tänkbara förklaringar till programarternas sällsynthet
Gemensamt för de fem slinke-arter som omfattas av programmet är att de aktuella eller åtminstone tidigare lokalerna täcker ett stort område i Sverige, men att förekomsten är mycket spridd. Alla fem arterna är bundna till söt- vatten eller brackvatten med låg salthalt: Winter & Kirst (1991) uppger att slinke-arter (Nitella spp.) fysiologiskt sett inte klarar en salthalt > 1,5 ‰. I sötvatten kan programarterna dock förekomma i olika typer av livsmiljöer (mjukvattensjöar, brunvattensjöar, näringsrika till måttligt näringsrika sjöar av något högre till hög kalkhalt, olika typer av småvatten) som är relativt van- liga i Sverige. Med tanke på detta är det mycket svårt att förstå varför antalet aktuella kända lokaler är så pass lågt.
Det låga antalet kända lokaler kan delvis bero på att arterna har blivit för- bisedda. Dvärgslinket växer exempelvis ofta nästan nergrävt i sediment och har i England inte inkluderats i rödlistan eftersom man räknar med ett mycket större antal lokaler än vad som är känt (Stewart & Church 1992). Grovslinke och uddslinke växer ofta på djupare vatten i mjukvattensjöar. De syns inte från strandkanten och uppmärksammas först när man draggar eller dyker. Uddslinke upptäcktes exempelvis i Fansjön (Uppsala län), en liten skogssjö i gränsområdet mellan kalkrik morän och kalkfattig berggrund, i samband med provtagningar under en limnologikurs. Sjöar av typ Fansjön är inte alls ovanliga i trakten eller på andra ställen i Sverige men sällan föremål för en inventering av undervattensväxter. I motsats till denna sjötyp har en stor del av de s.k. ”Chara- sjöarna” i kalktrakter redan systematiskt inventerats i syfte att hitta kransal- ger. Ändå kvarstår att programarterna är avsevärt sällsyntare i Sverige än mattslinke och glansslinke. Dessa förekommer också i mjukvattensjöar, och båda har långt fler än hundra kända aktuella svenska lokaler (egna data).
En annan möjlig förklaring är att dessa fem arter begränsas av en eller flera, hittills okända ekologiska faktorer. Försurningsskänslighet skulle kunna vara en sådan begränsande faktor. Uddslinke och höstslinke verkar exem- pelvis vara anpassade till något högre pH-värden än mattslinke och glans- slinke (Tabell 1). Arterna kan även begränsas av dålig konkurrensförmåga. Grovslinke verkar exempelvis ha undanträngts av papillsträfse på en av sina aktuella lokaler (se ovan). Spridningsförmågan är inte känd för någon av pro- gramarterna, men antas vara god för spädslinke, höstslinke och dvärgslinke. Det är dock tänkbart att grovslinke och uddslinke har svårt att återkolonisera lokaler där de en gång har försvunnit.
En ekologisk faktor som kan visa sig ha stor betydelse för dessa slinke-ar- ters förekomst och främst konkurrensförmåga jämfört med andra undervat- tensväxter är oorganiskt kol. I motsats till livsmiljöer på land är tillgången på oorganiskt kol under vattenytan ofta begränsad och spelar en stor roll för un- dervattensväxter. Vid lägre pH-värden är koldioxid den dominerande formen av oorganiskt kol, men redan vid pH-värden runt 6,5 och uppåt dominerar bi- karbonat (Wetzel 2001). Undervattensväxter som är kapabla att tillgodogöra sig denna kolform har därför redan i neutralt vatten en konkurrensfördel gente-
mot arter som saknar denna förmåga. Det är troligt att olika slinke-arter skiljer sig i sin förmåga att utnyttja olika former av oorganiskt kol. Tänkbart är att de arter som uteslutande förekommer vid pH-värden under eller långt under det neutrala området (se Tabell 1) saknar förmågan att utnyttja bikarbonat.
Kolupptagningen har inte undersökts systematiskt hos slinke-arter, dock ty- der skillnader i kalkinkrusteringen mellan arterna på att vissa arter kan utnyttja bikarbonat, andra inte. Hos höstslinke och vårslinke har man observerat s.k. ”banding patterns” (Migula 1897), regelbundet växlande sura och alkaliska (basiska) zoner på internoden. De alkaliska zonerna är kalkinkrusterade (täckta av kalk). De här s.k. ”banding patterns” kan knytas till aktiviteten av en pro- tonpump i dessa kransalgers celler. Protonpumpen möjliggör att bikarbonat omvandlas till koldioxid (Ray m.fl. 200). ”Banding patterns” borde alltså enbart förekomma hos de arter som kan utnyttja bikarbonat. Detsamma gäller för kraftig kalkinkrustering på hela internoden som förekommer hos dvärg- och pärlslinke (Migula 1897). Däremot uppges att grovslinke, uddslinke och späds- linke i likhet med glansslinke och mattslinke sällan inkrusterar (Migula 1897).
Förmågan att ta upp bikarbonat kan ha stor betydelse i samband med övergödning, försurning och kalkning. Vid övergödning ökar inte bara halten av fosfor och kväve, utan också halten av oorganiskt kol i vattnet, genom att buffertkapaciteten ökar eller genom att nedbrytningen av organiskt ma- terial stimuleras. Nyare undersökningar tyder på att inte bara förändringar i tillgången på fosfor eller kväve förskjuter konkurrensjämvikten mellan olika växter, utan även att en förändring i tillgången på oorganiskt kol kan göra det. Detta gäller för kalkrika vatten liksom för mjukvatten. Kransalger av släktet sträfse (Chara) kan utnyttja bikarbonat mer effektivt än exempelvis borstnate (Potamogeton pectinatus) (van den Berg m.fl. 2002), vilket är en sannolik förklaring till att de dominerar i kalkrika vatten. Olika kortskotts- växter (notblomster, strandpryl, braxengräs) är anpassade till en låg halt av oorganiskt kol i vattnet (Smolders m.fl. 2002). Deras försvinnande vid över- gödning orsakas sannolikt av att de konkurreras ut av andra undervattens- växter när halten av oorganiskt kol stiger i vattnet. Detta bekräftas av ett ex- periment i Nederländerna där en sjö gödslades med fosfor och kväve utan att alkaliniteten (buffertkapaciteten) påverkades. I denna sjö stannade kortskotts- växterna kvar som den dominerande formen av undervattensvegetationen (Roelofs m.fl. 2002). Kalkningen leder till ökad buffertkapacitet och kan där- för ha negativ effekt på undervattensväxter som inte kan utnyttja bikarbonat.
ph växtsamhälle arter
5,8-6,3 Nitellion flexilis glansslinke, grovslinke, spädslinke, dvärgslinke, barklöst sträfse
6,8-7,3 Nitellion syncarpae-tenuis- simae
grovslinke, uddslinke, höstslinke, dvärgslinke, pärlslinke 7,5-8,2 Charion contrariae borststräfse, gråsträfse, rödsträfse, trådsträfse
41