JURIDICUM
Vad händer när en ungdom begår ett brott?
En komparativ analys av regelverken i Sverige, Danmark och Finland
avseende påföljdsval och straffmätning för ungdomar.
Josefine Johansson
HT 2020JU101A, 30 högskolepoäng
Examinatorer: Erika Lunell Handledare: Mika Launiala
Sammanfattning
Under det senaste decenniet har ungdomskriminalitet varit ett ytterst aktuellt ämne. Runtom i samhället förs debatt om hur situationen ska hanteras och vilka åtgärder som ska vidtas. Vissa debatterar för hårdare tag, medan andra förespråkar mer vårdande åtgärder. Barn och ungdomar bär en viktig roll i samhället, nämligen att bygga vår framtid. Det är därför av största vikt att skydda barn från att kriminaliseras och hamna på fel bana i livet.
I Barnkonventionen och direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn, uppställs en del krav om grundläggande rättigheter brottsmisstänkta och åtalade barn ska tillerkännas. Dock innehåller dessa regelverk endast minimigarantier och det är därför av intresse att analysera hur Sverige, Finland och Danmark förhåller sig till dessa. I uppsatsens inledande kapitel framgår det att Sverige, Danmark och Finland är världsledande när det kommer till rättsstatlighet. Med detta kan konstateras att tvångsåtgärder och brottsutredningar bottnar i god förutsebarhet och lagen-lighet. Hur hanterar då dessa världsledande rättsstater ett av de mest prekära samhällsproblem som idag råder?
Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vilka särskilda regelverk som hittas i rättsord-ningarna avseende barn och ungdomar som begår brott. Vidare har uppsatsen även analyserat vilka likheter och skillnader som föreligger, samt försökt besvara huruvida de skillnader som detekterats har någon inverkan på återfallsstatistiken.
I uppsatsen ges inledningsvis en kort historisk bakgrund till de nordiska länderna och dess rätts-liga framväxt. Sverige, Danmark och Finland tillhör den nordiska rättstraditionen. Att identifi-era vilken rättstradition de olika rättssystemen är tillhörande är av vikt för att kunna utföra en rättskomparation. Genom tillämpandet av den rättsdogmatiska och de rättskomparativa meto-derna har svensk, finsk och dansk rätt analyserats utifrån uppsatsens syften.
I den komparativa analysen framkommer det att det föreligger vissa mindre skillnader avseende hur länderna hanterar brottsmisstänkta och åtalade barn och ungdomar. Dock ska det även an-föras att systemen i mångt och mycket liknar varandra. Ett exempel därtill är att regelverken för straffmätning mer eller mindre uteslutande är desamma i samtliga tre länder. Dessutom finns det särskilda påföljder som är anpassade för barn och ungdomar i samtliga rättsordningar. Fler skillnader hittas emellertid när bestämmelserna om påföljdsval analyseras. Exempelvis använ-der sig Danmark av fängelsestraff mot barn och ungdomar i större utsträckning än vad Sverige och Finland gör. Sverige är det av undersökningsobjekten som har flest olika påföljdsval av-sedda för ungdomar. Sverige är även det av länderna som i minst utsträckning tillämpar frihets-berövande straff. Trots dessa skillnader detekteras ingen större variation avseende återfallssta-tistiken. Vad som dock upptäcks avseende återfallsstatistiken är att individer som frihetsberö-vats tenderar att återfalla i brottslighet i större utsträckning än individer som dömts till en fri-vårdspåföljd. Resultatet av undersökningen visar att det inte går att påstå att något av de tre länderna vare sig är bättre eller sämre på att hantera ungdomsbrottslighet, i vart fall inte mätt mot återfallsstatistiken. Mot bakgrund härav diskuteras avslutningsvis att vederbörande länder troligtvis skulle gynnas av att dra lärdom från varandra.
Abstract
Juvenile delinquency has been an extremely topical issue over the past decades. Across society, there are intense debates about how to effectively combat juvenile delinquency. Some argue that the system should become stricter, while others advocate for a more rehabilitative ap-proach. Children and adolescents play a significant role in society, namely in building our fu-ture. It is therefore of the utmost importance to protect children from being criminalized and ending up on the wrong path in life.
The Convention on the Rights of the Child and the Directive on Procedural Safeguards for Children impose some requirements on the fundamental rights of children who are suspects or accused persons in criminal proceedings. However, these provisions contain only minimum guarantees and it is therefore of interest to analyze how Sweden, Finland, and Denmark address this issue. The introductory chapters of the essay states that Sweden, Denmark, and Finland are world leaders when it comes to the application of the rule of law. It can thus be stated that coercive measures and criminal investigations are based on good predictability and legality. So how do these world-leading nations deal with one of the most precarious social problems prev-alent today?
The aim of this thesis was to examine which special regulations can be found in the legal sys-tems with regard to delinquent children and adolescents. Furthermore, it was analyzed which similarities and differences there are and, based on this, it was attempted to answer whether the differences found have an influence on recidivism. The paper first gives a brief historical back-ground on the Nordic countries and their legal development. Sweden, Denmark, and Finland belong to the Nordic legal tradition. Identifying the legal tradition to which the different legal systems belong is important in order to make a legal comparison. By applying the legal dog-matic method and the comparative law methods, Swedish, Finnish, and Danish law has been analyzed based on the aims of the thesis.
The comparative analysis shows that there are some minor differences in how the countries deal with children who are suspects or defendants in criminal proceedings. However, it is noted that the systems are similar in many respects. One instance is that the rules on sentencing are more or less identical in all three nations. Moreover, in all legal systems there are specific sanctions adapted for children and adolescents. However, more differences are found when analyzing the provisions on the choice of sanction. For example, Denmark imposes custodial sentences on juveniles to a greater extent than Sweden and Finland. Sweden is the country under study that provides the most different sanction options for juveniles. Sweden is also the country that ap-plies custodial sentences to a lesser extent. Despite these differences, no major differences in recidivism are found. However, what is found in terms of recidivism is that individuals sen-tenced to a custodial sentence tend to recidivate at a higher rate than individuals sensen-tenced to a non-custodial sentence. The results of the study show that it cannot be alleged that any of the three countries are either better or worse at dealing with juvenile delinquency, at least as meas-ured by recidivism. What is concluded is that the three nations could probably benefit from imitating certain parts of each other’s approach.
Begrepp
Barn – Personer som under 18 år.
Barnkonventionen – FN:s konvention om barnets rättigheter. BRÅ – Brottsförebyggande rådet.
Ds – Departementsserien.
EKMR – Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläg-gande friheterna.
EU – Europeiska unionen.
Højesterett – Danmarks Högsta domstol.
Jämförelseobjekten – Sverige, Danmark och Finland. KKO – Korkein Oikeus, Finlands högsta domstol.
Landsrett – Den näst högsta domstolsinstansen i Danmark. NJA – Nytt juridiskt arkiv avdelning I.
Norden – Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island, Grönland och Färöarna. Prop. – Proposition.
SOU – Statens offentliga utredning.
Unga personer - Personer som har fyllt 18 men inte 21 år.
Unga lagöverträdare - Personer som inte har fyllt 21 år som är misstänkta eller dömda för
brott.
Utsatt område – ”Ett utsatt område är geografiskt avgränsat och karaktäriseras av en låg
so-cioekonomisk status där de kriminella har en inverkan på lokalsamhället. Inverkan är snarare knutet till den sociala kontexten i området än de kriminellas utstuderade vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället.”1
Ø.L.D – Østre Landsretts Dom, domar från Østre Landsretten.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Ämnet ... 1
1.2 Bakgrund ... 1
1.3 Syfte och frågeställning ... 3
1.4 Metod och material ... 3
1.4.1 Komparativa metoder ... 4 1.4.2 Rättsdogmatisk metod ... 5 1.4.3 Lagtolkning ... 8 1.5 Avgränsningar ... 8 1.6 Terminologi ... 9 1.7 Disposition ... 9
2. Den nordiska rättstraditionen ... 11
2.1 Historisk bakgrund ... 11
2.2 Den nordiska rättskulturen ... 11
2.3 De nordiska länderna som rättsstater ... 12
3. Gemensamma regelverk i Sverige, Finland och Danmark ... 13
3.1 Barnkonventionen ... 13
3.2 Europakonventionen ... 13
3.3 Direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn ... 14
3.4 Straffideologier ... 15 4. Finland ... 16 4.1 Bakgrund ... 16 4.2 De lege lata ... 17 4.2.1 Straffmätning ... 17 4.2.2 Lagbestämmelser ... 18 4.2.3 Praxis ... 19 4.2.3.1 KKO:2014:60 ... 19 4.2.3.2 KKO:2017:69 ... 20 4.2.3.3 KKO:2020:37 ... 20 4.3 Återfallsstatistik ... 21 5. Danmark ... 22 5.1 Bakgrund ... 22 5.2 De lege lata ... 24 5.2.1 Straffmätning ... 24 5.2.2 Lagbestämmelser ... 25 5.2.3 Praxis ... 26 5.2.3.1 U.2017.1106 ... 26
5.2.3.2 Ø.L.D.S-2048-14 ... 27 5.2.3.3 U.2018.1248 ... 27 5.3 Återfallsstatistik ... 27 6. Sverige ... 28 6.1 Bakgrund ... 28 6.2 De lege lata ... 31 6.2.1 Straffmätning ... 31 6.2.2 Lagbestämmelser ... 31 6.2.3 Praxis ... 33 6.2.3.1 NJA 2015 s 1024 ... 33 6.2.3.2 NJA 2015 s 658 ... 34 6.2.3.3 NJA 2001 s 913 ... 35 6.3 Återfallsstatistik ... 35 7. Jämförande analys ... 36
7.1 Förekomsten av särskild reglering avseende unga lagöverträdare ... 36
7.2 Påföljdsval avseende ungdomar ... 36
7.3 Likheter och skillnader i rättssystemen ... 39
7.4 Diskurs avseende återfallsstatistik ... 40
8. Diskussion ... 43 Källförteckning ... 47 Appendix 1 ... 55 Appendix 2 ... 56 Appendix 3 ... 57 Appendix 4 ... 58 Appendix 5 ... 58 Appendix 6 ... 59
1. Inledning
1.1 Ämnet
I svensk massmedia sker nästan dagligen rapportering om gängskjutningar och ungdomar som handlar med narkotika. År 2020, skakades Sverige av nyheten att en 12-årig flicka bragts om livet då hon olyckligtvis hamnat i skottelden i en påstådd gänguppgörelse.2 Det ter sig därför
naturligt att befolkningen oroar sig över vad som sker i samhället och vill se förändring. Den organiserade brottsligheten står för en av samhällets största kostnader.3 Flera tillbud av
fluktuerande slag diskuteras och föreslås på allt från sociala medier till statens offentliga utred-ningar. På sociala medier diskuteras det vilt om att den organiserade brottsligheten utnyttjar unga individer, dels då de är lättövertalade, dels för att de inte straffas lika hårt. Vissa menar därför att straffreduktion för ungdomar bör avskaffas. Samtidigt framhåller istället andra att ungdomar lär sig bli mer kriminella på anstalt och därmed ska straffas lindrigare än vuxna. Kritik mot de svenska krafttagen mot gäng- och ungdomskriminella har den senaste tiden flödat i media. Svenska politiker talar om att skärpa straffen och slopa de lättnader som unga lagöver-trädare erbjuds.4 Samtidigt hyllas Danmark för att de tar i med hårdhandskarna och inte daltar
med gäng- och ungdomskriminella. Det var i början av augusti år 2020 som Danmark dömde gängledare i det ökända svenska gänget, ’Dödspatrullen’, till fängelse på livstid. Denna dom kom att hyllas i svenska medier och inte minst på sociala forum.5
Men är Danmarks exempel verkligen ett föredöme för Sverige i frågan?
Uppsatsen kommer i ett komparativt perspektiv analysera påföljdsval och straffmätning vis-á-vis ungdomar i Sverige, Danmark och Finland.
1.2 Bakgrund
I princip varje land i världen har en lagstadgad lägsta straffbarhetsålder.6 Många länder
tilläm-par även särskild behandling för ungdomar som begår brott.7 Ur ett straffrättsligt perspektiv
definieras ungdomar i Sverige, Danmark och Finland som personer som fyllt 15 år, men ännu inte fyllt 21 år.8 Dessa tre grannländer tillämpar vissa särskilda tillvägagångssätt avseende unga
2 SVT Nyheter (utg.), 12-åriga flickan var ute med hunden när hon sköts ihjäl,
”https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/stockholmspolisen-om-dodsskjutningen-i-borkyrka-12-arig-flicka-miste-livet”. [Lydelse 2020-09-19].
3 SOU 2018:85 Slopad straffrabatt för unga myndiga, s. 337. 4 SOU 2018:85, passim.
5 Se bl.a. Aftonbladet (utg.), Gängledaren Mohamed Ali, 22, döms till livstids fängelse - flera döms till hårda straff för dubbelmordet i Dan-mark,”https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/XgxnXB/gangledaren-mohamed-ali-22-doms-till-livstids-fangelse”; Dagens Nyheter (utg.), Svenska gäng kommer att dra sig för att planera mord i
Danmark,”https://www.dn.se/nyheter/sverige/studio-dn-31-augusti-svenska-gang-kommer-att-dra-sig-for-att-planera-mord-i-danmark/”; Expressen (utg.), Dödspatrullen tagna på sängen - ilskan i rätten,”https://www.expressen.se/kroniko-rer/fredrik-sjoshult/danmark-daltar-inte-med-unga-och-gangkriminella1/”; SVT Nyheter (utg.), Gängkriminella kan dömas till strängare straff i
Danmark,”https://www.svt.se/nyheter/inrikes/gangkriminellla-kan-domas-till-strangare-straff-i-danmark”. [Lydelse 2020-09-02]. 6 Prop. 2014/15:25 Tydligare reaktioner på ungas brottslighet, s. 19.
7 SOU 2018:85, s. 151–152.
lagöverträdare.9 Hur de olika ländernas tillvägagångssätt ser ut ska beskrivas mer detaljerat
längre fram i arbetet.
Inom den rättsfilosofiska världen talas det om rättskulturer och rättsfamiljer. En rättsfamilj klas-sificeras som en sådan då det föreligger tillräckligt många likheter mellan rättssystemen för att de ska bedömas vara varandra lika. Det finns olika läror och teorier om vilka kriterier och aspekter som kan användas för att mäta likhet. Ofta talas det om sociala strukturer och rättsliga institutioner.10 Sverige, Danmark och Finland är inte endast geografiska grannar utan de har
även många likheter när det kommer till rättssystem. Faktumet att Sverige, Danmark och Fin-land kan anses tillhöra samma rättsfamilj underlättar möjligheterna till att jämföra en rättsregel från varje enskild rättsordning.11
Ungdomsbrottslighet är något som ofta väcker starka känslor bland allmänheten och således betraktas som ett samhällsproblem.12 En individ är som mest brottsaktiv inom åldersspannet
15–17 år.13 De 8 % av Sveriges befolkning som utgörs av personer mellan 15–20 år ansvarar
för ca 20 % av alla lagföringsbeslut.14
Utifrån den bild som ofta målas upp i media, skulle det kunna tolkas som att ungdomsbrottslig-heten i Sverige har ökat de senaste åren. Denna bild är dock felaktig då antalet lagförda indivi-der, i åldrarna 15–20 år, faktiskt har minskat de senaste 10 åren.15 Ungdomsbrottsligheten har
inte ökat till antalet, men frågas kan ifall ungdomar numera begår grövre brott. Om antalet lagförda ungdomar i Sverige år 2010 jämförs med antalet lagförda ungdomar år 2019, har an-talet minskat med ca 30 %. Anmärkningsvärt är att 18 mord begicks av ungdomar år 2010,16
medan ungdomarna år 2019 begick 35 mord.17 Vad som kan sägas om siffrorna över lagförda
brott i denna kategori är att det rör sig om låga antal dömda individer, vilket medför svårigheter att dra några generella slutsatser kring tendenser. 18 Vad statens offentliga utredning kom fram
till år 2018, var att det inte gick att finna några tydliga tecken på att ungdomsbrottsligheten vare sig ökar eller blir grövre.19 Samtidigt uppger Brottsförebyggande rådet (BRÅ) i en rapport från
år 2016 att antalet kriminella grupper i Sverige kraftigt ökat de senaste 20 åren.20 Ökningen av
kriminella grupperingar har medfört utmaningar för de svenska myndigheterna. De brottsbe-kämpande myndigheterna upplever svårigheter att bibehålla lag och ordning, särskilt i utsatta områden där kriminella grupperingar har fått ett starkt fäste.21
9 SOU 2018:85, s. 151–158.
10 Nelken, David, Towards a Sociology of Legal Adaptation - Adapting Legal Cultures, Ed. David Nelken and Johannes Feest, Hart Publishing, London, 2001, s. 7–54, s. 25–27.
11 Bernitz, s. 16–17. 12 BRÅ 2000:7. 13 Prop. 2014/15:25, s. 20. 14 BRÅ 2000:7, s. 16. 15 ibid, s. 16. 16 Tabell 422, 2010. 17 Tabell 422, 2019. 18 SOU 2018:85, s. 196-199. 19 ibid, s. 197 ff.
20 Vesterhav & Korsell, s. 20. 21 ibid, s. 21.
Ytterligare en dimension av problematiken grundar sig i att många ungdomar i utsatta områden stegvis normaliserar brottsbedrivande beteenden. Polisen har i en rapport beskrivit de krimi-nella nätverken som ”en kriminell arbetsförmedling, som sätter de unga i sysselsättning”.22 I
sin tur innebär följande att ungdomar inleder relationer med kriminella gäng och därefter får uppgifter och uppdrag av gängen där de exempelvis görs delaktiga i distribution av narkotika.23
Förekomsten av dessa händelser utgör en av hörnstenarna i den kriminaliserande process som sker i flera utsatta områden.24 Ett begrepp som inte sällan används inom politiken är riskzoner.
Begreppet används för att beskriva socioekonomiskt svaga bostadsområden där det sociala ut-anförskapet är stort och den sociala tryggheten svag, vilket orsakar att ungdomar riskerar hamna i kriminalitet. Ungdomar hamnar i riskzonen när de mister hoppet om att nå framgång i det konventionella samhället. Detta berör främst ungdomar som kanske inte klarar skolan eller har svårt med vardagliga uppgifter.25 Problematiken kan således bedömas bottna i att barn och
ung-domar hamnar utanför samhället.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att analysera de finska, danska och svenska rättsreglerna vis-á-vis påföljdsval och straffmätning för ungdomar. I uppsatsen ska det undersökas huruvida ungdomar intar en särställning i påföljdssystemet och om detta får några konsekvenser för återfallsrisken. Det ska även undersökas om rättsordningarna har påföljder som är särskilt anpassade för ung-domar.
Uppsatsens syfte ger upphov till att aktualisera följande frågeställningar:
I. Har rättssystemet ett särskilt straffrättsligt regelverk gällande ungdomar? II. Hur görs påföljdsval och straffmätning i Sverige, Danmark och Finland? III. Går det att finna några skillnader i de olika systemen?
a. Om det finns några skillnader i systemen, speglas dessa i återfallsstatistiken?
1.4 Metod och material
Uppsatsen analyserar juridiska regelverk och bedöms således tillhöra rättsvetenskapen. Vad som avses med rättsvetenskap är något svårdefinierat eftersom den inte precist redovisar hur analys och systematisering av rättsregler bör genomföras.26 Rättsvetenskapens säregenhet
ma-nifesteras genom dess målsättning att inte enbart beskriva de rättsregler som existerar. Huvud-syftet synes istället vanligen vara att beskriva och undersöka vad gällande rätt är.27 Målet med
rättsvetenskap är alltså inte att endast identifiera vilka regler som finns, utan målet är att iden-tifiera vilka regler som gäller på en viss plats, för en viss tid avseende en viss rättsfråga. I denna uppsats används den rättsdogmatiska metoden och de komparativa metoderna. Den rättsdogmatiska metoden används i syfte att finna gällande rätt. De komparativa metoderna
22 NOA 2017, s. 20.
23 Polismyndigheten, Polisens rapport om organiserad brottslighet 2015, Nationella operativa avdelningen, Stockholm, 2015, s. 6 & 9. 24 NOA 2017, s. 14.
25 Vesterhav & Korsell, s. 12. 26 Fridthjof & Doublet, s. 11 f. 27 ibid, s. 12 ff.
används framförallt i de delar av uppsatsen där komparation sker. Detta berör framställningen av de olika rättssystemen samt den analyserande jämförelsen. För att kunna skapa en framställ-ning används den rättsdogmatiska metoden, men för att kunna utföra en så objektiv komparat-ion som möjligt, används de komparativa metoderna. Slutligen, för att kunna analysera rätts-reglernas effektivitet och funktion kommer även visst tvärvetenskapligt material att användas och analyseras. Detta framförallt i form av kriminologiskt materiel, såsom återfallsstatistik.
1.4.1 Komparativa metoder
Att tala om komparativ metod kan te sig förrädiskt eftersom komparativ rättsvetenskap kan utföras på flera olika vis.28 Det hänvisas ofta till fyra olika komparativa metoder. Den som
används i denna uppsats är den funktionalistiska. Den funktionalistiska metoden härrör ur funktionalitetsprincipen som stipulerar att komparationen ska utgå från rättsregelns funktion.29
Inom de komparativa metoderna är synen på rättsdogmatiken aningen kryptisk. Det beror på att en jurist som komparerar två eller fler olika rättssystem betraktar de andra rättssystemen som just, de andra. Med detta menas att det kan vara svårt att förhålla sig objektiv till sitt eget rättssystem eftersom det är mest bekant och således blir utgångspunkten för den komparerande juristen. Risken med detta är att de främmande rättssystemen ses i ljuset av det egna rättssyste-met, istället för att undersökas objektivt. Syftet med en komparation är troligtvis inte att förstå vad exakt det rätta svaret på ett juridiskt spörsmål är. Ändamålet är snarare att få en överblick och en insikt i en rättsfråga.30 De komparativa metoderna innebär mer än att endast studera
rättssystem parallellt. Metoden går ut på att jämföra de olika rättssystemen och undersöka lik-heter och skillnader.31 Vid skrivandet av denna uppsats har grundliga studier av hur de olika
rättssystemen behandlar aktuell rättsfråga gjorts. Dessa studier har gjorts i ett inledande skede, i syfte att bilda en jämn kunskapsnivå inom alla tre rättssystem. Försöket att bilda en likvärdig kunskap inom de olika rättssystemen har gjorts för att minska risken för bias. Dessutom har studier av det finska och det danska rättssystemet gjorts före det att de svenska rättsreglerna undersökts. Även detta har gjorts i syfte att minska risken att de utländska rättssystemen under-söks i ljuset av det svenska rättssystemet.
En komparativ studie kan antingen ske på mikro- eller makronivå. Skillnaden mellan dessa två är att en komparation på makronivå innefattar en jämförelse mellan två eller fler rättssystem.32
Då denna uppsats jämför tre länders rättsregler sker komparationen därmed på makronivå. För att kunna utföra en makrokomparation behöver även en mikrokomparation göras.33 En
mikro-komparation syftar till att studera specifika institutioner eller problem som existerar inom ett rättssystem.34 I denna uppsats kompareras inte hela rättssystem eller rättsordningar, utan endast
enskilda rättsregler jämförs. Fokus i uppsatsen är alltså ett internt komparativt perspektiv.35
28 Nääv & Zamboni, s. 149. 29 ibid. s, 155 ff. 30 ibid. s, 157 ff. 31 ibid. s, 143. 32 De Cruz, s. 219. 33 Bogdan, s. 56 f. 34 De Cruz, s. 219 f.
Mikro-komparationen i denna uppsats sker i avsnitten där varje lands rättsregler avseende straffmätning och ungdomspåföljd undersöks. Makro-komparationen sker därefter i den jämfö-rande analysen där de olika rättsreglerna jämförs med varandra.
För att kunna utföra en komparation på ett relevant vis krävs det att ett comparatum har en tertium comparationis med ett comparandum. Med detta menas att jämförelseobjektet ska ha en gemensam funktion som kan fungera som gemensam nämnare med jämförelsesubjektet.36
De rättsregler som jämförs ska alltså vara skapta för att reglera samma rättsområde.37
Rättsreg-lerna behöver även sammanstråla på funktionell nivå.38 Uppsatsens syfte är att analysera regler
med samma funktion i Sverige, Danmark och Finland. Det kan därmed konstateras att rättsreg-lerna som analyseras är skapta för att reglera samma område inom rätten och därmed samman-strålar på en funktionell nivå.
En komparativ studie kan ha olika mål och syften. Ofta görs komparationer i syfte att analysera en annan rättsordning för att söka bilda ny lagstiftning i den egna rättsordningen. Dock finns det komparationer som endast avser analysera rättsordningar utan att värdera dem.39 Det finns
flera olika synsätt på vad en komparativ analys bör innehålla och framträdande personer inom området har kommit fram till att de komparativa metoderna bör vara någorlunda flexibla.40
Zweigert och Kötz menar att det bästa sättet att utföra en komparativ analys är genom att börja undersöka och presentera varje lands rättsregel, var för sig, och därefter analysera och tolka det material som undersökts.41 För att uppfylla syftet med uppsatsen genomförs komparation främst
på analytisk nivå. Då uppsatsen undersöker funktionen hos rättsreglerna, tas inte hänsyn till särskilda begrepp eller språkbruk. Uppsatsen söker närmast svara på vad som händer då en ungdom begår ett brott. Utifrån rättsreglernas funktion görs först, likt Zweigert och Kötz före-språkade, en kort presentation och undersökning av varje jämförelseobjekt. Först efter att denna inledande undersökning har gjorts utförs en jämförande analys. Anledningen till att just Fin-land, Danmark och Sverige har valts är för att samtliga länder tillhör den nordiska rättsfamiljen och är medlemmar i EU. Därmed föreligger fundamentala likheter som gör objekten jämför-bara.
1.4.2 Rättsdogmatisk metod
I uppsatsen används även den rättsdogmatiska metoden. Vad exakt som avses med rättsdogma-tisk metod skapar tvivelsutan förvirring hos de flesta jurister.42 Metoden innefattar generellt
analys av de olika elementen i rättskällorna i syfte att försöka utröna hur en särskild bestäm-melse ska tolkas i ett visst sammanhang.43
36 Bogdan, s. 57. 37 ibid, s. 45. 38 ibid, s. 57 ff. 39 Orderkerk, s. 619 ff. 40 Se Reitz; Husa; Orderkerk. 41 Zweigert & Kötz, s. 6. 42 Hjerstedt, s.165.
Den analys som utförs inom den rättsdogmatiska metoden är bunden till rättskälleläran och dess inbördes hierarki.44 Vad som utgör de svenska rättskällorna är framförallt lagar, förarbeten och
praxis.45 Avseende den svenska rättskällehierarkin är det lagtexten som väger tyngst och
däref-ter förarbeten till lagen. Om en juridisk fråga inte kan besvaras genom enbart lagar och förar-beten undersöks därefter praxis och sist doktrinen.46
I Finland är den främsta rättskällan lagtext. Alla myndighetsbeslut och domstolsavgöranden ska understödjas av lagbestämmelser. Lagstiftning är den prioriterade rättskällan i domstolen vilket lagfästs genom 9:1 Domstolslagen (25.8.2016/673). Där föreskrivs att domaren endast är bun-den av lagen. Utöver bun-den finska lagen ska även internationell och europeisk rätt beaktas. Viktiga finska rättskällor utöver lagtext är förarbeten och rättspraxis. Förarbeten används för att utröna lagstiftarens syfte och praxis används för att förstå hur domstolarna tolkat och använt sig av lagreglerna. Rättspraxis är inte bindande, men för att uppnå likhet kan tidigare domar, i synner-het de från överrätterna, användas för att främja konformitet. Även andra juridiska källor såsom doktrin och branschpraxis kan användas för att utröna gällande rätt. De sistnämnda är under-ordnade de andra rättskällorna.47
I Danmark utgörs rättskällorna av tre olika kategorier, nationell och europeisk lagstiftning, nat-ionell och europeisk praxis samt övriga rättskällor. Grundlagarna och de europarättsliga trakta-ten har starkast ställning inom den danska rättrakta-ten. Utöver lag är en högt ansedd källa till rättrakta-ten bekendtgørelse, alltså verkställighetsorden för lagen. Denna innefattar bland annat förarbeten och betänkanden och används för att spegla lagstiftarens syfte. Även praxis är en dansk rätts-källa. Betydelsen av tidigare domar har emellertid varierande innebörd för rätten. Praxis kan ha betydelse för framtida avgöranden, men är inte strikt bindande. Även ting såsom sedvana och branschpraxis kan utgöra rättskällor. Det ges även ut flera administrativa skrifter såsom väg-ledningar och cirkulærer (cirkulärer) som kan användas för att få tolkningsstöd. En cirkulär är en skrift som framförallt riktar sig mot myndigheter och tjänstemän. Cirkulärerna innehåller allmänna rättsliga regler.48 Skillnaden mellan cirkulärer och verkställighetsordrar är att
verk-ställighetsordrarna framförallt riktar sig till medborgare.49 I Danmark benämns juridisk
littera-tur som icke-rättskällor, som oaktat sin ställning som icke-rättskälla, kan vara en ledstjärna vid en strävan att finna den gällande rätten.50
Det kan konstateras att det föreligger en övervägande likhet mellan hur Finland, Sverige och Danmark söker juridiska svar. Med största sannolikhet kan en nordisk jurist utan problem an-vända sig av sin nationella kunskap om rättskällor för att navigera sig fram genom grannlän-dernas rättskällor.
44 Kaldal, Anna & Sjöberg, Gustaf, Vetenskapskrav på uppsatser i rättsvetenskap – handfasta tips, Jure AB, Stockholm, 2018, s. 50. 45 Nääv & Zamboni, s. 21.
46 ibid, s. 33 ff.
47 Riksdagen (utg.), Allmänt om rättskällor och juridisk
information,”https://www.eduskunta.fi/SV/naineduskuntatoimii/kir- jasto/aineistot/kotimainen_oikeus/kotimaiset-oikeuslahteet/Sidor/Yleista-oikeuslahteista-ja-oikeudellisesta-infor-maatiosta.aspx”. [Lydelse 2020-11-04].
48 VEJ nr 153 af 22/09/1987, Vejledning om udarbejdelse af administrative forskrifter (* 1), se kap. 1 p. 6. 49 ibid, se kap. 1 p. 4.
Den rättsdogmatiska metoden kan fördelaktigt sammanfattas utifrån tre frågeställningar, vad som ska undersökas, hur material ska samlas in och hur materialet ska analyseras.51 Metoden
kan även delas upp i tre olika grenar; kartläggande, kritisk och konstruktiv. Den kartläggande rättsdogmatiken syftar främst till att kartlägga den gällande rätten och dess innehåll. Den kri-tiska rättsdogmakri-tiska metoden syftar istället till att kritiskt analysera den gällande rätten och däribland analysera vilka problem som kan tänkas rymmas inom den gällande rätten. Sist finnes den konstruktiva rättsdogmatiken som syftar till att analysera olika lösningar på diverse juri-diska problem.52
I denna uppsats används den rättsdogmatiska metoden främst för att sålla i det material som används, samt för att söka finna gällande rätt i Sverige, Danmark och Finland. Den kritiska rättsdogmatiska metoden används i den juridiska analysen. I de rent deskriptiva delarna är det framträdande syftet att fastställa de lege lata. I dessa delar av uppsatsen används den kartläg-gande rättsdogmatiska metoden. Då denna uppsats inte syftar till att kritisera rättsregler kan den grenen av rättsdogmatiken lämnas utan beaktning.
För att besvara de tre frågeställningar som kan anses utgöra kantstenarna av den rättsdogma-tiska metoden ska specificeras att:
• Rättsreglerna i Danmark, Sverige och Finland avseende påföljdsval och straffmätning för unga lagöverträdare undersöks. Även FN:s konvention om barnets rättigheter (barn-konventionen), Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) samt relevanta EU-direktiv analyseras.
• För att samla in material genomförs studium av rättskällorna. För att finna den gällande rätten beaktas även rättskällehierarkin. Nationellt materiel från vederbörande länder analyseras jämsides med de internationella rättskällorna. De finska rättskällorna publi-ceras, till stor del, på hemsidan finlex.fi. Utöver det, har domar begärts ut från hovrät-terna i de svensktalande delarna av Finland; Åbo, Österbotten och Vasa. Tillgång till de danska rättskällorna fås genom databasen Karnov Danmark. På denna databas publice-ras bl.a. lagtext med kommentarer, förarbeten, kommissionsutlåtanden och domar. Även hemsidan retsinformation.dk har använts, då den publicerar lagförarbeten och andra offentliga publikationer. Avseende de svenska rättskällorna används framförallt rättsdatabasen JUNO. I den publiceras bl.a. domar från överrätterna, kommenterad lag-text samt lagförarbeten. Nationell juridisk litteratur har använts från samtliga länder som uppsatsen omfattar. Materiel i form av offentliga publikationer samt information från myndigheter har också använts .
• Materialet har analyserats genom att inledningsvis bilda uppfattning av vad rätten inne-håller. Detta har gjorts genom att analysera lagtext, söka svar i doktrinen, se tillväga-gångssättet genom praxis och förstå motiven genom lagförarbeten och dylika publikat-ioner.
51 Hjerstedt, s. 167. 52 ibid, s. 167.
1.4.3 Lagtolkning
Lagtext kan tolkas på flera olika vis. Hur lagtexten tolkas kan medföra olika utslag av rättsfölj-den.53 I ett försök att skapa struktur i domaryrkets roll, skrev den tyske rättsfilosofen
von-Savigny de fyra canones.54 Dessa kan närmast beskrivas som lagtolkningsprinciper.
Lagtolk-ningsprinciperna består av fyra olika tolkningsmetoder: • Lexikalisk - ren bokstavstolkning.
• Subjektiv teleologisk - lagen tolkas utifrån lagstiftarens samt folkets vilja. • Objektiv teleologisk - lagen tolkas utifrån dess funktion för samhället. • Systematisk tolkning - tolkning av lagen görs utifrån dess systematik.55
Fastän dessa lagtolkningsprinciper härrör från en annan tidsepok torde det ändå kunna påstås att de, än idag, medför värdefull vägledning om hur lagtext bör tolkas. I synnerhet vid försök att skapa förståelse inom ett främmande rättssystem.
Undersökning av vad gällande rätt är, kan ske genom en s.k. systematisk tolkning. Den syste-matiska tolkningsmetoden innebär att en rättsregel analyseras i ljuset av hela rättsordningen. Detta sker i syfte att förstå rättsregelns egentliga innebörd.56 Det är framförallt denna metodik
för lagtolkning som kommer användas i uppsatsen, jämsides med den teleologiska tolknings-metoden. Detta kan även återspeglas till syftet med uppsatsen. Syftet är att skapa grundläggande förståelse kring rättsreglerna och inte att finna det mest sanna svaret på komplicerade juridiska problem. Att analysera en lagregels ordalydelse i ljuset av rättssystemets systematik och dess ändamål torde uppfylla uppsatsens syfte.
1.5 Avgränsningar
I uppsatsen kommer avgränsning först och främst att göras inom det rättsområde som ska ana-lyseras, nämligen påföljdsval och straffmätning vis-á-vis ungdomar. I uppsatsen kommer rätts-regler och rättstillämpning avseende ungdomar i åldrarna 15–21 år att beaktas. Påföljder och insatser mot yngre barn kommer kommenteras, men närmare analys lämnas därhän. Uppsatsen kommer även avgränsa sig från att vidare behandla alla slags böter. Anledningen därtill är att de brott där böter väljs som påföljd ofta är lindrigare. Dessutom finns det inga vårdande eller behandlande inslag vid utdömande av böter, vilket gör det till ett relativt ointressant jämförel-seobjekt i förhållande till uppsatsens syfte. Även olika specialregleringar kring straff som inne-fattar någon form av elektronisk intensivövervakning kommer lämnas utanför uppsatsens om-fång. Anledningen till detta är att fokus läggs vid huvudstraffen i de olika länderna. Uppsatsen kommer heller inte att kommentera påföljder såsom kontraktsvård och psykiatrisk tvångsvård. Anledningen därtill är att dessa sanktioner inte är rena straffsanktioner och heller inte särskilt anpassade för ungdomar. I och med detta kommer även diverse socialtjänstlagar och liknande att falla utanför uppsatsens omfång.
53 Melz, Peter, Lagtolkningsmetoder - ytterligare synpunkter i anledning av ett nytt rättsfall, Skattenytt, nr 3, s. 138-142, 1993. 54 Strömholm, s. 86-89 & s. 447.
55 ibid, s. 86-89 & s. 447. 56 ibid, s. 452 f.
En avgränsning kommer även att göras till påföljd. Därmed kommer exempelvis processföring mot ungdomar lämnas utanför uppsatsens omfång. Därav kommer även alternativa processfor-mer såsom medling att lämnas utanför arbetet.
Uppsatsen kommer vidare att avgränsas till att endast analysera rättsregler som gäller i Sverige, Danmark och Finland. Anledningen till denna avgränsning är att analys fördelaktigt kan ske då dessa länder tillhör den nordiska rättsfamiljen samt är medlemmar i EU. Anledningen till att Norge utelämnas är för att de inte är medlemmar i EU och på så vis blir EU-rätten inte fullt tillämplig i Norge. Även Island lämnas utanför denna uppsats, dels av samma anledning som Norge, dels då isländska inte behärskas av undertecknad. Avgränsningen till Danmark och Fin-land görs då svenska är ett officiellt språk i FinFin-land vilket innebär att material på svenska finns att tillgå. Avseende Danmark är danska och svenska tillräckligt lika varandra för att uppsats-författaren ska kunna förstå och tillgodogöra sig de danska rättskällorna.
1.6 Terminologi
Då uppsatsen är komparativ kommer olika rättsordningars begrepp att användas. Det är därför av vikt att inte tappa bort sig själv i den omfattande terminologin. För att undvika förvirring kommer analys och tolkning av begrepp att grunda sig i dess vederbörande funktion och inte i dess ordalydelse. Speciellt vid granskning av den danska rätten kommer översättningar behöva ske. Vid dessa sammanhang analyseras det danska begreppet och översätts, med funktion i be-aktande, till dess närmaste motsvarighet på svenska. Vissa av de danska begreppen har ingen exakt motsvarighet på svenska. I dessa fall beskrivs begreppet på svenska, i syfte att skapa förståelse för begreppets funktion.
1.7 Disposition
Uppsatsens andra kapitel, den nordiska rättstraditionen, är uppdelat i fyra avsnitt. I avsnitt 2.1 ges en kort historisk bakgrund över rättstraditioner och hur rättsläget i Norden har växt fram. I avsnitt 2.2 görs en genomgång av den nordiska rättskulturen. Genomgången av dessa ämnen sker i syfte att skapa förståelse för rättsfamiljer och den nordiska rättstraditionen. Dessutom utgör historisk kontext en viktig del av förståelsen kring hur rättsregler uppstått. För att kunna utföra en komparativ analys är det även av betydelse att förstå de grundläggande elementen i rättsordningen samt förstå på vilka sätt rättsordningarna innehar gemensamma nämnare. I av-snitt 2.3 beskrivs de nordiska länderna som rättsstater. Syftet med detta avav-snitt är att kontrollera huruvida de jämförda rättsordningarna sammanstrålar som rättsstater. Anledningen därtill är att säkerställa att rättskällorna från undersökningsobjekten har tillkommit på ett tillförlitligt vis och därmed är jämförbara.
I kapitel 3 görs en genomgång av de för uppsatsen relevanta delarna barnkonventionen, EKMR samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhets-garantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden (direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn). Då de tre undersökningsobjekten är förbundsstater till kon-ventionerna och direktivet, är det av vikt att skapa en grundläggande förståelse för dessa ge-mensamma grundläggande regelverk. Både barnkonventionen, direktivet och EKMR kan
tillmätas stor betydelse i de regelverk som gäller i Sverige, Danmark och Finland. I avsnitt 3.3 redogörs för de olika straffideologierna. Anledningen till att denna genomgång görs är för att skapa förståelse kring varför vissa gärningar straffas samt vilka ideologier som understödjer olika typer av straffsanktioner och kriminalisering.
De efterföljande tre kapitlen redogör för finsk, dansk och svensk rätt. Avsnitten inleds med en bakgrund, baserad på framförallt doktrin och offentligt tryck. Bakgrunden skapar en grundläg-gande kunskap om straffrätt i Finland, Danmark och Sverige. Därefter görs ett de lege lata avsnitt. Med de lege lata avses gällande rätt och med det menas hur lagen ser ut idag. De lege lata avsnitten baseras framförallt på lagtext, praxis och lagförarbeten. Fallstudierna är av vikt för att skapa inblick i hur rättsreglerna tillämpas i de olika länderna och vilket utfall tillämp-ningen medför. För varje land kommer tre fallstudier att presenteras med fall från överrätterna. Dessa tre kapitel ämnar skapa grundläggande kunskap om regelverken för straffmätning samt påföljder i de tre undersökningsobjekten. Dessa presentationer sker i syfte att möjliggöra den jämförande analysen.
I kapitel 7 görs en jämförande analys. Kapitlet är indelat i fyra avsnitt. Syftet med detta kapitel är att jämföra samt försöka utröna vilka likheter och skillnader som föreligger i de jämförda rättsordningarna. I detta kapitel besvaras även uppsatsens frågeställningar. I avsnitt 7.3 analys-eras den tabell som hittas i Appendix 6, där 20 domar från varje jämförelseobjekt har inhämtats. Syftet med denna jämförelse är att skapa inblick i vilket utfall domstolarnas användning av rättsreglerna ger. I avsnitt 7.4 förs en diskurs kring återfallsstatistiken i Sverige, Finland och Danmark. Denna diskurs sker i syfte att undersöka huruvida de eventuella skillnaderna påverkar återfallsstatistiken.
2. Den nordiska rättstraditionen
2.1 Historisk bakgrund
Runtom i världen återfinns flera olika rättstraditioner och rättssystem. Lagstiftning har genom historien varit mycket präglad av politik. Händelser såsom den franska och engelska revolut-ionen har efterlämnat tydliga spår i juridiken.57 Det har genom historien växt fram två stora
rättskulturer, den kontinentaleuropeiska rättsfamiljen, civil law, och den Angloamerikanska rät-ten, common law.58 Vad som är utmärkande för civil law är att den utgörs av omfattande kodi-fikationer och mycket skriven lagtext.59 Inom common law är det däremot ovanligt med skriven
lag och kodifikationer. Istället är praxis och sedvanerätt de främsta rättskällorna.60
Norden har sett ut på flera olika vis under historiens framväxt. Framtill slutet av 1300-talet har dock den rättsliga utvecklingen i de nordiska länderna varit någorlunda likartad. I slutet av 1300-talet förenades Danmark, Island och Norge till ett enda rike, som föll först i början av 1800-talet. Samtidigt var Sverige och Finland ett förenat rike. Finland var att betrakta som ett landskap i Sverige och den svenska lagen gällde därför fullt ut i hela Finland.61 Det
svensk-finska riket bestod framtill år 1809, då Finland istället ingick i det ryska tsar-styret. Finland bibehöll under den tid de var under ryskt styre till stor del sitt självstyre. När Finland i början av 1900-talet återtog sitt självstyre hade inte den finska lagen påverkats något avsevärt och var således till stor del fortfarande mycket lik den svenska lagen.62
Under 1000-talets senare del skedde mycket förändring och ombildning i hela Europa, inte minst i Norden. Dessa förändringar och ombildningar resulterade under första halvan av 1900-talet i den uppdelning som nu råder i Norden med Sverige, Norge, Island, Danmark och Fin-land.63 För att fortsättningsvis bidra till rättslig konformitet och samnordiskhet i de nordiska
länderna hålls nordiska juristmöten vart tredje år, och så har skett sedan år 1872. Vilka ämnen som diskuteras vid dessa möten varierar från år till år. Syftet med mötena är att diskutera juridik och eftersträva samnordiskhet.64 Sedan Sverige, Finland och Danmark blivit medlemmar i EU
kan det emellertid föras diskussion kring huruvida samnordiskheten blivit svagare i samband med att rätten blivit alltmer europeisk.65
2.2 Den nordiska rättskulturen
Diskussioner huruvida den nordiska rättskulturen ska ses som en egen rättskultur eller som en sub-kultur till den kontinentaleuropeiska rätten har förts från flera håll.66 Till viss del är det
nordiska systemet mer likt common law än vad det är civil law, och vice versa. De nordiska
57 Lesaffer, s. 455-459.
58 Joseph, Dainow, The Civil Law and the Common Law: Some Points of Comparison, American Journal of Comparative Law, vol. 15, no. 3, s. 419-435, 1967, s. 419 ff. 59 ibid, s. 420 f. 60 ibid, s. 423 f. 61 Bernitz, s. 16 f. 62 Zweigert & Kötz, s. 277 f. 63 Bernitz, s. 16 f.
64 Anners, Erik, Den europeiska rättens historia: några huvudlinjer, 1, 2. Tr., AWE/Geber, Stockholm, 1977, s. 205.
65 Träskman, Per, Brottslighet Och Brottskontroll I Finland Och De Andra Nordiska länderna: Banbrytare Eller eftersläntrare?, Nordisk Tids-skrift for Kriminalvidenskab, 102 (2), 2015, s. 166-169.
länderna har alla en skriven konstitution och även skriven lag, vilket brås på civil law tradit-ionen. De nordiska länderna har likväl visat en mer pragmatisk karaktär vad gäller domarens roll. Även den starka betydelse som praxis tillmäts, i synnerhet inom det civilrättsliga området, medför likheter med common law.67 Historiskt vis och rent funktionellt går det inte att hänföra
det nordiska rättssystemet till common law. Det torde kunna påstås att den nordiska rättskul-turen, trots dess användning av praxis, ändock har större likheter till den kontinentaleuropeiska rätten. Oavsett om den nordiska rättskulturen bör anses tillhöra den kontinentaleuropeiska eller klassas som en egen rättskultur, kan det i vart fall konstateras att de nordiska länderna gemen-samt delar en liknande rättskultur.68 Likheterna de nordiska rättstraditionerna emellan bör dock
inte överskattas. Dess likheter och skillnader är ett relativt okänt område i rätten, och det är enkelt att överskatta likheterna. Vad som är beaktansvärt är att de nordiska ländernas rättskul-turer troligen uppvisar mer likheter sinsemellan än något nordiskt land gör med någon annan rättsordning.69 Det finns tre faktorer som är utmärkande för den nordiska rättskulturen, dessa
tre faktorer är begränsad betydelse av legala formaliteter, avsaknad av civilrättsliga kodifikat-ioner samt faktumet att Norden aldrig direkt använt sig av romersk rätt.70 Fastän Norden tillhör
Europa och likheter till civil law kan identifieras, bör ändå den nordiska rätten ses och definieras som en egen rättskultur.71
2.3 De nordiska länderna som rättsstater
De nordiska länderna är samtliga världsledande när det kommer till rättsstatlighet. På global nivå rankas de nordiska länderna högst, med Danmark i toppen följt av Norge, Finland och Sverige.72 Begreppet rättsstat är någonting som EU värderar högt och benämner som
demokra-tins grundsten.73 Begreppet rättsstat kan definieras ur särskilda grundsatser som utgörs av
la-genlighet, rättssäkerhet, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter, obero-ende och opartiska domstolar, effektiv rättslig prövning, respekt för grundläggande rättigheter samt likhet inför lagen.74 Faktumet att de nordiska länderna rankas högst i världen vittnar om
juridisk stabilitet och fundamental trygghet. Fastän enskilda individer stundvis kan känna sig orättvist behandlade av staten vid exempelvis brottsutredning och frihetsberövande, torde det ändå kunna utrönas att generell rättssäkerhet råder i Norden. Faktumet att alla jämförelseobjek-ten rankas högst på denna lista skapar förutsättning att anta att likhet föreligger.
67 Zweigert & Kötz, s. 277. 68 Husa, s. 354.
69 Bernitz, s. 17 f. 70 ibid, s. 18. 71 Husa, s. 284 ff.
72 World Justice Project (utg.), Rule of law index – 2017-2018,
“https://worldjusticeproject.org/sites/default/files/docu-ments/WJP_ROLI_2017-18_Online-Edition.pdf”. [Lydelse 2020-10-25].
73 Europeiska kommissionen, Meddelande från kommissionen till europaparlamentet och rådet – En ny EU-ram för att
stärka rättsstatsprincipen. Strasbourg den 11.3.2014 COM (2014) 158 final, s. 2.
3. Gemensamma regelverk i Sverige, Finland och Danmark
3.1 Barnkonventionen
Barnkonventionen fastställdes år 1989 och trädde i kraft år 1990.75 Barnkonventionen
ratifice-rades av Sverige år 1990,76 och blev i Sverige lag år 2020.77 I Finland blev barnkonventionen
nationell lag redan år 1991.78 I Danmark har barnkonventionen inte ställning som lag, men har
varit ratificerad av Danmark sedan år 1991. Fastän barnkonventionen inte har ställning som lag i Danmark införlivas den i dansk rätt.79 Huvudsyftet med barnkonventionen är att tillerkänna
barns rättigheter och deras status som rättssubjekt.80 De artiklar som framförallt är av intresse
för denna uppsats är artiklarna 3, 37 och 40.
I artikel 3 stipuleras principen om barnets bästa, vilket innebär alla statliga institut såsom myn-digheter och domstolar ska beakta barnets bästa. I artikel 37 ställs en rad krav som konvent-ionsstaterna måste uppfylla. I artikel 37 (a) stadgas att inga barn får utsättas för omänsklig behandling, dödsstraff eller fängelse på livstid utan möjlighet till frigivning. I artikel 37 (b) framgår det att frihetsberövande av barn inte får ske godtyckligt samt att frihetsberövande av barn endast får användas som sista utväg och under den kortaste lämpliga tiden. I artikel 37 (c) ställs krav på att frihetsberövade barn ska behandlas humant och att frihetsberövandet ska ske med beaktning av ett barns särskilda behov. I samma artikel ställs också krav på att frihetsbe-rövade barn ska hållas åtskilda från vuxna individer, om det inte bedöms vara barnets bästa att göra tvärtom.
I inledningen av artikel 40, framgår det att brottsmisstänkta eller dömda barn ska behandlas med respekt och med beaktande av barnets ålder. Där framgår även att barnet ska hanteras på ett sådant vis som främjar återanpassning och skapar en konstruktiv roll i samhället. I andra stycket av artikel 40 skrivs att stater ska ha som mål att införa lagar och förfaranden samt myn-digheter och institutioner som är speciellt anpassade för barn som begått brott. I det tredje stycket framgår att olika åtgärder som exempelvis vård, rådgivning och övervakning ska finnas som alternativ till anstaltsvård. Dessa typer av åtgärder ska finnas för att främja att barn be-handlas på ett lämpligt vis. Barnets välmående ska alltid beaktas i samtliga hänseenden. På-följdsvalet ska också vara rimligt med hänsyn till brottet och barnets personliga förhållanden.
3.2 Europakonventionen
Sverige, Danmark och Finland är samtliga anslutna till EKMR.81 I artikel 1 EKMR stadgas att
förbundsstaterna ska garantera att rättigheterna som följer av konventionen efterlevs. Det finns i EKMR inget egentligt skydd mot frihetsberövande avseende barn. Dock innehåller konvent-ionen bestämmelser om rättigheter vid frihetsberövanden rent allmänt, samt skydd mot
75 Unicef (utg.), Barnkonventionen är vårt uppdrag,”https://unicef.se/barnkonventionen”. [Lydelse 2020-12-03]. 76 Singer, s. 14.
77 Regeringskansliet (utg.), Barnkonventionen som svensk lag,
”https://www.regeringen.se/regeringens-politik/barnkonvent-ionen-som-svensk-lag/”. [Lydelse 2020-12-07].
78 Lapsenoikeudet (utg.), Konventionen om barnets rättigheter,
”https://www.lapsenoikeudet.fi/sv/konventionen-om-barnets-rattigheter/”. [Lydelse 2020-12-07].
79 Institut for Menneskerettigheder, Børnekonventionens Vigtigste Fremskridt I Danmark, September, 2019. 80 Singer, s. 17 f.
81 European Union (utg.), The 27 member countries of the EU,“https://europa.eu/european-union/about-eu/countries_en”. [Lydelse 2020-12-07].
godtyckliga frihetsberövanden.82 Vad som är värt att belysa är EKMR:s artikel 3, om förbud
mot tortyr samt omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Europadomstolen har i målet Güveç mot Turkiet83 fastslagit att frihetsberövande av barn tillsammans med vuxna
kan utgöra en överträdelse av artikel 3. Europadomstolen för diskussion om att barn är särskilt sårbara vilket medför skyldighet för förbundsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att skydda barn från att skadas under ett frihetsberövande.84 I målet hade en 15-årig pojke frihetsberövats
tillsammans med vuxna. Pojken anförde inför Europadomstolen att frihetsberövande tillsam-mans med vuxna orsakat honom psykiskt lidande. Europadomstolen fann att Turkiet, genom att frihetsberöva pojken tillsammans med vuxna utan att vidta särskilda åtgärder, brutit mot artikel 3 EKMR.
3.3 Direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn
Direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn, syftar till att säkerställa att barn som är miss-tänkta eller tilltalade för brott tillerkänns vissa grundläggande rättigheter. Direktivet har även som syfte att främja barns återanpassning i samhället samt förebygga återfall i brott.85 I
ingres-sen framgår det att direktivet införts i syfte att komplettera de regler som följer av bl.a. EKMR och barnkonventionen.
I direktivets ingress anges även att barn är särskilt sårbara då de är frihetsberövade och att det därmed ska undvikas i största möjliga mån. Det framgår även att frihetsberövanden kan riskera barns fysiska, psykiska och sociala utveckling. Frihetsberövande av barn beskrivs också som en handling som kan försvåra ett barns möjlighet till återanpassning i samhället.86
I direktivet definieras barn som en person under 18 år.87 I artikel 10 p.1 framgår det att
frihets-berövande av barn endast får ske under en så begränsad period som möjligt. Det framgår även att hänsyn ska tas till barnets personliga förhållanden, utveckling samt ålder. I p.2 i samma artikel stipuleras att ett frihetsberövande endast får ske som sista utväg.
I artikel 11 framgår det att medlemsstaterna ska införa alternativ som kan väljas i stället för frihetsberövande av barn. I artikel 12 p.1–2 framställs en rad omständigheter som särskilt ska beaktas vid frihetsberövande av barn. Bland dessa hittas att barn ska hållas åtskilda från vuxna individer utom i de fall då motsatsen bedöms vara barnets bästa. I p.5 samma artikel framkom-mer en rad åtgärder som medlemsstaterna ska vidta. Däribland anges att barn ska ges rätt till utbildning samt ha tillgång till behandlingsprogram som tillgodoser barnens utveckling och återanpassning till samhället.
82 Se artikel 5 EKMR.
83 Europadomstolens dom av den 20 januari 2009 i mål nr 70337/01, Güveç mot Turkiet.
84 Se p. 82 i Europadomstolens dom av den 20 januari 2009 i mål nr 70337/01, Güveç mot Turkiet.
85 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/800 av den 11 maj 2016 om rättssäkerhetsgarantier för barn som är misstänkta eller tilltalade i straffrättsliga förfaranden, se p.1 i ingressen.
86 ibid, se p. 45 i ingressen. 87 ibid, se artikel 3 p. 1.
3.4 Straffideologier
Med straffideologier åsyftas de normativa ställningstagandena bakom påförande av straff. De gärningar för vilka straff kan påföras grundas i de gärningar som samhället valt att kriminali-sera. Den logiska möjligheten att begå brott uppstår således då en handling kriminaliseras och betecknas som ett brott. Kriminaliseringen i sig innefattar ett allmänt hot om att vissa gärningar kommer leda till negativa sanktioner för den som begår dem.88
I dagens moderna samhälle är det de relativa straffideologierna som innehar dominerande ställ-ning. De relativa straffideologierna innebär att straffet ska fylla ett syfte, närmare bestämt fö-rebygga brott. De mest framträdande relativa straffideologierna är de allmänpreventiva och de individualpreventiva.89 Utöver allmänprevention och individualprevention ska även
princi-perna om proportionalitet och humanitet tillämpas.90
De olika ideologierna kommer till uttryck på olika nivåer i samhället. Den översta nivån bedöms vara den som handlar om kriminalisering, alltså lagstiftarnivå. Att kriminalisera en gärning och hota om straff, fyller det allmänpreventiva syftet att avskräcka allmänheten från att begå de gärningar som samhället beslutat att fördöma.91 Nästa nivå är domstolsnivå. På denna nivå ges
inte de allmänpreventiva ideologierna något särskilt utrymme. Domstolarna är bundna av den straffskala som följer av den allmänpreventiva lagstiftningen. Domstolarnas huvudfunktion be-döms vara att bestämma straff som står i rimlig proportion till det brott som begåtts.92 Principen
om proportionalitet innebär att gärningen ska bestraffas proportionerligt sett till gärningens all-varlighet. Samma gärning ska mötas med samma straff. Detta innebär även att proportional-itetsprincipen ska ges utrymme på lagstiftningsnivå. Vid straffsanktionering ska en proportion-alitetsbedömning göras. Hur förkastlig en gärning bedöms vara ska reflekteras i den straffskala som följer av kriminaliseringen.93
På den tredje nivån återfinns verkställighetsnivån. På denna nivå fordras att den individualpre-ventiva ideologin ges utrymme. Den individualpreindividualpre-ventiva ideologin har som huvudsyfte att fö-rebygga att den dömde begår brott igen. Individen ska på något vis behandlas och återanpassas till samhället under det individualpreventiva straffet. Individualpreventionen ger även uttryck för det humana straffsystemet där individen ska erhålla utrymme för reflektion, möjlighet att bearbeta sin egen brottslighet samt tillerkännas respektfull behandling.94 Principen om
huma-nitet innebär också att straffsystemet ska tillgodose den enskildes människovärde på samtliga nivåer.95
88 Jareborg & Zila, s. 65. 89 Borgeke, s. 32 f. 90 ibid, s. 38 f. 91 ibid, s. 37. 92 ibid, s. 37 f.
93 Jareborg & Zila, s. 68 f. 94 Borgeke, s. 38. 95 Jareborg & Zila, s. 93 ff.
4. Finland
4.1 Bakgrund
Det straffrättsliga systemet i Finland var, likt många andra straffrättsliga system förr i tiden, relativt simpelt med få olika alternativ av brottspåföljd. Det viktigaste då var att ha ett enkelt system som var lätt att tillämpa. Den tilltalades personliga egenskaper gavs inte något beak-tansvärt utrymme vid val av påföljd. Under de senare årtionden har dessa omständigheter för-ändrats. Nu är det istället gärningspersonens personliga egenskaper och förhållanden som ska vara styrande vid påföljdsval. Syftet numera är att stödja och rehabilitera gärningspersonen. I den nya fängelselagen uppges förebyggande av återfallsbrottslighet vara huvudmålet med straf-fet.96 De allmänna straffen i Finland är böter, villkorligt fängelse, samhällstjänst, ungdomsstraff
och ovillkorligt fängelsestraff. Vid utdömande av villkorligt fängelse finns det möjlighet att kombinera straffen med antingen böter, samhällstjänst eller övervakning.97
Den finska straffrätten utgörs av de brott som definieras i Strafflagen (39/1889) (SL). Straffen kan delas in i tre olika kategorier, allmänna huvudstraff, särskilda huvudstraff och tilläggsstraff. Ungdomsstraffet tillhör de särskilda huvudstraffen.98
Med en ung lagöverträdare avses en person som begått en straffbar gärning i åldern 15–20 år.99
Ungdom bedöms i den finska straffrätten som en straffnedsättningsgrund.100 Att en persons
ungdom ska bedömas som en straffnedsättningsgrund motiveras med att en ung persons brotts-liga gärning främst bör betraktas som ungdomligt oförstånd, snarare än likgiltighet inför la-gen.101 Straffbarhetsåldern i Finland är 15 år och en person mellan 15–17 år benämns i
doktri-nen som en ung person.102
Då en ung person begår ett brott, varpå straff ska tillmätas, råder en huvudregel om att straffet högst ska utgöra 3/4 av vad som skulle utdömas om gärningspersonen varit myndig. Generellt döms inte personer under 18 år till ovillkorliga fängelsestraff, utan detta sker endast i enstaka fall och vid grov brottslighet.103
Ungdomsstraff kan utdömas när brott begåtts av en ung person. För att kunna utdöma ungdoms-straff krävs att böter anses vara en otillräcklig påföljd. Därutöver ska vägande skäl föreligga för att ett ovillkorligt fängelsestraff inte ska bedömas vara påkallat. Ungdomsstraff ska heller inte utdömas om villkorligt fängelsestraff med övervakning anses vara en tillräckligt ingripande
96 RP 120/2018 rd, Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lagar om ändring av 6 kap. 10 § i strafflagen, av
lagen om verkställighet av samhällspåföljder och vissa andra lagar, s. 4.
97 Lappi-Seppäla, s. 335 f. 98 Boucht & Frände, s. 15.
99 Brottspåföljdsmyndigheten (utg.), Övervakning av villkorligt fängelse för
unga,”https://www.rikosseuraamus.fi/sv/in-dex/pafoljder/samhallspafoljder/overvakningavvillkorligtdomdaunga.html”. [Lydelse 2020-11-12].
100 Se 6:8 SL.
101 Boucht & Frände, s. 177. 102 Frände, s. 368 f.
103 Oikeus (utg), Unga förbrytare,
påföljd.104Ungdomsstraffet ses alltså som en strängare påföljd än villkorligt fängelsestraff med
övervakning.105
Varaktigheten av ungdomsstraffet varierar från fyra månader till ett år.106 Då ungdomsstraffet
bestäms som gemensam påföljd för flera lagöverträdelser kan dock tiden för ungdomsstraffet bestämmas till ett år och sex månader.107Två av målen med påföljden är att tillgodose
återan-passning till samhället samt förebygga återfall i brottslighet. Ungdomsstraffet bygger på att den unge ska fullfölja vissa skyldigheter såsom drogfrihet och deltagande i behandlingsprogram. Om den unge väsentligen bryter mot sina skyldigheter ska domstolen utdöma ett annat straff som ska träda i stället för den del av ungdomsstraffet som kvarstår.108
Den generella bestämmelsen är att fängelsestraff som inte överskrider två år kan verkställas som villkorliga straff.109 Då ett villkorligt straff utdöms bestäms även en prövotid från ett till
tre år.110 Tidigare gällde att personer som inte hunnit fylla 21 år kunde få ett villkorligt straff
förenat med övervakning. År 2019 ändrades denna bestämmelse, numera är det även möjligt för personer som har fyllt 21 år att få ett villkorligt straff förenat med övervakning. Dock är motiven till förening av villkorligt straff med övervakning olika för ungdomar respektive vuxna. Syftet med övervakningen för ungdomar uppges vara att hjälpa ungdomar till ett liv utan kriminalitet och erbjuda dem en möjlighet till återanpassning i samhället. För vuxna handlar det istället främst om att förebygga fortsatt brottslighet.111 Att förena ett villkorligt straff med
övervakning är inte av samma grund som exempelvis en förening med samhällstjänst eller bö-ter. Då förening sker med samhällstjänst eller böter är det för att påföljden annars inte bedöms vara tillräckligt ingripande till följd av brottets straffvärde. Utdömandet av övervakning görs i ett helt annat syfte, nämligen att söka återanpassa individen så mycket som möjligt samt beivra återfall i brottslighet.112 I Finland är det villkorliga straffet ett tidsbestämt straff. Vid grov
misskötsamhet, under tiden för det villkorliga straffet, kan straffet komma att bestämmas till ett ovillkorligt fängelsestraff.113
4.2 De lege lata
4.2.1 Straffmätning
Den allmänna principen om straffmätning är att straffet ska mätas så det står i rimlig proportion till brottets farlighet, skadlighet samt motiven till gärningen. Gärningspersonens skuldbörda i brottet ska också tillmätas betydelse.114 Straffet ska bestämmas enligt gällande straffskala för
det begångna brottet. Avvikelser från den angivna straffskalan får ske med beaktande av både försvårande och förmildrande omständigheter.115 I 6:3 SL skrivs särskilt ut att straffet ska 104 Boucht & Frände, s. 191 f.
105 Frände finsk straffprocessrätt, s. 521. 106 Boucht & Frände, s. 176.
107 Frände, s. 370 f. 108 Boucht & Frände, s. 192.
109 Brottspåföljdsmyndigheten, Övervakning av villkorligt fängelse för unga, Rikosseuraamuslaitos, 2015. 110 Lappi-Seppäla, s. 338.
111 RP 120/2018 rd, s. 45. 112 ibid, s. 4.
113 Boucht & Frände, s. 184. 114 Se 6:4 SL.
bestämmas så att enhetlighet uppstår i praxis. De omständigheter som kan leda till lindrigare respektive strängare straff återfinns i 6:4–8 SL. Som lindrande omständighet nämns, bland andra, den tilltalades ungdom.
4.2.2 Lagbestämmelser
Lagstöd för utdömandet av ungdomsstraff hittas i 6:10a SL. Där framgår att ungdomsstraffet kan utdömas till den som begått brott före denne fyllt 18 år. Under tiden för ungdomsstraffet ställs krav på att ungdomen ska medverka i olika behandlings- och återanpassningsprogram. Det krävs även att ungdomen ska vara alkohol- och drogfri under de åtta timmar per vecka som behandlingen högst kan utgöra.116 Ungdomsstraffet förutsätter god skötsamhet av den unge.
Om grova brott mot skyldigheterna begås, ska en åklagare se till att den domstol som dömt ut påföljden ska bestämma ett annat straff. Vad som ska vägas in vid val av straff vid misskötsam-het är arten av misskötsammisskötsam-heten och om den går att sammankoppla till det brott som den unge avtjänar sitt straff för.117 Vid utdömande av ett fängelsestraff, som påföljd för grovt brott mot
skyldigheter, räknas en dag av ungdomsstraffet som två dagar av ett ovillkorligt fängelse-straff.118
Utöver ungdomsstraffet, och det faktum att ungdom bedöms som ett strafflindringsskäl, finns även annan straffreglering som medför förmildrande villkor för unga personer. Ett exempel därtill är att personer mellan 18–21 år, som dömts till fängelse på livstid, kan medges villkorlig frigivning efter tio år i fängelse. Detta till skillnad från de 12 år som gäller för personer som var över 21 år när brottet begicks.119 Barn under 18 år kan inte dömas till fängelse på livstid, det
strängaste straffet ett barn kan dömas till är 12 års fängelse.120 Inom den finska straffrätten
utdöms straff antingen på viss tid eller livstid. Maxstraffet för en kriminaliserad handling är 12 år, för flera kriminaliserade handlingar kan högst 15 år utdömas som ett s.k. kombinations-straff.121 Om ett barn gjort sig skyldig till ett brott för vilket fängelse på livstid kan aktualiseras,
får straffet för den gärningen ej bestämmas under två års fängelse.122
Avseende villkorlig frigivning råder även inom detta område särskilda regler för unga personer. Generellt gäller att villkorlig frigivning sker efter att 2/3 av straffet har avtjänats.123 För den
som begått brott innan denne fyllt 21 år får villkorlig frigivning istället ske efter halva straffet avtjänats. Om ynglingen dessutom varit ostraffad föregående tre år, får villkorlig frigivning ske efter att 1/3 av straffet har avtjänats.124 Den villkorliga frigivningen kan dock skjutas upp om
den dömde exempelvis missköter sig under tiden för verkställighet.125
116 Se 64-65 §§ lagen om verkställighet av samhällspåföljder (10.4.2015/400). 117 Se 67 § lagen om verkställighet av samhällspåföljder (10.4.2015/400). 118 Se 68 § lagen om verkställighet av samhällspåföljder (10.4.2015/400). 119 Se 2c:10 § SL.
120 Se 6:8 2 st. SL. 121 Se 2c:2 SL.
122 RP 54/2010 rd, Regeringens proposition till Riksdagen med förslag till lag om ändring av 2 c kap. i strafflagen, s. 4. 123 Se 2c:5 2 st. SL.
124 Se 2c:5 3 st. SL. 125 Se 2c:9 SL.
