Många av de intervjuade eleverna ser möjligheter med digital teknik. Främst använder de tekniken hemma. My, Meja och Lisa är mest intresserade av digital teknik och har på fritiden gått kurser eller fått hjälp av sina föräldrar. De har på egen hand googlat fram appar och program. Lisa berättar att hon använder ett speciellt typsnitt som hon själv hittat. Elever som har engagerade personer runt sig har lättare att ta till sig dessa digitala verktyg.
Reid, Strnadová och Cumming (2013) har undersökt den mobila teknikens roll som kompenserande stöd för elever/personer med dyslexi och tittat närmre på var man kan hitta appar för olika förmågor. De menar att det finns olika appar beroende på vilken förmåga som ska stöttas, men en sak är gemensam för alla och det är att för att det ska fungera krävs att all personal som arbetar kring eleven samt föräldrar är insatta och engagerade.
Det finns massor av moderna undersökningar som lyfter fram fördelarna med digital teknik. Fälth och Svensson (2015) samt Reid, Strnadová och Cumming (2013) är överens om att läsning och skrivning är centrala förmågor inom utbildningsväsendet och att svårigheter inom dessa områden kan få stora negativa konsekvenser för en elev med dyslexi.
Den nya teknologin som är på frammarsch bör betraktas som positiv. Det är också tydligt att teknologin kan ge stöd på fler plan än enbart läsning och skrivning (Madeira, Silva, Marcelino, Ferreira, 2015). My tänker på om det inte hade gått att göra annorlunda i skolan. Hon ser stora möjligheter med digital teknik, men inte som det är i skolan idag. Hon berättar att vissa av hennes lärare helst använder lösblad. Då blir det svårt att nyttja digital teknik. Nu löser det sig i alla fall eftersom hennes mamma läser allt för henne i alla fall. Meja ser även hon stora möjligheter med digital teknik. Hon funderar på att det hade varit bra att ha allt på datorn och nämner att hon har förstått att vissa skolor är mycket mer digitaliserade än hennes. Hon har också hört att vissa skolor har allt läromedel på datorn och tycker att skolan borde använda digital utrustning i ännu större utsträckning. Skolan måste ligga i framkant på det digitala planet och förbereda eleverna för en digital framtid. Skolans lärmiljö måste präglas av tekniska hjälpmedel (Cihak, Wright, Smith, McMahon & Kraiss, 2015).
Vilgot använder inte alls digital teknik i skolan, men däremot hemma ibland. Frågan är varför han inte ser någon vinst med att använda det i skolan. Digital teknik måste på
37
ett naturligt sätt få en given roll i utbildningssammanhang. Grönlund (2014) uppmärksammar att didaktisk genomtänkbarhet måste prägla undervisningen så att de digitala verktygen inkluderas. Förutsättningar för optimal utveckling är att se de digitala hjälpmedlen som artefakter (Säljö, 2015) inkluderade i ett sammanhang. Vi kan inte slå oss till ro med de biologiska förutsättningar vi har fått. Människan kan utveckla och använda sig av redskap för att förbättra sina förmågor (Säljö, 2015).
Det blir krångligt med digital teknik i skolan, anser eleverna och de känner att det är för mångastörmoment för att kunna koncentrera sig. Att ta fram själva utrustningen eller
logga in på programmen går visserligen snabbt, men det tar ändå så pass lång tid att det upplevs mödosamt. En elev som vill lyssna på texten via sin chromebook istället för att läsa själv, känner att det tar tid att få igång allt. Kamraterna har nästan hunnit klart innan eleven som vill lyssna har fått igång allt. Digital teknik innebär helt enkelt ett merjobb och alla elever är överens om att tekniken är undermålig. Talsyntesen skriver inte rätt eller läser upp med en märklig robotröst. Å ena sidan kan tekniken skapa koncentrationsproblem men hela klassrumssituationen i sig utan teknisk support, kan å andra sidan skapa svårigheter. Ludde löser detta på sitt eget sätt genom att helt enkelt inte ta med sig sin chromebook och på så sätt slippa använda den.En rapport från skolverket (2016) belyser att strulande teknik kan vara begränsande. Barden (2014) menar att digital teknik länge setts som den ultimata lösningen för en person med läs- och skrivsvårigheter, men att man bör se upp så att inte dyslektikerns stigma förvärras.
Det är inte ovanligt att eleven känner frustration och ovilja till att lära sig med hjälp av digitala verktyg. Skolan bör se upp så att inte alltför stor tilltro läggs på datorer. I denna studie möter vi Ludde som är ett tydligt exempel på ovilja gentemot digitalt stöd. Dyslexi är en funktionsnedsättning som påverkar en människa mycket, eftersom skolan bygger på att tillägna sig kunskaper främst genom läsning. Barden(2014) menar att dels behöver denna elevgrupp stärka sin självkänsla och dels behöver kompenserande strategier/hjälpmedel hittas. Frågan till orsaken till dessa teknikovilliga elever ställs. Kanske är inte undervisningen anpassad för att dessa digitala verktyg smidigt kan nyttjas. Undervisningen är inte organiserad optimalt och här blir dessutom pedagogens brister tydlig. Om läraren inte kan hjälpa eleven med den digitala tekniken är eleven lämnad åt sig själv.
Forgraves (2002) studie har fokuserade på för- och nackdelar med digitala verktyg för elever med läs- och skrivsvårigheter. Flera fördelar uppmärksammades, t.ex. hjälp med
38
avkodning, stavning och ordförståelse. Man såg också att texter blev mer utvecklade och mer grammatiskt korrekta och att elevernas motivation för att lära ökade. Dock pekade den på vikten av att lära sig redskapen ordentligt och inte bara få de framslängda. Kompetent personal och grundlig implementering är viktigt.
Digitala hjälpmedel kan hjälpa elever att få syn på sin starkaste inlärningskanal (Barden, 2014), men det krävs att eleverna behärskar dem för att de ska bli engagerade. Att använda digital teknik kan underlätta det dagliga arbetet i skolan (Damsby, 2007), men det krävs att läraren är tillräckligt kompetent och har rätt inställning till användningen av dem (Rönnåsen & Ekstedt, 2007).