Regeringens förslag: Om en tillfällig vårdnadshavare har utsetts för ett
barn, ska socialnämnden fortsätta att verka för en varaktig lösning av vårdnadsfrågan. När förutsättningar finns för att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare för barnet, ska rätten – på talan av
97 socialnämnden – flytta över vårdnaden från den tillfälliga vårdnads-
havaren till en eller två sådana.
Om någon av barnets föräldrar eller båda vill få vårdnaden överflyttad till sig, ska domstolen även – på talan av socialnämnden eller den ena av eller båda föräldrarna – få besluta om det.
Ett uppdrag som tillfällig vårdnadshavare ska i övrigt upphöra under samma förutsättningar som ett uppdrag som särskilt förordnad vårdnadshavare. Om en tillfällig vårdnadshavare entledigas eller dör, ska domstolen efter ansökan av socialnämnden utse en annan person att vara tillfällig vårdnadshavare.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att det i lag ska anges att barnets föräldrar ska ges tillfälle att yttra sig i ett mål om överflyttning av vårdnaden från den tillfälliga vårdnadshavaren till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller
har inga invändningar mot dem. Stockholms tingsrätt anser att en förälder eller tidigare vårdnadshavare bör vara part i ett mål om överflyttning av vårdnaden till en särskilt förordnad vårdnadshavare. Enligt tingsrätten kan det inte uteslutas att regleringen i annat fall skulle strida mot artikel 8 i Europakonventionen. Kvinnofronten vill att det sätts en tidsgräns för hur länge ett barn får ha en tillfällig vårdnadshavare. Kvinnofronten anser att uppdraget ska omprövas inom två år och därefter endast i undantagsfall få fortsätta ytterligare ett år. Därefter måste samhället ha hittat en långsiktig lösning för barnet.
Skälen för regeringens förslag: En tillfällig vårdnadshavare är avsedd
att vara en temporär lösning för ett barn som befinner sig i en mycket utsatt situation. Strävan måste därför – även efter att en tillfällig vårdnadshavare är utsedd – vara att snarast hitta en mer permanent lösning av vårdnadsfrågan. Utredningen föreslår att det ska föreskrivas en skyldighet för socialnämnden att verka för att en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare utses och att när förutsättningar för ett sådant förordnande finns väcka talan om att flytta över vårdnaden från den tillfälliga vårdnadshavaren till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare i stället.
Regeringen delar utredningens uppfattning att det bör föreskrivas en skyldighet för socialnämnden att, sedan en tillfällig vårdnadshavare har förordnats, verka för att en varaktig lösning av vårdnadsfrågan kommer till stånd. Strävan måste vara att – när den tillfälliga vårdnadshavaren är på plats – fortsätta arbetet för att avvärja de hinder som fanns för en mer permanent lösning i vårdnadsfrågan. I de flesta fall innebär det att hitta en eller två personer som barnet kan och rimligen bör acceptera som vårdnadshavare och som är lämpliga för uppdraget. Socialnämndens skyldighet att verka för en varaktig lösning bör dock även omfatta andra situationer, t.ex. att det senare skulle visa sig att en förälder, som åter är i stånd att utöva vårdnaden eller som har visat sig vara oskyldig till den andra förälderns död, är den som bör återfå vårdnaden om sitt barn. I undantagsfall skulle det också kunna vara så att den tidigare vårdnadshavare som bör återfå vårdnaden inte är barnets förälder, utan var förordnad särskilt som vårdnadshavare.
98
Sett ur barnets perspektiv är det, som Kvinnofronten framför, viktigt att en varaktig lösning kommer på plats så snart som möjligt. Regeringen anser dock inte att det bör införas någon yttersta tidsfrist för hur länge ett uppdrag som tillfällig vårdnadshavare kan bestå. Som utredningen påpekar skulle en sådan frist, med hänsyn till de svårigheter som kan finnas att få en lösning på plats, behöva vara förhållandevis lång. Den skulle också behöva förses med en ventil för att inte ett barn, som redan är i en utsatt situation, skulle riskera att plötsligt stå utan vårdnadshavare. En fastställd tidsfrist blir dessutom lätt normerande. Den riskerar att bli kontraproduktiv genom att den tillfälliga vårdnadshavaren kommer att kvarstå under hela den lagstadgade tiden. Ambitionen måste i stället vara att en varaktig lösning ska komma på plats så snart som det är möjligt i det enskilda fallet.
Som utredningen föreslår bör överflyttning av vårdnaden från en tillfällig vårdnadshavare till någon annan förutsätta en ny process i domstol. Det bör i första hand vara socialnämndens ansvar att väcka en sådan talan (jfr skyldigheten att agera enligt 5 kap. 2 § socialtjänstförord- ningen [2001:937]). Barnets föräldrar bör dock också ha möjlighet att föra talan (jfr 6 kap. 10 § föräldrabalken). När socialnämnden väcker en talan om att flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare kommer, som Stockholms tingsrätt lyfter fram, en förälder som tidigare var vårdnadshavare ofta fortfarande att ha ett betydande intresse av utgången i frågan. Det är först genom denna process som vårdnadsfrågan får sin varaktiga lösning och kan prövas på ett mer fullständigt material. Något egentligt motpartsförhållande torde dessutom sällan finnas mellan socialnämnden och den tillfälliga vårdnadshavaren. Det får därför förutsättas att en förälder som tidigare var vårdnadshavare fortfarande i många fall är den som är mest berörd av socialnämndens talan och därför också, jämte den tillfälliga vårdnadshavaren, bör vara att anse som motpart i målet. För en part behöver det inte särskilt föreskrivas en rätt att yttra sig i målet.
Regeringen delar utredningens bedömning att en tillfällig vårdnadshavare i övrigt bör kunna entledigas under samma förutsättningar som en särskilt förordnad vårdnadshavare. Det innebär att en tillfällig vårdnadshavare alltid ska ha rätt att på begäran bli entledigad från sitt uppdrag (jfr 6 kap. 10 b § första stycket föräldrabalken). En tillfällig vårdnadshavare ska också entledigas om han eller hon vid utövandet av sitt uppdrag gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller av någon annan orsak inte längre är lämplig som vårdnadshavare (jfr 6 kap. 10 c § första stycket föräldrabalken). Om en tillfällig vårdnadshavare entledigas eller dör, bör domstolen – liksom i motsvarande situationer beträffande en särskilt förordnad vårdnadshavare – utse en annan person att vara tillfällig vårdnadshavare. Frågor om ändring av vårdnaden bör i dessa fall prövas efter ansökan av socialnämnden, i den ordning som gäller för domstolsärenden (jfr 6 kap. 17 § andra och tredje styckena föräldrabalken).
99