Allmän beskrivning av regleringen av tillstånd för

Utredningen om kemikalieolyckor m.m. anförde i sitt huvud-betänkande Säkrare kemikaliehantering (SOU 1998:13) bl.a. att mål-sättningen med utredningens förslag var att skapa en så enkel och samlad reglering som möjligt för Sevesoverksamheter med hänsyn tagen till befintliga regel- och myndighetsstrukturer.

För vissa Sevesoverksamheter krävs bl.a. att en säkerhetsrapport upprättas. Utredningen om kemikalieolyckor m.m. gjorde bedöm-ningen att granskbedöm-ningen av Sevesoverksamheternas säkerhets-rapport lämpligast gjordes i en gemensam, integrerad miljö- och säkerhetsprövning. Utredningen framhöll även i sitt betänkande att då tillståndsprövningen enligt miljöskyddslagstiftningen innehåller de moment av offentlighet och insyn som både Seveso II direktivet och Industriolyckskonventionen krävde kunde en samordnad miljö- och säkerhetsprövning tillgodose kraven på offentlighet. Utredningen angav även följande skäl till stöd för att en samordnad miljö- och säkerhetsprövning borde ske¹.

- Syftet med både miljö- och säkerhetsregleringen är i huvudsak detsamma, dvs. att undvika skador på människor och miljön.

- Miljö- och säkerhetsfrågorna går ofta i varandra och kräver gemen-samma överväganden och åtgärder. Det är därför en fördel om de kan lösas i ett sammanhang för att undvika motstridigheter.

- Genom en samordnad prövning kan bl.a. förorenaren betalar principen, substitutionsprincipen och försiktighetsprincipen föras in i säkerhetsbedömningen via miljöskyddslagstiftningen.

1 Se SOU 1998:13 s. 8 f.

Tillstånd till Sevesoverksamhet SOU 2013:14

- En gemensam prövning blir mer rationell och myndigheternas och industrins hantering av frågor om hälsa, miljö och säkerhet kommer att bättre harmoniera med varandra.

- Miljökonsekvensbeskrivningarna kan användas för att ge en all-sidig beskrivning av både de kontinuerliga miljöeffekterna och olycksriskerna vid en verksamhet.

- Beslutsunderlaget är till stora delar gemensamt.

- Förfarandet blir lättare att förstå för allmänheten än om man har skilda förfaranden för de fortlöpande utsläppen och för till-fälliga utsläpp och annan påverkan till följd av olyckor.

- En samordnad prövning kommer att bli samhällsekonomiskt billigare och snabbare än att ha två separata prövningar.

Utredningen konstaterade vidare att säkerhetsfrågornas koppling till miljöskyddslagstiftningen inte endast skulle komma att gälla de verksamheter som kom att omfattas av den högre kravnivån då säkerhetsfrågor, redan enligt då gällande bestämmelser i miljö-skyddslagen, ingick vid tillståndsprövningen.

Regeringen gjorde samma bedömning som utredningen om kemikalieolyckor m.m. när det gällde frågan om att den integrerade miljö- och säkerhetsprövningen skulle kunna tillgodose de krav som ställdes på granskningen av säkerhetsrapporten i Seveso II direktivet samt kraven i Industriolyckskonventionen om identi-fikation av farliga verksamheter och om förebyggande åtgärder.

Regeringen konstaterade vidare att med föreslagen ordning kommer prövningen av säkerhetsarrangemangen att göras av den instans som har att tillståndspröva verksamheten enligt miljöbalken samt att vid prövningen ska miljöbalkens regler om ansökan även om-fatta säkerhetsrapporten som kommer att utgöra en del av själva ansökan².

Sevesodirektivets krav på granskning av säkerhetsrapporter och kommuniceringen av resultatet av granskningen med verksamhets-utövaren har mot bakgrund av det ovan anförda genomförts i Sverige genom att tillståndsplikt införts för samtliga Sevesoverk-samheter på högre kravnivå. Gällande ordning för tillståndspröv-ning av Sevesoverksamheter är därför sammankopplad med be-stämmelserna om prövning av miljöfarlig verksamhet i miljöbalken.

För att få en fullständig överblick över hur tillståndsfrågor

2 Se prop. 1998/99:64, s. 42 f.

SOU 2013:14 Tillstånd till Sevesoverksamhet

träffande Sevesoverksamheter regleras måste man således ta del av såväl Sevesolagen och Sevesoförordningen som miljöbalken och dess förordningar³.

I dag finns det 375 Sevesoverksamheter i Sverige. Av dessa är 318 verksamheter tillståndspliktiga (A- och B-verksamheter samt C- och s.k. U-verksamheter på högre kravnivå), 21 verksamheter är anmälningspliktiga (C-verksamheter på lägre kravnivå) och för 36 verksamheter krävs vare sig tillstånd eller anmälan i förväg såvida inte en tillsynsmyndighet så påfordrar (s.k. U-verksamheter på lägre kravnivå).

Bilden nedan visar antalet Sevesoverksamheter och deras fördel-ning på A-, B-, C- och s.k. U-verksamhet på lägre respektive högre kravnivå i juni 2012.

Verksamhet Lägre kravnivå Högre kravnivå

A 39 74

B 74 122

C 21 7

U 36 2

Det totala antalet tillståndspliktiga A- och B-verksamheter enligt miljöbalken uppgår till ca 6 000 och antalet anmälningspliktiga verk-samheter uppgår enligt Naturvårdsverkets uppskattning till ca 15 000–20 000 stycken (om tillstånds- och anmälningspliktiga verk-samheter enligt miljöbalken, se avsnitt 3.2).

3.1.1 Verksamhetsutövarnas skyldigheter enligt Sevesolagen En verksamhetsutövare som omfattas av Sevesolagen ska förebygga riskerna för allvarliga kemikalieolyckor. I de fall en allvarlig kemi-kalieolycka har inträffat är en verksamhetsutövare skyldig att be-gränsa följderna för människors hälsa och miljön. Avsikten är att de allmänna hänsynsreglerna som gäller för en verksamhetsutövare enligt 2 kap. miljöbalken ska tillämpas även för Sevesoverksam-heter⁴.

3 Uttrycket miljö har enligt Sevesolagen samma betydelse som enligt miljöbalken. Detta innebär att även egendom omfattas av begreppet. Se författningskommentaren till Seveso-lagens 1 §, prop. 1998/99:64 s. 59.

4 6 § Sevesolagen och prop. 1998/99:64, s. 60.

Tillstånd till Sevesoverksamhet SOU 2013:14

Verksamhetsutövare med verksamhet som omfattas av Seveso-lagen ska göra en skriftlig anmälan till tillsynsmyndigheten innan byggnadsarbeten påbörjas eller verksamheten tas i drift. En sådan anmälan ska innehålla uppgifter om de farliga ämnen som före-kommer eller kan förekomma inom en anläggning eller ett lager, en redogörelse för driften vid anläggningen eller lagret samt en be-skrivning av verksamhetens omgivning. Om verksamheten om-fattas av tillståndsplikt enligt miljöbalken får regeringen föreskriva begränsningar av anmälningsskyldigheten. Om väsentliga ändringar sker i verksamheten ska verksamhetsutövaren anmäla detta till till-synsmyndigheten⁵.

En Sevesoverksamhetsutövare ska även utarbeta ett handlings-program för hur allvarliga kemikalieolyckor ska förebyggas. Ett sådant handlingsprogram ska vara skriftligt och innehålla uppgift om de mål och allmänna handlingsprinciper som verksamhets-utövaren har ställt upp för hanteringen av riskerna för allvarliga kemikalieolyckor samt uppgifter om en säkerhetsorganisation för verksamheten⁶.

Även om tillstånd till en verksamhet inte krävs enligt miljö-balken får regeringen föreskriva att det ska vara förbjudet att utan tillstånd anlägga eller ändra en verksamhet som omfattas av Seveso-lagen. En sådan ansökan om tillstånd ska prövas av mark- och miljö-domstol som ett ansökningsmål enligt miljöbalken. Regeringen får föreskriva att ansökan om tillstånd för vissa slag av verksamheter ska prövas av länsstyrelsen⁷.

Den säkerhetsrapport som Sevesoverksamheter på högre krav-nivå har en skyldighet att upprätta ska innehålla⁸:

- information om hur verksamhetens driftssystem och organisa-tion har utformats för att förebygga allvarliga kemikalieolyckor, - en beskrivning av verksamhetens omgivning,

- en beskrivning av anläggningen och de farliga ämnen som före-kommer eller kan förekomma där,

- en identifiering och analys av olycksrisker, samt

5 7 § Sevesolagen.

6 8 § Sevesolagen och 6 § Sevesoförordningen.

7 9 § Sevesolagen.

8 10 § Sevesolagen. Se även 8 och 9 §§ Sevesoförordningen angående vem som är skyldig att upprätta en säkerhetsrapport och vad som ska ingå i säkerhetsrapporten.

SOU 2013:14 Tillstånd till Sevesoverksamhet

- uppgifter om förebyggande åtgärder för att förhindra och åt-gärder för att begränsa följderna av en allvarlig kemikalieolycka.

Säkerhetsrapporten ska förnyas och lämnas till tillsynsmyndigheten vart femte år eller tidigare, om det finns särskilda skäl⁹.

De verksamhetsutövare vars verksamhet omfattas av kravet på säkerhetsrapport ska även i samråd med kommunen och de an-ställda samt annan personal som kan påverka säkerheten, upprätta en intern plan för räddningsinsatser. Denna plan ska fogas till säkerhetsrapporten. Den interna planen ska förnyas vart tredje år eller när det finns anledning till det. Planen ska lämnas till tillsyns-myndigheten som ska granska den¹⁰.

Verksamhetsutövare för Sevesoverksamheter ska i sitt säkerhets-arbete, utöver förhållandena vid den egna verksamheten, även ta hänsyn till andra faktorer i omgivningen som kan påverka säker-heten. Närheten till annan Sevesoverksamhet ska särskilt beaktas.

Vid utredning härav ska verksamhetsutövaren samråda med statliga och kommunala myndigheter, organisationer och enskilda som kan ha intresse i saken. Verksamhetsutövaren kan begära hjälp från till-synsmyndigheten vid denna utredning. Utredningen ska redovisas i den inledande anmälan som ska göras alternativt i säkerhetsrappor-ten¹¹.

Förutom verksamhetsutövarnas skyldigheter är kommuner med Sevesoverksamheter ålagda en informationsskyldighet. Berörda kommuner ska se till att personer som löper risk att påverkas av en allvarlig kemikalieolycka vid en verksamhet som omfattas av kravet på säkerhetsrapport informeras om vilka säkerhetsåtgärder som ska vidtas och hur man ska förfara vid en olycka. Detta gäller även i förhållande till personer i en annan kommun eller utomlands¹².

Med stöd av bestämmelser i Sevesoförordningen och förord-ningen (2003:789) om skydd mot olyckor regleras i föreskrifter, utfärdade av dåvarande Statens räddningsverk, bl.a. närmare om verksamheters säkerhetsorganisation, vad som ska ingå i en säker-hetsrapport, hur verksamheters interna plan för räddningsinsatser ska utformas, vilken information som ska förmedlas till allmän-heten samt närmare bestämmelser om kommunernas plan för rädd-ningsinsatser (SRVFS 2005:2).

9 11 § Sevesolagen.

10 12 § Sevesolagen.

11 13 § Sevesolagen.

12 14 § Sevesolagen.

Tillstånd till Sevesoverksamhet SOU 2013:14

3.2 Regleringen av tillstånd och anmälan av