Analys av bilder

Jag startar analysen genom att titta närmare på bilden och ta fram de tecken som förekommer i den. Jag har redan beskrivit vad som faktiskt förekommer på bilden, det påtagliga och konkreta. Nu tas steget mot att systematiskt plocka sönder bilderna i dess beståndsdelar, och slutligen analysera dem. Om man utgår från det semiotiska perspektivet, så är man intresserade av vilka tecken, ikoner och symboler som förekommer i bilden och hur dessa samspelar. I detta avsnitt ligger intresset på bildens inre kontext, dvs. bildens beståndsdelar och hur dessa samspelar, och det är först i avsnitt 4.4 som den yttre kontexten kommer att behandlas, dvs. hur bilden samspelar med den omgivning den uppträder i. ur ett pedagogiskt perspektiv är det här viktigt att som lärare hjälpa eleverna att få styrning på arbetet, och framför allt att hjälpa till med att ställa relevanta frågor till materialet. Vad har det kommit fram till i det första steget och hur skall de gå vidare med det? Det är också viktigt att hjälpa eleverna att ta en sak för sig, och inte hela bilden direkt. Att låta eleverna diskutera i grupper i kombination med att diskutera med läraren, och att läraren ställer följdfrågor och ifrågasätter elevernas tolkningar, kan därför vara en bra strategi att arbeta utifrån.

Vad har jag funnit på bilden? Det finns tre faktiska fenomen eller saker: En kvinna, en ros och flera läppstift. Dessa ikoner innehåller flera tecken. Läppstiftet har en sensuell och sexuell anspelning. Likheten till en fallossymbol är uppenbar, och den skall användas på läpparna, vilket också har sexuella insinuationer. Det mjuka och fuktiga läppstiftet skall ge en sensuell ton till de kvinnliga läpparna och det skall ge färg – oftast intensifiera den beige och rosa i huden. De avbrutna läppstiften är dock något förbryllande, och får mig att tänka på sk. ”sminkreportage” i tidningar som vänder sig till kvinnor. Ögonskuggorna är sönderslagna och pulveriserade, nagellacket är utrunnet, mascaran utkletad och läppstiften utsmetade och avbrutna. Ligger det något dekadent och sensuellt i smink? Att kleta, smeta och leka anspelar

på barnets lek. Är sminket en kvinnlig vuxenleksak? Det ligger något lustfyllt och lekfullt i dessa bilder, liksom det gör i bilden i annonsen: Vi leker med sminket, letar smetar och bryter av. Läppstiftet därmed ett tecken för den kvinnliga, vuxna leken, med en sensuell och sexuell underton. De pedagogiska möjligheterna här är flera. Eleverna själva kan diskutera kring de attityder de själva har till smink ifrågasätta sina värderingar. De kan studera hur smink framställs och marknadsförs i de medieformer som riktar sig till deras egen ålderskategori. Här handlar det också om att utöka sin kunskapsbas och lära sig mer om ämnet, samtidigt som man använder det mot sina egna erfarenheter på området.

Rosen är rosa, vackert utslagen och vänder sig mot läsaren. Rosen står för oskuldsfullhet, för den mogna oskulden, för kvinnlighet. I vissa myter är rosen symbolen för kvinnans sköte, och här blir de sexuella undertonerna starkare. Rosen återfinns ofta i brudbuketter, och bruden i sin vita skrud är symbolen för oskulden, det rena och oförstörda. Rosen betecknar också en form, en konsistens. Rosens sammetsmjuka, lena blad skall påminna om den mjuka, kvinnliga huden. Vem har inte, när vi hållit en ros i handen, dragit den mot läpparna, för att känna den sammetslena ytan? Anspelningarna på kvinnlig hud är tydliga, liksom anspelningarna på sexualitet.

Kvinnan är, så vitt vi kan se, naken och som vi konstaterade i förra avsnittet framstår hennes ögon som större än normalt på grund av kameravinkeln. Just nakenheten spelar en viktig roll i bildens inre kontext; både kvinnan som helhet och den nakna huden. Är nakenheten sexuell i sin underton och konnotation, eller är den oskuldsfull? Kan det vara både och? En anledning till nakenheten kan vara att låta den naturligt färgade huden stå i fokus, och därmed också sminket som skapar en vacker hudton. Läpparna är lätt rosa, huden beige-rosa och ögonen verkar i det närmaste vara omålade, bortsett från en antydan till diskret mascara. De naturliga tonerna och färgerna framhävs och förstärks av hudens och kvinnans nakenhet. Låt oss kontrastera detta med våra ytterligare observationer: Att ögonen framhävs, både genom kameravinkel och att ansiktet är i profil gör att ögonen blir stora, rådjurslika och ger kvinnan en närmast barnslig framtoning. Just stora ögon och en stor panna är drag som framkallar instinktiva känslor av omhändertagande hos oss människor. Profilen anses dessutom vara mycket attraktiv, och det är därför som vi tillskriver bebisar, hundvalpar, kattungar och andra djuravkommor egenskaper som gulliga och värnlösa. Det framkallar också instinkter av omhändertagande hos oss, och detta anses vara en ren överlevnadsmekanism – att vi skall ta

hand om och sörja för vår avkomma88_{. Ögonen och nakenheten kommunicerar därför}

oskuldsfullhet, det barnsligt rena och lena, mjuka och oförstörda. Jag vill därför hävda att nakenheten i bilden inte är primärt av sexuell karaktär, utan främst vill få oss att tänka på det naturliga, det ursprungliga – både kvinnans hud och uppenbarelse. Läpparnas lätta rosa ton skall vidare förstärka denna bild av kvinnan och produkten. Hon ler mot oss och vi kan se det både på läpparnas krökning, skrattgropen och hur det högra ögat är lät rynkat i ena hörnet. Leendet är inte helt uttalat utan mer antytt – det är inte av sexig karaktär eller humoristisk, utan snarare ett oskuldsfullt behagligt leende som kompletteras av de övriga tecknen som vi funnit i bilden.

Trots att läppstiften har en kraftig sexuell underton, och även rosen kan tolkas ur någon sorts ursprunglig mytisk föreställning om den kvinnliga sexualiteten är det sammanlagda intrycket av bilden inte sexuellt, utan snarare sensuellt och oskuldsfullt. Om valet av färger hade varit annorlunda och kvinnan hade varit hårdare sminkad och leendet annorlunda hade vi tolkat bilden annorlunda och rosens konnotation hade varit en annan, men valet av mjuka naturliga färger, avsaknaden av smink och de övriga elementen vi funnit gör att bilden inte primärt är sexuell. Kvinnan står därför för det ursprungliga, det naturliga och okonstlade, och detta förstärks vidare genom de lingvistiska elementen i texten.

Värt att notera här ur en praktiskt didaktisk synvinkel är att de slutsatser som jag dragit och det jag har sett i bilden är taget från min förkunskap och synvinkel. Det är inte säkert att en gymnasieelev med en mer begränsad förkunskap om myter kring det feminina hade sett samma sak och dragit samma slutsatser. Målet för analysen skall inte heller vara att styra eleverna mot den tolkning som läraren själv anser vara den korrekta, utan använda det analytiska objektet som underlag för diskussion. Vidare kan de fynd som jag har gjort i min analys användas som underlag för att kanske studera myter om kvinnlighet närmare ur en rad perspektiv – samhälle, historia, psykologi, litterärt, religiöst, filosofiskt och lingvistiskt. På så sätt kan eleven utöka sin kunskapsbas och lära sig hur man arbetar ur ett vetenskapligt perspektiv. Pedagogen kan i diskussioner som berör kvinnlighet och genusfrågor både lyfta fram frågor som ifrågasätter könsroller, samt elevernas egen uppfattning i frågan. Även här finns möjligheter till fördjupning. Det är viktigt att detta förankras i elevens egen förkunskap och värderingar, men pedagogen måste också våga ifrågasätta hur de själva upplever frågor

kring genus. Här finns det säkert skillnader mellan olika uppfattningar mellan pedagog och elev på grund av åldersskillnad, vilket kan lyfta fram intressanta frågor. Skiljer sig synen på kvinnlighet i olika åldersgrupper? Här finns det möjlighet att uppmuntra till undersökningar, t ex intervjuer eller enkäter, för att eleverna skall arbeta ur ett systematiskt perspektiv och utnyttja möjligheterna till att undersöka ett område närmare. Även ur ett interkulturellt perspektiv finns det flera intressanta frågor att diskutera, inte minst om det bland eleverna finns olika kulturella bakgrunder.