Regeringens förslag: Till tillfällig vårdnadshavare ska den som på
grund av sina kunskaper och erfarenheter och även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget få utses.
Den som är underårig ska inte få utses till tillfällig vårdnadshavare. För syskon ska samma person utses, om inte särskilda skäl talar mot det.
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att regleringen även ska innehålla en exemplifiering av vilka yrkeskategorier som kan komma i fråga för uppdraget som tillfällig vårdnadshavare och att det utöver kravet på kunskaper och erfarenheter ska gälla ett krav på lämplighet på grund av personliga egenskaper.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslagen eller
har inga synpunkter på dem. Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) saknar dock en analys av om de utpekade yrkesgrupperna kan tänka sig att åta sig uppdrag som tillfälliga vårdnadshavare. Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att regleringen inte bör innehålla någon exemplifiering av vilka yrkeskategorier som kan komma i fråga som tillfälliga vårdnadshavare. Stockholms tingsrätt anser att det, med hänsyn till de höga krav på erfarenhet, lämplighet och personlig mognad som måste ställas på de personer som kan komma i fråga, bör vara tillräckligt att ange att ”advokat eller annan” kan komma i fråga. Tingsrätten påpekar vidare att den tillfälliga vårdnadshavaren bör vara beredd på att uppdraget kan komma att bestå under en längre tid, även om avsikten är att det fortsatta förfarandet i möjligaste mån bör hanteras skyndsamt. Socialstyrelsen, å andra sidan, framhåller att andra än advokater eller biträdande jurister på advokatbyrå bör kunna komma i fråga för uppdrag som tillfälliga vårdnadshavare och nämner som exempel anställda inom socialtjänsten.
Skälen för regeringens förslag: Uppdraget som tillfällig
vårdnadshavare är sådant att det är befogat att ställa upp höga krav på lämplighet. Det måste krävas en förmåga att sätta sig in i barnets situation, kommunicera med barnet och vinna barnets och omgivningens förtroende. Den tillfälliga vårdnadshavaren behöver på ett förtroendegivande sätt och med barnets bästa för ögonen kunna hantera kontakter med, utöver barnet, t.ex. anhöriga till barnet, barnets familjehem, förskola eller skola, anställda inom socialtjänsten och annan vård- och omsorgspersonal som barnet kommer i kontakt med.
92
I de situationer där det blir aktuellt att utse en tillfällig vårdnadshavare för ett barn kommer omständigheterna ibland att vara sådana att barnet redan har fått en särskild företrädare förordnad för sig, som har tagit över vårdnadshavarens befogenheter att ta tillvara barnets rätt under en förundersökning och efterföljande rättegång. En särskild företrädare förordnas för ett barn om en vårdnadshavare till barnet kan misstänkas för brott mot barnet eller om det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta tillvara barnets rätt (1 § i lagen [1999:997] om särskild företrädare för barn). Som särskild företrädare får en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan förordnas. Endast den får förordnas som på grund av sina kunskaper och erfarenheter samt personliga egenskaper är särskilt lämplig för uppdraget (5 § samma lag). Det bör företrädesvis vara fråga om personer som har erfarenhet av uppdrag som målsägandebiträde i ärenden av liknande karaktär och som har utfört de uppdragen på ett tillfredsställande sätt. Utredningen har föreslagit att samma yrkeskategorier ska kunna komma i fråga som tillfällig vårdnadshavare och att samma lämplighetskrav ska uppställas på en sådan som på en särskild företrädare. På så sätt skapas, anser utredningen, möjlighet att begränsa antalet utomstående personer som barnet har kontakt med, genom att samma person kan åta sig båda uppdragen.
Regeringen delar utredningens bedömning att det är rimligt att uppställa ett motsvarande krav i fråga om kunskaper och erfarenheter på en tillfällig vårdnadshavare som på en särskild företrädare. Sådana lämplighetskrav gäller också för målsägandebiträden och offentliga biträden för barn och unga i mål och ärenden enligt LVU. Ett krav på personliga egenskaper skulle dock innebära att det närmare bör anges vilka personliga egenskaper som avses och det kan dessutom vålla praktiska problem för domstolarna att bedöma en persons personliga egenskaper. I stället bör det – på motsvarande sätt som också det gäller för målsägandebiträden och offentliga biträden för barn och unga i mål och ärenden enligt LVU – enligt regeringen krävas att den som förordnas även i övrigt är särskilt lämplig för uppdraget. I det begreppet ryms bl.a. att den tillfälliga vårdnadshavaren ska ha förmåga att sätta sig in i barnets situation och kunna kommunicera med barnet på ett lättförståeligt och anpassat sätt. Dessutom medför ordalydelsen att rätten kan ta hänsyn till andra omständigheter som talar för att en person är särskilt lämplig för uppdraget. Genom de högt uppställda lämplighetskraven säkerställs att endast kompetenta och i övrigt lämpliga personer kommer i fråga för ett uppdrag som tillfällig vårdnadshavare. Formuleringen innebär också att en person som har uppvisat dåligt omdöme eller på annat sätt inte är lämplig för uppdraget inte ska komma i fråga för ett förordnande (jfr se prop. 2017/18:86 s. 21 och prop. 2020/21:35 s. 26).
Av det skäl som utredningen lyfter fram och för att möjliggöra en snabb hantering, bör det många gånger vara lämpligt att i de fall där ett barn redan har en särskild företrädare förordnad för sig i första hand undersöka om samma person är villig att åta sig även uppdraget som tillfällig vårdnadshavare. Det är emellertid, vilket även Socialstyrelsen framhåller, inte uteslutet att andra än advokater och biträdande jurister på advokatbyrå – t.ex. personer med kompetenser som ofta finns hos anställda inom socialtjänsten – skulle kunna uppfylla de krav på lämplighet som bör
93 ställas. Även en familjehemsförälder skulle i vissa fall kunna komma i
fråga. Regeringen anser därför, i likhet med Hovrätten över Skåne och Blekinge, att regleringen om tillfälliga vårdnadshavare inte bör innehålla någon uppräkning av vilka yrkeskategorier som kan komma i fråga för uppdraget. I sammanhanget bör det dock beaktas att de barn som det är fråga om är aktuella för insatser som socialnämnden ansvarar för, och många gånger kommer att vara det under överskådlig tid. Det är därför viktigt att valet av person görs efter noggranna överväganden så att risken minimeras för att misstankar om jäv eller intressekonflikter uppstår. Den tillfälliga vårdnadshavaren måste kunna utföra sitt uppdrag med barnets bästa för ögonen – även om det innebär att ifrågasätta de åtgärder som socialnämnden beslutar om. Det bör också framhållas att uppdraget som tillfällig vårdnadshavare endast omfattar den rättsliga vårdnaden om barnet. Att en familjehemsförälder utses som tillfällig vårdnadshavare innebär inte i sig att familjehemsplaceringen upphör (se avsnitt 10.1).
Vidare konstaterar regeringen, i likhet med Stockholms tingsrätt, att även om det är fråga om en temporär lösning bör den tillfälliga vårdnadshavaren vara beredd på att uppdraget kan komma att bestå under en längre tid. Det kan inte uteslutas att det i vissa fall kan dröja år till dess att det finns en lämplig person att föreslå som barnet också har ett så gott förhållande till att barnet kan och rimligen bör acceptera honom eller henne som särskilt förordnad vårdnadshavare. Även om det är en temporär lösning ska, liksom vid andra frågor om vårdnad, barnets åsikter beaktas vid valet av tillfällig vårdnadshavare (nuvarande 6 kap. 2 a § föräldrabalken).
Som utredningen föreslår bör den som är underårig inte kunna förordnas till tillfällig vårdnadshavare. För syskon bör vidare samma person utses, om inte särskilda skäl talar mot det. Det motsvarar vad som gäller för en särskilt förordnad vårdnadshavare (se 6 kap. 10 a § föräldrabalken).