Översiktlig morfologisk beskrivning
Beskrivning av arten
Nitella syncarpa (Thuillier) Chevalier, 1827.
Höstslinke är litet och fintrådigt. Det blir i regel upp till 20 cm långt, i un- dantagsfall dock upp till 70 cm. Växten är tvåbyggare och gametangierna sit- ter i ett slemhölje (Blindow m.fl. 2007, Krause 1997). Oogonen sitter i grup- per om två till fyra på de odelade kransgrenarnas noder.
Förväxlingsarter
Slemhöljet kring gametangierna skiljer höstslinket från fintrådiga exemplar av mattslinke. Förväxlingsrisk finns dock med vårslinke, och flera exemplar i svenska herbarier som bestämts till vårslinke (Hasslow 191) har reviderats till höstslinke (jfr. ArtDatabankens herbariedatabas samt åtgärdsprogrammet för av hotade kransalger: arter i småvatten/periodiska vatten). Separeringen mellan dessa två arter försvåras av att honplantornas fertila kransgrenar ibland kan vara delade även hos höstslinke. Detta fenomen uppges vara van- ligast förekommande just i Sverige (Migula 1897). Man hittar dock alltid ode- lade fertila kransgrenar i samma krans.
Mognadstiden är dock en ytterligare karaktär för att skilja dessa två arter åt (Figur 9). Som de svenska artnamnen antyder mognar vårslinke främst under slutet av april till i början av juli och dör därefter. Höstslinke mognar däremot från juli till september. En säker artbestämning är möjlig om man har fertila honplantor och en bra lupp eller ett stereomikroskop. Höstslinke har svarta oosporer med otydliga spirallister. Honplantans fertila kransgrenar är ode- lade. Vårslinkets oosporer är mörkbruna med tydliga spirallister och honplan- tans fertila grenar är delade (Migula 1897, Blindow m.fl. 2007, Krause 1997).
Bevaranderelevant genetik
Några genetiska undersökningar av höstslinke har ännu inte genomförts.
Biologi och ekologi
Föröknings- och spridningssätt
Höstslinke är en sommarannuell (annuell betyder ettårig) art som gror på våren och sätter frukt på sensommaren och hösten (Wahlstedt 1875, Hass- low 191, Krause 1997). De svenska fynden härrör nästan uteslutande från perioden mellan juli och september. Höstslinke skiljer sig därmed tydligt från vårslinke som kan vara både vinter- eller sommarannuellt. Den mognar och
1
hösten (Figur 9). Oosporerna kan förmodligen vila under lång tid och gro un- der gynnsamma förhållanden.
Figur 9. Fördelning av svenska herbariefynd för vårslinke och höstslinke efter insamlingsmånad.
livsmiljö
Höstslinke förekommer i vitt skilda biotoper såsom sjöar, åar, kärr, grustag, diken och andra småvatten. I Sverige har arten hittats både i småvatten, rin- nande vatten och på grunt vatten i sjöar (Hasslow 191, Stålberg 198, bilaga 6). Bland småvatten förekom höstslinke i tegelbruk och andra artificiella vat- ten, i periodiska vatten såsom väggropar, myrar och kärr, i rinnande vatten (små bäckar och älvar) och i sjöar i samtliga sjötyper (näringsfattiga, måttligt näringsrika, näringsrika sjöar, brunvattensjöar samt kalkrika ”Chara”-sjöar). Knappt någon annan kransalg har i Sverige hittats i så olika livsmiljöer som höstslinke. Det kan förekomma i Natura 2000-habitaten 110 (oligotrofa mineralfattiga sjöar i slättområden), 10 (oligo-mesotrofa sjöar med strand- pryl, braxengräs eller annuell vegetation på exponerade stränder), 140 (kalk- rika oligo-mesotrofa vatten med bentiska kransalger) samt 160 (dystrofa sjöar och småvatten), sällan i 7210 (kalkkärr med ag).
Höstslinke växer främst på grunt vatten, undantagsvis på flera meters djup i klara sjöar. I Bodensee har det till och med hittats på 0 m djup (Migula 1897, Krause 1997). I regel växer det i kalkhaltigt vatten och vid ett neutralt till lätt alkaliskt pH (6,5 – 8,0) (Krause 1997, tabell 1: övriga fakta). I Berlin hittades det vid ett pH-värde på 7,0-7,5 (Flöter 1984). Arten växer mest på organiskt substrat, ibland på sand (Krause 1997). I Litauen och Ryssland har den hittats i Östersjön, men bara vid mycket låg salthalt (Zhakova 200b).
Mycket litet är känt om artens ekologi såsom spridnings- och konkurrens- förmåga. Den bildar i regel rikligt med oosporer. Höstslinke har hittats mycket nära gamla fyndlokaler flera decennier efter att det sista fyndet gjorts. I Tyskland skedde detta i en nygrävd fiskdamm (Krause 1997) och i Dalarna i Limsjöns utlopp på bar botten som hade uppstått efter grävningsarbeten i samband med sjöns restaurering.
viktiga mellanartsförhållanden
Höstslinke är i likhet med många andra kransalgsarter (exempelvis vårslinke) en typisk pionjärväxt som förmodligen är känslig för konkurrens från andra växter. Arten växer ofta tillsammans med andra kransalger som t.ex. späds- linke, grovslinke, dvärgslinke, stjärnslinke, barklöst sträfse och pärlslinke (Krause 1997). I Vättern hittades höstslinke tillsammans med nålsäv (Scirpus
acicularis) och blekbläddra (Utricularia ochroleuca) (Stålberg 198). På sina
aktuella svenska lokaler växer höstslinke ofta tillsammans med vattenbläddra (Utricularia sp.), axslinga (Myriophyllum spicatum), vattenpest och andra kransalger (spädslinke, mattslinke och borststräfse).
Utbredning och populationsstatus
Nuvarande utbredning
Höstlinke är begränsat till Europa där det har hittats i Italien, Spanien, Tysk- land, Schweiz, Polen, Tjeckien, på Balkan och i Nederländerna (Migula 1897, Krause 1997). Krause (1997) uppger att arten saknas i Storbritannien, Dan- mark, Finland och Norge. Enligt Migula (1897) har den dock hittats i både Danmark och Norge. Enligt Langangen (1996) förekommer den inte i Norge. Olsen (1944) betecknar tidigare uppgifter om artens förekomst i Danmark som osäkra. Medan Migula (1897) uppger att höstslinke tillhör en av Tysk- lands vanligare kransalger, är det enligt Krause (1997) sällsynt i hela sitt ut- bredningsområde.
I Sverige finns aktuella fynd enbart i ett mycket begränsat område i Da- larna (Figur 10). Här hittades höstslinke i Limsjön vid Leksand (1920 samt 199, dock ej återfunnen 1998) och i Helgsjön vid Insjön (199).
Figur 10. Aktuella lokaler (fynd mellan 1980 och 2006) för höstslinke i Dalarna. Källa: ArtDatabanken.
populationsfakta
Eftersom höstslinke kan ha förbisetts på ett större antal lokaler (se avsnittet Artfakta samtliga arter) är det svårt att uppskatta den svenska populationens storlek.
aktuell hotstatus
Höstslinke är klassat som starkt hotat (2) i Tyskland, som sårbart (”vulnera- ble”) i Litauen, Ryssland (Petersburg-området) och Estland och som ”indif- ferent” i Polen (Balevicius & Ladyga 1992, Siemiñska 1992, Schmidt m.fl. 1996, The Commission for Nature Conservation of the Estonian Academy of Sciences 1998, Tzvelev 2000). Alla dessa länder tillämpar egna klassificerings- system.
I Sverige har höstslinke klassats som akut hotat (CR) enligt IUCN:s krite- rier B1ab(iv); C2a(ii) (utbredningsområde < 100 km2 och begränsat till endast
ett lokalområde, observerad minskning av antalet lokalområden; popula- tionen uppskattas till mindre än 20 reproduktiva individer och observerad minskning av antalet reproduktiva individer och minst 90% av alla reproduk- tiva individer är begränsade till en enda delpopulation) (Gärdenfors 2005).
historik och trender
I Schleswig-Holstein (Tyskland) har en kraftig tillbakagång konstaterats (Ha- mann 1999).
I Sverige har antalet kända lokaler minskat kraftigt: Höstlinke har under 1800-talet hittats i Hallands (Falkenberg), Västra Götalands (flera lokaler), Gotlands (flera lokaler), Örebros (flera lokaler), Stockholms (Nacka) och Västmanlands län (Arboga) (se bilaga 6).
5