Påföljdsval avseende ungdomar

Danmark, Finland och Sverige har samtliga för avsikt att i största möjliga mån hålla barn och ungdomar utanför fängelser. I Sverige råder den s.k. ettårsregeln som stipulerar att straff om mindre än ett år kan utdömas som villkorlig dom, om brottet inte är ett artbrott. I Finland gäller huvudregeln att straff om mindre än två år kan dömas ut villkorligt. Sett till praxis spelar det ingen större roll om brottet är av särskild art eller inte, utan det skulle kunna påstås att en tvåårs- regel gäller i Finland. I Danmark gäller att straff som bestäms under 18 månader kan bestämmas

som villkorliga straff. Skälen att välja ett villkorligt straff före ett frihetsstraff väger extra tungt då den åtalade är ung. Detta gäller i samtliga jämförelseobjekt.

Det finns i dessa tre länder även lagstiftning som ska se till så att barn inte sammanförs med vuxna om de placeras på anstalt. Dessa regler kan direkt härledas ur barnkonventionen och direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn. Det föreligger ändock möjlighet i de jämförda rättssystemen att vid särskilda fall utdöma fängelsestraff till barn. Ett av de bakomliggande skälen till att unga personer i största mån ska hållas utanför fängelser, är att ungdomar är mer lättpåverkade och känsliga än vuxna individer. Ett långt fängelsestraff bedöms alltså både vara mer påtagligt och mer vådligt för en ung individ. Dessa skäl hittas i alla tre rättsordningar och kan även härledas ur barnkonventionen och direktivet om rättssäkerhetsgarantier för barn. I tabellen nedan (tabell 1) sammanställs de särskilda påföljder som finns för unga lagöverträ- dare:

Land Påföljd

Sverige Sluten ungdoms- vård

Ungdomsvård Ungdomstjänst Ungdomsövervakning (2021)

Danmark Ungdomssanktion Ungdomskon- trakt

Ungdomskriminalvår- den

Finland Ungdomsstraff Villkorligt straff med övervakning

Det nya systemet i Danmark med syfte att fånga upp unga lagöverträdare benämns i tabellen ovan som Ungdomskriminalvården. Med den benämningen avses de påföljder som är tillämp- liga genom LBU. Oaktat att alla länder har särskilda påföljder för unga lagöverträdare, är det Sverige som har flest olika alternativ. Varken Danmark eller Finland har någon direkt motsva- righet till sluten ungdomsvård. Allvarliga brott med högt straffvärde i Finland och Danmark leder istället till fängelsestraff. Vad som dock är värt att observera i detta hänseende är hur stor skillnad det de facto är mellan sluten ungdomsvård och ett fängelsestraff avtjänat på en anstalt för ungdomar. Samtliga länder har implementerat ett individualpreventivt system som ger sig tillkänna under verkställigheten av straffet. Huruvida de individualpreventiva programmen kommer tydligare till uttryck under sluten ungdomsvård än på en ungdomsavdelning på en an- stalt kan diskuteras. Det kan dock konstateras att ungdomsvården i Sverige, både sluten och frivillig, ungdomssanktionen i Danmark samt ungdomsstraffet i Finland till viss del kan jämfö- ras. Samtliga har vårdande och socialpedagogiska inslag och huvudsyftet med påföljderna är att beivra den unge från fortsatt kriminalitet.

En skillnad mellan systemen är att den slutna ungdomsvården bestäms på viss tid medan ung- domssanktionen är ett program som löper om två år oavsett vilket brott den dömde har begått. I Finland kan ungdomsstraffet bestämmas från fyra månader till ett år. I Danmark benämns inte ungdomssanktionen som ett egentligt straff utan endast som en påföljd. Den slutna ungdoms- vården i Sverige kan närmast ses som ett alternativ till fängelse för barn, då straffen där är fullt tidsbestämda och mätta mot brottets straffvärde. Ungdomssanktionen i Danmark kan istället närmast ses som en behandling av den unge då den löper över samma tid för samtliga som döms

till påföljden. Det finska systemet med ungdomsstraff torde hamna någonstans mittemellan ungdomssanktionen och sluten ungdomsvård. Ungdomsstraffet är en tidsbestämd påföljd, dock sträcker den sig inte lika långt som den slutna ungdomsvården, och kan heller inte bedömas vara ett behandlingsprogram i lika stor utsträckning som ungdomssanktionen. Ungdomsstraffet kan som mest bestämmas utgöra åtta timmar behandling per vecka. Ungdomsvården i Sverige och Ungdomsstraffet i Finland torde dock kunna jämföras i en relativt stor utsträckning. De främsta likheterna mellan ungdomsstraff och ungdomsvård är att de kan utföras utan institut- ionalisering och mer på frivillig väg än den slutna ungdomsvården och ungdomssanktionen. Skillnaden mellan ungdomsvård och ungdomsstraff är att ungdomsvård inte döms ut på be- stämd tid. Även de bestämmelser som återfinns i det danska systemet genom LBU torde kunna jämföras till ungdomsstraff och ungdomsvård.

De tre undersökningsobjekten tillämpar som förstahandsval åtalseftergift när straff ska bestäm- mas för unga lagöverträdare. Denna möjlighet är dock inte tillämpbar i samtliga fall, utan det ska ske proportionerligt. Åtalseftergift beskrivs i samtliga tre länder som en varning mot den tilltalade. I Danmark är det möjligt att kombinera åtalseftergift med ungdomskontrakt. Detta ska speciellt ske då den unge har återfallit i brottslighet. Kontraktets innebörd blir i dessa fall en sista varning där ungdomen ges en chans att förbättra och sköta sig. Även Sverige använder begreppet ungdomskontrakt, dock i ett annat syfte än i Danmark. I Sverige används ungdoms- kontraktet som en vårdplan vid utdömande av ungdomsvård. Kontraktet blir i detta fall att se som ett föreläggande om vad som förväntas av den unge, samt en regelram den unge ska för- hålla sig inom.

I samtliga tre länder föreligger möjlighet att utdöma samhällstjänst respektive ungdomstjänst i Sverige. Skillnaden mellan ungdomstjänst och samhällstjänst i Sverige är att ungdomstjänsten är mer anpassad för unga personer.

Då brottets straffvärde överträffar både åtalseftergift samt någon form av samhällstjänst före- ligger möjlighet att utdöma villkorlig dom. Den villkorliga domen kan i samtliga länder förenas med böter eller samhällstjänst/ungdomstjänst. I Finland och Danmark är det även möjligt att förena villkorlig dom med övervakning. När övervakning tillämpas för unga personer innebär det en behandling som ska hjälpa den unge att bryta den kriminella livsstilen. Även i Sverige är det möjligt att utdöma skyddstillsyn, som till viss del kan liknas villkorlig dom med över- vakning. Dock löper skyddstillsyn alltid om tre år, vilket resulterar i ett mindre anpassningsbart påföljdsval, som i vissa fall kan bedömas vara för strängt. . I NJA 2015 s. 1024 bestämde dom- stolen påföljden till skyddstillsyn, fastän den bedömde att något vårdbehov inte förelåg hos den tilltalade. Om Sveriges bestämmelser kring villkorlig dom varit mer lika de i Danmark och Finland, hade domstolen, i aktuellt fall, troligtvis kunnat stanna vid en tidsbestämd villkorlig dom förenad med övervakning.

Ytterligare en skillnad som återfinns vid granskning av de olika systemen är vad villkorlig dom innebär. I Danmark innebär den villkorliga domen att verkställigheten av fängelsestraffet ute- blir om gärningspersonen sköter sig under den av domstolen bestämda prövotiden. Detsamma gäller i Finland. Den villkorliga domen i Danmark och Finland är ett tidsbestämt straff som

används som ett alternativ till ett frihetsstraff. Den villkorliga domen har i Finland och Danmark en varnande funktion mot den som har blivit dömd. Om personen sköter sig kommer denne slippa att avtjäna sitt straff i ett fängelse, om inte, är personen medveten om att kvarvarande tid av straffet kan komma att avtjänas i fängelse. I Sverige kan den villkorliga domen däremot inte kopplas till ett fängelsestraff utan avser endast en prövotid om två år där den dömde åläggs att sköta sig.

I Sverige är alla individer under 21 år undantagna livstidsstraffet. I Finland och Danmark före- ligger däremot möjlighet att döma personer över 18 år till fängelse på livstid. Vad som dock är intressant är hur lång tid i fängelse livstidsstraffet de facto innebär. I Finland gäller att personer som dömts till livstid när de varit under 21 år, har möjlighet till villkorlig frigivning efter tio år avtjänats i fängelse. I Danmark kan en livstidsdömd, oavsett ålder, beviljas villkorlig frigivning efter att 12 år avtjänats i fängelse. I Sverige är det inte möjligt att villkorligt friges från ett livstidsstraff, utan straffet måste först tidsbestämmas. Ett livstidsstraff i Sverige får aldrig un- derstiga det strängaste tidsbestämda straffet, det vill säga 18 år. Den kortaste tid en livstidsdömd måste avtjäna i Sverige blir således 12 år.231 _{Reglerna kan bedömas vara snällast i Sverige då}

Sverige helt undandragit ungdomar från att dömas till fängelse på livstid. Dock innebär det svenska livstidsstraffet ett faktiskt livstidsstraff då det inte föreligger någon lagstadgad gräns om när villkorlig frigivning kan medges. En ungdom i Sverige kan som strängast utdömas ett straff som mäts till 14 år. Danmark kan bedömas ha de strängaste reglerna för unga vuxna, då de som dömts till fängelse på livstid träffas av samma regler som vuxna individer.

Vad gäller fängelsestraff som döms ut mot barn under 18 år, råder olika maxgränser i de olika länderna. Som ovan nämnt kan en person under 21 år i Sverige som högst dömas till fängelse i 14 år. I Finland gäller att ett barn under 18 år som högst kan dömas till fängelse i 12 år. I Danmark föreligger det däremot ingen övre gräns för hur långt ett straff kan bestämmas för ett barn under 18 år. Den enda begränsning som återfinns i detta hänseende är att barn i Danmark inte kan dömas till fängelse på livstid. Därmed kan Danmark även bedömas ha de strängaste reglerna avseende fängelsestraff mot barn.