4.2.1 Datainsamlingsmetod
Det finns olika varianter av kvalitativa intervjuer och det är betydelsefullt att välja rätt variant för att få ett underlag som kommer svara på syfte och frågeställningar. En styrka med den kvalitativa intervjun menar Holme m.fl. (1997) är att det liknar ett vardagligt samtal. Intervjuaren styr samtalet inom ramen av studiens syfte och eleverna får mycket talutrymme.
Intervjuerna bestod av fyra fokusgrupper med tre elever i varje. Valet av att använda fokusgrupper härleds till Alvehus (2013) som beskriver de positiva effekterna av fokusgrupper, alla får möjlighet att uttrycka sig och interaktionen främjas mellan elever och den som intervjuar. Davidsson (2007) menar att bli intervjuad i en fokusgrupp kan kännas mer avslappnad och inte ha en utpekande effekt som en-till-en intervju skulle kunna upplevas. En positiv effekt för studien är att fler föreställningar kan komma till uttryck, vilket ger ett större utfallsrum. Doverhorn & Pramling Samuelsson (2012) menar att med hjälp av interaktionen mellan eleverna, hör eleverna varandras svar och det kan bli att fler föreställningar framförs. Dock finns det utmaningar och nackdelar med att använda sig av fokusgrupper poängterar Dahlin och Holmgren (2017). De menar att det inte är säkert att gruppsammansättningen blir som tänkt, eftersom det inte går på förhand att veta vilka elever som kommer delta i studien. Det fordras också att ämnet är välbekant för eleverna och att inte någon påverkar eller övertygar den andra. I fokusgruppsintervjuer behövs kunskap om hur man leder samtalet menar Krag Jacobsen (1993). Det krävs också att jag som intervjuare kan genomföra en intervju med fokusgrupper, och erfarenheten av att leda en sådan intervju kan påverka kommunikationen i gruppen. Talutrymmet behöver fördelas mellan eleverna och se till så att inte syftet med samtalet styrs åt ett annat håll än tänkt.
Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) menar att en semistrukturerad intervju har som utgångspunkt att varje elev är unik. Det passar väl in i studien eftersom olika föreställningar ska undersökas. Intervjufrågorna är i låg grad standardiserade, som innebär att frågorna är öppna och att det inte kräver några korrekta svar (Trost, 2005) och det är betydelsefullt för eleverna att ha vetskapen om att intervjufrågorna inte är ute efter att få fram ett rätt svar eller är ifrågasättande av deras tyckande betonar Alvehus (2013). Det bidrar till en bättre kommunikation i samtalet för alla parter och det ska få eleverna att vilja berätta och uttrycka sig utifrån sin erfarenhet (Doverborg &
Pramling Samuelsson, 2012) i området teknik och programmering.
16
Bild 1. Fotografi på ett barn som diskar för hand i en diskho, vilket tillhör teknik men är ej program-merat.
Bild 2. Fotografi på en robotgräsklippare som till-hör teknik och programmering.
DistelAPPArath (2019). Robot, Gräsklippare, Autonoma, Mow, Gräs [fotografi]. Hämtat från
https://pixabay.com/sv/photos/robot-gr%C3%A4sklippare-robot-autonoma-3999479/ . Pixabay License
Strukturgraden av frågorna var väl lämpad i denna studie. Holme m.fl. (1997) betonar att en flexibilitet i intervjuer är fördelaktigt, eftersom det är lättare att följa upp elevernas svar och ställa relevanta frågor. Det innebär också att fler frågor kan ställas om det behövs mer data eller ett förtydligande av ett svar. Intervjufrågorna (Bilaga 3) är modifierade och anpassade efter elevernas ålder. Det är för att inte vilseleda och för att förhindra missförstånd.
Upplägget på intervjufrågorna var färdiga intervjufrågor som utgjorde basen för samtalet. De första sju intervjufrågorna var inledande frågor som ställdes till alla intervjugrupper i samma ordning. Kihlström (2007a) och Kvale (2007) uppger att inledande frågor ska vara så kallade öppna frågor, för att hjälpa eleverna att berätta utifrån sin erfarenhet. Därför valdes dessa som inledande frågor för att sedan låta de resterande intervjufrågorna beröras på ett eller annat vis under samtalet.
Dessa frågor modifierades under samtalets gång för att följa samtalet bättre.
Intervjufrågornas struktur varierar således och är mer eller mindre specifika i utformandet. Följd- eller uppföljningsfrågor ställdes om ett svar behövdes förklaras tydligare, utvecklas eller få ett mer djup. Det innebar att frågorna hjälpte till att styra tillbaka samtalet, om det hamnat utanför studiens syfte. Största andelen av intervjufrågorna inleds med vad, hur, varför eller vad tror du? Kvale (2007) menar att för att få spontana svar, krävs frågor som inleds med dessa frågeord.
Efter de inledande sju frågorna användes fysiska föremål för att få eleverna att associera till tidigare erfarenheter och leda till fler tankar. Trost (2005) och Krag Jacobsen (1993) menar att genom att konkretisera för eleverna i intervjun kan det öppna upp till mer samtal. En annan anledning var att det skulle skapa intresse och motivera under samtalets gång, vilket Trost betonar vikten av att göra i en intervju med elever. Krag Jacobsen hänvisar till att fysiska föremål ger möjlighet att samtala om det konkreta utifrån det abstrakta. Det gör det mer tydligt, lättförståeligt och lockar till sig uppmärksamhet. Fotografierna och de fysiska föremålen är valda med tanke på den sociokulturella teorin (Hwang & Nilsson, 2011; Säljö, 2014a). Där fotografierna och fysiska föremålen, så kallade materiella redskap, blir resurser för lärandet som eleverna kan associera till och sammanföra med deras språkliga redskap. Tillsammans med deras erfarenhet blir det en strategi för att minnas och sätta in sina kunskaper i ett nytt sammanhang.
17
Bild 7. Fysiskt föremål, en Blue-bot. Tillhör programme-ring och teknik.
Fotografierna (Bild 1–2) visades först för varje fokusgrupp. Därefter ställdes tre föremål upp på bordet i två omgångar. Alla elever se och diskutera alla fysiska föremål och fotografier. Likheten mellan visningen av föremålen var att i varje omgång visades ett föremål (Bild 5–6) som inte tillhör kategorin programmering, antingen en penna eller lövet. De övriga föremålen som tillhörde programmering (Bild 3-4,7-8) varierade vilka som visades i de två omgångarna. Efter att sex fö-remål och två fotografier visats och samtalats om, fortsatte intervjun med några avslutande frågor.
Alla intervjuer filmades för att få med elevernas kroppsspråk, uttryck och även deras muntliga svar. Doverborg och Pramling Svensson (2012) samt Kihlström (2007a) menar att videoinspelning ger en bättre helhet av elevernas svar under intervjun som ger ett bättre underlag i redovisning av datainsamlingen än om det enbart utgår från anteckningar. Trost (2005) betonar även att vid intervjuer är det viktigt att kunna urskilja vem som säger vad, videoinspelningen blir därför ett värdefullt redskap under transkriberingen.
Bild 3.Fysiskt föremål som fö-reställer en fjärrstyrd robot in-klusive handkontroll. Tillhör teknik och programmering.
Bild 4. Fysiskt föremål på en fjärrkontroll till TV som tillhör teknik och programmering.
Bild 5. Fysiskt föremål som fö-reställer en penna. Tillhör tek-nik men inte programmering.
Bild 6. Ett löv. Ingår inte i teknik eller programmering.
Bild 8. Mobiltelefon som till-hör teknik och programmering.
18
4.2.2 Datainsamlingsprocess
Innan intervjuerna gjordes som redovisas i studien, genomfördes två pilotstudier. Pilotstudierna genomfördes med ett respektive två barn. Pilotstudierna gav bra inblick i hur några barn uppfattade intervjufrågorna och strukturen på samtalet. Både ljudinspelning och videoinspelning testades och utvärderades. Valet blev att spela in intervjuerna med både bild och ljud för att få bättre förutsätt-ningar vid transkribering och analys. Några av intervjufrågorna förändrades och några byttes ut helt för att bättre anpassa åldersgruppen i de slutgiltiga intervjuerna. Dessutom så ändrades antalet barn per intervju till tre för få fler elevers föreställningar.
I pilotstudierna var det två fotografier, en robotgräsklippare och en diskmaskin. Det förändrades i den slutgiltiga studien då fotografiet med diskmaskin byttes ut mot ett barn som diskar för hand i en diskho. De fysiska föremålen kvarstod men det tillkom även en penna och ett löv i den slutgil-tiga studien. Förändringarna berodde på att jag ville att det skulle innehålla både digital och icke digital teknik, för att utmärka likheter och skillnader i elevernas svar. En annan anledning var att det väcktes ett intresse efter att ha läst Andersson m.fl. (2008) och Balkan Kiyicis (2018) forsk-ning. I deras studier var natur och en penna involverat och det var intressant att ta reda på om det överensstämde i den här studien. De fysiska föremålen i intervjun blev slutligen en robot med fjärrkontroll, fjärrkontroll till TV, mobiltelefon, löv, penna och Blue-bot.
De intervjuer som användes i den här studien gjordes under olika tider under skoldagen. Tiden som blev avsatt var den tid som det passade in på respektive klasschema. När eleverna hade valts ut till fokusgrupperna genomfördes intervjuerna i ett grupprum som var välkänt för eleverna.
Grupprummet var beläget i änden av skolbyggnaden, vilket minimerade risken för att andra elever eller lärare skulle passera igenom och störa. Gardinerna drogs för framför fönstren för att inte låta eleverna distraheras av andra elever på skolgården. Det förekom enbart ett störningsmoment då eleverna i klassrummet bredvid visade upp presentationer på Smartboarden. Detta såg eleverna genom fönstret in till klassrummet.
På plats i grupprummet satte sig eleverna bredvid varandra och filmkameran placerades så att det inte skulle ta deras uppmärksamhet eller skapa obehag. Muntlig information gavs till eleverna om intervjuns syfte, tillvägagångssätt gällande intervju, aktivitet samt varför intervjun skulle spelas in. Dessutom betonades det att det viktigaste var att eleverna berättar deras föreställningar och att inte deras svar värderades och att de fick avbryta intervjun om de ville. Eleverna fick också möj-lighet att ställa frågor om de hade något de undrade över innan intervjun startade.
Vid tillfället då de fysiska föremålen skulle användas, pausades filminspelningen för att förklara aktiviteten. När eleverna visade att de förstod, spelades intervjun in igen. Aktiviteten gick ut på att de fysiska föremålen togs upp på bordet framför dem och samma frågor ställdes till varje artefakt.
Varje elev fick tre lappar (Bild 9) var som det stod inget, teknik och programmering på som de skulle använda i samband med intervjufrågorna till de fysiska föremålen och fotografierna (Bild 1–8). Idéen med lapparna var att eleverna lättare skulle koncentrera sig på uppgiften och visa deras föreställningar konkret. Bildstödet var även tänkt som en hjälp för att stötta språkligt och för att ge bättre fokus på uppgiften.
19
Bild 9 Lappar som användes under aktivitet
Frågan som ställdes var vilket av teknik, programmering, inget eller både programmering och tek-nik som fotografiet eller det fysiska föremålet tillhörde. Alla elever fick möjlighet att svara på alla föremål och fotografier och visade sina lappar vad de hade för föreställning. De fick gärna förklara deras val.
Ursprungsidén var att intervjuerna skulle ta 35–40 minuter. Alla intervjuer tog längre tid än beräk-nat, mellan 55–80 minuter. Inom ramen för dessa minuter ingår alla moment från att eleverna följer med till grupprummet till dess att allt är avslutat. En elev valde att avbryta sitt deltagande när det var tre frågor kvar på intervjun. Hen ville gärna ut på rast då de brukar ha rast vid den tidpunkten, så eleven lämnade intervjun och missade de sista fem minuterna. I övrigt visade eleverna ett stort intresse och engagemang under intervjun. De var koncentrerade och flera grupper ville inte sluta när intervjun var klar. Avslutningsvis samtalade vi om allt möjligt för att det inte skulle bli ett abrupt slut. Eleverna var nyfikna och ställde många frågor om examensarbetet och allmänt.