Kategorin omfattas av elevernas föreställningar om att styra. Inledningsvis fick eleverna svara på öppna frågor om programmering, ”Vad tror du att programmering för något?”. I sambandet till att programmering blir ett abstrakt begrepp, svarade 7 av 12 elever att det är att styra artefakter. När eleverna sedan fick samtala och förklara programmering med de konkreta fysiska föremålen och fotografierna är det fler, 11 av 12 elever som förklarar programmering med utgångspunkt att styra artefakter. Däremot skiljer sig deras förklaringar om hur styrandet sker, vilket tolkas till teknik (tillämpning) och matematik (grundläggande kunskaper). Här nedan exemplifieras och synliggörs variationen mellan att programmera i utgångspunkt i teknik- respektive matematikämnet.
Ben 3B Styra nånting, o sen gör den det av sig själv.
Ben återger en av variationerna inom den här kategorin. Ben uttrycker att programmering är att styra något. I det här fallet är det inte fokus på hur eller vad som gör att det kan styras, utan till-lämpningen att en artefakt styrs av programmering.
Alissa 3A koder… Jag tänker på…vad var de nu…mönster.
Alissa däremot samtalar även hon om att styra och programmering, men ger exempel på grund-läggande kunskaper (mönster) om programmering, snarare än själva artefaktens betydelse i styr-ning och programmering.
I de sammanhang som teknikämnet uppmärksammas, att styra, är det 8 av 12 elever som är med-vetna om att det är en människa styr i samband med programmering. Uttrycken nedan är i relation till situationer där detta påvisas:
Bianca 3B Då trycker man vart den ska gå på Blue-botarna, så går den exakt som man sä-ger. Om roboten gör fel, då är det ju jag som gjort fel...” ”Det är ingenting för att det är naturen som har skapat det och inte människan. Och man kan inte programmera den att den ska växa, man kan inte programmera den att falla, man kan inte programmera den att den ska bli grön.
Citaten från Bianca visar att människan ligger till grund för hur något programmeras och vad som händer när artefakten ska utföra ett visst moment. Hon uttrycker även såhär ” Om roboten gör fel, då är det ju jag som gjort fel.”, vilket ger uttryck för förståelsen om att det är människans aktiva roll i programmering som avgör om artefakten gör ett fel eller inte. Bianca framför även att ett lövet inte är programmerat, vilket ger ett tydligt resonemang för att människan i detta fall inte kan ”styra” vad som ska hända med lövet. Uttrycket visar förståelse för att människan är en
33
aktiv producent ifråga om att programmera och att styra, oavsett om det är en artefakt eller en något annat som programmeras. Däremot är det 2 av 12 elever som har en annan variation av vad som styr. Andrea i 3A berättar vid ett tillfälle att det är elkablar som styr robotgräsklipparen och hennes klasskamrat Alva återkommer till liknande förklaring flera gånger.
Alva 3A Jag tror det finns inuti en kamera. (robotgräsklippare). Jag tror det finns en grön grej där inne som styr. (mobil) Jag tror det finns något i som é som klocka, fast dom rör sig så att den rör sig. (Bluebot)
I detta fall uttrycker inte eleverna att det är en människa som har förprogrammerat en artefakt, utan uttrycket fokuserar på delkomponenter inuti eller utanför som styr artefakten.
2 av 12 elever har också föreställningen om att styrningen går att jämföras med människokroppen.
Anna och Bea förklarar hur de jämför programmering med människans hjärna som skickar signaler till inre organ som utför ett visst moment, men också att artefakten som programmeras hör, räknar och styrs på så sätt.
Den sista variationen i att styra med utgångspunkt tekniken är om det går att programmera varandra i undervisningen. En intressant diskussion uppstod i 3B fokusgrupp 3, där de var oeniga inled-ningsvis om en människa går att programmera och/eller kan programmeras:
Bashir 3B Om man säger till en människa att kan du gå och hämta en penna åt mig, ja då gör den ju det. Programmering är att man måste styra in olika koder... till olika saker Ben 3B fast de gör man ju inte med en riktig människa! Man gör ju med robotar o såna saker.
Efter att Ben hade argumenterat mot Bashir, ändrade Bashir sin uppfattning och höll med och förklarade sedan istället att det inte går att programmera för att människor inte har knappar, och sladdar och ” De är gjorda av senor, kött och blod o hjärta o hjärna o sånt. Hjärnan har inte robo-tar.” I detta fall har de inte samma föreställningar som 3A, att det går att programmera en männi-ska.
Den föreställningen som framträder i matematikämnet är med utgångspunkt i grundläggande be-grepp och att det finns en systematik i hur man går tillväga för att programmera. 10 av 12 elever uttrycket programmering på det viset. En del i programmering är också beräkningar som illustre-ras nedan:
Bobby 3BOm målet var här (visar på bordet) så tog man höger, då vänder den ju så…å sen gick den F2, två framåt. V…2…å sen, F3, å sen kom den dit.
Här uttrycker Bobby att för att programmera, behöver människan ha vetskap om hur artefakten ska röra sig. Beräkningen behöver göras i relation till hur långt ifrån ”målet” är och hur många vridningar artefakten behöver utföra et cetera. Efter den stegvisa beräkningen har gjorts, program-meras det in och roboten utför handlingen för att nå ett slutmål.
34
I relation till kursplanen matematiken är det också 8 av 12 elever använder grundläggande begrepp som kod och bugg. 4 av 6 elever i 3A förklarar även hur programmering är uppbyggt av ett dator-språk och liknelsen till mönster.
Andrea 3A Om man trycker 001000101, så kanske asså det bli asså fel o då förstörs hela koden typ. Då förstörs, då funkar det inte. Bugg…eller vad man kan säga att nånting går fel. […] som två framåt …en åt sidan…asså en kod…
Alissa 3A Va heter de…när man gör mönster så att det blir koder. Ja juste! När man ska göra en kod så förstår bara datorn ettor och nollor.
Inom variationen av föreställningar är även dessa citat kopplade till matematik, genom att de samtalar om grundläggande begrepp om hur programmering är uppbyggt och fungerar, exempel-vis bugg, kod, mönster, datorspråk, och de ger inte uttryck för själva tillämpningen.
I samband med att eleverna fick svara på vilket skolämne som programmering tillhör, visar resul-tatet i tabell 7, framförallt att 7 av 12 elever har föreställningen om att det tillhör skolämnet mate-matik. Bea i 3B uttrycker att ”Matte har vi gjort det i, kanske teknik?”, vilket visar att hon är säker på att programmering tillhör matematik och att det kanske tillhör teknik.
Anledningen till att eleverna säger matematik, tolkas med utgångspunkt i att eleverna först och främst arbetat i matematikboken. 3 av eleverna är osäkra när de nämner att programmering är teknik och svenska. Det är 1 elev som har föreställningen att programmering inte tillhörde ett specifikt skolämne, utan snarare identifieras programmering med den ordinarie lektionen som var på schemat när programmeringen utfördes.
Tabell 7. Beskriver elevernas föreställningar om vilket skolämne programmering tillhör
Skolämne Förekomst Klass
1 Matematik 7 av 12 3A, 3B
2 Svenska 3 av 12 3A, 3B
3 Teknik 3 av 12 3A. 3B
4 Ordinarie lektion på schemat 1 av 12 3A
I intervjun ställdes även frågan ”Är programmering teknik?”, vilket 8 av 12 elever uttryckte med ett ja. I det sammanhanget utgick frågan från teknik som begrepp, än skolämnet. Majoriteten ut-trycker att relationen mellan teknik och programmering är att artefakter måste finnas för att kunna programmeras. Ett citat som visar denna variation är Bianca i 3B:
Programmering är ju.…när man använder teknik så man bestämmer vad de ska göra. Man bestämmer ju vad som ska hända då.
Tolkningen av föreställningen är att människan aktivt programmerar en artefakt och om inte arte-fakten finns så går det inte heller att programmera.
35
Sammanfattningsvis har eleverna olika föreställningar om programmering tillhör teknik, matema-tik eller båda delar. Resultatet visar att det finns likheter och skillnader med de föreställningar som det getts uttryck för. Den likhet som märks är att det oftast är eleverna som tillhör samma klass, A eller B, som har likartade föreställningar. Således särskiljs föreställningarna oftast mellan klas-serna men inte inom klasklas-serna. I fråga om vem eller vad som kan styra en artefakt, är det enbart elever från 3A som uttrycker att andra artefakter eller komponenter inuti en artefakt kan styra. De från 3B nämner inte alls detta, utan att det är människan som påverkar styrningen av en artefakt.
Ytterligare en skillnad som märks mellan klasserna är angående om en människa kan programm-eras. 3A fokusgrupp 2 berättar att de har övat att programmera varandra på lektionstid medan 3B, framförallt fokusgrupp 3, menar att det inte alls går att styra eller programmera en människa. Det visade sig också att 5 av de 8 elever som nämner grundläggande begrepp, som går att härleda till matematiken, i sin förklaring till vad programmering, är klass 3A. De använder dessa begrepp kontinuerligt under hela intervjun och de använder kod, bugg, mönster och förklaring till dator-språk. 3B använder det vid enstaka tillfälle och då enbart begreppet kod. Den likhet som finns mellan 3A och 3B är att de använder ett datalogiskt tänkande för att förklara hur man styr en artefakt. Sambandet mellan teknik och programmering är även det ett område som särskiljer 3A och 3Bs föreställningar. 3B, fokusgrupp 3, ger ett säkert intryck och förklarar tydliga samband med att teknik förutsätter programmering. I 3B fokusgrupp 4, är det en elev som har samma före-ställning medan de övriga två är inte säkra. 3A uttrycker att det finns samband, men vet inte riktigt hur. Alla i 3B och 1 elev i 3A är eniga om att programmering enbart tillhör matematik. 1 elev från 3A är säker på att det tillhör teknik. Resterande elever är tveksamma om det tillhör svenska, NO, teknik eller är det ämne som är på ordinarie lektionstillfälle.