Ø.L.D.S-2048-14

I detta mål avhandlade Landsretten ett fall där en 15-åring stod åtalad för bl.a. våldtäkt och rån. Övergreppet bestod av att den tilltalade överfallit en kvinna och tvingat henne till samlag samt hotat att döda henne. När han fullbordat våldtäkten rånade han dessutom kvinnan på 200 DKK. Utöver denna händelse var han även anklagad för att ha misshandlat ytterligare en person och kränkt en annan person genom att tvångskyssa henne. Det förekom i fallet tre målsäganden. Den tilltalade var tidigare ostraffad och hade aldrig utretts av någon myndighet. Vid rättspsy- kiatrisk undersökning fann myndigheterna ingenting avvikande och tilltalad bedömdes vara frisk. Vid fastställande av straff lades tonvikten framförallt på allvaret i handlingarna som be- gåtts på offentlig plats mot en okänd kvinna, precis som tonvikten även lades vid det faktum att den tilltalade dagarna före våldtäkten begått våldsamma övergrepp mot ytterligare två främ- mande kvinnor. Mot denna bakgrund fann domstolen att brottet var extremt avsiktligt. Dom- stolen bedömde ändock den tilltalades mycket unga ålder som en lindrande omständighet och dömde till fängelse i två år och nio månader.

5.2.3.3 U.2018.1248

I detta mål från Højesteretten var tilltalad en 15-åring som gjort sig skyldig till våldtäkt mot en 14-årig flicka. I och med att flickan endast varit 14 år bedömdes övergreppet som våldtäkt mot barn. Tilltalad överföll flickan och tvingade henne till samlag trots att hon gjorde motstånd och bad honom att sluta. Tilltalad erkände gärningen och bedömdes i övrigt ha en strukturerad livs- situation och var tidigare ostraffad. Vid val av påföljd betonade domstolen att handlingen å ena sidan var av allvarlig karaktär, men å andra sidan framhölls den tilltalades mycket ringa ålder. Landsretten hade tidigare dömt den tilltalade till fängelse i två år och sex månader. Landsretten motiverade det med att ungdomssanktionen enligt förarbetet endast bedöms vara tillämplig då straffvärdet beräknas uppgå till maximalt ett år, eller i särskilda fall ett år och sex månader. I det här fallet gjorde domstolen bedömningen att maximalt straff för brottet var tre år. Lands- retten fann därför att det inte var möjligt att utdöma ungdomssanktion.

Højesteretten ändrade dock Landsrettens dom och bestämde påföljden till ungdomssanktion. Detta gjordes med hänsyn till den tilltalades mycket ringa ålder samt att han hade erkänt, visat ånger och i övrigt har uppvisat god förmåga att återanpassas i samhället.

5.3 Återfallsstatistik

Vid analys av återfallsbrott mellan åren 2009–2013, har siffrorna legat relativt jämnt. Ingen särskild ökning eller minskning har skett. År 2009 var 32 % av de som frigivits inom ålders- spannet 15–20 år återfallsförbrytare. Med återfallsförbrytare menas i detta sammanhang en per- son som begått ett nytt brott inom två år. År 2013 var samma siffra 31,4 %.173

6. Sverige

6.1 Bakgrund

Vad som betecknas som ett brott i Sverige är de gärningar som enligt lag är beskrivna för vilka straff kan påföras. Denna beskrivning av brott stadgas i 1:1 Brottsbalken (1962:700) (BrB). De två påföljder som benämns som straff är berövande av frihet och åläggande av tvångsbetalning. Det finns även andra typer av påföljder som inte nödvändigtvis behöver ses som straff. Dessa är villkorlig dom, skyddstillsyn samt överlämnande till särskild vård.174 _{Den centrala författ-}

ningen avseende brott och straff är BrB. Det finns även andra straffrättsliga regleringar, den så kallade specialstraffrätten. Vad som ingår i specialstraffrätten är exempelvis narkotikastraffla- gen och skattebrottslagen.175 _{De regler som finns i BrB avseende straffreduktion och straffmät-}

ning är sedermera allmänt tillämpningsbara, även inom specialstraffrätten.176

Brottsbalken trädde i kraft år 1965 och sedan dess har reglerna ändrats över 100 gånger. Tidi- gare utgjorde individualprevention ett tungt vägande skäl vid val av påföljd. Denna taktik bör- jade med tiden ifrågasättas alltmer, och på senare tid har istället allmänprevention blivit domi- nerande jämsides med rättssäkerhet, legalitet, likhet inför lagen och proportionalitet.177

I Sverige är straffbarhetsåldern 15 år.178 _{I den svenska straffrätten särbehandlas unga lagöver-}

trädare till dess att de fyllt 21 år. Om en person begår brott innan denne fyllt 18 år är särbe- handlingen än mer långtgående. Anledningen till att unga personer ska behandlas mildare grun- dar sig i att unga personer i regel har en mindre utvecklad ansvarsförmåga. Dessutom görs bedömningen att ungdomar drabbas hårdare av straffsanktioner då en ungdom bedöms vara mer lättpåverkad och otålig än en vuxen person.179 _{Inom den svenska straffrätten finns ett antal}

påföljdsval som särskilt kan tillämpas för ungdomar. Dessa är ungdomstjänst, sluten och öppen ungdomsvård samt ungdomsövervakning, vilken börjar gälla år 2021.180 _{Barn och ungdomar}

kan även dömas till ett vanligt fängelsestraff, detta får dock endast ske vid speciella fall.181

Införandet av den nuvarande lagstiftningen avseende ungdomspåföljd som hittas i 32 kap BrB infördes år 2007. Utredningen inför inrättandet anförde bland annat att straffen ska reduceras samt att principerna om förutsebarhet och likabehandling ska ges större genomslag i påföljds- systemet för unga lagöverträdare.182 _{Dessutom anförde utredningen att frihetsberövande påfölj-}

der i största mån skulle undvikas avseende ungdomar, istället ska ungdomsvård och ungdoms- tjänst ges företräde.183

174 _{Asp & Ulväng, s. 15 f.} 175 _{ibid, s. 21.}

176 _{ibid, s. 22.}

177 _{Jareborg & Zila, s. 101 f.} 178 _{Se 1:6 BrB.}

179 _{Jareborg & Zila, s. 156 f.} 180 _{ibid, s. 160 ff.}

181 _{ibid, s. 51 f.}

182 _{Prop. 2005/06:165 Ingripanden mot unga lagöverträdare, s. 42.} 183 _{Borgeke, s. 472.}

Påföljden ungdomstjänst infördes år 1999. Inledningsvis dömdes ungdomstjänst endast ut som en tilläggspåföljd i samband med överlämnande till vård.184 _{På senare tid har ungdomstjänst}

ombildats på så vis att straffet numera knyts till den begångna brottslighetens straffvärde. Syftet med detta är att proportionalitetsprincipen ska tillerkännas ett tydligare genomslag. Ungdoms- tjänst innebär att den unge åläggs att utföra ett visst antal timmar obetalt arbete.185 _Ungdoms-

tjänst är avsett för lagöverträdare som är under 21 år. Påföljden ska utdömas ut med försiktighet då lagöverträdaren är över 18 år och särskilda skäl bör föreligga därtill. Särskilda skäl i detta fall kan exempelvis vara att brottet begicks innan ungdomen fyllde 18 år.186

Ytterligare ett av de påföljdsval som är möjliga att ådöma unga lagöverträdare är ungdomsvård. Ungdomsvård kan ådömas den som är under 21 år och som bedöms ha ett särskilt behov av vård. Påföljdsvalet ska endast göras i de fall det bedöms vara en tillräckligt ingripande åtgärd ställt mot brottslighetens straffvärde, art, och om återfall i brottslighet föreligger. Ungdomsvård kan dock inte fullt ut bedömas vara ett straff i den mån att den endast utgör en följd av brott. Även ungdomar som inte begått brott, men som av Socialstyrelsen bedöms ha ett vårdbehov, kan hamna under samma sorts vård. Ungdomsvård kan ske på frivillig väg genom att den unge exempelvis tillförordnas en kontaktperson. Det finns även möjlighet att omhänderta den unge och placera denne på institution.187 _{Om den vård som erbjuds den unge sker på frivillig väg ska}

rätten dessutom meddela ett ungdomskontrakt. Ungdomskontraktet utgör en slags behandlings- plan avseende det som ska ingå i ungdomsvården. Om ungdomen väsentligen underlåter att följa det som ålagts hen enligt kontraktet, ska åklagaren anmäla detta till domstolen som i sin tur ska meddela en varning eller bestämma ett annat straff. För att möta ett högre straffvärde kan ungdomsvård utdömas i kombination med böter eller ungdomstjänst.188 _{Ungdomstjänst ska}

användas primärt före böter, förening med böter bedöms vara en lindrigare påföljd än ungdoms- tjänst.189

Den strängaste ungdomspåföljden är sluten ungdomsvård. Denna påföljd ska framförallt an- vändas istället för fängelse då lagöverträdaren är under 18. Tiden för sluten ungdomsvård är lägst 14 dagar och högst fyra år. En förutsättning för att sluten ungdomsvård ska kunna utdömas är att domstolen bedömer att den tilltalade annars skulle dömas till fängelse. Villkorlig frigiv- ning är inte möjlig vid sluten ungdomsvård.190 _{Den längsta tiden inom sluten ungdomsvård kan}

därmed mätas med sex års fängelse. Detta då villkorlig frigivning från ett vanligt fängelsestraff annars får ske efter att 2/3 av straffet har avtjänats.191

Det lindrigaste straffet som kan tillämpas för ungdomar är ungdomstjänst. Då ungdomstjänst inte är tillämpligt, antingen för att straffvärdet bedöms vara högre eller den unge inte samtycker till ungdomstjänst ska istället vanliga påföljder väljas. Med vanliga påföljder åsyftas villkorlig dom, skyddstillsyn eller villkorlig dom förenad med antingen samhällstjänst eller böter. Om

184 _{Jareborg & Zila, s. 50 f.} 185 _{ibid, s. 160 f.}

186 _{ibid, s. 50 f.} 187 _{Borgeke, s. 481 f.} 188 _{Jareborg & Zila, s. 50 f.} 189 _{ibid, s. 51.}

190 _{ibid, s. 51.} 191 _{ibid, s. 40.}

straffvärdet bedöms överträffa dessa påföljder kan skyddstillsyn utdömas i kombination med ett fängelsestraff. Om straffvärdet är så högt att även denna kombinationsdom överträffas ska istället fängelse eller sluten ungdomsvård väljas.192

Skyddstillsyn innebär att den dömde ges en prövotid om tre år, då Kriminalvården övervakar den dömdes skötsamhet under minst det första året. Under tiden för skyddstillsyn kan den dömde erbjudas behandling som ska reducera den risken för återfall i brottslighet.193

Villkorlig dom innefattar egentligen ingen fängelsedom, utan innebär en prövotid om två år. Under prövotiden har den dömde skyldighet att vara skötsam och försörja sig själv. I de flesta fallen kombineras villkorlig dom med ytterligare en påföljd såsom exempelvis dagsböter eller samhällstjänst.194

Den första januari 2021 kommer en ny ungdomspåföljd att införas, ungdomsövervakning. Ung- domsövervakning regleras i 32:3a BrB. Ungdomsövervakning används i de fall då ungdoms- vård eller ungdomstjänst inte anses vara tillräckligt ingripande åtgärder. Påföljden är framförallt tillämpad för att utdömas mot personer under 18 år. Emellertid kan även äldre ungdomar dömas till ungdomsövervakning om särskilda skäl föreligger.195 _{Ungdomsövervakningen har införts}

som ett mellanting, lite lindrigare än det strängare straffet sluten ungdomsvård, men strängare än ungdomstjänst och ungdomsvård.196 _{Att utdöma ungdomsövervakning torde rimligen kunna}

mätas med ett straffvärde motsvarande fängelse mellan sex månader till ett år.197 _{Detta mots-}

varar även det möjliga tidsspann för ungdomsövervakningen.198 _{Ungdomsövervakning ska ut-}

föras av Kriminalvården och innebär att den unge elektroniskt övervakas samt bokas in på ko- ordinatormöten utefter en verkställighetsplan. Övervakningen kan innefatta bl.a. förbud att åka till vissa områden samt utegångsförbud på kvällar och helger.199

Ytterligare ett alternativ avseende ungdomar som begår brott är åtalsunderlåtelse. Bestämmel- serna kring åtalsunderlåtelse återfinns i Rättegångsbalken (1942:740). Där stadgas i 20:7–7a att åklagaren kan underlåta att väcka åtal då det inte medför ett åsidosättande av något väsentligt allmänt eller enskilt intresse. Åtalsunderlåtelse benämns i Lag (1964:167) med särskilda be- stämmelser om unga lagöverträdare (LUL), som straffvarning. Straffvarning kan meddelas barn under 18 år som begått brott som kan lagföras under allmänt åtal. I 17 § 2 st. LUL skrivs att straffvarning får meddelas ”om det är uppenbart att brottet har skett av okynne eller förhas- tande”. Det ställs genom denna formulering inte något egentligt krav på att den begångna gär- ningen ska vara av ringa art, utan enbart att brottet grundas i okynne och ett förhastat handlande. Vid dessa fall ska någon slags uppfostrande åtgärd vidtas för att tillrättavisa den unge perso- nen.200 _{Enligt 17 § 4 st. LUL får straffvarning inte beslutas om det strider mot något väsentligt} 192 _{Borgeke, s. 473 f.}

193 _{Kriminalvården (utg.), Skyddstillsyn,”https://www.kriminalvarden.se/fangelse-frivard-och-hakte/frivard/skyddstillsyn/”.} [Lydelse 2020-12-09].

194 _{Jareborg & Zila, s. 43 f.} 195 _{ibid, s. 52.}

196 _{Prop. 2019/20:118, Ungdomsövervakning, s. 32 f.} 197 _{ibid, s. 130 f.}

198 _{ibid, s. 7.} 199 _{ibid, s. 1 f.}

allmänt eller enskilt intresse. En omständighet som kan tala emot att meddela straffvarning är at den unge har återfallit i brottslighet.201

Syftet med samtliga ungdomspåföljder är att motverka fortsatt kriminalitet och förhindra pro- kriminellt umgänge. I de vårdande alternativen till ungdomspåföljd finns det, som namnet an- tyder, vårdande inslag. Detta kan vara behandling av anti-sociala personlighetsstörningar, pro- kriminella attityder eller missbruk. Samtidigt ska påföljden för den unge kännas tillräckligt sträng för att motivera denne till förändring samt motverka återfall i brottslighet.202

6.2 De lege lata

6.2.1 Straffmätning

Vid utmätning av straff ska intresset av en enhetlig rättstillämpning beaktas i koherens med ramen för den tillämpliga straffskalan.203 _{Bedömningen av straffvärdet ska ske utifrån den}

skada, kränkning eller fara som brottet inneburit samt vad den tilltalade haft för insikt, avsikt och motiv.204 _{Rätten ges möjlighet att döma under den för brottet angivna straffskalan om}

förmildrande omständigheter föreligger.205 _{De förmildrande omständigheterna återfinns i 29:3}

1 st. p. 1–5 BrB. Vilka omständigheter som bedöms som försvårande återfinns i 29:2 BrB. Det finns fler regler i brottsbalkens 29:e kapitel som behandlar strafflindring, men även straffhöj- ning. I 29:5 1 st. BrB listas i punkterna 1–9 s.k. billighetsskäl som enligt 29:5 2 st. BrB, kan föranleda att rätten utdömer ett lindrigare straff. I de fall då straff, med beaktande av 29:5 BrB skulle bedömas vara uppenbart oskäligt får rätten meddela påföljdseftergift.206 _{För ungdomar}

finns särskilt bestämmelsen i 29:7 BrB, där lagfästs att personer under 21 år ska erhålla straff- lindring.

6.2.2 Lagbestämmelser

I 29:3 1 st. p. 3 BrB skrivs att gärningspersonens bristande utveckling, erfarenhet och omdö- mesförmåga ska betraktas som en förmildrande omständighet vid utmätande av straff. Använd- ningen av denna bestämmelse är dock begränsad därför att dess tillämplighet främst berör ex- ceptionellt omogna ungdomar. Dessutom är lagrummet endast tillämpbart i de fall då omogen- heten varit en orsak till brottsligheten. Istället tillämpas i vanliga fall 29:7 BrB där det framgår att rätten ska beakta gärningspersonens ungdom vid utmätning av straff. 207

Bestämmelsen i 29:7 1 st. BrB kan påstås ha myntat ett eget begrepp inom den svenska straff- rätten, ungdomsrabatt. Ungdomsrabatten behöver, olikt andra straffnedsättningsgrunder, inte kopplas till själva gärningen. Det som tillmäts betydelse avseende ungdomsrabatt är den tillta- lades ålder vid gärningstillfället. En av anledningarna därtill är ett försök till att hålla ungdomar utanför fängelser, och i de fall fängelse är oundvikligt, åtminstone försöka minimera

201 _{Se 17 § LUL.} 202 _{Prop. 2019/20:118 Ungdomsövervakning, s. 32 ff.} 203 _{Se 29:1 1 st. BrB.} 204 _{Se 29:1 2 st. BrB.} 205 _{Se 29:3 2 st. BrB.} 206 _{Se 29:6 BrB.}

verkställighetstiden.208 _{Det finns inga riktlinjer vare sig i lagtext eller i lagförarbeten om hur}

stor ungdomsrabatten ska vara. Istället har riktlinjer för ungdomsrabatt utarbetats genom praxis. Genom praxis har i princip en reduktionstabell införts. Tabellen innebär i princip att åldern medför en viss procentuell nedsättning.209 _{Enligt den tabell}210 _{Jareborg och Zila framtagit, ba-}

serat på Högsta domstolens praxis, erhåller i regel en 15-åring 75–85 % straffrabatt medan en 20-åring erhåller ungefär 20–30 % straffrabatt.211 _{Användande av tabeller på ett schablonmäss-}

igt vis är dock någonting Högsta domstolen motsätter sig. I NJA 2000 s. 421 avvisar Högsta domstolen införandet av dylika tabeller och menar att fler omständigheter än åldern bör vara avgörande vid straffmätningen. Dock är tabellen vedertagen i sådan mån att den kan bedömas utgöra en slags tolkning av bestämmelsen i 29:7 BrB.212

I 29:7 2 st. BrB stadgas att en person inte kan dömas till fängelse på livstid för ett brott som begåtts före denne fyllt 21 år. Det strängaste straff som enligt lagrummet kan utdömas mot en person under 21 år är fängelse i 14 år. Villkorlig frigivning från ett livstidsstraff får ske först efter att straffet omprövats och omvandlats till ett tidsbestämt straff.213 _{Ansökan om att få livs-}

tidsstraffet omvandlat får ske tidigast efter tio år har avtjänats.214 _{Straffet får inte tidsbestämmas}

så att det understiger det strängaste tidsbestämda straffet om 18 år.215

I 30:4 BrB lagfästs den allmänna presumtionen mot fängelse. För att en individ ska kunna dö- mas till fängelse krävs att presumtionen bryts. I lagrummet kan utläsas att rätten ska beakta straffvärdet, brottets art samt återfall i brott. Tumregeln för hur högt straffvärdet ska vara för att bryta presumtionen bedöms vara ett år.216 _{För vissa särskilda brottsarter bryts presumtionen}

mot fängelse i princip per automatik. Detta gäller de s.k. artbrotten. Vad som bedöms vara ett artbrott varierar. En av anledningarna till att påkalla strängare medel avseende vissa brottstyper är att bidra till moralbildning och avskräckning.217

Av regeln i 30:5 BrB framgår presumtionen mot fängelse avseende unga lagöverträdare. Gäl- lande barn under 18 år får rätten endast döma till fängelse om det föreligger synnerliga skäl.218

Denna bestämmelse ska dessutom sammanlänkas med regleringen om sluten ungdomsvård. Av bestämmelsen framkommer att rätten bör välja sluten ungdomsvård i de fall fängelsepåföljd skulle kunna aktualiseras. Fängelse uppges endast kunna väljas före sluten ungdomsvård om särskilda skäl föreligger.219 _{Det ska alltså först föreligga synnerliga skäl och därefter särskilda}

skäl för att en person under 18 år ska kunna dömas till fängelse. Om personen är under 21 år men över 18 år kan fängelse endast utdömas med hänsyn till straffvärdet eller om särskilda skäl

208 _{Jareborg & Zila, s. 158.} 209 _{ibid, s. 159.}

210 _{Se appendix 4.} 211 _{Jareborg & Zila, s. 159.} 212 _{SOU 2018:85, s. 130.}

213 _{SOU 2002:26 Frigivning från livstidsstraff, s. 11.}

214 _{Se 3 § Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid.} 215 _{Se 4 § Lag (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid.}

216 _{Prop. 1987:88:120 om ändring i brottsbalken (straffmätning och påföljdsval), s. 100.} 217 _{ibid, s. 114–117.}

218 _{Se 30:5 1 st. BrB.} 219 _{Se 32:5 BrB.}

föreligger.220 _{Vad som bedöms utgöra synnerliga respektive särskilda skäl är inte specificerat i}

lagtext. Det framgår sedermera ur förarbetena till lagen att synnerliga skäl kan bedömas utgöras av ett mycket högt straffvärde.221 _{Precis hur högt straffvärdet ska vara är inte heller det närmare}

preciserat. Genom att läsa NJA 2000 s. 314 i ljuset av vad som framkommer i förarbetet222 _kan

rättsläget åtminstone estimeras. Uppskattningsvis kan ett mycket högt straffvärde bedömas fö- religga om straffet, efter det att bestämmelserna i 29:7 BrB har beaktats, ändå uppgår till ett värde om mer än ett år. Gällande särskilda skäl för unga myndiga torde reglerna i mångt och mycket motsvara vad som nämnts angående särskilda skäl avseende barn. Ettårsgränsen ska passeras, även efter det att straffrabatter tillräknats. Vad som annars kan anses utgöra särskilda skäl nämns i förarbetet som brottslighetens art samt förekomsten av tidigare brottslighet.223 _Då

en person under 18 år döms till fängelse ska de i största möjliga mån inte placeras tillsammans med vuxna individer.224

6.2.3 Praxis

6.2.3.1 NJA 2015 s 1024

Denna dom från Högsta domstolen avhandlar ett mål där en 18-åring dömts för våldtäkt och sexuellt ofredande. Den tilltalade hade följt efter målsägande i hennes hem och bland annat tafsat på henne. Målsägande försökte avvärja gärningspersonen genom att gå in i ett stängt rum. Tilltalad följde efter henne och genomförde samlag fastän målsägande gjorde motstånd och sade nej.

Domstolen förde resonemang kring hur gärningspersonens ungdom skulle bedömas i straffned- sättande riktning. Den konstaterade att 29:7 BrB var tillämplig. Med detta i beaktande fann den att straffvärdet, mätt till gärningspersonens ålder, var fängelse i ett år och två månader. Högsta domstolen lyfte dock fram målet NJA 2000 s. 421. I det målet hade den konstaterat att det kunde föreligga skäl att reducera straffet ytterligare då en ung person gjort sig skyldig till ett brott som medför ett långt frihetsstraff. Med detta i beaktande beräknade domstolen att straffvärdet mot- svarade ett år.225

Högsta domstolen förde även resonemang kring möjligheten att välja ungdomsvård som på- följd. Domstolen lyfte emellertid fram att det endast föreligger möjlighet att döma en person som fyllt 18 år till ungdomspåföljd om speciella förhållanden föreligger. Domstolen anförde vidare att ungdomsvård endast ska väljas då gärningspersonen bedöms ha ett vårdbehov. I ak- tuellt fall levde gärningspersonen under ordnade förhållanden och var tidigare ostraffad. Dom- stolen fann därmed att något vårdbehov ej förelåg och att ungdomspåföljder således inte kunde