Det här kapitlet vänder sig till alla de utanför myndighetssfären som genom sitt jobb eller fritid kommer i kontakt med de arter och livsmiljöer som pro- grammet handlar om, och som genom sitt agerande kan påverka artens situa- tion och som vill ha vägledning för hur de bör agera för att gynna den.
åtgärder som kan skada arterna
Aktiviteter eller ingrepp som kan skada någon av programarterna bör inte genomföras på någon av deras lokaler. Ingrepp som kan orsaka övergödning genom ökad belastning med näringsämnen bör därför inte genomföras på des- sa ställen. Användning av gödsel bör undvikas i närheten av programarternas
lokaler. Läckage från avlopp bör heller inte förekomma i närheten av dessa lokaler. Inte heller bör ingrepp förekomma som kan minska antalet lämpliga livsmiljöer på de områden där någon av programarterna finns eller fanns tidi- gare. Till sådana ingrepp hör igenfyllning av småvatten, rätning och fördjup- ning av vattendrag, utdikning, dränering eller andra ingrepp som kan leda till en sänkning av grundvattenståndet.
Fisk, särskilt karpfiskar eller gräskarp, bör inte utplanteras i någon av programarternas lokaler. Bryggor och anläggningsplatser för båtar kan skada växterna mekaniskt eller genom uppgrumling och bör inte uppföras vid eller i närheten av dessa kransalgers växtplatser. Även badaktivitet och vindsurfing kan skada programarterna. Vid alla planerade åtgärder och ingrepp på loka- ler där någon av programarterna förekommer bör effekterna för dessa växter övervägas, enligt riktlinjerna ovan.
hur olika aktörer kan gynna arterna
Markägare, berörda kommuner, nyttjanderättsinnehavare, intresseorganisa- tioner och andra aktörer bör informeras om förekomsten av grovslinke, udds- linke, spädslinke, höstslinke respektive dvärgslinke i det aktuella området. De kan aktivt gynna arterna genom att:
• minska övergödningen genom att se över och minimera utsläpp från avlopp samt genom att minimera utsläpp av gödande ämnen och kemikalier från jordbruksmark – i synnerhet i områden som avrinner till kända kransalgslokaler.
• skapa nya lämpliga livsmiljöer (se ovan under Information). • underlätta programarternas kolonisering genom att skapa
vegetationsfria ytor i redan befintliga livsmiljöer genom enkla mekaniska ingrepp.
• undvika störande vattenverksamhet i närheten av kransalgsbestånd (snabbgående båtar, muddringar, frekvent badande, etc.).
• riktade tillsyns- och rådgivningsprojekt bör kunna genomföras av berörda kommuner och länsstyrelser.
• anlägga uppvuxna skyddzoner eller betad grässvål, om småvatten där någon av programarterna förekommer direkt gränsar till åker eller skog, respektive upprätthålla eller (åter)införa extensivbete på strandängar i anslutning till skyddade vikar med förekomst av någon av programarterna. Uppvuxna zoner och extensivt betade arealer kan fungera som ett effektivt skydd mot närsaltstillförsel från diffusa källor som (intensivt) jordbruk eller skogsbruk. Berörd länsstyrelse bör teckna avtal med markägare som saknar skyddzoner mot sina vatten.
Berörda kommuner bör beakta arternas behov vid planering av t.ex. avlopp och markanvändning.
59
Örebro län) eftersträva att förbättra vattenkvaliteten. Detta kan ske genom minskat utläckage av näringsämnen från jordbruksmark, förbättrad rening av avloppsvatten samt anläggning av våtmarker (recipientkontroll) för att minska närsaltstillförseln till de områden där någon av programarterna före- kommer.
Berörda länsstyrelser bör även uppmärksamma markägare och fiskevårds- föreningar på kalkningens misstänkta negativa effekter på programarterna. Precis som för kortskottsväxter (exempelvis braxengräs, notblomster och strandpryl) (Brouwer m.fl. 2002) föreslås kontrollerad kalkning i tillflöden snarare än direkt kalkning i sjön för att inte höja tillgången på oorganiskt kol i vattnet. Detta gäller allmänt för försurningskänsliga områden, men förstås framför allt för lokaler där någon av programarterna förekommer.
Finansieringshjälp för åtgärder
Aktörer som vill genomföra åtgärder som gynnar vårslinke, uddrufse eller trubbrufse kan via länsstyrelserna, Jordbruksverket och Skogsstyrelsen få in- formation om var finansieringshjälp kan sökas. Ersättning för anläggning och skötsel av våtmarker och småvatten i jordbruksmark kan också via länsstyrel- serna sökas från Landsbygdsprogrammet.
utsättning av arter i naturen för återintroduktion, populationsförstärkning eller omflyttning
Den som vill sätta ut hotade växt- eller djurarter som är fridlysta enligt 4-9 §§ art-skyddsförordningen eller 5 § fiskeförordningen, eller som är fredade enligt § jaktlagen, samt införskaffa grundmaterial för uppfödning och uppdrivning inklusi-ve förvaring och transport, måste se till att skaffa erfor- derliga tillstånd. Länsstyrel-sen får enligt 14-15 §§ artskyddsförordningen i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 4-9 §§ som avser länet eller del av länet. Länsstyrelsen får också enligt 16 § fiskeförordningen ge tillstånd till utsättning av fisk, vattenlevande blötdjur och vattenlevande kräftdjur. För fångst och utsättning av däggdjur och fåglar krävs tillstånd av Naturvårdsver- ket. När det gäller förvaring och transport av levande exemplar av växt- och djurarter som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har mar-kerats med N eller n, måste undantag från förbudet i 2 § sökas hos Jordbruksver-ket.
Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken kan vara ett första steg att ta för den som planerar åtgärder som innebär utsättning av växt- eller djurarter i naturen.
myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning
Den fastighetsägare eller nyttjanderättsinnehavare som brukar mark eller vat- ten där hotade arter och deras livsmiljö finns bör vara uppmärksam på hur området brukas. En brukare som sätter sig in i naturvärdenas behov av sköt- sel eller frånvaro av ingrepp och visar hänsyn i sitt brukande är oftast en god garant för att arterna ska kunna bibehållas i området.
Oavsett verksamhetsutövarens kunskap och intresse för att bibehålla na- turvär-dena kan det finnas krav på verksamhetsutövaren enligt gällande lagar, förordning-ar och föreskrifter. Vilken myndighet som i så fall ska kontaktas avgörs av vilken myndighet som har tillsyn över den verksamhet eller åtgärd
det gäller. Länsstyrel-sen är den myndighet som oftast är tillsynsmyndighet. För verksamhet som omfat-tas av skogsvårdslagen är skogsvårdsstyrelsen till- synsmyndighet. Det går alltid att kontakta länsstyrelsen för att få besked om vilken myndighet som är ansvarig.
Tillsynsmyndigheterna kan ge upplysningar om vilka regelverk som gäller i det aktuella fallet. Det kan finnas krav på tillstånds-, anmälningsplikt eller samråd. Den berörda myndigheten kan ge information om vad en anmälan eller ansökan bör innehålla och i hur god tid den bör lämnas in innan verk- samheten planeras sättas igång.
råd om hantering av kunskap om observationer
Enligt sekretesslagens 10 kap §1 gäller sekretess för uppgift om utrotningsho- tad djur- eller växtart, om det kan antas att strävanden att bevara arten inom landet eller del därav motverkas om uppgiften röjs. Kännedom om förekom- ster av hotade arter kräver omdöme vid spridning av sådan kunskap då illegal jakt och insamling kan vara ett hot mot arten.
Naturvårdsverkets policy är att informationen så långt möjligt ska spridas till markägare och nyttjanderättshavare så att dessa kan ta hänsyn till arten i sitt brukande av området där arten förekommer permanent eller tillfälligt.
När det gäller arterna i det här programmet så bör inga restriktioner till- lämpas när det gäller utlämnande av förekomstdata.
Uppgifter om artförekomster och lokaler som framkommer vid de åtgärder som föreslås i detta åtgärdsprogram bör rapporteras till ArtDatabankens art- portal.
61