5.5. Källkritiska problem
6.2.3. Analys av intervjuerna
Har du haft någon historieundervisning, om ja- hur har den då sett ut i olika årskurser? Gemensamt för samtliga intervjuade är då det uppenbara, att de alla har genomgått någon form av historieundervisning. Ingen av dem minns dock exakt när de lärt sig vad, men det kan man förmodligen anse som mindre viktigt. Det väsentliga är att de minns åtminstone delar av den undervisning som de fått ta del av. Detta stämmer helt överens med vad som står att läsa i
”Det förgångnas röst”, där en forskare vid namn Bartlett hävdar att minnet organiserar en urvalsprocess redan några minuter efter en inträffad händelse61.
Vi kan även se att förutom Veras historieundervisning så har de andras i stort sett baserats på den svenska historien, att Vera lärt sig enbart om Jugoslaviens historia beror förmodligen på att den delen av sin utbildning har hon genomgått i Jugoslavien. Det som är intressant här är då att Jugoslavien i likhet med Sverige berättar sitt eget lands historia. Här kan man se att precis som Hans Albin Larsson säger så stod varje lands historieundervisning för nationalism och kungar. Vi kan även här finna tydlig koppling till Kenneth Norgrens resonemang, vilken vi lyft fram vårt i teoriavsnittet, d.v.s. att; ”Målet för historieundervisningen anknöt till tidens
moraliska och nationalistiska historieuppfattning, att lära barnen hur svenska folket utvecklats under Guds ledning”62
Undervisningens innehåll och metodval har genomgått en klar förändring från Irenes och Veras skolgång till Isabellas och Valentinas. Förändringarna kan vi bl.a. se genom att t.ex. betoningen på kungar tonas ner för att istället belysa mera allmänna områden som stenåldern, där den vanliga människan tas upp. Kungarna lämnar plats för andra historiska företeelser. Den kung som då måste anses viktig för Sverige, är Gustav Vasa, som lever i allra högsta grad i våra klassrum. I vårt teoriavsnitt redogör vi för hur man ända sedan skolans
begynnelse, betonat vikten av att lyfta fram de stormän, kungar, vilka eleverna skulle lära sig av vad det var i livet som man skulle sträva efter. Genom intervjuerna kan vi se att trots att kungarna och stormännen inte längre tar så stor plats av våran historieundervisning som förr fortfarande finns kvar för att, precis som förr, visa hur en värdig medborgare skulle vara. Metoderna har också genomgått en klar förändring, från lärarens monolog till grupparbete, eget skapande och studiebesök. I vår teoridel lyfter vi fram vikten av att eleverna får lära genom upplevelse då de många gånger inte kan begreppen och det genomupplevelsen blir mer intressant och då lättare att ta till sig kunskaperna.
Inledningsvis trodde vi inte att förändringen var så stor, men nu vid närmare studier, inser vi med klarhet att skolan verkligen gått framåt och intresserar sig för att följa med i samhällets utveckling.
Vad det gäller att utveckla ett historiemedvetande, så tycker vi att man ofta missar detta. Den lilla historien tas upp men pedagogerna kopplar inte den till den stora historien och att barnen ska förstå sin plats i historien är något som ofta helt utelämnas. Genom att man som
historielärare inte gör tydliga kopplingar mellan den lilla och den stora historieundervisningen
61 Thompson Paul, Det förgångnas röst. Hedemora 1980, s.104.
blir det inte i heller möjligt att stärka och utveckla elevernas historiemedvetenhet. Detta anser vi vara ett stort problem då det i vår teoridel tydligt framkommer, genom Sören Kierkegaards resonemang, att vi utan vårt historiemedvetande inte skulle kunna existera som individer och samhällsvarelser. Att man som historielärare då låter bli att arbeta på så sätt att elevernas historiemedvetande gynnas och utvecklas finner vi vara bedrövligt.
När det kommer till mångkulturaliteten i dessa människors olika klasser, så har den varit liten, förutom i Valentinas klass. Undervisningens innehåll och metoder har alltså inte påverkats av huruvida klasserna varit mångkulturella eller inte. I svaren på denna fråga kan vi också se att varken klassbakgrund, utbildning eller generationstillhörighet är något som får svaren att bli olikartade. De intervjuade kommer med väldigt likartade svar.
Hur tycker du historieundervisningen förändrats genom tiderna, för- och nackdelar? När det gäller denna fråga kan vi återigen se att de intervjuade är rörande överens. De tycker allihop att undervisningen förändrats genom tiderna, även om de inte kan se någon förändring under sin egen skolgång, så kan de se förändringen över tid. De anser att undervisningen numera görs lättsammare och mer lättillgänglig för barnen. Så som Eva Queckfeldt och Magnus Hermansson Adler tar upp, använder man sig av olika sorters undervisning, rollspel, studiebesök, filmer och romaner. Precis som vi skrev i vårt teoriavsnitt anser vi detta vara av betydelse då eleverna får en större möjlighet att lära då arbetsmetoderna varierar och då de får lära genom upplevelse.
Lärarna är kunnigare och mer insatta i vår komplexa värld än de var förr, kanske beror det på att historieämnet i sig är mera mångsidigt nu än förr och vi har mångkulturaliteten att ta hänsyn till i betydligt större utsträckning. I vårt teoriavsnitt kan vi tydligt se att en av faktorerna till varför man inom historieämnet inte valde att ta upp andra länders historia berodde på att Sverige ansågs för att vara ett homogent land.
Lärarna är också intresserade av att barnen ska ha roligt och i förlängningen till detta försöker de variera undervisningen på ett helt annat sätt. Ingen av de intervjuade kan heller se att denna förändring skulle innebära några nackdelar för eleverna. Anledningen till att svaren återigen är väldigt likartade kanske kan bero på att samtliga informanter är kvinnor, de tänker på att det ska vara roligt för barnen, medan en man kanske hade tänkt mer på mängden kunskap som lärs in. Detta är endast en hypotes som vi har, men det hade varit intressant i en vidare
Om det skett en förändring av historieundervisningen, vem anser du då att den är viktigast för, elever med utländsk- eller svensk härkomst?
Som vi tidigare nämnt så är de alla överens om att historieämnet förändrats, men de anser att förändringen är lika viktig för skolans alla elever. Undervisningen måste vara rolig så att alla har en möjlighet att ta del av dess budskap. Valentina känner att de olika barnens
hemspråkslärare skulle ha kunnat arbeta med barnens hemlandshistoria, det är inte ett ansvar som hon tycker att historieläraren ska åta sig. Här kan vi tycka att för att barnen säkert ska få möjlighet att utveckla sin historiekultur och sitt historiemedvetande, kanske detta ändå borde vara en del av historielärarens åtagande. Men här är det kanske samhället, myndigheterna som inte vill gå över den svenska kulturens berättelser och vidga gränserna med andra kulturers arv63, precis som Aronsson i sitt resonemang i vårt teoriavsnitt lyfter fram att man håller den historiska berättelsen inom det egna samhällets gränser, tänjer ej dessa.
Tror du att eleverna får lära sig någon historia hemma, om ja- vad för historia? Vid analysen av svaren till denna fråga kan vi se en klar och tydlig uppdelning mellan våra informanter med svenskt respektive utländskt ursprung. Personerna med svenskt ursprung lär sig inte direkt någon historia hemma. Diskuteras detta ämne så är det i anknytning till barnens frågor, som ofta ställs i runt de läxor som de har för tillfället i skolan. Irene framlade också att i dagens samhälle så finns helt enkelt inte tid för att diskutera historiska händelser, människan har så mycket annat att göra. När det gäller de som vi intervjuade med utländskt ursprung, så kan vi se att historia var definitivt ett ämne som det förekom samtal runt i hemmen, dock oftast hemlandets historia. Då kan man följaktligen se att här ansågs det viktigt att man förde vidare hemlandets historia, även om den kanske inte alltid stämmer överens med den svenska bilden av samma händelse. Stämde inte dessa överens så var tilltron till historian i hemmet större än till skolans. I vårt teoriavsnitt finner vi att Kierkegaards bekräftar att vi alla har med oss ett eget historiemedvetande genom sitt resonemang där han påpekar att varje människa har ett historiemedvetande, dvs. reflekterar och integrerar historien i sin egen
identitetsbildning, sitt eget handlande och vetande. Vi anser att man som historielärare bör ta hänsyn till detta faktum därför att man genom att ha detta i åtanke och bedriver
undervisningen på så sätt att elevens historiemedvetande integreras med skolans historiesyn eliminerar man risken att framställa elevens historiemedvetande och historiekulturellarv som
felaktigt. Då riskerar man att få eleven att tappa trovärdigheten för den svenska historiesynen. I värsta fall riskerar man även att förhindra eleven till att integrera sig med det svenska samhället då den känner att det svenska samhällets värderingar stöter bort dens tro och arv. Peter Aronsson säger att det finns en historieberättelse i skolan och vill man veta mera så får man utveckla detta på egen hand. Det är en synpunkt som vi är helt överens med Aronsson om, men enligt våra intervjuer så är det i stort sett endast barnen med utländskt ursprung son verkligen gör detta, vilket i sig kan tyckas vara ett problem. Tar då eleverna med svenskt ursprung till sig mindre historia och i förlängningen får de då sämre historiekunskaper? Varför är det då så olika med historieberättandet i ett hem med svenskt ursprung och ett hem med utländskt ursprung? Vi anser att de svenska barnen får sitt ursprung bekräftat i skolan och samhället, så de känner inte att de måste bekräfta detta i hemmet också. De familjer med utländskt ursprung känner däremot sig splittrade i sin identitet och vet inte riktigt med vad de ska identifiera sig, så därför vidgar de sina begrepp för att kunna bli hela individer. Detta kan även ha att göra med den syn som Allan Bloom påpekar att västerländska elever har på minoritetskulturer, att de ser på dem som underlägsna den öppenhet och tolerans som präglar deras egen64. Vi tror att den kan ligga en stor tilltro till denna syn på minoritetskulturerna. Det är inget som vi direkt kan peka på, men vi har känt dessa tendenser i samhället. När det gäller denna fråga kan vi, hos våra informanter, inte heller se att klass, utbildning eller generation skulle vara något som påverkat svaren. Möjligen hade svaren tett sig annorlunda om vi intervjuat personer med olika klasstillhörighet.
Kan du se att du haft någon nytta av den historieundervisning, som du fått ta del av under din skoltid?
Denna fråga gav oss också varierande svar, men inte med samma mönster som föregående. Irene som huvudsakligen haft en historieundervisning som grundat sig på de svenska kungarna, kunde inte se att hon hade någon nytta av denna kunskap. Vera däremot såg lite mer allmänt på historieundervisningen och tyckte att människan kan lära sig mycket av det förflutna eftersom det ofta upprepar sig. Här kan vi finna att Vera till viss del befinner sig i det som, även framkommer i vårt teoriavsnitt, Peter Aronsson benämner som idealtypen Intet
nytt sker under solen. Historien upprepas, vi befinner oss i samma historiska rum hela tiden.
Eva och Kristina har en inställning som styr mot att vara allmänbildad och att veta var man kommer ifrån, sitt ursprung, medan Isabella och Valentina inte kan se någon användning av
den historieundervisning som de fått ta del av, endast de som är väldigt religiösa kan eventuellt ha nytta av historia i sitt dagliga liv.
Här finner vi en väldig spridning på svaren, som för oss förefaller även vara
generationsbetingade. De som är i samma ålder har svarat ungefär på samma sätt förutom Irene och Vera, men deras svar anser vi, grundar sig på olikartade undervisningar och
upplevelser i livet. Isabellas och Valentinas svar, att de inte har någon nytta av historia, anser vi, beror på deras ålder. De är unga och har så många olika tankar att reda ut att historia inte förefaller särskilt viktigt. De försöker nu komma på vem de är och har inte utrymme för att reflektera närmare över nyttan med historieundervisning. Vi tror att detta dock kommer att förändras när de blir äldre, då hade de säkerligen svarat på denna fråga på ett annorlunda sätt. Det man då kan göra som lärare är att helt enkelt se till att dessa barn har roligt på sina
historielektioner och lär sig något som kan vara väsentligt för dem i deras identitetssökande. I teoriavsnittet lyfter vi fram Eric Jensens resonemang om att historiemedvetandet kan liknas vid ett språk, som vi inte heller kan välja att ha eller avstå från utan allvarliga konsekvenser för vår sociala och kulturella orientering65.
Samtidigt kan vi också se att nyttan av historieundervisningen beror väldigt mycket på i vilka kretsar man umgås, är det ett ämne som berörs i stor utsträckning i det vardagliga livet, så har man mer nytta av det, medan man naturligtvis inte har någon direkt användning av historia, om det inte tas upp i ens närhet. Detta anser vi ha väldigt mycket att göra med
klasstillhörighet och utbildning, men då vi valt att välja informanter ur samma grupp får vi inget klart svar på om detta verkligen är en faktor som skulle ha förändrat svaren på denna fråga.