1.1 ALLMÄNT OM SPRÅKPROVEN
Syftet med språkproven i studentexamen är att klarlägga om de studerande har tillägnat sig de kunskaper och färdigheter som anges i läroplanen för gymnasiet samt om de har nått den mognad i språkbehärskningen som hör till målen för gymnasieutbildningen (L 766/2004, 18 §).
Studentexamen omfattar minst fyra prov, av vilka provet i modersmålet är obligatoriskt för alla. De tre andra obligatoriska proven i sin examen väljer examinanden ut bland följande fyra prov: provet i det andra inhemska språket, provet i ett främmande språk, provet i matematik och provet i realämnena. Utöver de obligatoriska proven kan examinanderna delta i ett eller flera extra prov. (L 766/2004, 18 §.) I studentexamen får ingå endast ett prov i samma ämne (L 672/2005, 6 §).
Språkproven utarbetas enligt de kurser och lärokurser som med stöd av 10 § 1 mom. i gymnasielagen anges som obligatoriska kurser enligt timfördelningen i gymnasieundervisningen och som kurser i form av fördjupade studier (F 915/2005, 1 §). Antalet kurser anges i statsrådets beslut om timfördelningen och innehållet i kurserna i de grunder för läroplanen som fastställts av Utbildningsstyrelsen.
I det andra inhemska språket och i en del av de främmande språken anordnas prov med två olika svårighetsgrader (L 672/2005, 2 §). Oberoende av gymnasiestudierna får en examinand välja svårighetsgrad på provet. Minst ett av de obligatoriska proven i examen skall vara ett sådant mer krävande prov som avses i 2 § 2 mom. i lagen om anordnande av studentexamen eller provet i modersmålet när det avläggs som provet i det andra inhemska språket (L 672/2005, 6 §). Det mer krävande provet i det andra inhemska språket och i ett främmande språk avser det prov som baserar sig på lärokursen för A-språk, dvs. den lärokurs som börjar i årskurs 1–6 i den grundläggande utbildningen.
Språkproven består av två delar: ett hörförståelseprov och ett skriftligt prov (se dock kapitel 2 nedan). För godkänt vitsord i ett prov krävs det att examinanden deltar i både hörförståelseprovet och det skriftliga provet vid samma examenstillfälle. Om en examinand inte har deltagit i båda proven betraktas provet som helhet som avbrutet, och det är då inte möjligt att kompensera det. När en examinand vid något examenstillfälle har utfört bara den ena delen av ett språkprov, antingen hörförståelseprovet eller det skriftliga provet, måste den alltid skriva båda delarna vid omprov.
Hörförståelseproven i vårens examen äger rum i mitten av februari och de skriftliga proven under senare delen av mars och förra delen av april. Höstens examen äger i huvudsak rum under senare delen av september. Vid varje examenstillfälle äger proven i hörförståelse rum under tre på varandra följande provdagar. Hörförståelseprovet i ett språk är allt som allt cirka en timme långt. Provtiden för de skriftliga proven i examen är sex timmar, som räknas från det att rektor eller övervakaren av provet har meddelat att provet börjar. En examinand som samma provdag skriver två språkprov enligt den korta lärokursen har sammanlagt åtta timmar på sig att genomföra proven.
Vilka typer av provuppgifter som kommer att tillämpas vid respektive examenstillfälle meddelas inte i förväg (se kapitel 4 och 5). Vårens och höstens prov kan vara konstruerade på olika sätt. De anvisningar som examinanderna behöver för att kunna genomföra proven finns i uppgiftshäftet. Anvisningarna måste ovillkorligen följas, vad gäller till exempel svarsspråket.
OBS! Dessa föreskrifter gäller proven i det andra inhemska språket och i främmande språk. I det följande benämns de språkprov. I de här föreskrifterna avses med gymnasiets undervisningsspråk svenska eller finska. I fortsättningen talas det bara om undervisningsspråk.
1.2 PROVET I DET ANDRA INHEMSKA SPRÅKET
I det andra inhemska språket, finska eller svenska, ordnas prov med två olika svårighetsgrader (L 672/2005, 2 §). Det ena provet bygger på den långa och det andra på den medellånga lärokursen. Med prov enligt lång lärokurs avses det prov som bygger på lärokursen för det språk som börjar i årskurs 1–6 i den grundläggande utbildningen. (A1 eller A2). Provet enligt lång lärokurs för A-språk är det mera krävande prov som avses i 6 § i lagen om anordnande av studentexamen (L 672/2005). Med prov enligt medellång lärokurs avses det prov som bygger på den lärokurs som börjar i årskurs 7 i den grundläggande utbildningen. (B1). En examinand får välja svårighetsgrad på provet, oberoende av vilken kurs den har läst på gymnasiet.
I stället för provet i det andra inhemska språket kan en examinand välja att skriva modersmålsprovet i detta språk (L 672/2005, 6 §). Det betyder att till exempel en tvåspråkig examinand som skriver sitt modersmålsprov på svenska kan ersätta provet i det andra inhemska språket med modersmålsprovet på finska. Det är ett förfarande som förutsätter att studentexamen sprids över flera examenstillfällen eftersom modersmålsproven i svenska och finska skrivs samma dag. En examinand kan inte ta med både modersmålsprovet och provet i det andra inhemska språket i sin examen, när proven skrivs på ett och samma språk. Det står examinanden fritt att senare komplettera sin examen med det ena eller det andra provet.
En examinand som valt att skriva modersmålsprovet i stället för provet i det andra inhemska språket och blivit underkänd, får om den så önskar göra om det underkända provet genom att skriva provet i det andra inhemska språket på samma språk som modersmålsprovet.
En examinand som skriver sitt modersmålsprov på samiska kan som andra inhemska språk skriva antingen finska eller svenska. I stället för provet i det andra inhemska språket kan examinanden alternativt skriva modersmålsprovet på finska eller på svenska.
1.3 PROVET I FRÄMMANDE SPRÅK
Studentexamensnämnden beslutar i vilka främmande språk prov ordnas och i vilka språk prov med två olika svårighetsgrader ordnas (L 672/2005, 2 §).
Provet i främmande språk har olika svårighetsgrad och bygger på den långa respektive korta lärokursen i engelska, franska, ryska, spanska och tyska. Med prov enligt lång lärokurs avses det prov som bygger på lärokursen för ett språk som börjar i årskurs 1–6 i den grundläggande utbildningen (A1 eller A2). Bara ett prov som bygger på lång lärokurs (A-språk) motsvarar det mer krävande prov som avses i 6 § i lagen om anordnande av studentexamen (L 672/2005).
Prov enligt kort lärokurs i främmande språk arrangeras i följande språk: engelska, tyska, franska, ryska, enaresamiska, skoltsamiska, nordsamiska, latin, spanska, italienska och portugisiska. Den korta lärokursen för främmande språk innehåller bara fördjupade kurser, några obligatoriska kurser definierade på riksnivå finns inte. Eftersom kravnivån för korta språk ändå är definierad i Grunderna för gymnasiets läroplan, är det målbeskrivningen för och de åtta kurserna i B3-språket som ligger till grund för provet.
I latin anordnas prov på två nivåer, ett som motsvarar den längre och ett den korta lärokursen. Det mer krävande provet i latin bygger på den lärokurs som börjar i årskurs 7 i den grundläggande utbildningen. Det motsvarar därmed inte det mer krävande prov som avses i 12 § i studentexamensförordningen och som bygger på lärokursen för A-språk. Båda proven i latin äger rum samma dag som provet enligt kort lärokurs i främmande språk.
1.4 RÄTTEN ATT SKRIVA PROVET I DET ANDRA INHEMSKA SPRÅKET OCH I FRÄMMANDE SPRÅK
En examinands examen får innehålla bara ett obligatoriskt prov i främmande språk (kort eller lång lärokurs; L 766/2004, 18 §). Vid ett och samma examenstillfälle får en examinand skriva bara ett prov i främmande språk baserat på lång lärokurs. Önskar examinanden skriva fler än ett främmande språk enligt lång lärokurs, måste proven skrivas vid skilda examenstillfällen. Vid ett och samma examenstillfälle har examinanden däremot rätt att skriva två prov enligt kort lärokurs. En examinand som samma provdag skriver två språkprov får använda allt som allt åtta timmar till att genomföra proven.
En studerande har rätt att delta i provet i det andra inhemska språket enligt lång eller medellång lärokurs och i ett prov i ett främmande språk enligt lång lärokurs, när den studerande före provet har läst åtminstone de obligatoriska kurserna i det ämne som provet gäller, enligt den timfördelning som avses i 10
§ i gymnasielagen (lång lärokurs 6 kurser, medellång lärokurs 5 kurser; L 672/2005, 4 §).
En studerande har rätt att delta i ett prov baserat på den korta lärokursen i främmande språk, när den studerande har läst minst tre gymnasiekurser i språket i fråga (L 672/2005, 4 §). En examinand har rätt att välja provnivå, oberoende av vilken lärokurs för språket i fråga examinanden har läst på gymnasiet.
Rektor kan av särskilda skäl ge också en studerande som inte har läst de kurser som nämns i tredje och femte stycket i detta avsnitt rätt att skriva ett prov i examen, men som annars kan anses ha tillräckliga förutsättningar att klara provet (L 672/2005, 4 §).Detta kan gälla till exempel personer som har lärt sig något språk utomlands eller som lider av någon långvarig sjukdom som har hindrat dem från att läsa kurserna.
Det nivåval som en examinand gör när den anmäler sig till examen är bindande: det går inte att byta nivå på ett godkänt språkprov i examen. Har en examinand fått underkänt på ett obligatoriskt prov, får examinanden göra om det underkända provet genom att skriva ett prov på en annan nivå i samma läroämne. Ett villkor för ett sådant nivåbyte är att examinanden har åtminstone ett prov på den mer krävande nivån bland de obligatoriska proven i sin examen. Också valet av ett prov som obligatoriskt eller extra prov är bindande för examinanden för hela examen (L 672/2005, 5 §; F 915/2005, 4 §.). Om en person som har anmält sig till ett prov uteblir från provet eller inte lämnar in en provprestation för bedömning, betraktas provet som avbrutet och underkänt (L 672/2005, 10 §).
En person som har avlagt examen kan senare komplettera sin examen med ett prov på den mer krävande eller den lättare nivån, också i ett språk som redan ingår i examen (L 672/2005, 9 §).