Analys av brister i socialtjänstens arbete med målgruppen

Analysen av intervjuerna visade att socialsekreterarna inte anser att de har tillräckligt med kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck. Som en konsekvens av detta framkommer också att de därmed begränsas i möjligheten att göra tillräckligt rättssäkra bedömningar, när de vare sig har tillräcklig kunskap eller har tillgång till verktyg som stöd i arbetet​. Att socialsekreterare anser att de saknar tillräcklig kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck stöds även i tidigare forskning (se Schlytter & Linnell, 2008; Sjöholm, 2008). Schlytters &

Linells (2008) ​tar i sin rapport upp att socialtjänsten just brister när det gäller arbetet med personer som har blivit utsatta för hedersproblematik. Grunden till dessa brister ligger enligt

dem på att socialtjänsten​ inte har tillräckligt med resurser och verktyg för att socialsekreterarna ska kunna utreda dessa ärenden.

En annan aspekt som lyfts fram i Jemteborns (2005) rapport o​ch som även framkommer i min analys ​av socialtjänstens brister och svårigheter i arbetet med denna målgrupp är att

hedersproblematiken, på grund av att det saknas lagstöd ​som både dem som drabbas och de socialsekreterare som arbetar med målgruppen kan använda sig av.

Bristande lagstiftning bidrar också till att det skapas strukturella och organisatoriska brister, påpekas även i en studie av Sjöblom (2008). ​Jag tolkar resultaten som att socialsekreterarna menar att de inte kan handlägga dessa ärenden som berör målgruppen på ett adekvat sätt ​på grund av upplevelsen av brist på tillräcklig kunskap., det i sin tur riskerar därmed att medföra att den som utsätts/eller är utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck riskerar att inte få sina behov tillgodosedda.

En annan aspekt som framträder i analysen och som också lyfts i tidigare forskning som en brist i socialtjänstens arbete med unga kvinnor som blivit utsatta för hedersproblematik är att socialtjänsten utgår från den familjeorienterade modellen. Jag tolkar det som att

socialsekreterarna upplever att det hade varit fördelaktigt för den unga kvinnan som blivit utsatt för hedersproblematik om socialtjänsten inte kontaktar vårdnadshavarna när de fått in ett ärende som berör hedersrelaterat våld och förtryck. Socialsekreterarnas argument till varför det är problematiskt att socialtjänsten utgår från ett familjecentrerat perspektiv i arbetet med målgruppen grundar sig på att d​en som utövar förtrycket och våldet oftast (eller alltid) är en personer som den unga kvinnan har ett familjeband till​.

De svårigheter som den familjeorienterade modellen kan medföra i socialtjänstens arbete med denna målgrupp finner jag också stöd för i tidigare forskning. I Sjöblom (2002) och

Schlytters (2004) tas det upp att den familjeorienterade modellen tenderar att osynliggöra den unga kvinnans behov eftersom att insatserna riktar sig till vårdnadshavarna samt att

socialtjänsten vill lösa den rådande konflikten mellan den unga kvinnan och dennes föräldrar.

Jag tolkar detta som att socialtjänsten anser att fördelarna med att lösa “familjekonflikter”

överväger de risker som det familjecentrerade perspektivet medför. Detta kopplar jag till Boularbah (2014) studie ​som lyfter fram risken som det innebär när socialtjänsten utgår från

den familjeorienterade modellen: att det kan skapa en rädsla i den unga kvinnan och att hon utsätts för påtryckningar, hot och våld för att ta tillbaka sin anmälan. ​Jag tolkar det som att både socialsekreterarna ​likt vad som också framkommer i tidigare ​menar att socialtjänsten inte borde applicera det familjecentrerade perspektivet i arbetet med unga kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck eftersom att det inte är säkert för den unga kvinnans skydd (Sjöblom, 2002). Detta med anledning av att det hedersrelaterade våldet och förtrycket är kollektivt sanktionerat och utförs av männen i släkten eller familjen (De Los Reyes, 2003).

Ett tema som framkommer i min analys är att socialsekreterarna menar att en svårighet i arbetet dels att nå målgruppen unga kvinnor som lever under hedersrelaterat våld och förtryck. Detta skriver också Schlytter (2004) om socialtjänsten och menar att deras arbete med hedersutsatta unga kvinnor brister för att organisationen utgår från ett familjecentrerat perspektiv En tolkning utifrån Schlytters slusatser är den familjeorienterade modellen som socialtjänsten utgår från i sitt arbete har ​resulterat i att det idag är betydligt färre hedersutsatta unga kvinnor som söker skydd hos socialtjänsten. Jag tolkar det som att socialsekreterarna menar att de unga kvinnorna som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck har förlorat sin tillit för socialtjänsten och att de inte vill ta kontakt med socialtjänsten för att de inte vill riskera att bli utsatta för våld av männen i familjen om socialtjänsten kontaktar vårdnadshavarna.

Avsaknaden av tydliga arbetsmetoder och en generellt låg kunskapsnivå inom socialtjänsten kan tolkas som ett relativt misslyckande i socialtjänstens arbete samt utifrån ett juridiskt perspektiv. ​Detta med anledning av att socialarbetarna dels inte kan möta denna målgrupp med rättssäker hjälp på grund av brist på kunskap och verktyg inom organisationen om ​heder​, dels för att målgruppen saknar tillräckligt rättsligt skydd fastän unga kvinnor såväl andra grupper, exempelvis HBTQ-personer, blir utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck samt hedersmord. Socialsekreterarna lyfte fram att ​att bristen på kunskap bidrar till att ytterligare begränsa ​deras ​handlingsutrymme​ eftersom att fortbildning inte erbjuds. ​Det kan tolkas som att det befintliga handlingsutrymmet blir svårt att använda, när de inte vet om de fattar rätt beslut. Att socialsekreterarna saknade stöd från cheferna kan också tolkas som en faktor som även det bidrar till att socialsekreterarnas handlingsutrymme begränsas samt att klienterna

inte får rätt stöd. När det saknas stöd och riktlinjer begränsas inte bara handlingsutrymmet, utan även kvaliteten på det arbete som görs (Grutzky & Åberg 2013).