54 (63) Jag föreslår att:

DHR tar del av erfarenheter från Danmark och arbetar för att en liknande modell provas i Sverige.

Cecilia Solberg

Förbundsstyrelsens yttrande, motion nr 46

DHRs förbundsstyrelse delar motionärens dystra bild av arbetsmarknaden i dag för personer med nedsatt rörelseförmåga eller med annan funktionsnedsättning. I DHRs rapport Framgångsfaktorer på arbetsmarknaden visas att arbetslösheten är 60 procent för personer med nedsatt rörelseförmåga. Arbetsförmedlingens prognos för 2013-2014 nämner att det kommer bli svårare för långtidsarbetslösa att få ett arbete och att per-soner med funktionsnedsättning på Arbetsförmedlingen kommer att öka till 200 000 personer.

Flexjobbsystemet bygger på att en person arbetar ”hundra procent av sin förmåga”.

Personen får en hundraprocentig lön där de timmar som inte arbetas subventioneras till arbetsgivare från staten. I Danmark har man till en början varit nöjda med flex-jobbsystemet. Personer har med flexjobb kunnat känna sig delaktiga och behövda i samhället och därmed inte känt sig utestängda ur samhället. DHR har under ett se-minarium om flexjobb tagit del av röster som sagt att flexjobbsystemet har avdrama-tiserat negativa samhällsnormer om att vara ”sjuk”. Istället har flexjobbsystemet lett till stärkta samhällsnormer om mångfald och om alla personers individuella för-måga.

Senaste årens utveckling i Danmark gällande flexjobbsystemet är att regeringen har begränsat flexjobbanställningar till en tidsperiod på fem år som deltidsanställning.

Problematiskt är också att det enbart är den arbetade delen av flexjobbanställningen som är pensionsgrundad. Detta leder naturligtvis till en mindre pension för personer som har haft en flexjobbanställning.

I och med att socialförsäkringssystemet i Danmark också genomgår en besparing argumenterar man från dansk regering för att fler personer ska komma ut i arbete.

Man vill att personer som inte kan arbeta mer än tio timmar i veckan, som tidigare fick (liknande) full sjukersättning, också ska arbeta genom flexjobbsystemet. Dansk Handicap Forbund är väldigt kritiska till möjligheten att hitta så många arbeten där man kan arbeta enbart tio timmar i veckan. Flexjobbsystemet har också begränsats enbart till personer med lägre lön och lägre utbildning. Detta leder enligt Dansk Handicap Forbund till minskade incitament för vissa unga personer med funktions-nedsättning att studera och göra karriär, vilket istället leder till passivitet. Dansk Handicap Forbund har tydligt uttalat att det nya flexjobbsystemet leder till minskad jämlikhet och sämre förutsättningar för ett liv på lika villkor.

55 (63)

DHR kommer fortsätta att genom vårt samarbete i Nordiska handikappförbundet (NHF) ta del av erfarenheter från Danmark, där de har fleråriga erfarenheter av flex-jobb, för att därigenom kunna hävda att många olika lösningar ska finnas för att per-soner med nedsatt rörelseförmåga ska beredas möjligheter till arbete. I den processen kommer vi absolut att titta på lösningar som liknar eller på annat sätt ligger nära flexjobbsystemet.

Det är förbundsstyrelsens bestämda mening att möjligheten att komma ut i arbete, ett arbete anpassat efter individuell kompetens och kapacitet, är en mycket viktig fråga att driva i vårt arbete framöver. Styrelsen lägger därför fram ett förslag som handlar just om att sätta arbetsmarknadsfrågorna allra högst på DHRs agenda för den kommande förbundsmötesperioden.

DHR kommer fortsatt att arbeta för förbättrade förutsättningar för en mer inklude-rande arbetsmarknad. Under år 2012 arbetade DHR med en film som heter ”Att se bortom hindren”. Denna film ska fortsatt visas utåt, som en viktig del i DHRs påver-kansarbete, för att främja att fler personer med nedsatt rörelseförmåga får en plats på arbetsmarknaden. DHR kommer fortsättningsvis delta i arbetsmarknadspolitiska konferenser, och hävda våra ideologiska ståndpunkter om arbetsmarknad och för-sörjning.

DHR ser ett stort feltänk hos båda de politiska blocken, som bägge talar varmt om ökade lönebidrag. Lönebidrag används i dag i hög utsträckning medan arbetslös-heten för personer med nedsatt rörelseförmåga är fortsatt hög. De avsatta pengarna hos Arbetsförmedlingen för lönebidrag används inte heller till fullo. DHR anser att alla personer ska få individuellt stöd ut på arbetsmarknaden utefter sina individuella behov, och den ideologiska övertygelsen kommer styra DHRs arbete.

Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet besluta att anse motionen besvarad.

Motion nr 47

Att leva är mer än att bara överleva!

Arbetslinjen i all ära, men det finns personer som står utanför arbetsmarknaden med ett obefintligt hopp om att någonsin få komma in! Det finns människor som under en överskådlig tid inte kommer att vara välkomna att få ”falla in i arbetslinjen”! Många har under ett långt liv aldrig fått vara med!

Att stå utanför betyder i de allra flesta fall att man får leva med mycket små

ekonomiska resurser! Att unna sig något utöver livets nödtorft är inte att tänka på.

Man tvingas förlita sig på välgörenhet, vända ut och in på sin person och sin ekonomiska situation för att kanske få bidrag till en kort semesterresa – som sedan ändå kanske inte blir av för man har inte råd med kringutrustningen – till exempel att köpa en resväska eller hämta ut ett pass!

56 (63)

Ganska många av dessa personer är medlemmar hos oss.

Att först stänga människor ute och sedan bara ge dem minsta möjliga stöd för överlevnad är inte värdigt människorna i vårt samhälle – varken för de av oss som står utanför arbetsmarknaden eller för de av oss som lyckats följa arbetslinjen!

Vi uppmanar förbundsmötet uppdra åt Förbundsstyrelsen

att kraftfullt agera för att människor med funktionsnedsättning som ställts utanför arbetsmarknaden ges förutsättningar att leva ett gott liv – inte bara överleva!

Sundbyberg den 15 april 2013 DHR Stockholms läns distrikt Styrelsen

Gunder Wåhlberg vice ordförande

Förbundsstyrelsens yttrande, motion nr 47

DHRs förbundsstyrelse delar den bild som motionären beskriver om ett brett utan-förskap och små ekonomiska medel för många personer med nedsatt rörelseförmåga.

Detta utanförskap omöjliggör många gånger delaktighet och handlingsutrymme i samhället.

Att inte ha möjlighet att kunna arbeta betyder att man lever på mycket små resurser i dag. Garantibeloppet för sjukersättning är 106 800 kr per år, vilket är svårt att klara sig på för att leva ett hälsosamt liv. DHR anser med stöd av Konventionen om rättig-heter för personer med funktionsnedsättning (Artikel 28; Tillfredställande levnadsstan-dard och social trygghet) att personer har rätt till tillfredställande levnadsvillkor, och specifikt ständigt förbättrade levnadsvillkor.

Argumentet från regeringens håll för den låga ersättningsnivån är att man inte ska tjäna på att inte arbeta. Argumentet visar en snedvriden bild av verkligheten. Bland DHRs medlemmar finns många som kan och vill arbeta, men för personer som inte har möjlighet till att arbeta måste det finnas ett trygghetssystem som inte riskerar att försämra hälsan. Med en högre ersättningsnivå skulle man på sikt kunna spara ihop till, till exempel en semestervecka eller annat identitetskapande och hälsofrämjande.

En betydande risk finns i dag att man blir beroende av välgörenhet till följd av knappa ekonomiska resurser. Att bli beroende av välgörenhet är en följd av ett ojämnlikt samhälle, där brister i samhället gör att vissa individer exkluderas. Välgö-renheten skapar en bild av de starkare ”givarna” och de svagare ”tagarna” – i en beroendesituation. Blir man beroende av välgörenhet gör det ofta att ens identitet försvagas.

57 (63)

Den statliga socialförsäkringskommittén tittar på hela socialförsäkringssystemet.

Kommittén har fått förlängd utredningstid och i dag finns få konkreta tankar och förslag.

Gällande personer som vill närma sig arbetsmarknaden efter tid i aktivitets- eller sjukersättning är det problematiskt hur Arbetsförmedlingens resurser i dag läggs.

Resurser i Arbetsförmedlingens arbete läggs på de personer som anses ha närmast ut på arbetsmarknaden. Handläggare får ofta löneprovision för hur många personer de slussar ut på arbetsmarknaden, vilket gör att vissa personer prioriteras och andra inte. Har man haft aktivitets- eller sjukersättning och vill prova på att arbeta är man enligt Arbetsförmedlingen inte nära arbetsmarknaden.

Styrelsen lägger fram ett förslag som handlar om att prioritera arbetsmarknads-frågorna under den kommande förbundsmötesperioden. Men det handlar inte enbart om arbete, utan hela frågan om försörjning och ekonomisk trygghet. DHR vet hur knappa resurser man har om man inte har möjlighet att arbeta och vill därför lyfta fram gällande frågor.

Under året 2012 har DHR varit med och framtagit filmen ”Att se bortom hindren”.

Denna ska fortsatt visas utåt som en viktig del i DHRs påverkansarbete. DHR har medverkat i diskussioner i riksdagen om socialförsäkrings- och arbetsmarknads-frågor. Sedan början av året är DHR med i en referensgrupp till en interdeparte-mental arbetsgrupp som bland annat ser över handikappersättningen. DHR vill där att alla merkostnader som kommer av en funktionsnedsättning ersätts i handikapp-ersättningen. Med dagens fyrkantiga system ersätts inte alla merkostnader.

DHR har tidigare kunnat påverka socialförsäkringskommittén genom medlemskap i Handikappförbunden och DHR kommer fortsätta påverka kommittén i framtiden.

Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet besluta att anse motionen bifallen.

INTERNATIONELLT/NATIONELLT SAMARBETE Motion nr 48

Utökat internationellt utbyte

Allt mera av våra villkor och rättigheter bestäms på internationell nivå. EU: s olika direktiv på kommunikationsområdet är ett exempel. FN: s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar är ett annat exempel. Men det som kanske snabbast och mest genomgripande påverkar oss är den s.k. globaliseringens

påverkan på arbetslivet. Arbetstempot höjs och kraven på varje individ höjs till en nivå som många av oss med funktionsnedsättningar inte klarar av.

58 (63)

Vi inom DHR ”famlar om” hur vi ska möta det nya samhälle som växer fram med nedrustning på det sociala området och hårdare villkor i arbetslivet. Men hur agerar andra handikappförbund i andra länder? Jag tror vi kan lära oss mycket av deras erfarenheter liksom de kan lära sig av oss. Vi måste bekämpa trångsynt nationalism som yttrar sig i att ”vi vet bäst och kan allt”. Om vi bygger solidariteten över

nationsgränserna så motverkar vi också främlingsfientlighet och rasism.

Vi har ett visst internationellt samarbete via Nordiska Handikappförbunden (NHF) och MyRight (f.d. SHIA) men tyvärr så är dessa erfarenheter inte spridda bland DHR: s medlemmar. Så många som möjligt av oss medlemmar borde besöka andra länder och ta del av andras erfarenheter när det gäller att förbättra villkoren för oss med funktionsnedsättningar.

Jag föreslår därför:

att - DHR under de närmaste åren aktivt arbetar för att flera utbytesresor till andra länder med aktiva handikappförbund kommer till stånd. T.ex. så kan 10- 15

medlemmar resa till Danmark för utbyte med danska handikappförbund. Resan förbereds genom studiecirklar och varar 1- 2 veckor med samtal och studiebesök.

Erfarenheterna av resan dokumenteras (foto, video, artiklar) och sprids så brett som möjligt inom och utom DHR. Förbundet borde subventionera delar av

resekostnaderna. Övrigt bör täckas av resenärerna, avdelningar, distrikt eller på annat sätt.

Bo Svensson, medlem i DHR Linköping

Antagen av DHR Linköpings medlemsmöte 19/1 2013 samt av styrelsen i DHR Östergötland den 17/2 2013.

Förbundsstyrelsens yttrande, motion nr 48

Förbundsstyrelsen delar motionärens uppfattning att det är angeläget att vi inom DHR arbetar för att vidga våra vyer utanför vårt eget nationella perspektiv. Vi gör också satsningar med detta som mål i dagsläget genom de samarbeten vi har på för-bundsnivå, men arbetssättet kan naturligtvis utvecklas och förbättras.

Tankegångar liknande dem som motionären lyfter har genom åren dryftats framför allt inom det nordiska samarbetet. Det har funnits idéer om att, som en början på en satsning lik den som motionären beskriver, stödja och inspirera avdelningar och distrikt som geografiskt gränsar till andra nordiska länder till aktivt samarbete.

Vi vet att det kan finnas vissa ekonomiska utmaningar att överkomma i samman-hanget, men förbundsstyrelsen menar att dessa bör undersökas för att utreda förut-sättningarna för internationellt utbyte inom ramen för vårt nordiska samarbete. Vi tror att det finns många gemensamma nämnare när det gäller de nordiska länderna som underlättar och möjliggör ett fruktbart resultat av samarbeten på lokal nivå.

59 (63)

Möjligheterna för utbyten inom ramen för MyRight-samarbetet är begränsat och hur och om de samarbetena kommer fortskrida under en ny så kallad ramperiod 2015 – 2017 är osäkert i nuläget.

Från förbundets sida kan vi stödja och inspirera, ekonomiskt och personellt, men inte besluta att avdelningar och distrikt SKA bedriva verksamhet i samverkan med våra nordiska systerorganisationers lokalavdelningar. Vi kan lyfta frågan ånyo i samband med styrelsemöten i Nordiska Handikappförbundet för att den vägen få draghjälp från våra systerorganisationers förbundsnivå. Förbundsstyrelsen anser alltså att motionärens initiativ är angeläget och definitivt behöver stödjas. Däremot kan inte förbundsstyrelsen föreslå förbundsmötet att besluta om formerna för hur ett sådant samarbete ska gå till, utan det måste avgöras från tillfälle till tillfälle och beslutas på berörd nivå.

Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet besluta att anse motionen besvarad.

Motion nr 49

Valfrihet enligt LOU?

I Stockholms län finns möjligheten att som färdtjänstberättigad själv få välja bolag enligt rullstolstaxi-principen, men det står i strid med LOU (Lagen om offentlig upphandling). LOU bottnar i EU:s upphandlingsdirektiv. Brukare/medborgare får välja fritt när det gäller den s.k. ”mjuka” sektorn, som t.ex. husläkare. Men

fordonsvärlden anses vara ”hård” sektor och där gäller ingen frihet. Antagligen tänker man på t.ex. en pendeltågsresenär som inte kan beställa fram vilken vagn som helst. Beslutet/inköpet måste bestämmas högre upp.

Detta synsätt drabbar alltså - eller kommer att drabba - oss som åker rullstolstaxi. Att vi inte ska kunna välja bolag fritt eftersom det gäller ”hårda” sektorn. Men vi

resenärer väljer ju egentligen inte fordonet, Ford eller Mercedes, vi väljer bolag efter den företagskultur, den personalkultur som vi möter. Så i våra ögon är det i högsta grad en ”mjuk” sektor. Detta är en värld och en vardag som de i EU måste

uppmärksammas på.

DHR Stockholmsavdelningen kräver att Förbundet arbetar mot EU för att ändra på, eller luckra upp, begreppet ”hård sektor” i de fall kunden egentligen bara efterfrågar personalens bemötande.

Stockholm i november 2012 Nisse Duwähl

Denna motion är tagen på DHR Stockholmsavdelningens motionssnickarmöte den 25 oktober 2012.

Förbundsstyrelsens yttrande, motion nr 49

Lagen om offentlig upphandling, LOU, genomgår för närvarande en översyn. Att

60 (63)

ställa tillgänglighetskrav föreslås enligt de föreslagna upphandlingsdirektiven i vissa delar bli obligatoriskt. Det innebär att de tekniska specifikationerna ska utformas på ett sätt som tar hänsyn till tillgängligheten för människor med funktionsnedsättning.

Det ska gälla vid alla typer av upphandling som är avsedd att användas av enskilda.

Utredningen lyfter även frågan om ramavtalsbestämmelser som tillåter att avrop av varor och tjänster, avsedda för enskilda, får ske med hänsyn till den enskildes sär-skilda behov eller val och att det ger det allmänna bättre möjligheter att sätta ser-vicen till medborgarna i fokus.

De förändringar som nämns i den svenska utredningen föreslås sammanfogas med det europeiska upphandlingsdirektiv som för närvarande utarbetas i EU. Dessa för-ändringar föreslås träda i kraft under 2014 och 2015.

Förbundsstyrelsen har avgett yttrande på Upphandlingsutredningens slutbetän-kande och framhärdar där att tillgänglighet och användbarhet samt antidiskrimine-ring ska vara stående krav vid all offentlig upphandling och att detta tydligt ska framgå i ny upphandlingslagstiftning. Förbundsstyrelsen fortsätter att bevaka lag-stiftningsarbetet både nationellt och inom EU.

Förbundsstyrelsen föreslår förbundsmötet besluta att anse motionen besvarad.

Motion nr 50

Nu gäller det att kraftsamla!

Funktionshinderrörelsen i vårt land tappar såväl medlemmar som inflytande. Vår röst i samhällsdebatten riskerar att tystas eller åtminstone försvagas. Vi sätter inte längre vår egen dagordning! På senare tid tycks det mediala intresset mer vilja uppmärksamman våra ”skandaler och oegentligheter” än våra intressepolitiska frågor!

För att inte rörelsehinderorganisationerna helt ska avväpnas och försvinna behöver vi kraftsamla. Det kan vi nog bara göra genom att gå samman i ett starkt och

slagkraftigt rörelsehinderförbund!

Ett samgående skulle ge oss många fördelar och synergieffekter! Några självklara och andra litet mer svårgripbara.

Men ett konvenansäktenskap som här skisseras, med flera parter där kanske inte alla ens känner samma förälskelse, är inte lätt att genomföra. Det kräver förhandlingar och övertalning innan alla parter inser att detta kan skapa en trygg framtid för oss alla.

61 (63)

Vi föreslår att DHR tar initiativ till överläggningar med övriga rh-förbund för att undersöka förutsättningarna att gemensamt besluta låta någon utomstående person/organisation vara utredare/mellanhand för samgåendediskussionen.

Om vi kan komma överens om en viljeinriktning borde vi gemensamt kunna finansiera, eller gemensamt söka finansiering, för en sådan utredning/medling.

Vi föreslår förbundsmötet uppdra åt Förbundsstyrelsen

att ta initiativ till överläggningar med övriga rörelsehinderförbund i syfte att utreda förutsättningar för ett samgående i ett kraftfullt rörelsehinderförbund.

Sundbyberg den 15 april 2013 DHR Stockholms läns distrikt Distriktsstyrelsen

Gunder Wåhlberg Vice ordförande

Förbundsstyrelsens yttranden, motion nr 50

Tanken om ett samgående av flera förbund till ett kraftfullt rörelsehinderförbund är inte ny. Ett första försök gjordes redan under 1980-talet efter att man på DHRs kon-gress 1981 beslutat att ett samgående med de andra rörelsehinderförbunden skulle eftersträvas. Man inledde då en process med att se över samgåendets möjligheter med hjälp av olika arbetsgrupper med representanter från rörelsehinderförbunden.

Utredningen finansierades med medel från Arvsfonden. Projektet rönte dock ingen framgång och efter fyra års arbete konstaterades att förbundens uppfattningar om sammanslagningen skiljde sig för mycket för att gå vidare.

Trots detta misslyckande levde dock tanken om ett samlat rörelsehinderförbund kvar. Vid tiden kring senaste sekelskiftet fanns det vissa tankar kring gemensamma lokaler för rörelsehinderförbundens kanslier, men även dessa planer rann ut i san-den.

Ett mer strukturerat intressepolitiskt samarbete mellan rörelsehinderförbunden tog sin start under slutet av 90-talet. Rörelsehinderförbunden tillsammans med SRF och FUB inledde då samarbetet Bygg klokt inom området tillgänglighet och användbar-het. Även om detta samarbete under de senaste åren gått på sparlåga lever det fortfa-rande kvar, dock i en något annorlunda konstellation.

Under början av 2000-talet genomförde rörelsehinderförbunden tre större gemen-samma projekt. Hjälpmedelsprojektet lyfte frågan om hjälpmedelssituationen för personer med nedsatt rörelseförmåga. Bostadsanpassningsprojektet visade på hur bostadsanpassningsbidraget fungerar i praktiken för personer med nedsatt

62 (63)

förmåga. Mobilitetscenter blev startskottet till en idag självständig verksamhet som kompetenscentrum i frågor om bilkörning och funktionsnedsättning.

Ett mer ordnat samarbetet mellan rörelsehinderförbundens ledningsfunktioner, främst mellan förbundsordförandena men även mellan kanslichefer, kom igång under mitten av 2000-talet. Detta samarbete har gått under benämningen RHOS och bestod förutom DHR av RTP, NHR, RBU och Reumatikerförbundet. I och med mins-kade resurser hos förbunden blev det allt viktigare att vi kunde intensifiera samar-betet och tillsammans driva frågor inom områden där förbunden har en gemensam grundsyn och gemensamma intressen. RHOS-samarbetet har dock under de senaste åren mattats av i och med att två av rörelsehinderförbunden anslutit sig till den nya samarbetsorganisationen Lika Unika, medan två förbund valt att stanna kvar som medlemmar i Handikappförbunden och DHR igen valt att stå utanför dessa två sam-arbetsorgan.

Trots att det formella samarbetet mellan rörelsehinderförbunden avstannat något de senaste åren finns det fortfarande mycket kontakter mellan förbunden på såväl lokal, regional och nationell nivå. I många både kommunala och landstingsfrågor arbetar man gemensamt ute i landet för att nå bättre resultat. Även i många nationella frågor samarbetar ombudsmän och förtroendevalda i för våra förbund viktiga frågor.

Förbundsstyrelsen håller emellertid med motionären om att funktionshinderrörelsen i vårt land tyvärr tappar såväl medlemmar som inflytande och att vår röst i sam-hällsdebatten därmed riskerar att tystas eller åtminstone försvagas. Vi sätter inte

Förbundsstyrelsen håller emellertid med motionären om att funktionshinderrörelsen i vårt land tyvärr tappar såväl medlemmar som inflytande och att vår röst i sam-hällsdebatten därmed riskerar att tystas eller åtminstone försvagas. Vi sätter inte