Socialtjänstens insatser

Vid intervjutillfället fick intervjupersonerna reflektera kring vilka insatser socialtjänsten kan bereda unga kvinnor som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Samtliga

intervjupersoner tog upp att det inte finns specifika insatser (insatser som endast skulle riktas

just till målgruppen flickor och kvinnor som lever under hedersrelaterat våld och förtryck) för denna målgrupp då man utgår från BBIC modellen, Socialstyrelsens riktlinjer och kriterier samt svensk lagstiftning oavsett ärende. ​Den insats som intervjupersonerna lyfte fram som vanligast för unga kvinnor i en hederskontext där det föreligger ett skyddsbehov var skyddat boende.

“Vilka insatser som den unga kvinnan får beror helt och hållet på vår

skyddsbedömning. Vi utreder hur pass allvarlig och omfattande den unga kvinnans situation är och utefter det inleds en insats. I vanliga våldsärenden kan vi titta på hur den unga kvinnans familjenätverk ser ut men detta utesluts i ärenden som berör hedersvåld och förtryck. Anledningen till det är att själva våldsutövaren kan vara någon i familjenätverket. I många fall har klienten fått en placering på skyddat boende” ​(Intervjuperson 1).

Intervjuerna visade också att socialsekreterarna tar kontakt med relationsvåldsteamet för att diskutera den unga kvinnans situation och för att kartlägga föräldrarnas roll och inblandning i ärendet. ​När det gäller föräldrarna påpekade till exempel en intervjuperson att socialtjänsten också måste ta ställning ​till att föräldrarna kan ha obearbetade trauman eller upplevelser som behöver bearbetas. Det innebär att myndigheten inte bara ska erbjuda stöd till den som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck, utan även erbjuda stöd till föräldrarna.

“Skyddade boenden brukar vi vanligtvis bevilja om den unga kvinnans situation bedöms vara allvarlig nog så att säga. Hänsyn tas till den enskildes utsaga och bästa i våra skyddsbedömningar. I många fall har vi tagit kontakt med vårt

relationsvåldsteam för att prata mer kring hur de ser på familjesituationen samt hur vi skall hjälpa familjen och den unga kvinnan. Vi får inte glömma att våldsutövaren själv kan ha obearbetade trauman eller upplevelser som behöver bearbetas. Det har hänt många gånger att vi kallar in föräldrarna till ett sammanträde hos oss på socialtjänsten och då brukar även handläggare på relationvåldsteamet även vara med”​ (Intervjuperson 2).

Av samtliga intervjuer framgår det att de insatser som socialtjänsten kan bereda den unga kvinnan som blivit utsatt för hedersvåld och förtryck är skyddat boende.

“Vi har inga specifika riktlinjer vad gäller denna målgrupp så arbetet försvåras till en stor del när vi ska utreda vilken insats som den unga kvinnan bör få. I många fall får den unga kvinnan flytta till ett skyddat boende. Dock tycker jag att det krävs fler insatser än så. Jag tycker att samhället borde satsa på att låta den unga kvinnan träffa en mentor som har kompetens om hedersvåld. I slutändan handlar det om att finnas för sina medmänniskor och inte låta det fyrkantiga arbetet påverka ens egna moral och värderingar...”​ (Intervjuperson 3).

Flera av intervjupersonerna menade att integrationen hade en stor betydelse för familjer som följer hedersnormer och menade att det skulle vara bra om familjer som migrerat till Sverige tidigt fick information om det svenska samhället samt vilka rättigheter och skyldigheter varje invånare har. ​Under en av intervjuerna berättade intervjuperson 4 att socialsekreterarna många gånger tagit ställning till den unga kvinnans vårdnadshavares psykiska tillstånd. Detta togs även upp av intervjuperson 2 som betonade vikten av att socialtjänsten skall erbjuda den unga kvinnans föräldrar stöd och hjälp. Intervjuperson 4 hävdade att det som framkommit av möten med föräldrarna är att segregation och integration ligger till grund till varför den unga kvinnan blir utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. Intervjupersonen betonade vikten av att Sverige ska satsa på att integrera nyanlända personer för att lära de om hur det svenska samhället ser ut samt vilka rättigheter och skyldigheter varje medborgare har i landet. Detta skulle, enligt intervjupersonen, medföra att allt fler personer förvärvar de värderingar som råder i Sverige. På så sätt skulle dessa familjer kunna komma ur den patriarkala miljö de ingår i och har vuxit upp i som är inrotad i deras identitet.

Samtliga intervjupersoner tar upp att de insatser som den unga kvinnan kan beredas beror på den skyddsbedömning som görs. De insatser som finns för unga kvinnor som blir utsatta för hedersvåld och förtryck skyddat boende. Intervjupersonen berättar att socialtjänsten ser till att skydda den unga kvinnans identitet så att ingen kan ta reda på vart hon bor när hon blivit placerad på ett skyddat boende. Socialsekreterarna ser därför till att inte skriva inte skriva in några personuppgifter, telefonnummer och adress i den unga kvinnans journal då föräldrarna har rätt till att begära ut hennes journal. Vidare berättar intervjupersoner att den unga kvinnan som blir placerad på ett skyddat boende får information från ansvarig socialsekreterare om att skyddsbedömningar kan se annorlunda ut om hon återvänder hem till sin familj.

Intervjupersonen konstaterar att socialtjänsten inte kan garantera den unga kvinnan skydd om hon kontaktar socialtjänsten för att återigen ha blivit utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck. Då görs en ny bedömning för att utreda klientens skyddsbehov. Intervjuperson 6 beskrev följande;

“Det beror helt och hållet på situationen den unga kvinnan befinner sig i. Men många gånger erbjuds hon en skyddad placering på ett boende där vi även ser till att hon får skyddad identitet för att våldsutövaren eller övriga i familjenätverket inte ska kunna ta reda på vart den unga kvinnan bor. Vi har även varit tydliga med att informera henne om att hon inte kan garanteras skydd om det skulle vara så att hon vill hem till sin familj. Varför jag informerar henne om det beror på mina erfarenheter då

föräldrarna har en tendens att manipulera den unga kvinnan att komma hem igen och lovar henne att aldrig mer utsätta henne för våld. Sen har det visat sig att den unga kvinnan återigen blivit utsatt för våld” ​(Intervjuperson 6).

Just familjenätverket och förutsättningar för att involvera hela familjen runt den hedersutsatta flickan var något som flera intervjupersoner menade var uteslutet ​i deras bedömningar när ett ärende avser hedersvåld och förtryck. Flera av intervjupersonerna förklarar att

familjenätverket utesluts för att våldsutövaren kan vara någon i släkten eller familjen. Vidare lyfte de fram att det kan vara tabu för patriarkala familjer att förknippas med socialtjänstens barn och ungdomsenhet. Detta förklarar intervjupersonen genom att familjens rykte kan förstöras då släkten kan anse att föräldrarna har misslyckats med barnets uppfostran.

“ I mina ärenden brukar jag alltid se till att bedöma skyddsbehovet samt hur möjligheterna för skyddsplacering ser ut. Det jag tycker är jobbigt är att behöva kontakta föräldrarna för att underrätta de om att vi fått in en orosanmälan som berör deras dotter. För mig som själv har kurdisk påbrå vet jag hur känsligt och tabu det kan vara för familjen att förknippas med socialtjänsten. Och att det handlar om dottern gör det värre för familjens heder” ​(Intervjuperson 5).

Det är här som heders aspekten spelar in enligt intervjuperson 5 då familjen måste straffa den unga kvinnan för bli accepterade av släkten och återfå sin heder.