Gränskontroll Allmänt om gränskontroll Allmänt om gränskontroll

Gränskontroll är civil verksamhet som innefattar att övervaka och kon-trollera samfärdseln över rikets gränser. Det finns olika regelverk för personkontroll och varukontroll. Kustbevakningens gränskontroll av sjötrafiken omfattar både person- och utlänningskontroll enligt utlän-ningslagen (2005:716) och varukontroll enligt i första hand tullagen.

Gränskontrollen utgör en särskild inriktning inom Kustbevakningens verksamhet och kan, liksom övrig kontroll, tillsyn och övervakning, övergå i brottsbekämpande åtgärder om situationen så kräver.

Kustbevakningen är, vid sidan av polisen och Tullverket, en av Sveri-ges tre gränskontrollmyndigheter. Kustbevakningens ansvar för gräns-kontrollen förutsätter ett nära samarbete med polis- och tullmyndigheter inom och utom landet med ett ömsesidigt utbyte av information och underrättelser. I anslutning till Kustbevakningens gränskontrollverksam-het sker samverkan också med Migrationsverket.

Gränskontroll avseende handelssjöfarten sker bl.a. genom administra-tiva kontroller t.ex. genom att besättnings- och passagerarlistor kontrolle-ras mot olika register, främst Schengens informationssystem. Kontroll utförs vidare genom allmän patrullering.

Person- och utlänningskontroll

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (ko-dex för Schengengränserna) och utlänningslagen finns bestämmelser om kontroll i samband med inresa och utresa samt under vistelsen i Sverige.

Kustbevakningen är skyldig att bistå polisen vid kontroll av utlänningars inresa och utresa enligt 9 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen. Kustbe-vakningen har emellertid också en självständig rätt att kontrollera sjötra-fiken och deltar främst i polisens kontrollverksamhet genom egna sådana kontroller. En tjänsteman vid Kustbevakningen har samma befogenheter

Prop. 2011/12:45

45 som en polisman vad avser t.ex. kroppsvisitation och undersökning av

bagage.

Kustbevakningen medverkar också i polisens inre utlänningskontroll enligt 9 kap. 9 § utlänningslagen genom att utöva kontroll av och i an-slutning till sjötrafiken, bl.a. genom kontroll av pass och andra handling-ar som vishandling-ar att en person hhandling-ar rätt att uppehålla sig i Sverige.

Kustbevakningen är inom ramen för personkontrollen kontaktpunkt för handels-, fiske- och fritidsfartygen med anledning av resa till svensk hamn. Kustbevakningen ansvarar således för den administrativa kontrol-len av sjöfarten. Kontrolkontrol-len innebär att samtliga fartyg som kommer från utrikes ort eller, såvitt avser fiske- och fritidsfartyg, från en ort utanför Schengenstaterna, ska anmäla sig till Kustbevakningen för administrativ kontroll av uppgifter om personer ombord.

Alla anmälningar går till Kustbevakningens kontaktpunkt Swedish Ma-ritime Clearance (SMC). SMC tar också emot anmälningar enligt lag-stiftningen om sjöfartsskydd. Där kontrolleras anmälningarna bl.a. ge-nom sökning i Schengens informationssystem. Anmälan tillsammans med övriga kända uppgifter kan utgöra underlag för en mer utförlig risk-analys som genomförs i samverkan mellan Kustbevakningen och berörd polismyndighet samt, i förekommande fall, Tullverket. Utfallet av riska-nalysen avgör i vilken omfattning fysiska ombordkontroller eller s.k.

verifieringar av besättningslistor anses påkallade.

I fråga om fiskefartyg är inriktningen att personkontroll ombord ska ske i samband med den kontroll som görs enligt den gemensamma fiske-ripolitiken. Kontrollen av fritidsbåtstrafiken genomförs främst genom övervakning och kontroll i gäst- och naturhamnar.

I detta sammanhang bör också nämnas Kustbevakningens särskilda uppdrag att ta emot och besvara förfrågningar enligt tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (7 § tredje stycket förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen). Uppdraget avser närmast att som s.k. 24-timmarsmyndighet med maritim kompetens besvara frågor om ett visst fartyg bär svensk flagg eller inte samt förmedla kontakten vidare till Regeringskansliet från den stat som framställer en begäran om att få borda ett fartyg.

Varukontroll

Kustbevakningens medverkan i tullkontrollen sker genom kontroll av sjötrafiken. Kustbevakningen ska vidare på begäran bistå Tullverket om det behövs för att Tullverket ska kunna vidta en avsedd tullkontrollåt-gärd. Kustbevakningens medverkan regleras, förutom genom tullagen och lagen om straff för smuggling, främst genom tullförordningen (2000:1306) och lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen.

Prop. 2011/12:45

46 6.2.3 Kontroll- och tillsynsverksamhet

Fiskerikontroll

Kustbevakningen ansvarar tillsammans med Havs- och vattenmyndighet-en för fiskerikontrollvattenmyndighet-en i landet. Kustbevakningvattenmyndighet-en har ansvar för fiskeri-kontrollen till sjöss och bedriver fiskeriövervakning inom sitt verksam-hetsområde. Målet för Kustbevakningens fiskerikontroll är att säkerställa att fiskekvoter inte överskrids och att såväl gemenskapslagstiftning som nationell lagstiftning efterlevs. Vid misstanke om brott kan Kustbevak-ningen vidta inledande brottsutredande åtgärder och rapportera till po-lismyndighet och åklagare samt utföra utredningsåtgärder på begäran av dessa.

Fiskeriövervakningen riktas i huvudsak mot det yrkesmässiga fisket.

Övervakningen av yrkesfisket sker t.ex. genom riktade kontroller till sjöss och i samband med landning av fisk i svenska hamnar.

Kustbevakningen och Havs- och vattenmyndigheten bedriver ett sam-arbete som syftar till att fördjupa och effektivisera fiskerikontrollen ge-nom mer utvecklad samverkan och ett effektivare informationsutbyte.

Kustbevakningen bistår t.ex. med att ta emot anmälningar, sammanställa dessa och vidarebefordra dem till berörda parter.

Tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten utvecklar Kustbevak-ningen metoder och kontrollsystem som ska säkerställa att de nationella och de europeiska fiskebestämmelserna följs och att fiskekvoterna inte överskrids.

Annan kontroll- och tillsynsverksamhet

I 5 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen anges att till-syns- och kontrollverksamheten också bl.a. omfattar fartygs registrering och identifiering, jakt och annat ianspråktagande av naturresurser, skydd av miljö- och naturvårdsintressen samt skyddsobjekt och tillträde för utländska statsfartyg. Dessutom omfattar verksamheten sjösäkerhetstill-syn vad gäller fartygssäkerhet och transport av farligt gods, jakt- och naturvård, skyddsobjekt, kontinentalsockeln, ekonomisk zon, maritima fornfynd samt tillträdeskontroll för utländska statsfartyg. Myndighetens uppdrag att utöva kontroll och tillsyn styrs av ett stort antal föreskrifter i skilda författningar.

Sjöfartsskydd

Reglerna om sjöfartsskydd syftar till att skydda sjöfartssektorn mot grova våldsbrott, bl.a. terrorism. Inom ramen för regelverket om sjöfartsskydd är Kustbevakningen mottagare av anmälningar från handelssjöfarten enligt lagen (2004:487) om sjöfartsskydd. Alla fartyg över viss storlek som avser att anlöpa svensk hamn är skyldiga att lämna information om t.ex. vilken hamnanläggning fartyget ska anlöpa samt en övergripande beskrivning av lasten.

Prop. 2011/12:45

47 Vattenföroreningsavgifter

Kustbevakningen är beslutande myndighet i ärenden om vattenförore-ningsavgift. Vattenföroreningsavgift tas enligt 8 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg bl.a. ut om något av de förbud mot utsläpp av olja från fartyg som avses i 2 kap. 2 § samma lag har överträtts och utsläppet inte är obetydligt.

Vattenföroreningsavgift ska påföras den fysiska eller juridiska person som vid överträdelsen var fartygets ägare eller redare. Avgiften bestäms med hänsyn till utsläppets omfattning samt fartygets storlek.

6.2.4 Internationell samverkan inom sjöövervakningen Enligt 15 § förordningen med instruktion för Kustbevakningen ingår det i myndighetens uppgifter att följa den internationella utvecklingen inom verksamhetsområdet och att medverka i internationellt samarbete för att utveckla gränskontroll, brottsbekämpning till sjöss, annan sjöövervak-ning och miljöräddsjöövervak-ningstjänst. Kustbevaksjöövervak-ningen ska vidare samverka med andra myndigheter för att främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt verksamhetsområde.

En viktig del av den internationella samverkan inom området för sjöövervakning för civila ändamål sker numera inom ramen för gränsö-vervakningssamarbetet Baltic Sea Region Border Control Cooperation, förkortat BSRBCC som bildades år 1997. Genom BSRBCC bedrivs ett aktivt, operativt inriktat, samarbete mellan gränsbevakande och brottsbe-kämpande myndigheter i Östersjöregionen. Samtliga Östersjöstater samt Norge är medlemmar och Island har observationsstatus. Samarbetet syf-tar bl.a. till att begränsa illegal invandring och att bekämpa gränsöver-skridande brottslighet. I samarbetet ingår även andra brottsbekämpande myndigheter. Finska Gränsbevakningsväsendet administrerar inom ra-men för samarbetet en särskild databas – CoastNet – som bl.a. innehåller underrättelser avseende fartyg. I systemet behandlas bl.a. uppgifter om intressanta fartyg (”list of suspicious Ships”), där varje land kan lägga in uppgifter om vissa fartyg som är intressanta ur brottsbekämpnings- eller kontrollsynpunkt. I anslutning till fartygen lämnas endast uppgift om vem som vill bli kontaktad om fartyget iakttas och inte uppgift om vilken brottslig verksamhet det misstänks finnas kopplingar till.

Informationsutbyte avseende aktuella iakttagelser eller företeelser inom brottsbekämpning och gränskontroll i anslutning till sjötrafiken sker tämligen formlöst med prövning av frågan om utlämnande från fall till fall.

Kustbevakningens internationella samverkan omfattar i övrigt löpande samarbete med polis- och tullmyndigheter i EU, bl.a. i gränskontrollfrå-gor, samt verksamhet inom Interpol, Europol, FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organization (IMO) och Task Force on Organized Crime in the Baltic Sea Region.

Kustbevakningen är också aktiv i det operativa samarbetet mellan med-lemsstaterna när det gäller förvaltningen av de yttre gränserna, vilket samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa sam-arbetet vid EU:s medlemsstaters yttre gränser (Frontex).

Prop. 2011/12:45

48 Kustbevakningen deltar vidare i ett särskilt samarbetsorgan för

EU-medlemsstaternas tullmyndigheter (MARINFO) och följer arbetet inom rådsarbetsgruppen för tullsamarbete. Kustbevakningens internationella samverkan omfattar även EU:s Fiskerikontrollcenter (CFCA) respektive Europeiska Sjösäkerhetsbyrån (EMSA).

6.3 Räddningstjänst till sjöss

Med räddningstjänst avses i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor de räddningsinsatser som staten eller kommunerna ska svara för vid olyckor och överhängande fara för olyckor för att hindra och begränsa skador på människor, egendom eller miljön. Till räddningstjänst hänförs också räddningsinsatser som görs i vissa situationer som anges i lagen utan att det har inträffat någon olycka eller föreligger en överhängande fara för en olycka.

Den statliga räddningstjänsten omfattar fjällräddningstjänst, flygrädd-ningstjänst, sjöräddflygrädd-ningstjänst, efterforskning av försvunna personer i vissa fall, miljöräddningstjänst till sjöss och räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Ansvaret för den statliga räddningstjänsten är delat mellan flera myndigheter. Kommunen svarar för all annan räddnings-tjänst. Av lagen framgår att kommunerna och de statliga myndigheterna som bedriver räddningstjänst ska samarbeta med varandra och med andra som berörs av verksamheten.

Med miljöräddningstjänst till sjöss avses enligt 4 kap. 5 § lagen om skydd mot olyckor den räddningstjänst som statlig myndighet ska bed-riva när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller när det föreligger en överhängande fara för detta. Geografiskt omfattar an-svaret Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Vattendrag, kanaler, hamnar samt andra insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren ingår däre-mot inte. Enligt 4 kap. 12 § förordningen (2003:789) om skydd däre-mot olyckor ansvarar Kustbevakningen för miljöräddningstjänsten till sjöss.

Kustbevakningens räddningstjänstuppdrag regleras även i 11 och 12 §§

i förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen. Härav framgår bl.a. att Kustbevakningen i enlighet med särskilda föreskrifter ska ansvara för miljöräddningstjänsten till sjöss i syfte att begränsa kon-sekvenserna av olyckor och utsläpp samt ha beredskap för att på anmo-dan av räddningsledare delta i sjöräddningstjänst och annan räddnings-tjänst. Kustbevakningen får även i vissa situationer begära bistånd från och lämna bistånd till utländska myndigheter eller en medlemsstat i EU.

Ansvaret för miljöräddningstjänsten till sjöss innebär bl.a. att Kustbe-vakningen ska agera när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i vattnet eller när det föreligger en överhängande fara för sådana utsläpp. I första hand utnyttjas kustbevakningsflyget och satellitövervakning för upptäckt och dokumentation av oljeutsläpp i farvatten runt Sveriges kus-ter. Kustbevakningens miljöövervakning omfattar främst regler om för-bud mot vattenförorening och dumpning samt tillsyn av t.ex. natur-skydds-, fågelskydds- och sälskyddsområden. Staterna runt Nordsjön och Östersjön samt inom EU har ett omfattande miljöskyddssamarbete i syfte att gemensamt flygövervaka sjötrafiken och för att kunna samarbeta vid stora olje- och kemikalieolyckor. Det operativa samarbetet bedrivs

hu-Prop. 2011/12:45

49 vudsakligen inom ramen för Helsingforskommissionen (HELCOM) samt

inom ramen för Köpenhamns- respektive Bonnavtalet. Detta samarbete omfattar bl.a. ett allmänt informationsutbyte och regler och rutiner för dokumentation.

Nämnas ska att EMSA bl.a. har inrättat SafeSeaNet, som är ett fartygs-rapporteringssystem där bl.a. information om sjöfartssäkerhet, hamn- och sjöfartsskydd samt havsmiljöskydd samlas samt CleanSeaNet vilket är ett system med satellitbilder som gör det möjligt att snabbt förvarna en med-lemsstat om utsläpp nära dess kust.

6.4 Samordning av de civila behoven av sjöövervakning och förmedling av sjöinformation

Enligt 1 § tredje stycket förordningen (2007:853) med instruktion för Kustbevakningen har myndigheten ett särskilt uppdrag att samordna civila behov av sjöövervakning och att förmedla civil sjöinformation till berörda myndigheter, det s.k. sjöövervakningsuppdraget.

Uppgiften beskrevs i propositionen Det nya försvaret (prop.

1999/2000:30 s. 148 f.). Regeringen bedömde att de civila myndigheter-nas behov av sjöinformation skulle komma att öka, bl.a. avseende gräns-kontroll och gränsöverskridande brottslighet, men också i fråga om till-gänglighet, framkomlighet och säkerhet för sjöfarten. Mot denna bak-grund ansåg regeringen att Kustbevakningen borde ges ett formaliserat ansvar att koordinera de civila behoven av sjöövervakning samt förmedla denna information till berörda civila verksamheter.

Uppdraget motsvarar till stor del avgränsningen av Kustbevakningens verksamhet. Myndigheten förmedlar t.ex. fortlöpande iakttagelser om sjöläget, lämnar information från förhandsanmälningar och inspektioner samt avrapporterar brott. Inom ramen för sjöövervakningsuppdraget förmedlar Kustbevakningen även information om iakttagelser avseende t.ex. brott och misstänkt brottslig verksamhet utanför det egna verksam-hetsområdet. Kustbevakningens samordning av information sker därför både som en del i den egna verksamheten och som samordning och för-medling med hänsyn till andra myndigheters behov.

Kustbevakningen ska samordna och förmedla information främst till de myndigheter som ingår i det s.k. Sjöövervakningsrådet, som enligt för-ordningens 19 § knutits till Kustbevakningen för att bistå myndigheten i arbetet med att samordna de civila behoven av sjöövervakning och för-medla sjöinformation. Sjöövervakningsrådet består av generaldirektören och högst tolv andra ledamöter samt ersättare för dessa. I rådet deltar, förutom Kustbevakningen, bl.a. Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten, Tullverket, Havs- och vattenmyndigheten, Myndigheten för samhälls-skydd och beredskap och Transportstyrelsen. Alla myndigheter som ingår i rådet har uppdrag med anknytning till verksamhet eller förhållan-den till sjöss eller i anslutning till sjötrafiken, såsom t.ex. räddningstjänst, gränskontroll, sjötrafikövervakning och sjösäkerhetstillsyn.

Syftet med samordningen är att förbättra de berörda myndigheternas tillgång till varandras information. Det handlar emellertid inte bara om att tillgängliggöra befintlig information, utan också att med hjälp av sambearbetning framställa ny sjöinformation. För att möjliggöra

inform-Prop. 2011/12:45

50 ationshantering och utbyte används informationssystemet SJÖBASIS, se

avsnitt 7.1.2.

7 Kustbevakningens informationshantering och informationsutbyte

7.1 Kustbevakningens informationshantering 7.1.1 Kustbevakningsdatabasen

Som redovisats i avsnitt 4.3 regleras Kustbevakningens behandling av personuppgifter i dag genom bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) och förordningen (2003:188) om behandling av personupp-gifter inom Kustbevakningen.

Förordningen gäller för behandling av personuppgifter i Kustbevak-ningens verksamhet som rör brottsbekämpning, kontroll och tillsynsverk-samhet om det är nödvändigt för att inrikta och genomföra verktillsynsverk-samheten samt ärenden om vattenföroreningsavgift. Vidare får personuppgifter behandlas om det är nödvändigt för att planera, följa upp och utvärdera tidigare nämnda verksamheter. Övrig behandling av personuppgifter i Kustbevakningens verksamhet regleras i sin helhet av personuppgifts- lagen.

Enligt 11 § förordningen om behandling av personuppgifter inom Kustbevakningen får det i Kustbevakningens verksamhet finnas en sam-ling uppgifter och handsam-lingar som med hjälp av automatiserad behand-ling används gemensamt i verksamheten för vissa angivna ändamål, den s.k. kustbevakningsdatabasen.

Begreppet databas har i förordningen en rättslig innebörd utan direkt teknisk anknytning avsedd att möjliggöra särskilda regler för sådan automatiserad behandling av personuppgifter som används gemensamt i verksamheten och som inte är av helt tillfällig natur.

7.1.2 Informationssystem inom Kustbevakningen