Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat grän-söverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet, förkortat Prümrådsbeslutet, bygger på en konvention kallad Prümkonventionen, som år 2005 ingicks mellan sju av EU:s medlemsstater. Prümrådsbeslutet innehåller bestämmelser som syftar till att fördjupa det gränsöverskridande samarbetet mellan de myn-digheter inom EU som ansvarar för att förebygga och utreda brott. I hu-vudsak ska detta ske genom förenklade former för utbyte av DNA-profiler, fingeravtryck och uppgifter om fordon. Rådsbeslutet aktualiserar inte inrättande av några nya databaser, utan bygger på ett automatiserat utbyte av uppgifter som redan finns lagrade i medlemsstaternas befintliga databaser. I rådsbeslutet regleras också skyldigheten att översända vissa personuppgifter och andra uppgifter till en annan medlemsstat vid större evenemang med gränsöverskridande verkningar. Därutöver finns en fakultativ bestämmelse om översändande av uppgifter till skydd mot terrorism. Bestämmelserna om uppgiftsutbyte kompletteras med utförliga bestämmelser om dataskydd. Dessa bestämmelser måste genomföras innan uppgiftsutbytet får inledas. Rådsbeslutet innehåller också en skyl-dighet för medlemsstaterna att lämna varandra bistånd i samband med större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor. Därutöver finns bestämmelser om frivilligt operativt samarbete.
Regeringen föreslog i propositionen Godkännande av Prümrådsbeslutet (prop. 2007/08:83) att riksdagen skulle godkänna utkastet till rådsbeslut, vilket riksdagen har gjort (bet. 2007/08:JuU20, rskr. 2007/08:197).
De obligatoriska delarna av rådsbeslutet har genomförts i två steg. Den del som bl.a. gäller informationsutbyte vid större evenemang, skyldighet-en att lämna bistånd vid större evskyldighet-enemang, katastrofer och olyckor samt de generella dataskyddsbestämmelserna (artiklarna 13–15, delar av 18 samt 24–32) har behandlats i propositionen Genomförande av delar av Prümrådsbeslutet (prop. 2009/2010:177). Lagändringarna godkändes av riksdagen (bet. 2009/10:JuU30, rskr. 2009/10:265) och trädde i kraft den 1 juli 2010. Förordningsregleringen trädde i kraft den 1 augusti 2010.
Den del som gäller automatiserat utbyte av DNA-, fingeravtrycks- och fordonsuppgifter (artiklarna 2–12) har behandlats i propositionen Ge-nomförande av Prümrådsbeslutet – automatiserat uppgiftsutbyte (prop.
2010/11:129). Lagändringarna godkändes av riksdagen (bet.
Prop. 2011/12:45
36 2010/11:JuU15, rskr. 2010/11:302) och trädde i kraft den 1 augusti 2011,
liksom förordningsregleringen.
För Rikspolisstyrelsen, polismyndigheter, Tullverket och Kustbevak-ningen innebär den nya regleringen bl.a. att myndigheterna i samband med större evenemang med gränsöverskridande verkningar i syfte att förebygga brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet, ska lämna ut uppgifter om en person om det av olika anledningar finns skäl att anta att personen kommer att begå brott vid evenemanget eller utgöra hot mot den allmänna ordningen och säkerheten vid detta. Uppgifter kan lämnas ut på begäran av en myndighet i en annan stat eller på eget initiativ.
Myndigheterna ska även lämna ut andra uppgifter än personuppgifter som bedöms vara nödvändiga för att förebygga brott eller hot mot den allmänna ordningen och säkerheten vid evenemanget (3 kap. 1 § förord-ningen [2010:705] om internationellt polisiärt samarbete). En förutsätt-ning för att uppgifter ska få lämnas ut är att de i motsvarande fall skulle få lämnas ut till annan svensk myndighet.
Utöver att lämna information vid större evenemang ska Kustbevak-ningen och andra i förordKustbevak-ningen utpekade myndigheter även i vissa fall lämna olika former av bistånd vid större evenemang, katastrofer och allvarliga olyckor som har gränsöverskridande verkningar i syfte att förhindra brott eller upprätthålla allmän ordning och säkerhet. En form av bistånd är att underrätta berörda myndigheter i en annan stat om situ-ationen så snart det är möjligt och förmedla väsentlig information (3 kap.
3 § förordningen). Respektive myndighet beslutar om bistånd ska läm-nas.
4.5.4 Rambeslutet om förenklat informations- och underrättelseutbyte
Den tillgänglighetsprincip som är väsentlig i EU:s arbete för att utveckla informationsutbytet är en av hörnstenarna i rambeslutet om förenklat informations- och underrättelseutbyte. Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelse-utbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska union-ens medlemsstater kom till efter ett svunion-enskt initiativ. Rambeslutet innebär att brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna redan på underrät-telsestadiet, och över myndighetsgränserna, snabbt ska kunna utbyta befintlig information för användning i underrättelseverksamhet om brott eller utredning av brott. Genom rambeslutet åtar sig medlemsstaterna att dels på begäran av en annan stat lämna viss information, dels spontant lämna vissa uppgifter.
Rambeslutet har genomförts i svensk rätt genom förordningen (2008:1396) om förenklat uppgiftsutbyte mellan brottsbekämpande myn-digheter i Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 februari 2009.
Förordningen, som bygger på förutsättningen att gällande svensk rätt redan medger utlämnande av sådana uppgifter som ska utbytas enligt rambeslutet, innehåller framför allt bestämmelser om förfarandet i sam-band med uppgiftsutbytet. Enligt 3 § i förordningen ska en svensk brotts-bekämpande myndighet efter begäran från en utländsk brottsbrotts-bekämpande myndighet lämna ut uppgifter. I förordningen anges som svensk
brotts-Prop. 2011/12:45
37 bekämpande myndighet bl.a. polismyndigheterna, Tullverket och
Kust-bevakningen. En svensk brottsbekämpande myndighet kan med stöd av rambeslutet även begära uppgifter från en annan medlemsstat. Förord-ningen innehåller vidare regler om villkor för användandet av tillhanda-hållna uppgifter och tidsfrister inom vilka en inkommen begäran ska behandlas.
5 Kustbevakningens organisation och geografiska verksamhetsområde
5.1 Inledning
Kustbevakningen tillhörde organisatoriskt under lång tid Tullverket. På våren 1988 beslutade dock riksdagen att den svenska kustbevaknings-verksamheten skulle föras över till en ny civil statlig myndighet benämnd Kustbevakningen (prop. 1986/87:95, bet. FöU 1986/87:11, rskr.
1986/87:310). Därmed avskiljdes kustbevakningsverksamheten från Tullverket. Kustbevakningen började sin verksamhet som självständig myndighet den 1 juli 1988. I detta kapitel beskrivs översiktligt Kustbe-vakningens organisation och verksamhetsområde.
5.2 Kustbevakningens huvudkontor
Kustbevakningen leds av en generaldirektör, som är myndighetschef. Vid Kustbevakningen finns också en överdirektör som är generaldirektörens ställföreträdare. Huvudkontoret, som är myndighetschefens stab, består av avdelningen för räddningstjänst och sjöövervakning, tekniska avdel-ningen, ekonomiavdelavdel-ningen, personal- och utbildningsavdelningen och informationsavdelningen. Vid huvudkontoret finns även en verksled-ningsstab.
Avdelningen för räddningstjänst och sjöövervakning omfattar centralt stöd, metodutveckling, samordning och strategier som rör kustbevak-ningsuppgifter enligt förordningen (2007:853) med instruktion för Kust-bevakningen. Verksamheten omfattar sjöövervakning, miljöräddnings-tjänst och annan räddningsmiljöräddnings-tjänst, krisberedskap, sjöövervakningsuppdra-get och sjöövervakningsrådet, internationell samverkan och uppdrags-verksamhet. Avdelningen är indelad i fyra enheter. Enheterna benämns brottsbekämpningsenheten, övervaknings- och kontrollenheten, rädd-ningstjänstenheten och strategienheten.
Brottsbekämpningsenheten ska ansvara för avdelningens sammanhål-lande funktion för stöd och metodutveckling i brottsutredningsverksam-heten och verksambrottsutredningsverksam-heten för att upptäcka och förhindra brott (underrättel-severksamhet). I enhetens uppgifter ingår bl.a. metodik, styrning, kon-troll och uppföljning samt övrigt stöd avseende spaning, underrättelse-verksamhet och personuppgiftsbehandling, ingripanden mot brott, utred-ning och beivrande av brott samt den ordutred-ningshållande verksamheten. I uppgifterna ingår även frågor som rör skydd mot våld och hot samt tjäns-tevapen.
Prop. 2011/12:45
38 Övervaknings- och kontrollenheten ansvarar för avdelningens
sam-manhållande funktion för stöd och metodutveckling för Kustbevakning-ens kontroll- och tillsynsverksamhet samt för sådan övervakningsverk-samhet som utförs rutinmässigt förebyggande och inte förutsätter någon misstanke om brott.
Räddningstjänstenheten står för stöd och utveckling av Kustbevak-ningens operativa räddningstjänst och dykeriverksamhet, bl.a. riskanalys och Kustbevakningens program för räddningstjänst.
Strategienheten ansvarar för analys och beredning av långsiktig inrikt-ning av kustbevakinrikt-ningsverksamheten, bl.a. genom strategisk planering och analys.
5.3 Kustbevakningens regioner
Inom Kustbevakningen finns två regioner som benämns Region Nordost och Region Sydväst, vilka vardera leds av en regionchef. Organisatoriskt jämställs Kustbevakningsflyget, som leds av chefen för Kustbevaknings-flyget, med en region och dess ledning likställs med en regionledning.
Den lokala organisationen utgörs av 26 stationer, varav en är en flygkust-station. Regionledningen i Region Nordost är belägen i Stockholm och regionledningen i Region Sydväst är belägen i Göteborg. Kustbevak-ningsflygets ledning finns i Nyköping.
Regionledningen har en mängd uppgifter och ska bl.a. samordna reg-ionens verksamhet och rutiner för ingripande mot, utredning av och beiv-rande av brott samt svara för förundersökningsledarskap och annan ären-dehandläggning i sjöövervakningstjänsten. Vidare ska regionledningen svara för informations- och underrättelseinhämtning inom regionens geografiska område samt bearbetning och analys av detta underlag i samverkan med Kustbevakningens maritima underrättelsecentrum (MUC). Det är Regionledning Nordost som har till särskild uppgift att vid MUC svara för nationell samordning och utveckling i Kustbevak-ningen av informations- och underrättelseanalyser samt bearbetning av information och underrättelser.
Vid varje regionledning finns en ständigt bemannad ledningscentral med vakthavande befäl. Från ledningscentralerna styrs den dagliga ope-rativa verksamheten. Varje ledningscentral har särskilda uppgifter. Led-ningscentralen i Regionledning Nordost är kontaktpunkt dels för den administrativa kontrollen av anmälningar från fartyg till följd av Scheng-enavtalet, dels för Kustbevakningens uppgifter såvitt avser sjöfartsskydd.
Ledningscentralen benämns i de sammanhangen Swedish Maritime Clea-rance (SMC). Ledningscentralen i Regionledning Nordost ansvarar också för administration och uppföljning av ordningsbot samt samordnar verk-samhet med Rikskriminalpolisen och den internationella insatsstyrkan.
Ledningscentralen i Regionledning Nordost är vidare Kustbevakningens kontaktpunkt för gränsövervakningssamarbetet i Östersjöregionen (Baltic Sea Region Border Control Cooperation/BSRBCC) och EU- och Schengenfrågor. Ledningscentralen i Regionledning Sydväst är kontakt-punkt för miljöräddningssamarbetet t.ex. inom FN:s International Mari-time Organization (IMO) och EU. Ledningscentralen i Regionledning Sydväst svarar även för Kustbevakningsflygets flygsäkerhetsuppföljning.
Prop. 2011/12:45
39 Kustbevakningens verksamhet är operativt inriktad med hög närvaro
av fartyg till sjöss och myndigheten har därigenom allmänt sett en hög beredskap. Verksamheten genomförs som målinriktad patrullering med stöd av fartyg, flygplan, svävare, mindre båtar och från land.
5.4 Geografiskt verksamhetsområde
Kustbevakningen svarar tillsammans med andra myndigheter för frågor som rör myndighetsutövning till sjöss eller i anslutning till sjötrafiken.
Det geografiska verksamhetsområdet består framför allt av Sveriges sjöterritorium och svensk ekonomisk zon samt enligt vissa författningar land i anslutning till dessa vatten. När det gäller de delar av sjöterritoriet som består av sjöar, kanaler och vattendrag omfattar uppdraget att bed-riva sjöövervakning endast Vänern och Mälaren, medan räddningstjäns-ten också omfattar Vättern (1 § förordningen [2007:853] med instruktion för Kustbevakningen och 4 kap. 3 § lagen [2003:778]) om skydd mot olyckor). I och med att verksamheten i viss utsträckning utövas också på land i anslutning till övervakningsområdet utför Kustbevakningen vissa uppgifter t.ex. i hamnar, på stränder och öar samt kobbar och skär.
Uppdraget att övervaka fisket är med stöd av myndighetens instruktion geografiskt utsträckt även till sådana områden som det enligt olika mel-lanstatliga överenskommelser och EU-rätten åligger svensk myndighet att övervaka. Kustbevakningen kan också verka utanför sitt geografiska område som en följd av EU:s operativa samarbete för kontroll av med-lemsstaternas yttre gränser (s.k. Schengensamarbetet) och med stöd av förpliktelser som Sverige åtagit sig genom internationella överenskom-melser avseende bl.a. räddningsinsatser (10–12 §§ förordningen).