Diskurs avseende återfallsstatistik

Den återfallsstatistik som omnämnts i uppsatsen är till viss del svårtolkad då länderna beräknar statistiken över olika tidsperioder. I Finland förs statistik för återfall om en period om fem år, i Danmark om två år och i Sverige om tre år.

I tabellen nedan (tabell 2) redovisas återfallsstatistik för de olika länderna sett till återfallsför- brytare i åldrarna 15–20 år.

Land och år

Antal år statistiken be- räknas med Andel återfallsförbry- tare (%) Andel återfallsförbry- tare per år Sverige, 2006 3 41 41% 3 ≈ 13,7 % Sverige, 2013 3 44,5 44,5 % 3 ≈ 14,8 %

Danmark, 2009 2 32 32 % 2 = 16 % Danmark, 2013 2 31,4 31,4 % 2 = 15,7 % Finland, 2006 5 80 80 % 5 = 16 % Finland, 2014 5 91 91 % 5 = 18,2 % Beräkning av statistiken på detta vis ger egentligen inte en fullt jämförbar bild över hur stor andel ungdomar som faktiskt återfaller i brottslighet. Anledningen till detta är att det inte går att förutse inom hur många år ett återfallsbrott kommer att begås. Det kan dock konstateras att skillnaderna länderna emellan inte är speciellt stor då uträkning görs på detta vis. Sverige ligger lite under Finland och Danmark, medan Finland ligger något högre. Det är dock inte möjligt att dra några generella slutsatser kring tendenser då beräkningsperioderna inte är desamma. I Betænkning om Indsatsen mod ungdomskriminalitet,232 _{görs en jämförelse av ungdomsbrotts-}

lighet i Norden. I rapporten diskuteras statistik om användningen av frihetsberövande påföljder i länderna. Statistiken visar att Danmark använder frihetsberövande påföljder mot ungdomar ungefär tio gånger mer än vad som sker i Finland och Sverige. Det framgår även av den statistik som presenteras i rapporten att Danmark är det nordiska land som mest använder sig av påfölj- der där den unge placeras utanför sitt hem. Sverige däremot är det nordiska land som till minst del tillämpar påföljder utanför hemmet avseende ungdomar. Statistiken visar att även Finland i stor utsträckning använder sig av påföljder som medför att den unge placeras utanför hemmet. Mer än 60 % av påföljderna i Danmark och Finland innebär att den unge placeras utanför hem- met. I Sverige är samma siffra 26 %. I samma rapport framhålls det att ungdomar som placeras med andra kriminella, antingen på institution eller i fängelse, löper som allra störst risk att åter- falla i brottslighet.233 _{Vad som är av intresse är att Danmark är det av jämförelseobjekten som}

använder sig av flest frihetsberövanden mot unga personer. Detta görs oaktat att deras egen ungdomskommission konstaterat att det föranleder förhöjd återfallsrisk.

I en studie undersöktes andelen återfallsförbrytare i de nordiska länderna avseende år 2005. Denna tabell (tabell 3) avser andelen personer som återfallit i brottslighet efter ett frihetsberö- vande straff mätt mot ålder och land.234

Ålder Danmark (%) Finland (%) Sverige (%)

15–17 37 100 43

18–20 38 53 52

Vad som är värt att anmärka avseende denna tabell är att referensgrupperna är mycket små. Andelen personer i åldrarna 15–17 år som hunnit dömas till ett frihetsberövande straff, friges och dessutom begå ett nytt brott, är mycket liten.235 _{Då en undersökningspopulation är mycket}

liten är det svårt att dra slutsatser om tendenser. Exempelvis är antalet frigivna i åldersgruppen

232 _{Ungdomskommissionens bet. 1508/2009 om indsatsen mod ungdomskriminalitet.} 233 _{ibid, s. 168 ff.}

234 _{Tabellen hittas i Graunbøl., et al, s. 30.} 235 _{Se appendix 5.}

15–17 år i Finland, endast fem personer.236 _{Det går alltså inte att dra några omfattande slutsatser}

kring återfallsstatistiken. Vad som däremot är av intresse är att studera skillnaderna i återfall med beaktande av huruvida en frihetsberövande påföljd eller en frivårdspåföljd har valts. I samma studie undersöktes även andelen återfallsförbrytare från icke-frihetsberövande straff i de nordiska länderna avseende år 2005.

I tabellen nedan (tabell 4) redovisas andelen återfall avseende frivårdsklienter mätt mot ålder och land.237

Ålder Danmark (%) Finland (%) Sverige (%)

15-17 28 22 38

18-20 26 29 31

Vad som kan konstateras utifrån granskning av tabell 3 och 4 är att andelen återfall i brottslighet från frivårdsstraff är märkbart lägre än vid frihetsberövande straff. De bakomliggande fak- torerna till detta utfall är antagligen många och utanför uppsatsens omfång. En av de bakom- liggande anledningarna skulle kunna vara att de ungdomar som dömts till en frihetsberövande påföljd begått grövre brott och därmed inlett en mer omfattande kriminell karriär. Därmed kan det tänkas att ungdomar som begår grövre brottslighet löper större risk att återfalla i brottslighet. Risken att ungdomar kriminaliseras ytterligare under ett frihetsberövande ska dock inte un- derskattas. Den största skillnaden i återfall mellan frihetsberövande och icke-frihetsberövande påföljder detekteras i Finland. Siffrorna där i åldersgruppen 15-17 år varierar med hela 78 pro- centenheter. Även i Danmark ses en relativt stor skillnad, medan det i Sverige endast rör sig om fem procentenheter. Vad som är intressant att anföra härtill är att Danmark och Finland, i betydligt större utsträckning än Sverige, använder sig av frihetsberövande straff mot ungdomar. Nämnas bör även att det kan medföra viss problematik att diskutera återfallsstatistik som endast har jämförts mot påföljdsval och straffmätning. Detta då det troligtvis föreligger flera andra aspekter som påverkar risken för återfall. Dock är det intressant att så pass stora skillnader mellan återfall från frihetsberövande respektive icke-frihetsberövande påföljder föreligger. Slutligen kan anföras att det, utifrån den statistik som återfinns, inte går att dra några generella slutsatser där skillnader mellan de olika länderna kan detekteras. De slutsatser som dock kan dras är att Danmark i betydligt större utsträckning än både Sverige och Finland använder sig av fängelsestraff mot barn. Det kan även konstateras att Sverige är det land där barn i minst ut- sträckning frihetsberövas och placeras utanför hemmet. Vad som framkommit ovan är att risken för ytterligare kriminalisering och negativ påverkan är som allra störst då barn och ungdomar placeras utanför hemmet.

236 _{Se appendix 5.} 237 _{Graunbøl., et al, s. 30.}