Intervju med medarbetare på kommun

4.2.2.1 Intervju med Helén Eriksson, markförrättare Plan, bygg och mark

I dagsläget så finns det inga markanvisningsavtal skrivna med några fastighetsägare i Piteå kommun överhuvudtaget. Således så behandlas inte kraven på tillgänglighet via några av dessa metoder överhuvudtaget. Det är helt och hållet i och med byggloven som detta behandlas. Hitintills har inget sådant avtal tecknats men i sådana fall skulle det absolut vara något som vi behöver ta hänsyn till. (Eriksson, 2015)

4.2.2.2 Intervju med Anna-Karin Lundberg, enhetschef Plan, bygg och mark

Det finns många typer av avtal som skrivs med fastighetsägare, men när det specifikt kommer till tillgänglighet och eventuella avtal för ramper med mera så skrivs inga sådana avtal. Varken vid nybyggnation som vid befintlig bebyggelse. När det handlar om ett upplåtelseavtal i form av markanvisning eller exploateringsavtal så är tillgängligheten ingenting som direkt bevakas där. Tillgängligheten skall istället behandlas i de bygglovsansökningarna som kommer in. Finns inte tillgänglighetsaspekten med där så skall den som söker generellt sett inte få bygglov. Det finns helt klart aspekter av tillgängligheten som behöver förbättras när det kommer till avtalen dock. Det har nyligen presenterats en undersökning som gjorts kring detta som heter ”Tillgängliga bostäder i Piteå” (som titeln insinuerar så vänder den sig enbart till bostäder) (Lundberg, 2015)

4.2.2.3 Intervju med Jonas Karlsson, Bygglovshandläggare

Bygglovshandläggare har många olika lagar att förhålla sig efter. Bland annat BBR, HIN, PBL och H (H – Hissar, BFS 2011:12). Utöver det finns en del andra lagkrav också. Framförallt så ses det till att alla bygglov som kommer in följer de krav som är statuerade i dessa regler. Bygglovshandläggarna brukar även se till så att HSO få möjlighet att uttrycka sig kring ritningar innan vi helt och hållet godkänner dem. Detta gäller då för framförallt större projekt. När det gäller bygglov till ramper så är det inte alltid som de går igenom även om de följer formkraven korrekt. Det kan vara så att gatan som den skall stå på är för smal eller att det helt enkelt är nybyggnation (citat Figur 14). Är det nybyggnation så måste tillgängligheten lösas inom fastigheten.

Om någon finner att tillgängligheten brister så kan de göra en anmälan enligt HIN som i sådana fall skall ställas till kommunen. Det måste dock kommas ihåg att när någon gör en anmälan enligt HIN så får åtgärden inte vara ekonomiskt betungande för de som skall bekosta den, för då blir den inte längre enkelt avhjälpt. Det innebär att fastighetsägare kan bli behandlade olika baserat på hur deras ekonomi ser ut. Således kan de bli skyldiga till att göra mer om de går med mycket vinst eller har en stor omsättning. Ombyggnationer som omfattar mer än 50 % av fastigheten eller lokalen brukar sedan räknas till nybyggnation och då sätts de krav som finns idag på nybyggnation så att det blir tillgängligt.

De anmälningar som kommer in och bygglov som ges ut är framförallt de medel där kommunen bevakar tillgängligheten. Det finns dock undantag som görs

ibland. Till exempel så är fritidshus exkluderade från att behöva vara tillgängliga. Flerfamiljshus som är under ett visst antal våningar behöver inte ha någon hiss, dock så skall det projekteras för det så att det går att implementera i huset vid behov. I framtiden så kan det dock bli så att fritidshus inte längre är exkluderade från tillgänglighetskraven, och då kommer de att stoppas om de inte följer rådande tillgänglighetskrav. Men saken är ju den att om detta inte redan är löst så måste kommun gå in senare om det skulle vara så att någon behöver bygga om sin bostad för den skall bli tillgänglighetsanpassad.

Många nybyggnationer sedan har ofta en kontrollansvarig för att kunna säkerställa att det blir tillgängligt. Kommunen kan även kräva att byggherrar skall anlita en tillgänglighetsexpert för att uppfylla kraven. Tanken är att byggherren skall ha den typen av tänkande redan från början, något som även verkar komma mer och mer från byggherrarnas sida. Det finns även en tillgänglighetsgrupp på kommunen som samarbetar med alla dessa tillgänglighetsfrågor. Till den gruppen blir även fastighetsägare inbjudna ibland för att vara med och diskutera vissa frågor. (Karlsson, 2015)

FIGUR 13 CITAT FRÅN JONAS KARLSSON, KAN ÅTERFINNAS I BILAGA A

5 ANALYS

5.1 Inventering

Resultaten från inventeringen visar på det att tillgängligheten i centrala Piteå är tämligen spridd. Det finns entréer som har en väldigt god tillgänglighet och även de som inte medger till särskilt god sådan. För de olika gatorna så har Uddmansgatan en tendens till att ha lite sämre tillgänglighet än vad Storgatan har. Vid undersökning av Figur 7 (sida 26) syns det att Storgatan har betydligt högre antal i staplarna för de högre intervallen, vilket dock inte behöver betyda att den är mer tillgänglig då Storgatan även har betydligt fler entréer än vad Uddmansgatan har. I det här fallet är det dock så, som redan har statuerats. Svaret till detta fås genom att studera kurvpolynomen i figuren där det kan ses att kurvan för Storgatan har sin topp i ett högre intervall än vad Uddmansgatan har. Dock så är Storgatans kurva något jämnare över ett större område och toppen är inte lika markant. Det blir även tydligt när Tabell 10 studeras och det går att se att skillnaden i medelvärde för de olika gatornas entréer. Uddmansgatans entréer ligger i snitt på 63 % och Storgatans entréer ligger i snitt på 68 %, enbart är 5 % skillnad. Detta är givetvis inte alls en lika markant skillnad som den som kan tänkas skådas i Figur 7.

Skillnaderna på fastighetsägarnas olika entréer är också spridda till en viss mån, dock så ligger dess toppar inom ungefär samma intervall. Så det finns ingen grund att prata om gällande specifika fastighetsägare och om att just deras tillgänglighetsarbete skulle behöva utvecklas. Detta gäller för de fyra fastighetsägare som det har pratats med i den här rapporten, således Pnf, RAWI, Skoogs och Wallsténs.

På grund av det höga antalet entréer som undersökts så går det även att skatta vilka punkter från HIN som det generellt sett behöver arbetas mer med för att skapa en bättre tillgänglighet med i Piteå, vilket visas i Tabell 11. Alla resultat i denna tabell går inte att använda rakt av då de har en väldigt liten undersökningsmarginal. För hiss så blev det enbart en referenspunkt per inventeringspunkt, detta beror på att det var enbart relevant att inventera hiss en gång. Då i fallet ”Storgatan 47C Smarteyes” där det ligger en hiss i en intilliggande entré och där hissen är kopplad till Smarteyes lokal. Entrén till Smarteyes har i övrigt trapp vilket omöjliggör för människor med grövre rörelsenedsättning att använda den.

En av de punkter som konstant brister är att ledstängerna skall gå 30 centimeter förbi antingen rampens eller trappens framkant, men det gör de inte. Vidare kring ledstängerna så saknas det ofta ledstänger på båda sidorna om ramp eller trapp, för rampen så finns de i 8 % av fallen och för trapp så finns de i 15 % av fallen. Kontrastmarkering behöver även den bli bättre, när det gäller svepytan för dörrar med öppnare finns det ingen kontrastmarkering i de 16 fall

som observerats. Trappors kontrastmarkering behöver även den bli bättre då det enbart sker i 13 % av fallen för närvarande.

5.2 Intervjuer

Från fastighetsägarnas är den eminenta känslan att de gärna vill att problemen skall kunna gå att lösa utanför fastigheten trots det att tillgänglighet som huvudregel skall lösas inom fastigheten. Antingen vill de bygga ramper eller att det skall göras markhöjningar utanför ens fastighet. Detta är givetvis förståeligt då ingrepp inuti fastigheten blir av så pass stor omfattning och blir mycket kostsamma för fastighetsägaren. Därefter så tolkas det som att fastighetsägarna är delvis införstådda i HIN men inte fullt ut. De anlitar till exempel hjälp utifrån av konsulter när de behöver göra arbeten på sina fastigheter istället för att lösa det internt och de kan inte helt och hållet beskriva vad HIN innebär. Att de anlitar hjälp utifrån är givetvis inget problem, men det påvisar lite deras egna vilja att inblanda sig och intressera sig i frågan. Sedan däremot så uppfattas det som att det finns en stark vilja från fastighetsägarnas sida att ha ett närmre samarbete med kommunen. Skoogs yttrar sig även att de inte vill att kommunen hemlighåller något från dem i egenskap av fastighetsägare. De önskar helt enkelt transparanta lösningar.

När de på kommunen arbetar med tillgänglighet i byggprocessen så är det framförallt i samband med bygglov. Dessa granskas och analyseras för att se till så att de följer de byggregler som finns i bland annat BBR och kommunen låter även HSO granska planer och ritningar ibland för att få en bättre bild av hur pass tillgängliga de är. Däremot så bedrivs inte särskilt mycket tillsynsarbete för att se hur det ser ut på olika fastigheter. Det tolkades som att detta framförallt beror på tidsbrist hos bygglovshandläggarna. De har konstant väldigt mycket att göra och det blir hela tiden mer saker som skall utredas och läggas tid på. Som det tolkats av de anställda på kommunen så håller de på med en omstrukturering av bygglovshandläggarna vilket innebär att de alla skall fokusera på alla områden som berör bygglov och inte ha specialiseringar. Så som de haft det nu har inneburit att en person varit särskilt kunnig inom ett specifikt område, till exempel tillgänglighet. Från kommunens sida säger de även att de inte har några exploaterings eller markanvisningsavtal med fastighetsägare. Däremot så har kommunen arbetat med tillfälliga bygglov. De ramper som står utanför byggnaderna i Figur 14 (sida 36) och i Figur 15 är av denna typen. Värt att notera är att trappsteget i Figur 14 inte medger tillgänglighet.

FIGUR 15 UTVÄNDIG LÖSNING FÖR TILLGÄNGLIGHETEN PÅ UDDMANSGATAN 11B SAMT STORGATAN 50