Motion nr 43
Resande
Vi är ett par i 80-årsåldern, som råkade ut för en trafikolycka för 9 år sedan som resulterade i att frun sitter i rullstol.
Vi tycker att det är skönt, härligt och välbehövligt att åtminstone en gång per år göra en resa till varmare länder. Men, det har blivit allt svårare och svårare att hitta hotell som har handikapprum och som är anpassat för funktionshindrade. DHR hade en egen förteckning över sådana hotell år 2004-05, men den finns inte kvar nu.
Som medlemmar i förbundet tycker vi att det borde vara ett självklart uppdrag att hjälpa oss och andra i samma situation att få komma ut och resa, för att få den rekreation som vi behöver för att klara av vinterns svårigheter.
De personer som nu är i ”verksam ålder”, är ju vana vid att resa, då de blir äldre, drabbas av sjukdomar eller olyckor, vill de givetvis fortsätta resandet.
Därför yrkar vi på att frågan tas upp,
Att frågan behandlas välvillig,
Att det blir ett bra resultat till nästa resesäsong Med vänlig hälsning
Ann-Marie och Göran Arontzon Borås 2013-03-12
Förbundsstyrelsens yttrande, motion nr 43
Förbundsstyrelsen delar motionärens ställningstagande om att det ska vara en själv-klarhet för personer med nedsatt rörelseförmåga att kunna resa, såväl inom Sverige som internationellt.
I det arbete DHR bedriver angående tillgänglighet och användbarhet påtalas alltid att all verksamheten som bedrivs ska vara tillgänglig och användbar. Det är dock inte DHRs uppgift att genomföra tillgänglighetsarbetet i praktiken utan ansvaret för det åligger samhället och respektive verksamhetsutövare utifrån ansvars- och finansie-ringsprincipen. Den innebär att varje sektor i samhället skall utforma och bedriva sin verksamhet så att den blir tillgänglig för alla medborgare, inklusive personer med
44 (63)
funktionsnedsättning. Kostnaderna och nödvändiga åtgärder skall finansieras inom den ordinarie verksamheten.
DHR arbetar först och främst med intressepolitisk påverkan, där tillgänglighet och användbarhet är ett område. Självklart faller tillgänglighet och användbarhet till tur-ism in här. Det innebär att vi driver på att turistnäringen ska ta sig an frågor om till-gänglighet och användbarhet och föra ut dem till olika turistverksamheter. Vi har till exempel precis påbörjat en dialog med turistnäringen i Sverige. Den dialogen sker främst på central nivå med exempelvis Visita, som samlar svensk turistnäring.
Den internationella turistbranschen är väldigt stor och komplex och intressepolitiskt arbete som är riktat mot det ligger utanför vårt uppdrag. När det gäller det hänvisar vi till våra motsvarigheter eller paraplyorganisationer på internationell nivå. Ett ex-empel är EDF, European Disability Forum.
Att DHR slutade producera resekatalogen, är dels ett ideologiskt ställningstagande utifrån att det varken är DHRs uppgift eller ansvar, dels är det en fråga om katalo-gens tillförlitlighet. Att hålla katalogen uppdaterad med aktuell information, kräver regelbundna inventeringar på plats men också kännedom om aktuella destinationer.
Vi arbetar istället för att de större resebolagen i sina respektive kataloger, hos sina resebyråer samt i bokningskanaler via internet, tillhandahåller information om till-gänglighet och användbarhet till olika turistmål. DHR kommer således inte att åter-uppta produktionen av resekatalogen.
Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet besluta att avslå motionens samtliga att-satser.
Motion nr 44
Resor med färdtjänst, färdtjänst i annan kommun, riksfärdtjänst och sjukresor = kollektivtrafik?
Bakgrund
Vi tycker att dessa ovanstående resesätt har urholkats så mycket att de inte längre kan kallas färdtjänst etc. t ex är det svårt att få personliga medicinska behov tillgodosedda vid resor. Egenavgifterna har ökat. Så mycket som möjligt ska lösas genom den ordinarie kollektivtrafiken och det är bra tänkt, men så länge de som inte kan åka med dagens kollektivtrafik blir drabbade av försämringar och den inte fungerar fullt ut så kan vi inte acceptera den här utvecklingen.
Färdtjänst etc. är en viktig frihetsfråga för många av våra medlemmar som inte klarar av att åka kollektivt eller inte kan/får köra själva. Det är viktigt att tryggt få åka till en plats utan att bli utsatt och måsta redogöra för att man har speciella behov vid
resandet, det ska vara förberett före resan. En fråga är aktuell för många medlemmar som har tvingats att åka kollektivt utan att klara av ”Hela resan”, antingen kommer inga tåg, de blir avsatta ute i obygden utan ledsagare trots behov av hjälp, hänvisade
45 (63)
till vanlig buss som inte kommer eller är försenad, eller tvingas vänta på en akutbeställd färdtjänstbuss/-taxi för de klarar inte av att åka vanlig buss.
Taxichaufförerna är stressade eller kommer 1 timme senare eller inte alls, det kan finnas en ny lönsam resenär som kommer emellan, så då får färdtjänstresenären tålmodigt vänta efter att de har skjutsat de lönsamma resenärerna till t ex flyget före den person som de får dåligt betalt för.
Vår motion vill peka på de förändringar till det sämre som vi som har behov av denna typ av kollektivtrafik upplever och får stå ut med. DHR driver som bekant att alla ska kunna nyttja den vanliga kollektivtrafiken och det är rätt så, men vi måste också inom DHR försvara den typ av kollektivtrafik som färdtjänst/riksfärdtjänst och sjukresor innebär och som en del av oss behöver för att kunna leva ett självständigt liv. Ibland med speciella behov av t ex hjälp under resan, av t.ex. ledsagare, åka flyg en snabb resa för att inte bli för sjuk, åka liggande, välja bil efter medicinsk diagnos den som fungerar bäst, åka sakta, stanna för paus under resan, allt detta är väldigt svårt att få idag då pengarna styr. Det finns ex. på personer som har läkarutlåtande sedan tidigare på sina behov och plötsligt trots kroniska funktionshinder tas det förgivet att de inte längre har dessa behov och hänvisas till övrig kollektivtrafik. De krävs på nya läkarutlåtanden hela tiden och utredningarna avlöser varandra för att få rätt till kollektivtrafik, vilken frisk medborgare skulle acceptera att bli behandlad så här?
Kollektivtrafiken är som bekant ännu inte fullt utbyggd och det innebär att många inte har möjlighet att resa annat än med färdtjänst, när också den förändras med stressade chaufförer, långa väntetider, svårt med spontanresor, ingen anpassning till våra funktionsnedsättningar och mycket svårt att få ha med ledsagare så kan den inte anses uppfylla kravet på en kollektivtrafik som fungerar för alla medborgare.
Vi tycker som det sagt tidigare att hela resan är ett viktigt perspektiv och det gäller både lokala färdtjänstresor, riksfärdtjänst och sjukresor som också har
förändrats en hel del och som är svåra att få idag. Till t.ex. resor till sjukgymnast med vårdavtal krävs en remiss från läkare med motivering varför du behöver just den sjukgymnasten, annars hänvisas vi i Västerbotten till närmaste vårdcentral detta trots att remisstvånget togs bort redan ca 2005, det kallas fritt val av sjukgymnast och då hänvisar vårt landstings personal på reseservice att vi kan åka färdtjänst dit istället, hur kan kommunen gå med på det? Här har sjukgymnast med privat vårdavtal med landstinget vittnat om att nästan alla hennes patienter åker färdtjänst till
sjukgymnastiken men patienten måste beställa resan själv annars får de inte åka, det är stopp om sjukgymnasten ringer och bokar hemresan. Det här är inget annat än en ren diskriminering av en grupp medborgare med funktionsnedsättningar som av medicinska skäl behöver behandling hos en specifik sjukgymnast med vårdavtal.
Det här är inte kollektivtrafik längre om det ska sparas pengar på en viss grupp av medborgares rätt till att åka med den kollektivtrafik som de klarar av utan att bli
46 (63)
sjuka. Vi är en del av mångfalden och har rätt att få vara fullvärdiga medborgare.
Lägg därtill det exempel från verkligheten som vi skrivit om nedan om
taxichaufförerna och de avregleringar som är på gång. Ska det bli lika illa som med tågtrafiken?
Ett exempel från verkligheten
”- Åkte lokal färdtjänst igår fick vänta i 1 timme innan bilen kom, jag behövde gå på toa men kunde inte lämna min plats för de kunde ju komma snart, jag blev väldigt orolig och stressad något som jag ska undvika för det förvärrar de skador och den funktionsnedsättning som jag har. Vad har hänt med färdtjänsten? Med på samma resa åkte också en annan DHR-medlem, hon hade samma erfarenhet som jag av långa väntetider, mycket dyrare avgift än lokaltrafiken, stressade taxichaufförer som inte tar en färdtjänstresa i första hand utan håller sig undan så länge det går,
eftersom de får så lite betalt vid en sådan resa. Taxichauffören vi åkte med sa att deras kollektivavtal var på väg att sägas upp, en avreglering är kanske på gång även här, i flera delar av landet hade det redan skett enligt honom. Vem tar då hänsyn till våra individuella behov vid färdtjänstresan? Var det så här vi ville ha det när
färdtjänsten flyttades från färdtjänstnämnden till samhällsbyggnadskontoret, gator-trafik tror jag den ligger hos? Färdtjänsten skulle likställas med kollektivgator-trafiken, har det lyckats tycker ni, vilka tjänstemän och politiker är ansvariga för den här
utvecklingen?”
Sammanfattning
Vi betalar skatt som ska gå till kollektivtrafik tåg, bussar osv. dit färdtjänsten också hör, men när vi ska åka får vi 3:e klassen kollektivtrafik, med dyrare egenavgifter, t ex 1 timmes väntetid innan avgång, ingen kommer och hämtar oss, ingen
direkt hänsyn tas till medicinska diagnoser utan resan ska gå fort och att välja t.ex.
den bilmodell som fungerar bäst efter medicinsk diagnos går inte längre. Vi tyckte att vi måste gå på djupet när det gäller färdtjänsten, ser tydligen ut så här också i delar av resten av landet, vad är eran erfarenhet, vi fick veta att fler orter är på gång att säga upp kollektivavtalen för chaufförerna, hur blir det då, en helt avreglerad bransch, godtycklig svarttaxi eller ingen som vill köra färdtjänstresenärer?
Uppgifterna grundar sig på bl.a. debatter, folk vi träffat som åker/kör färdtjänst, uppgifter kommer från tidningar, nätet, kommun, landsting, chaufförer,
vårdpersonal, reseservice m.fl. Ytterliggare ett exempel från vårdpersonal, är en gammal dement man som bara lämnades av reseservices sjuktaxi, i entrén på en stol utanför det boende han skulle flyttas till från sjukhuset. Där hittade de
anhöriga honom sittandes ingen åkte med i taxin eller kontaktade vårdpersonal att han var framme, vad som helst kunde ha hänt.
Det här är ett mönster som verkar finnas i hela landet. Kollektivtrafiken betalas av offentliga medel och ska därför inte särskiljas och upphandlas på ett sådant sätt så att vissa medborgare får sina behov av kollektivtrafik tillgodosedda med råge medan
47 (63)
andra får en typ av t.ex. färdtjänst som inte kan likställas med kollektivtrafik, de blir 3:e klassens medborgare, finner vi oss i det här? Det finns i övrigt också mycket att diskutera om Färdtjänst i annan kommun och Riksfärdtjänst och hur den fungerar praktiskt, efter Hela resan genomförandet.
Yrkande
Vårt förslag är att förbundsmötet ålägger förbundsstyrelsen att göra en utredning och kartläggning täckande hela landet (ev. utvalda orter) om vilken kvalitet och vilka kostnader som det är idag för resor med färdtjänst, färdtjänst i annan kommun, riksfärdtjänst och sjukresor utifrån ett medborgarrättsperspektiv = rätten till likvärdig kollektivtrafik utifrån individuella behov.
DHR Västerbottens Distrikt Inkommen 2013-04-16
Förbundsstyrelsens yttrande, motion nr 44
Förbundsstyrelsen delar många av de påståenden som återfinns i motionen. Färd-tjänsten har många begränsningar. Den är organiserad på olika sätt över hela landet, vilket ger olika villkor beroende på bostadsort och beroende på huvudmannaskap.
Den ger mycket små möjligheter till spontanresor, antalet resor är ofta begränsade och kostnaden på många håll betydligt högre än för den övriga kollektivtrafiken.
Förbundsstyrelsen har mottagit signaler från medlemmar om att färdtjänstvillkoren under de senaste åren försämrats över så gott som hela landet.
De senaste åren har Trafikanalys, myndigheten som granskar beslutsunderlag, ut-värderar åtgärder och ansvarar för statistik, tagit fram rapporten ”Färdtjänst och Riksfärdtjänst”. Statistiken belyser kommunernas verksamhet med färdtjänst och riksfärdtjänst; antal resor, antal beviljade och nyttjade tillstånd samt med vilken ekonomi verksamheten bedrivs.
Den omfattar samtliga kommuner i landet. Undersökningen ingår från och med 2007 års uppgifter i Sveriges officiella statistik.
Dessa rapporter bekräftar DHRs yttranden om färdtjänst. Då det redan finns ett utredningsorgan med betydligt större resurser att analysera färdtjänst än vad DHR har och att dessa analyser är officiella för Sverige gör att det inte finns skäl för DHR att göra ett eget utredningsarbete. Det är dessutom inte DHRs uppgift eller ansvar att göra utredningar som åligger myndigheter och andra aktörer att genomföra. För-bundsstyrelsen ser att medlemmars erfarenheter på ett mer ordnat sätt kan samman-ställas och samlat vidarebefordras till ansvariga myndigheter och aktörer. En möjlig-het skulle kunna vara att inleda insamlingen genom ett nätverk med personer intres-serade för färdtjänstfrågor.
48 (63)
Förbundsstyrelsen följer upp vilka åtgärder och strategier Regeringen tar fram med myndighetsrapporterna som underlag. Problemen kring färdtjänst och riksfärdtjänst uppmärksammas i alla samanhang som trafikfrågor kommer upp. Allra senast nu när Lagen om handikappanpassad kollektivtrafik genomgår en översyn.
Frågan om färdtjänst är komplex och har ingen enkel lösning men förbundsstyrelsen fortsätter att framhålla tre viktiga punkter:
Att Sverige fullt ut förverkligar de rättigheter som finns i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Att färdtjänstresenärer kan tillgodogöra sig kvaliteter så som flexibilitet, obe-gränsat resande, motsvarande taxesystem med mera som den allmänna kol-lektivtrafiken erbjuder, samtidigt som individuella behov för personer som inte kan välja att köra bil, cykla eller gå tillgodoses.
Att det vid upphandlingsskedet ställs krav på kvalitet, krav på att färdtjänsten kan tillhandahålla olika beställningslösningar samt krav på fordon som tillgo-doser resenärers olika behov.
Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet besluta att avslå motionen.
BILSTÖD
Motion nr 45
Bilstödet till personer med funktionsnedsättning
Bilstödet har successivt försämrats för personer med funktionsnedsättningar och vi vill därför att förbundet intensifierar arbetet med att försöka förbättra stödet, då bilen är ett viktigt hjälpmedel.
Stödet skulle behöva förbättras på flera sätt, dels vad gäller vilka grupper som stödet kan ges till, dels behöver nivåerna på bidraget höjas.
Olika grupper som kan få bilstödet
Vad gäller vilka grupper stödet kan ges till så finns flera orättvisor. En sådan orättvisa är att man har olika åldersgränser beroende på vilken
personkretstillhörighet man har. Om man behöver fordonet för att arbeta eller om man tidigare blivit beviljad bilstöd för att arbeta och därefter fått sjuk- eller
aktivitetsersättning så kan man få stödet fram till 65 års ålder. Om man däremot inte tidigare beviljats bilstöd för att arbeta kan man bara få bilstöd fram till 50 år. Denna skillnad vad gäller åldersgränser är helt oskälig. Vi förstår inte varför den som
49 (63)
tidigare kunnat arbeta även efter det att man erhållit sjukersättning skall ges förmåner som den, som tidigt i livet fått sjuk- eller aktivitetsersättning och därför aldrig hunnit arbeta, utestängs ifrån. Alla uppmanas idag att arbeta så länge som möjligt dvs. även efter 65 år. Därför
är det rimligt att man kan få bidraget så länge man arbetar, dvs. inte nödvändigtvis fram till 65 år utan så länge man arbetar något.
Det allra bästa vore självklart om stödet gavs efter behov, oavsett ålder eller arbetsförmåga. Vi tror dock inte att detta går att uppnå under överskådlig tid.
En annan orättvisa är hur man i dag tolkar ett av de grundläggande krav som finns för att erhålla bilstöd. I ”Förordning om bilstöd till personer med funktionshinder”
står att den funktionshindrade för att erhålla stödet ”på grund av varaktigt funktionshinder har avsevärda svårigheter att förflytta sig på egen hand eller att anlita allmänna kommunikationsmedel”. I dag tolkas detta krav alltför ofta enbart i termer av gångsträcka. Svårigheter att sitta länge, vilket kan leda till att det blir omöjligt att åka kollektivt eller med färdtjänsten då dessa färdsätt tar för lång tid, beaktas inte alls, trots att detta för vissa grupper som ex. rygg- och nackskadade är ett mycket stort problem. Symtom som svår smärta tar man inte heller hänsyn till trots att en specialanpassning som minimerar påfrestningarna i samband med körning kan vara enda sättet för en smärtdrabbad person att framföra ett fordon på ett säkert sätt.
Hur man idag tolkar varaktigheten i ett funktionshinder stänger också ute många som skulle ha behov av bilstöd. I dag är kravet att det skall vara styrkt att
varaktigheten är minst nio år. Då det alltid är svårt att sia om framtiden kommer många att få avslag även om deras funktionsnedsättning i praktiken kvarstår i mer än nio år, enbart därför att ingen läkare med säkerhet från början kunnat styrka denna långa tidsrymd. Då var det en mer rimlig tidsrymd när stödet gavs vid en förväntad varaktighet på fem år.
Olika bidrag
Det grundbidrag, som alla kan få, 60 000: - oavsett inkomst, är mycket lågt i förhållande till vad en medelstor bil kostar idag. Dessutom kan man få ett anskaffningsbidrag på maximalt 40 000: - som är inkomstprövat. För att få maxbidraget skall personen inte tjäna mer än 88 000 per år.
Med nuvarande nivåer på stödet innebär det att få personer har råd att köpa en bil.
Detta med tanke på att många funktionsnedsatta personer inte har möjlighet att arbeta heltid, vilket innebär att deras inkomst blir relativt låg. På grund av bristen på arbete får många också hålla till godo med ett lönebidragsarbete, som ger en relativt låg inkomst. Detta bekräftas också av flera levnadsnivåundersökningar.
Vidare finns en grupp personer som skulle behöva en vanbil för att ha möjlighet och
50 (63)
ork att delta mer aktivt i samhällslivet. Denna typ av bil kostar ofta mer än en vanlig personbil, vilket innebär att ännu färre personer i denna grupp har möjlighet att köpa en sådan bil.
Resor med färdtjänsten är många gånger mycket tröttande med tanke på att man ofta får åka runt i kommunen på grund av samåkning. Det kräver också en helt annan framförhållning än vad som behövs om man har en egen bil.
Ett rimligt bilstöd som möjliggör inköp av en bil innebär inte bara stora fördelar för personer med funktionsnedsättningar utan innebär också inbesparingar för
samhället med tanke på den höga kostnad som en färdtjänstresa idag betingar.
För att de, som inte har ekonomiska möjligheter att köpa en bil, skall få ett högre bidrag, anser vi, att man bör överväga att enbart ha ett inkomstprövat stöd. Det finns ingen anledning att ge de personer som har en hög inkomst 60 000 kr i stöd. Vi anser att det inkomstprövade bidraget bör höjas markant till förslagsvis maximalt 160 000 kr och att grundbidraget som ges till alla oavsett inkomst tas bort. Vidare bör
inkomstgränserna för att få detta stöd höjas.
Även om man inte får något inkomstprövat bidrag anser vi dock att man skall kunna få ett anpassningsbidrag,
Vidare har tiden för att få bidrag på nytt förlängts. Tidigare kunde man byta bil vart femte år och senare vart 7 år, men idag måste man vänta 9 år. Vi anser att nio år är alltför lång tid, då personer med funktionsnedsättningar är mer än andra beroende av en bil som är i gott skick och inte förorsakar stora driftproblem.
Vi föreslår därför att förbundet arbetar för
att grundbidraget slås ihop med anskaffningsbidraget och att detta bidrag höjs
att grundbidraget slås ihop med anskaffningsbidraget och att detta bidrag höjs