I det här kapitlet finns de föreslagna åtgärderna översiktligt beskrivna. Det hanterar vilka åtgärder som behövs, hur de bör genomföras och hur resulta- ten bör se ut. Detaljuppgifter om de enskilda åtgärderna finns i bifogad åt- gärdstabell i slutet av programmet.
Framställning av informationsmaterial, utbildning av inventerare och till- sättning av en referensperson som kan vidimera bestämningarna är i likhet med alla andra åtgärdsprogram för bevarande av hotade kransalger de åtgär- der som bör genomföras först för att kunna garantera att artbestämningarna är tillförlitliga (se nedan: Artbestämning). Speciellt bör avgränsningen mellan uddslinke, spädslinke, dvärgslinke samt nordslinke tas upp, både under ut- bildningen och i informationsmaterialet. Inom programmets giltighetsperiod bör genetiska analyser av det insamlade materialet visa vilka morfologiska kriterier som motsvarar avgränsningen mellan dessa taxa.
De för detta program specifika åtgärderna syftar i första hand till att klar- göra motsatsen mellan det höga antalet av till synes lämpliga lokaler och det låga antalet kända lokaler. Det finns goda skäl att anta att antalet lokaler för alla arter som ingår i programmet är långt större än vad som är känt idag samt att majoriteten av lokalerna har skaplig kvalitet som kransalgsmiljöer. Systematiska inventeringar är därför högst prioriterade. Det kan dock inte uteslutas att programarterna hotas av någon hittills okänd faktor. Invente- ringarna bör därför kombineras med en detaljerad ekologisk beskrivning för samtliga lokaler där någon av programarterna hittas. På dvärgslinkets och höstslinkets aktuella lokaler bör små vegetationsfria ytor skapas för att säkra dessa konkurrenskänsliga arters förekomst. Först när denna kunskap samlats in kan mer konkreta åtgärder föreslås för att långsiktigt bevara arterna i Sve- rige. Detta bör ske i samband med revideringen av åtgärdsprogrammet.
Ny kunskap och inventering
WORKSHOP MED INTERNATIONELLA ExPERTER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Under september 2008 bör flera europeiska experter tillsammans med refe- renspersonerna samt några inventerare gå igenom det insamlade materialet samt övrigt herbariematerial för några speciellt svårbestämda taxa. Även pro- tokollen för dessa taxa granskas. Workshopen äger rum i Rostock (Tyskland) i anslutning till IRGCs (International Research Group on Charophytes) möte. Denna samordning är nödvändig eftersom bestämningskriterier skiljer sig i olika länder för flera taxa.
GENETISKA UNDERSÖKNINGAR
Allt insamlat material tillhörande uddslinke, spädslinke, dvärgslinke och nords- linke bör undersökas genetiskt. Samma växter bör undersökas genetiskt och morfologiskt så att man i framtiden ska kunna veta vilka morfologiska ka- raktärer som är avgörande för att kunna skilja dessa fyra arter åt. Med dagens kunskap kan varken uddslinke, spädslinke eller dvärgslinke säkert skiljas från nordslinke som verkar vara relativt vanligt i största delen av Sverige. En korrekt artbestämning är en förutsättning för att inga resurser läggs på fel lokaler.
För dvärgslinkets del kan kombinationen av morfologiska undersökningar och genetiska analyser leda till att en revidering av artbestämningen i herba- riematerialet blir nödvändig. Därmed kan också antalet tidigare kända lokaler komma att ändras. En kontroll av det svenska herbariematerialet är angelägen.
Vid universitetet i Rostock har ett laboratorium byggts upp där olika kransalger undersöks genetiskt. Eftersom dessa analyser kräver specialkun- skap och lång förberedelsetid föreslås ett samarbete med gruppen i Rostock istället för att först bygga upp ett nytt laboratorium i Sverige.
EKOLOGISKA UNDERSÖKNINGAR
Med dagens kunskap är det för tidigt att föreslå åtgärder för programarternas bevarande som syftar på en förbättring av livsmiljöns kvalitet. Åtgärdspro- grammets giltighetsperiod bör därför avslutas med att den kunskap om pro- gramarternas ekologiska krav som samlas in i samband med fältinventeringar sammanställs.
inventering
Information om programarternas aktuella lokaler samt om eventuell negativ påverkan (exempelvis punktutsläpp) på dessa lokaler bör vidarebefordras till berörda kommuner, länsstyrelser och andra myndigheter.
De kostnader som anges för de föreslagna inventeringarna i bilaga 1 är för- hållandevis högt skattade och bör ses som ett maximalt belopp, snarare än ett riktvärde. Eftersom kostnaden beräknas bli hög, bör undersökning av aktu- ella och tidigare lokaler prioriteras. Innan inventering av nya lokaler påbörjas, bör resultaten av dessa undersökningar utvärderas och en separat bedömning av vidare inventeringsbehov göras för varje län.
Undersökningar och inventeringar bör också genomföras med lämplig metod enligt den prioritering som ges i bilaga 2, där den metodik som är kost- nadseffektivast används i första hand. För detta program innebär det delvis olika metodik för olika arter. Samtidigt beror valet av metod också på vilken typ av undersökning som planeras:
• För nyinventeringar samt återinventeringar på oprecist angivna lokaler prioriteras huvudsakligen de enklare metoderna med stövlar/ vadarstövlar eller draggning (se beskrivning i bilaga 2).
• För kartläggning av aktuella populationer och övervakning av dessa används i större utsträckning den mer noggranna metoden med dykning. Detta är även lämpligt vid återbesök på gamla lokaler, där lägesangivelsen är mer precis, dvs. där man inte behöver täcka ett större område.
5
Vilken metod som används kan på så sätt delvis anpassas från fall till fall, beroende på undersökningens syfte och olika faktorer på lokalen, t.ex. vatt- nets grumlighet.
UTBILDNING AV INVENTERARE OCH TILLSÄTTNING AV REFERENSPERSONER (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Redan under september 2005 pågick en utbildning i artbestämning av kransalger vid sjön Erken i Stockholms län. Ytterligare utbildningar pågick under 6-8 september 2006 på Länsstyrelsen i Stockholm samt under 24-25 au- gusti 2007 i Bromölla i Länsstyrelsen för Skåne läns regi. Med hjälp av insamlat färskt och pressat material, herbariematerial och stereomikroskop tränades artbestämningen av kransalgerna, speciellt de taxa som är svåra att skilja från varandra och de som ingår i åtgärdsprogrammen. Deltagare var främst (de till- tänkta) inventerarna av de arter som åtgärdsprogrammen berör, (de tilltänkta) referenspersonerna samt koordinatörerna för åtgärdsprogrammen i de enskilda länen. Under utbildningen i Stockholm testades även ett förslag på bestäm- ningsnyckel (se nedan). Referenspersonerna hjälper under åtgärdsprogrammens giltighetsperiod till med artbestämning, att vidimera insamlat material, ta be- läggexemplar för alla kransalger med åtgärdsprogram samt överlämna dessa till Naturhistoriska Riksmuseet. För dessa insatser ersätter det koordinerande länet referenspersonen i enlighet med vad som anges i åtgärdstabellen.
UTVECKLING AV INVENTERINGSINFORMATION (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Alla inventerare och referensgruppen försågs under 2007 med informations- material som hjälp vid artbestämningen. Detta informationsmaterial innehål- ler en tryckt bestämningsnyckel för kransalger i Sverige (omarbetning och komplettering av en redan befintlig bestämningsnyckel: Blindow m.fl. 2007), tips och eventuellt fältprotokoll för svårbestämda taxa, kompletterande bild- material på CD samt metodbeskrivningar för inventering och undersökning av olika faktorer på lokalen.
ARTBESTÄMNINGARNA INOM ÅTGÄRDSPROGRAMMENS GILTIGHETSPERIOD (GEMENSAM FÖR ALLA PROGRAM)
Inventeringarna bör i större skala startas under 2007 efter att utbildningen har skett av de personer som ska utföra fältarbetet. Inventerarna behöver så långt som möjligt kunna skilja ut vanliga taxa från de taxa som ingår i åtgärdsprogrammen samt övriga sällsynta taxa vilket avsevärt kommer att minska mängden material som kräver vidimering genom referenspersonerna. Växter som misstänks tillhöra programarterna vidarebefordras till referens- personerna.
För vissa taxa bör färskt material samlas in för genetiska analyser. Efter- som inte alla karaktärer kan avgöras på pressat material (t.ex. diameter på skott och kransgrenar, diameter på anteridier) bör ett särskilt protokoll fyllas i av referenspersonerna för de taxa där detta blir nödvändigt. I enskilda fall kan även odling av sterila exemplar behövas för att kunna vara säker på art- bestämningen.
LÖPANDE ARTBESTÄMNINGAR (DETTA PROGRAM)
Som referensperson för det insamlade materialet fungerar Roland Bengtsson, Aneboda. Referenspersonen kontrollerar bestämningen, tar herbariebelägg på programarterna, skickar vidare material för genetiska analyser (uddslinke, spädslinke, dvärgslinke samt nordslinke) samt fyller i ett protokoll för alla insamlade (sannolika) växter tillhörande dessa arter.
UNDERSÖKNING AV AKTUELLA LOKALER
Samtliga aktuella lokaler (efter 1975) för någon av programarterna bör åter- besökas vid två tillfällen under perioden. Undersökningen bör genomföras med lämplig metod (se ovan under Inventering). Dykinventeringar bör följa den standard som är framtagen för den nationella miljöövervakningen av bottnar (Kautsky 1999), möjligen kompletterad med videofilmning. I denna inventering bör ingå:
• Dokumentation (fotografering av livsmiljön samt ev. av växten. Uppskattning av antalet individer resp. av mattornas utbredning samt växternas kondition och fertilitet).
• Insamling av växter för herbariebelägg samt för genetiska analyser (spädslinke, uddslinke, dvärgslinke, nordslinke) och fysiologiska undersökningar (alla arter).
• Undersökning av ekologiska faktorer som djuputbredning,
exponering, substrat, associerade arter, tidpunkten för groning (om möjligt).
Samordning med mätning av fysikaliska/kemiska parametrar (ljustillgång, klorofyll, humushalt, pH, alkalinitet, fosfor, kväve) är önskvärd i de aktuella sjöarna. Flera sjöar där någon av programarterna förekommer (exempelvis Vitavatten, Öjasjön och Svinarydssjön i Blekinge län och Havgårdssjön, Ham- marsjön och Vesljungasjön i Skåne län) ingår antingen i nationella sötvatten- programmet eller i de regionala miljöövervakningsprogrammen. Vidare är det bra om man vid inventeringen noterar tänkbara hotfaktorer (övergödning, försurning, kalkning, störningar) och rekommenderar åtgärder.
Småvatten bör besökas även tidigt under våren (ungefär en månad efter islossning) för att kunna få information om artens övervintringssätt och tid- punkten för groning.
UNDERSÖKNING AV TIDIGARE LOKALER
Alla lokaler där någon av programarterna förekom tidigare bör återbesökas. Undersökningen bör genomföras med lämplig metod (se ovan under Inven- tering) från båt (beroende på vattendjupet och art: Dvärgslinke behöver bara eftersökas på grunt vatten), småvatten bör undersökas heltäckande. Data på närsaltsbelastning, vattnets närsaltssituation, försurningssituation och eventu- ella kalkningsinsatser bör samlas in. Om någon av programarterna hittas bör undersökningen kompletteras enligt ovan (undersökning av aktuella lokaler).
55
har hittats. Detta kan dock bero på att det aktuella området bara har under- sökts översiktligt och att man under denna dykinventering kan ha missat de grundaste områdena, som tre av programarterna föredrar.
INVENTERING AV NYA LOKALER
Inventeringar bör genomföras i Skåne, Blekinge, Jönköpings, Kronobergs, Västra Götalands, Södermanlands, Stockholms, Uppsala, Örebro, Västman- lands och Dalarnas län på urberg (Blekinge, Jönköpings, Kronobergs län) el- ler i gränsområden mellan urberg och kalk (övriga länen). 10-20 medelstora sjöar bör väljas ut slumpvis per län (se bilaga 1). De bör vara näringsfattiga eller måttligt näringsrika och ha ett ungefärligt neutralt pH-värde. För varje programart som förekommer i länet bör ungefär fem av dessa lokaler ligga i närheten (upp till ca 1 mil avstånd) av aktuella lokaler för respektive län. För- surade sjöar, starkt kalkrika sjöar (typ ”Chara-sjöar”, se Åtgärdsprogram för hotade kransalger: arter i kalkrika sjöar) och mycket humusrika sjöar bör inte ingå i denna inventering. Sjöarna bör inventeras med lämplig metod (se ovan under Inventering). Samtidigt bör småvattnen i sjöarnas närområden inven- teras i så stor utsträckning som möjligt. I samtliga vatten bör förekomsten och frekvensen av undervattensväxterna antecknas med speciell hänsyn till kransalger. Dessa data bör möjliggöra att avgöra i vilken frekvens programar- terna förekommer jämfört med de till synes betydligt vanligare arterna glans- slinke och mattslinke. Alla lokaler där någon av programarterna hittas bör undersökas enligt ovan (Undersökning av aktuella lokaler).
information
INFORMATIONSFOLDER
Alla kransalger som förekommer i småvatten hotas av en minskning av lämp- liga livsmiljöer. Artificiella småvatten som kräftdammar, fiskdammar, golf- banedammar, vägdammar, branddammar, grustag, stenbrott och viltvatten kan vara bra ersättningsmiljöer (jfr. ”Åtgärdsprogram för hotade kransalger: slinke-arter i sjöar och småvatten”). Åtgärder som främjar kransalger vid an- läggning och/eller skötsel av artificiella småvatten bör därför rekommenderas. Tänkbara åtgärder är anläggning av grunda småvatten eller grunda områden i djupare småvatten samt åtgärder som leder till lägre närsaltskoncentrationer, som anläggning av betad grässvål runt dessa vatten, undvikande av gödslande åtgärder i vattnens närhet och undvikande av utfodring i kräft-, fisk- eller få- geldammar.
Information om kransalger till personer som bedriver fisk- eller kräftdam- mar är ingenting nytt. Kransalgerna producerar syre och utgör en värdefull livsmiljö för smådjur och detta leder i sin tur till ökad produktion av både fisk och kräftor i dammarna. Inom ramen för det föreliggande programmet rekommenderas dock inte inplantering av kransalger i fisk- eller kräftdammar, vilket har skett tidigare (Berglund & Pettersson 1964), eftersom följden av detta skulle bli okontrollerad spridning av kransalger (eller andra växter vid felbestämning).
Däremot är generell information om hur man kan främja naturlig ny- etablering och skapa gynnsamma förhållanden för kransalger (inklusive pro-
gramarterna) vid anläggning och skötsel av kräftdammar värdefull för både kransalger och kräftor. Sådan information har redan spridits i en informa- tionsfolder utgiven av Svenska Jägareförbundet kring anläggning och skötsel av viltvatten (Andersson m.fl. 1996). En informationsfolder kring kransal- gernas nytta i småvatten och lämpliga åtgärder bör tas fram. Målgruppen för informationen är bl.a. :
• lantbrukare
• ägare av fisk- och kräftdammar • Svenska Jägareförbundet • Vägverket
• företag som driver och restaurerar grustag • golfklubbar
Denna information bör samordnas med det åtgärdsprogram för hotade kransalger: arter i småvatten/periodiska vatten som koordineras av Skåne län. Informationen bör framför allt spridas i de områden där någon av programar- terna förekommer eller har hittats tidigare.
INTERNATIONELLT SAMARBETE
Alla programarter är hotade i hela eller nästan hela sitt europeiska utbred- ningsområde. Detta åtgärdsprogram bör göras tillgängligt för berörda myn- digheter samt botaniska föreningar i de berörda länderna. En översättning till engelska är därför angelägen, men genomförs inte inom ramen för detta åtgärdsprogram.
områdesskydd
Behov av områdesskydd bör utredas om någon av programarternas lokal är hotad av övergödning (punktutsläpp), igenfyllning av småvatten, inplantering av gräskarp, båttrafik eller byggaktiviteter (båtbryggor m.m.).
skapande av lämpliga livsmiljöer utanför de skyddade områdena
SKAPANDE AV VEGETATIONSFRIA YTOR (HÖSTSLINKE, DVÄRGSLINKE)
På samtliga lokaler där höstslinke eller dvärgslinke hittas bör minst 20 (höst- slinke-lokaler) respektive 10 (dvärgslinke-lokaler) små vegetationsfria ytor skapas respektive säkras för att stabilisera arten på lokalen.
Höstslinke och dvärgslinke är mycket känsliga för konkurrens från andra växter och beroende av vegetationsfria ytor. De kan snabbt kolonisera sådana ytor, men försvinner lika snabbt igen. Bristen på lämpliga livsmiljöer (se ovan) anses som den allvarligaste hotfaktorn mot dessa arter samt mot spädslinke som dock är något vanligare. Att skapa lämpliga livsmiljöer är därför en mycket viktig åtgärd för att bevara arterna i ett område och för att upprätt- hålla en aktiv fröbank.
57
konkurrenssvaga kransalger, anses det gynnsammare att med jämna mellan- rum och med enkla redskap skapa ett flertal små ytor på kanske bara några kvadratmeter, än att som engångsåtgärd gräva upp en enda större damm med tung maskininsats.
De åtgärder som vidtas bör anpassas till den aktuella miljön. Tänkbara åtgärder är:
• att avlägsna befintlig vegetation från grunda områden i de dammar och sjöar där någon av arterna förekommer, manuellt eller med små maskiner.
• att rensa diken från befintlig vegetation. Även här kan det räcka med att några få m2 behandlas. Detta bör ske mekaniskt (med spade eller
små maskiner) och inte med hjälp av ogräsmedel. Stewart & Church (1992) rekommenderar att en sådan åtgärd upprepas vart tionde år. • att ge rekommendationer på hur livsmiljöerna bör utformas vid
restaurering av grustag eller stenbrott, samt på lämpliga åtgärder för att skapa vegetationsfria ytor åt kransalger och övriga pionjärväxter som är typiska för dessa områden (se Widgren 2005).
Alla nyskapade ytor bör återbesökas årligen för att få information om eventu- ell kolonisering.
populationsförstärkande åtgärder
Utplantering anses vara en åtgärd som kan gynna samtliga programarter. Den är särskilt betydelsefull om inventeringarna som ingår i programmet visar på att en eller flera arter verkligen är mycket sällsynta i landet och om de eko- logiska undersökningarna tyder på dålig spridningsförmåga. Utplantering, särskilt när den sker till lokaler där arten i fråga tidigare har förekommit, kan då gynna konkurrenssvaga arter som har minskat så kraftigt att en livskraftig fröbank förmodligen inte finns kvar. Bland programarterna är det framför allt höstslinke, men även dvärgslinke och spädslinke, som uppfyller dessa krav. En bedömning av om utplantering är lämplig och nödvändig bör göras i samband med detta åtgärdsprograms revidering.