kan undvikas

Enligt (BFS 2011:6 kap 6 §51 & ar) kan ” Vid planering, projektering, utförande och kontroll av fuktsäkerheten Branschstandard ByggaF – metod för fuktsäker byggprocess användas som vägledning”.

Värme och fukt går hand i hand. Genom att addera isolerande skikt så kan den underliggande konstruktionen bli torrare än innan. Samtidigt kan en felplacerad termisk isolering vara orsaken till en konstruktions fuktproblem som kan komma att kosta mer än besparingen som tilläggsisoleringen skulle ge (Petersson, 2013). Fukttransport i byggtekniska sammanhang avser främst diffusion, konvektion och kapillärsugning och det är hur dessa transporter hanteras och kontrolleras som avgör en byggnads fukttekniska lösningar.

Om kondens i konstruktionen inte inträffar eller om mängden kondensvatten kan föras bort över tid så anses konstruktionen uppfylla kraven. Alternativet är att materialets förmåga att buffra fukt till dess att uttorkning sker överstiger mängden kondensvatten som förväntas uppstå i konstruktionen (Gustafsson et al., 2017).

Enligt (Petersson, 2013) kan fyra byggnadstekniska funktionskrav formuleras med avseende på BBR:s krav som gäller generellt för byggnader i uppfört skede dvs. som passerat

produktionsskedet och övergått till brukarskedet. Dessa funktionskrav bör ligga till grund för valet av material.

1. Skadlig kondens får inte uppstå i konstruktionen 2. Vatten ska inte kunna ta sig in i konstruktionen 3. Möjlighet för byggfukten att torkas ut måste ges

4. Fuktskador får inte uppkomma till följd av konstruktionens förekommande fuktighet

2.5.3.1. Anslutning till grund

En byggnads grund utsätts hela tiden för höga belastningar av fukt. Utifrån belastar markfukt i ångfas eller i form av kapillär-, sprick- och grundvatten och från insidan så är det brukarnas och installationernas fukttillskott till inneklimatet som belastar. Dessutom finns det, vid nyproduktion, vanligtvis en hel del byggfukt som måste tas hänsyn till (Petersson 2013). Generellt gäller att isoleringen av grunden ska vara placerad på utsidan för att på så sätt ge en varmare och därmed torrare konstruktion. Placeras isoleringen på ovansidan blir grunden kall och fuktig. Den fukttekniska funktionen är således helt beroende av den termiska isoleringens placering och har betydelse för de material som placeras på den. Särskild hänsyn bör tas till träsyllar eller andra träelement i ytterväggar genom att montera ett fuktbrytande skikt mellan betongen och träet. I de fall en invändig isolering förordas bör ett diffusionstätt skikt placeras ovanpå plattan. Beaktas bör dock att det höga ånggenomgångsmotståndet i skiktet i

kombination med den kalla temperaturen under isoleringen och den invändiga

fuktbelastningen kan ge en hög RF runt det material som befinner sig där (Petersson 2013).

Enligt Per Karnehed, fuktsakkunnig konsult, bör syllen eller det träelement som ansluts till grunden, under produktionsskedet, med fördel monteras på en 200 mm hög sockel i syfte att ge betryggande distans mot den fukt som kan härröras grundplattan. Det handlar bl.a. om direkt nederbörd, vatten från arbetsmoment, avsmältning av is och snö samt nedrinnande vatten som letts bort ifrån bjälklagsplattorna. Ändträ bör skyddas med vax eller

diffusionsöppen färg så att entreprenören och kontrollansvarige kan överblicka att fuktskyddet säkerställts (Svenskt trä 2017a, 25:00).

När en limträpelare ansluter mot betong så måste den fuktskyddas i fotänden. Med en

våttillverkad och oljehärdad hård träfiberskiva som spiklimmas mot limträpelarens ändträyta förhindras fuktupptagning, missfärgning och fuktskador. Vanlig syllpapp är inte godtagbart då det är lätt att pappen blir dåligt monterad då de små tillskurna pappbitarna sällan stannar på sin plats under montaget av pelaren (Fröbel & Borgström, 2018).

2.5.3.2. Stommar

Vid pelare/balk-stomme är det vanligt att hela stommen uppförs fram till färdigt tak innan montaget av stomkompletterande klimatskärm monteras (Gustafsson et al., 2013). Regn eller snö under montaget av limträelement leder vanligtvis inte till några större

uppfuktningsproblem. Limträpelare och -balkar har normalt sett så stora tvärsnitt att fukten inte hinner tränga sig in längre än till ytorna varifrån den snabbt torkar ut igen när det blir uppehåll. Dock bör alla ändträytor behandlas. Tidsaspekten är av vikt avseende huruvida limträelementet blir påverkat av nederbörd och ett tak och tätt bygge bör påbörjas snarast möjligt efter stommontaget. Limträstommar behöver normalt inte byggas under tält. (Fröbel & Borgström, 2018).

Enligt hus AMA bör virke inte byggas in som har en fuktkvot högre än 16 % (Svensk byggtjänst, 2018). Det är därför av stor vikt att trä som exponerats för fukt ges tillfälle att torka ut innan det byggs in vilket ställer krav på parametern uttorkningstid. Dock är det här sannolikt inte ett problem vid den typ av byggnad som avses i den här studien då

uppförandetiden är så pass kort, träet uppförs på varma sidan i konstruktionen och träet kommer lämnas exponerat.

2.5.3.3. Klimatskal

Stora Enso presenterar ett antal typlösningar för takkonstruktioner och ytterväggar med stomme av KL-trä. För hallbyggnader med låg taklutning rör det sig om varma

takkonstruktioner dvs. isolerade tak med kompakta skikt utan ventilation. För att minska köldbryggor och undvika höga RF-värden vid träet ska bjälklagskanter, bärlinor och

knutpunkter mm. placeras på varma sidan och det termiska skiktet ska placeras på den kalla sidan vilket sammantaget medför att stomme och inbyggt trä hålls varmt och torrt året runt vid normala förhållanden (Karnehed, 2018).

Då KL-trä har samma anisotropa egenskaper som massivträ i de individuella lamellskikten, se 2.9.2 s42, så absorberar det olika mycket fukt i olika riktningar. Dock medför den

korslimmade strukturen på elementen att KL-trä har exponerat ändträ i två riktningar i samma plan som för väggelement är i vertikalplanet och för bjälklag i horisontalplanet.

KL-trälamellerna är sammanlimmade i fibrernas tangentiella riktning vilket medför att den fukt som angriper det oskyddade elementet antingen gör det radiellt fiberriktningen i elementets fält eller parallellt fiberriktningen (ändträ) i samtliga skarvar och genomföringar.

Figur 12: Uppbyggnaden av en KL-träskiva. Tangentiellt limmade lameller i skikten och ändträ i två riktningar. Foto: Setra Group (Setragroup U.Å).

Fuktsakkunnige Per Karnehed berättar, på en föreläsning om ingenjörsmässigt byggande i trä, om hur tillvägagångssättet för ett fuktsäkert byggande med KL-trä utföll under ett projekt i Linköping. Alla elementskarvar och genomföringar måste under uppförandet av KL-trästommen tätas med t.ex. åldersbeständig tejp eller bitumenpapp. Detta medför en torrare produktion och i nästa led en lufttät byggnad som klarar mer än 0,2l/s/m² vid 50Pa (Svenskt trä, 2018).

Figur 13: Exempel på hur kreativ tätning av skarvar ser ut. Till höger invändigt med tejp och till vänster ett bjälklag med nedvikt bitumenkappa för avrinning. Fotograf: Per Karnehed (Karnehed, 2018).

Vidare erfar Karnehed att stående vatten ska rakas bort från alla horisontella ytor för att eliminera stående vattensamlingar och att samtliga element ska lämnas exponerade på bägge sidor snarare än att täcka in med plast då byggfukt och fukt som letar sig in under plasten inte har en chans att torka ut och att träet normalt har kapacitet att buffra och torka ut ytfukten som uppstår i elementens fält.

På stora byggnader med låg taklutning och en verksamhet som inte förväntas inhysa mycket folk eller aktiviteter som genererar ett stort fukttillskott och som har en stor invändig volym används vanligen kompakttak (industritak), se avsnitt 2.10.2. I ett kompakttak finns

diffusionstäta skikt på både varma och kalla sidan av konstruktionen vilket ställer stora krav på montaget av de två skikten eftersom eventuell läckagefukt inte kan torka ut11.