Övervakning och brottsbekämpande verksamhet Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning Lagen om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

Den centrala befogenhetsregleringen finns i lagen (1982:395) om Kust-bevakningens medverkan vid polisiär övervakning, förkortad LKP. Den innehåller en uppräkning av rättsområden som faller in under Kustbe-vakningens polisiära ansvar. Lagen är utformad så att den inledningsvis anger tillämpningsområdet för Kustbevakningens verksamhet men däref-ter i princip bara behandlar tjänstemännens rättsliga befogenhedäref-ter vid brottsbekämpning och ordningshållning.

Av 1 § LKP framgår att Kustbevakningen ska bedriva övervakning för att hindra brott mot föreskrifter och andra författningar som gäller

1. skyddsobjekt och militära skyddsområden, 2. jakt,

3. fiske,

4. bevarande av den marina miljön och annan naturvård, 5. trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken, 6. åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg,

7. dumpning av avfall i vatten, 8. kontinentalsockeln,

9. fornminnen och sjöfynd,

10. fartygs registrering och identifiering,

11. skydd för den marina miljön mot andra förorenande åtgärder än så-dana som sägs i 6 och 7,

Prop. 2011/12:45

42 12. märkning och användning av oljeprodukter,

13. utlänningars inresa till och utresa från eller vistelse i Sverige, 14. åtgärder beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter, och 15. sjöfartsskydd.

Förutom vid brott inom de i 1 § uppräknade områdena tillämpas också LKP när Kustbevakningen bedriver övervakning i fråga om brott mot lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon eller brott mot lagen (2006:263) om transport av farligt gods eller föreskrifter som har medde-lats med stöd av dessa lagar.

Kustbevakningens befogenheter

Kustbevakningstjänstemännens uppgifter och befogenheter inom ramen för den brottsbekämpande och brottsutredande verksamheten regleras vad avser straffprocessuella befogenheter, förutom av rättegångsbalken och förundersökningskungörelsen (1947:948), särskilt i LKP, lagen (2000:1225) om straff för smuggling, lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och lagen (2008:322) om Tullverkets och Kustbe-vakningens befogenheter att ingripa mot rattfylleribrott, förkortad TKBR.

Genom LKP får en kustbevakningstjänsteman straffprocessuella befo-genheter inte bara på svenskt territorium utan i vissa fall också inom svensk ekonomisk zon.

I befogenheterna enligt lagen om straff för smuggling innefattas föru-tom brott mot bestämmelser avseende införsel av narkotika, alkohol- eller tobaksvaror även brott enligt bl.a. lagen (2003:148) om straff för terroristbrott, lagen (2000:1064) om kontroll av produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd samt tullagen (2000:1281).

Med stöd av lagen om åtgärder mot förorening från fartyg har Kustbe-vakningen visst eget förundersökningsledarskap. KustbeKustbe-vakningen kan också vid många andra brott utföra utredningsåtgärder på begäran av åklagare eller polis. Detta sker i dag regelmässigt beträffande vissa mil-jöbrott och fiskebrott och andra brott som Kustbevakningen bedöms ha särskild kompetens att utreda. TKBR innehåller bestämmelser om befo-genheter för Kustbevakningen samt tjänstemän vid myndigheten att vidta vissa åtgärder för att förhindra, upptäcka och utreda brott enligt 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (rattfylleribrott).

Kustbevakningen får även besluta att inleda förundersökning om sådana brott och har då de befogenheter och skyldigheter som undersökningsle-dare har enligt rättegångsbalken (3 § TKBR). Viundersökningsle-dare har kustbevaknings-tjänsteman befogenheter att med stöd av lagen vidta tvångsåtgärder i form av t.ex. gripande, beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Kustbevakningens befogenheter inom det polisiära och brottsbekäm-pande området regleras alltså i flera olika författningar.

Om anledning förekommer att brott har förövats mot någon av de före-skrifter som avses i LKP har kustbevakningstjänsteman samma befogen-het som tillkommer polisman att hålla förhör, ta med någon till förhör, gripa någon och att företa husrannsakan eller verkställa beslag (2 §). För att kunna utöva de angivna befogenheterna får kustbevakningstjänsteman stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn (4 §).

Prop. 2011/12:45

43 Vid förundersökning rörande brott mot de föreskrifter som avses i 1 §

LKP och vid brott mot vattenföroreningslagen får åklagaren, eller polis-myndighet om denna bedriver undersökningen, enligt 7 § LKP, anlita biträde av Kustbevakningen samt uppdra åt kustbevakningstjänsteman att vidta de särskilda åtgärder som behövs för undersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till omständigheterna. Kustbevakningen får dessu-tom besluta att inleda förundersökning gällande sjöfylleri och har då de befogenheter och skyldigheter som en undersökningsledare har enligt rättegångsbalken (7 a §).

Kustbevakningen får enligt lagen om åtgärder mot förorening från far-tyg inleda förundersökning rörande brott avseende olagliga utsläpp av olja och andra skadliga ämnen från fartyg. Lagen ger en tjänsteman vid Kustbevakningen samma befogenhet som polisman att hålla förhör, ta med någon till förhör, gripa någon och att företa husrannsakan eller verk-ställa beslut (11 kap. 2 och 5–7 §§). I befogenheterna ingår även att stoppa och kvarhålla fartyg (11 kap. 14 §). I fråga om biträde till polis och åklagare hänvisas till 7 § LKP (11 kap. 3 §). Vid sidan av att Kust-bevakningen biträder polismyndighet eller åklagare vid förundersökning-ar hförundersökning-ar Kustbevakningen även handläggningsansvförundersökning-ar för egna brottsutred-ningar.

Vid brott mot vissa bestämmelser som rör införsel till eller utförsel från landet av varor får en tjänsteman vid Kustbevakningen, innan förunder-sökning har hunnit inledas, på i princip motsvarande sätt som enligt LKP hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen av brott. Härvid får kustbevakningstjänstemannen även ålägga någon att följa med till förhör och ta med någon till förhör, gripa den som misstänks för brott, ta egendom i beslag och göra husrannsakan samt utföra kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Detta gäller t.ex. för vissa terroristbrott och för brott enligt lagen om straff för smuggling, narkotikastrafflagen (1968:64), lagen (1996:701) om Tullverkets befo-genheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkohol-varor, tobaksvaror och energiprodukter och tullagen.

Enligt 2 § ordningsbotskungörelsen (1968:199) får tjänsteman vid Kustbevakningen utfärda förelägganden av ordningsbot för brott enligt 5 kap. 1 § sjötrafikförordningen (1986:300) samt för brott enligt 16 § tredje stycket lagen (2006:263) om transport av farligt gods.

Ordningshållning

En kustbevakningstjänsteman har enligt 3 § LKP samma befogenhet som en polisman har enligt 13 § polislagen (1984:387) att avvisa, avlägsna eller omhänderta den som genom sitt uppträdande i trafiken till sjöss stör ordningen eller utgör omedelbar fara för denna. Sådan befogenhet har han eller hon också när det behövs för att avvärja brott som avses i 1 § 5, 6 och 7, vilka bestämmelser avser trafikregler och säkerhetsanordningar för sjötrafiken, åtgärder mot vattenföroreningar från fartyg samt dump-ning av avfall i vatten.

Prop. 2011/12:45

44 Kustbevakningstjänstemans befogenheter enligt polislagen

Av 29 § polislagen följer att en tjänsteman vid Kustbevakningen som enligt särskilda bestämmelser medverkar vid polisiär övervakning har rätt att använda våld enligt vad som föreskrivs i 10 § första stycket 1–4 samma lag. Enligt dessa bestämmelser får en polisman använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, bl.a. om han eller hon möts med våld eller hot om våld, det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön. När en kustbevakningstjänsteman med rättsligt stöd berövar någon friheten eller avlägsnar någon får han eller hon i anslutning till ingripandet också kroppsvisitera den som om-händertas eller avlägsnas i den utsträckning som är nödvändigt för att vapen eller andra farliga föremål ska kunna tas om hand (29 § andra stycket polislagen och 19 § 1 samma lag).

6.2.2 Gränskontroll