Alternativ till åtgärder

Storgatan 37 B och C är två av de entréer som har sämst tillgänglighet av de som har inventerats, 31 % vardera. Främst så har entrén har en kortare trapp innan dörren vilket omöjliggör för människor med en rörelsenedsättning att besöka lokalen. Det är dock viktigt att poängtera att en trapp inte är att betrakta som ett enkelt avhjälpt hinder. Att bygga bort den är en kostsam investering som även kan stå i kontrast till den byggnadsantikvariska aspekten. Här så har alternativa lösningar för hur människor med funktionsnedsättningar skall tas sig in genom entrén tagits fram, vissa mer konventionella än andra.

FIGUR 22 STORGATAN 37B & 37C FÖRSLAG TILL ÅTGÄRD (S1)

Vid åtgärden i Figur 22, åtgärd S1, så byggs en kortare ramp inom fastighetens gränser. Notera även att förslaget är enbart gestaltat på ena sidan men skulle givetvis vid implementering även byggas till den andra dörren. Detta är enbart för att entrén i sin nuvarande form skall kunna skådas. Även om det är lite oklart exakt vart fastighetens gräns slutar så får rampen en lutning som inte är acceptabel. Den hamnar någonstans runt 1:3, se Figur 23 (sida 43), men skall optimalt ligga på 1:12 eller 1:20. 1:20 är aldrig något krav från varken BBR eller HIN men det är mer uppskattad lutning som gör att miljön blir säkrare. De enklare åtgärderna som fortfarande kan göras här är att byta ut ledstängerna mot några med en högre kontrastnivå mot omgivningen. Dörren kan även den ställas i en högre kontrast om det är en annan färg på väggarna runt om (OBS behövs enbart den ena sidan). Detta gäller även för de kommande åtgärdsidéerna för Storgatan 37 B & C.

FIGUR 23 RAMPENS LUTNING VID ÅTGÄRD 1 FÖR STORGATAN 37B & 37C

I Figur 24 (åtgärd S2) sedan så byggs det en ramp med en mer korrekt lutning på 1:12 vilket då innebär att det blir en betydligt större ramp som måste byggas. Rampen i sådana fall skulle bli 5,4 meter lång eftersom att den skall ta sig upp till en höjd på 0,45 meter. Detta skulle då resultera i en väldigt lång ramp som eventuellt skulle begränsa utrymmen framför andra entréer eller tänkbara genomfarter. Exakt viken höjd som det rör sig om är egentligen inte det mest relevanta då det framförallt är bredden som blir ett problem. Bredden förblir även oförändrad oberoende av vilken höjd som rampen skall uppnå. Rampers bredd skall vara minst 130 centimeter breda.

Detta blir således en lösning som tar upp en väldigt stor yta i gatumiljön, både i bredd och i längd, och till råga på det så på en gata som är tämligen smal. Enbart nio meter på sina håll. När rampens bredd skall vara 130 cm så innebär det inte att den fullständiga byggnationen blir så bred, den blir dessvärre bredare. Detta då det behövs avåkningsskydd och räcken runtomkring rampen. Således innebär detta att rampens bredd landar på åtminstone 1,5 meter. Med en ramp på båda sidor om gatan inskränker detta gatan med totalt tre meter vilket innebär att nettobredden på gatan enbart blir sex meter. Således tämligen trångt. Fördelen är som sagt att det blir tillgängligt.

Det hade även kunnat tänkas att det skulle gå att skapa ett mellanting mellan åtgärd S2 och S3 (se nästa stycke) där golvnivån delvis sänks inuti byggnaden och det delvis byggs en ramp utvändigt. Rampen skulle då inte bli lika lång men den skulle fortfarande ta upp lika mycket utrymme i sidled på gatan. En åtgärd av den magnituden som åtgärd S2 syftar till blir även en betydligt mycket mer kostsam åtgärd gentemot vad åtgärd S1 skulle bli.

Förslaget i Figur 25 (åtgärd S3) syftar till flera alternativ, men alla med en mycket viktig gemensam nämnare, att tillgängligheten skall lösas invändigt inom fastigheten. Givet för detta dock är att det fort kommer att bli väldigt kostsamt för fastighetsägaren att implementera detta. Oavsett om det handlar om att ”enbart” flytta på väggen och bygga en ramp på insidan eller om väggen skulle behålla sin ursprungliga plats och golvnivån inomhus skulle sänkas.

Anledningen till att flytta väggen skulle i detta fall vara för att få mer plats att bygga den stora och långa rampen. Kostnadsmässigt så är åtgärd S3 såklart det dyraste alternativet men det är även det som medger bäst tillgänglighet och funktionalitet för staden. På detta sätt så inskränker nämligen åtgärden inte på resten av gatan och det går att behålla funktioner såsom snöröjning utryckningar med mera.

Det finns givetvis ett fjärde alternativ till dessa tre förslag, och det är att kommunen skulle bygga om gatumiljön istället och på så sätt bygga bort höjdskillnaden. Då uppkommer istället andra problem med tillgängligheten för resterande delar av Storgatan. Dessa problem uppstår för alla de lokaler som redan är tillgänglighetsanpassade och har sin entré på gatunivå. Antingen skulle då gatan behöva byggas med mycket lutningar för att anpassas efter behov för vilka entréer just där som ligger på ”fel” höjd eller så skulle samtliga av dessa butiker behöva bygga om sina entréer för att tillgodose tillgängligheten. Naturligtvis så hörs det att detta är en tämligen dålig idé.

För Uddmansgatan sedan så ser läget givetvis annorlunda ut. Entréer som ligger i besvärlig terräng är svåra att implementera lösningar till. Så pass att en och tvåbostadshus är medgivna undantag för att skapa lösningar om terrängen är allt för svår. Det betyder dock inte att det inte går att åstadkomma lösningar till dessa entréer. Problemet är att det kan tendera till att bli kostsamt att bygga och svårt att implementera på fastighetsmark. Problemet med terrängen i fallet Piteå och Uddmansgatan är som tidigare statuerat lutningen. Tidigare i Figur 19 (sida 40), Figur 20 (sida 41) och Figur 21 (sida 41) så illustrerades detta problem för att påvisa hur det kan se ut och det faktum att med en lutning utanför entrén blir det omöjligt att lösa tillgängligheten inom fastigheten utan sidolutningar.

Det förefaller således logiskt att bygga bort tillgänglighetsproblemen på gatumark. I Figur 26 (sida 46) kan en av dessa entréer längs med Uddmansgatan synas. Det kan tyckas att hindret är obetydligt eller ringa med tanke på dess storlek (kanten mellan entré och gatstenen), men kan i själva verket vara avgörande för människor med en grövre rörelsenedsättning. I Figur 27 (sida 46) sedan kan det synas en idé för hur detta skulle kunna åtgärdas, åtgärd U1.

Dimensioneringsmässigt kan det tänkas att denna lösning har gjorts lite väl stor gentemot vad som skulle behövas men den gestalter mer själva idén om hur som det skulle kunna byggas. Rampen in behöver säkerligen inte vara så lång som den nu är vilket innebär att den skulle kunna ta lite mindre utrymme i anspråk än vad som visas i figuren.

FIGUR 26 ENTRÉ LÄNGS MED UDDMANSGATAN

Alternativen till hur det skulle kunna tänkas byggas om utvändigt längs med Uddmansgatan är inte jättemånga. Den mer drastiska åtgärden (U2), som skulle påverka hela miljön på Uddmansgatan, är att plana ut gatan framför entréerna. Med en plan miljö framför varje entré skulle det innebära att det finns möjlighet för människor med framförallt rörelsenedsättning att använda entrén. Detta skulle dessvärre vara en väldigt dyr lösning att implementera. För bästa resultat skulle det dessutom vara nödvändigt att entréerna var uppradade mitt emot varandra. Annars är risken stor att gatan blir en berg och dal bana med lutningar kors och tvärs för att åstadkomma dessa plana ytor. I detta fall med Uddmansgatan är alla entréer inte ställda mitt emot varandra. Således finns stor risk att gatan i sådana fall skulle bli just denna typ av ”berg och dalbana”. I Figur 28 kan en generell skiss på hur åtgärd U2 skulle kunna tänkas förändra gatumiljön. I a) kan det beskådas hur gatunivån ser ut just nu och i b) hur pass gatunivån skulle kunna tänkas ändras.

FIGUR 28 GENERELL SKISS FÖR MER DEN MER DRASTISKA ÅTGÄRDEN (U2), UDDMANSGATAN