Intervjufrågor:

♣ Har du haft någon historieundervisning, om ja- hur har den då sett ut i olika årskurser? ♣ Hur tycker du historieundervisningen förändrats genom tiderna, för- och nackdelar? ♣ Om det skett en förändring av historieundervisningen, vem anser du då att den är viktigast för, elever med utländsk- eller svensk härkomst?

♣ Tror du att eleverna lär sig någon historia hemma, om ja- vad för historia?

♣ Kan du se att du haft någon nytta av den historieundervisning som du fått ta del av under din skoltid?

Anledningen till att vi valde dessa frågor som grund för våra intervjuer, är att vi anser, att med hjälp av dessa så kan vi besvara de frågeställningar som vi ställt i vårt arbete.

Har du haft någon historieundervisning, om ja- hur har den då sett ut i oliks årskurser? Irene & Vera: Både Irene och Vera har haft kortare perioder i skolan än vad som är brukligt i dagens svenska samhälle.

Irenes skolgång varade i sju år med start när Irene var sju år. Irene hade historieundervisning kontinuerligt, men minns inte exakt vad de fick lära sig i de olika årskurserna. Den

historieundervisning hon minns att hon genomgått har handlat först och främst om den svenska historien med stark betoning på kungarna, när de föddes och när de dog, men hon minns även att de arbetat med stenåldern, vikingarna och en del om världskrigen.”Jag minns

rader av kungar, när de dog och föddes. Varför ska jag veta detta?” Metoderna som läraren

använde sig av var till största delen berättande från lärarens sida, bildband förekom ibland och det visades även vanliga historiska bilder för eleverna. Barnen arbetade alltid ensamma och arbetet baserades helt och hållet på läroboken. Läxan förhördes genom att modiga elever fick gå fram till katedern och redogöra den inför övriga klassen. Irenes klass bestod endast av elever med svenskt ursprung, dock fanns det under något år en finsk flicka i klassen, ett s.k. krigsbarn.

Veras skolgång varade endast i två år i det forna Jugoslavien, medan den undervisning hon fått i Sverige var 240 lektioner som endast grundade sig på att lära sig det svenska språket. Det Vera kommer ihåg av sin historieundervisning var att den helt och hållet baserade sig på Jugoslaviens historia, som man skulle kunna som ett rinnande. Det var läraren som stod för berättandet och barnen skulle sitta tysta och lyssna. Även när det gäller Veras

historieundervisning så var den grundad på läroboken, något annan undervisningsform förekom inte alls.

Eva & Kristina: Båda dessa kvinnor har funnits i det svenska utbildningssystemet tills de var 18 år (avslutat gymnasiet) och har därefter genomgått diverse kortare andra utbildningar. Evas historieundervisning har även den i stort sett endast innehållit svensk historia med vissa inslag av världens såsom världskrigen, främst andra världskriget. Historian som berörde andra länder visade sig främst i högstadiet och gymnasiet. Eva tror också att hon minns den svenska historien bättre eftersom hon anser att den berört henne mer. Hon minns inte vad hon läst i de olika årskurserna, men det hon har starkast minne av är Sveriges kungar såsom Gustav Vasa och Karl XI, vikingarna, digerdöden och istiden. De metoder som lärarna använde sig av var katederundervisning med vissa inslag av grupparbete. Film och diabilder förekom också, men det var mest läraren som förde en monolog från katedern. Undervisningen baserades på läroboken och det användes skönlitteratur på gymnasiet. I Evas klass fanns det ett fåtal barn som hade utländska föräldrar, men de var inte många.

Kristinas historieundervisning har varit i stort sett likartad med Evas, både vad det gäller upplägget av lektionerna och innehållet. Även i Kristinas klass fanns det endast ett fåtal barn med utländskt ursprung.

Isabella & Valentina: Här har vi två flickor som befinner sig mitt i det svenska

utbildningssystemet, i sjätte respektive åttonde klass. Ingen av dem minns vad de läst i de olika årskurserna, men gemensamt för båda är att de minns stenåldern och vikingatiden. Isabella minns dock fler undervisningsområde och undervisningssätt än Valentina. Isabella påpekar att hon även läst om jordens ursprung, dinosaurierna, digerdöden och Gustav Vasa. Isabella berättar vidare att de har spelat pjäser, gjort figurer, tittat på film, läraren har berättat historier, de har läst i läroböcker, haft grupparbete och gjort studiebesök på

bl.a.Glimmingehus och Ales stenar. Valentina däremot har inte alls så starka minnen av historieundervisningen som Isabella, hon ställer sig rent av lite frågande till vad historia egentligen är, ”Handlar det om antiken”? När det gäller mångkulturaliteten i Isabellas och Valentinas klasser, så finns det endast två barn med utländskt ursprung i Isabellas klass, medan Valentina berättar att i hennes klass är det många barn som har föräldrar som kommer från andra länder.

Hur tycker du historieundervisningen förändrats genom tiderna, för- och nackdelar? Irene & Vera: Irene kan inte se någon förändring av historieundervisningen under sin egen skolgång, men när hennes barn gick i skolan upplevde hon det som historieundervisningen blev betydligt lättsammare och det var definitivt inte samma starka betoning på kungaföljden. Själv tyckte hon att historia var väldigt tråkigt då det i stort sett berörde Sveriges kungar. Vera tycker att hon har svårt att uttala sig om denna fråga då hennes egen skolundervisning varit så sparsam.

Eva & Kristina: Eva tycker att historieundervisningen förändrats radikalt, det görs mycket roligare och mer kreativa saker för barnen nu än vad det gjordes förr. Barnen får skapa mycket själva och de ges betydligt större möjligheter att sätta sig in i undervisningsområdena nu eftersom man arbetar ämnesintegrerat. Historia görs roligt för barnen, de får rita, åka på studiebesök, skriva sagor, se på film m.m. och framförallt så får de arbeta om den enskilda människan vilket gör att de kommer ihåg vad de gjort. ”Man kommer ihåg mer när det har med människor att göra”.

Kristina anser att under hennes skolgång förändrades inte historieundervisningen alls, men den måste ha förändrats nu med tanke på att så mycket hänt i vår värld som t.ex. Tysklands återförening, gulfkriget och Jugoslaviens splittring.

Isabella & Valentina: Isabella tycker inte att hennes historieundervisning har förändrats något. Hon tycker att överlag så är historia ett ganska roligt ämne, men när de arbetade med Gustav Vasa och digerdöden, tyckte hon det var väldigt roligt och oerhört spännande.

Valentina anser att historieundervisningen är betydligt mer avancerad nu, man går mer på djupet och får mer information, historieämnet är mycket mer komplext nu med tanke på olika människors historiekultur. Hon betonar också att man lägger en mycket större betydelse på folket och deras religion nu. Vera anser att man lär sig mer historia idag, än när hennes

mamma var barn och att det finns mycket duktigare lärare nu, som kan betydligt mer om olika saker.

Om det skett en förändring av historieundervisningen, vem anser du då att den är viktigast för, elever med utländsk- eller svensk härkomst?

Irene & Vera: Irene svarar väldigt kort på denna fråga. Hon tycker definitivt att

historieundervisningen har förändrats. Förändringen är lika viktig för alla elever oavsett om deras ursprung är svenskt eller utländskt. Skolans undervisning måste vara tillgänglig för alla elever.

Vera anser också att historieundervisningen förändrats, men hon tycker undervisningen var bättre förr, då fick man lära sig mer om hur folket verkligen hade det. Viktig kunskap att föra vidare till ungdomarna, så att de vet hur det var förr.

Eva & Kristina: Både Eva och Kristina tycker också att historieundervisningen förändrats, men det finns ingen grund för att denna förändring skulle rikta sig mer mot de barn som har utländsk härkomst. De antar att läroplanerna följs helt enkelt. De känner precis som Irene att det är lika viktigt för alla barn att undervisningen följer med samhällets utveckling. Upplever barnen historia som ett roligt ämne så tar de också den till sig och minns den senare. Kristina säger: ”Jag tror verkligen inte att man fokuserar på barn med utländsk härkomst, man följer

helt enkelt läroplanerna”.

Isabella & Valentina: Isabella svarar på denna fråga att hon har nog bara två barn i sin klass som har utländsk härkomst, men att det är lika viktigt för alla att undervisningen läggs upp på ett bra sätt.

Valentina tycker också att det är lika viktigt för alla att undervisningen är rolig. Hon tycker även att det inte är en historielärares plikt att ta upp de olika barnens hemlands historia, det är helt enkelt upp till varje individ att på egen hand ta reda på mer om detta, men kanske skulle hemspråksläraren kunna arbeta mer med barnen om detta Hon förväntar sig inte heller att läraren ska kunna hennes ”hemlands” historia. ”Det jag har lärt mig om mitt hemlands

historia har jag lärt mig av mina föräldrar”. Valentina gör ett tillägg på att det hade varit

”häftigt” om man hade fått göra ett eget arbete i historia, där man kunde forska om sitt hemland och sedan redovisa detta muntligt för klassen.

Tror du att eleverna får lära sig någon historia hemma, om ja- vad för historia?

Irene & Vera: Irene svarar att kanske vissa människor lär sina barn mer om historia, men det beror på barnet. Hon tror dock att flertalet inte pratar om historia hemma, de har så mycket annat att göra att de helt enkelt inte tar sig tid till det. Förr var nog sannolikheten större att man pratade om sådana här saker hemma, då hade man mer tid till att sitta ner och verkligen prata med sina barn. ”Nuförtiden bryr man sig inte om sådant som historia, man har för

mycket annat att göra”.

Vera svarar här att hon inte vet vad andra människor lär sina barn, men hon har lärt sina den Jugoslaviska historian. Hon tycker det är viktigt att hon för fram andra världskriget och Jugoslaviens roll i det. Människorna gick igenom mycket då, barn blev övergivna och folk dog, men de överlevde mot alla odds. Detta måste föras vidare så att det aldrig upprepas. Då vi lever i Sverige måste vi naturligtvis kunna den svenska historien, men det är viktigt att man för vidare sitt eget lands historia.

Eva & Kristina: Eva tror att huruvida barnen lär sig någon historia hemma, så beror det på både barnens och föräldrarnas intresse. Ser hon till sig själv så berättar hon om barnen undrar över något, men det är inget hon tar upp själv.

Kristina ansåg att det var något självklart att barnen fick historieundervisning i hemmet. Hon tyckte dock att hemmets historieundervisning inte stämde överens med vad skolan berättade, läroböckerna förenklade de verkliga händelserna och var inte det minsta källkritiska.

Isabella och Valentina: Isabella pratade inte om historia hemma. Hon berättade vad de gjort i skolan och mamma förhörde läxan, men mer än så var det inte. Isabella läser dock mycket skönlitteratur med historiska inslag, men hon ansåg inte att hon kunde lära sig något av detta. Hon visste inte om andra barn pratade om historia hemma.

Valentina diskuterade ibland historiska företeelser hemma, men det var ofta när hon hade läxa i ett visst ämne som hennes föräldrar berättade mer. Hennes farmor berättade däremot gärna historier om när hon var liten, hur livet var då. Hon poängterar också att den historia som hennes familj berättar om Jugoslavien är mycket bättre än den hennes lärare skulle kunna berätta om samma sak, eftersom familjen har sitt ursprung i landet så är de betydligt mer insatta än vad en svensk SO-lärare skulle kunna vara. Hon anser att hennes familj har mycket större trovärdighet när det gäller denna historia än vad den svenska skolan har.

Kan du se att du haft någon nytta av den historieundervisning, som du fått ta del av under din skoltid?

Irene & Vera: Här svarade Irene snabbt och kort: - NEJ. Jag har nog glömt det mesta, något sitter kanske kvar. Vad har jag för nytta i mitt dagliga liv av de svenska kungarna?

Vera däremot anser att man skulle kunna lära sig väldigt mycket från äldre tider, då vi tydligt kan se att historien har en tendens att upprepa sig. Hon tycker att man skulle ta upp den Jugoslaviska berättelsen om andra världskriget i den svenska skolan, den skulle ge en helt annan bild av många händelser i detta krig och utöver det anser hon att man ska påvisa att ett fattigt land som är dåligt förberett kan vinna ett krig om man bara står enade och kämpar tillsammans.

Eva & Kristina: Eva ser lite fundersam ut när denna fråga ställs och tänker efter en stund, men slutligen svarar hon: - Ja, visst har man nytta av den historia som man har lärt sig, om

inte annat så när man tittar på frågeprogram på tv. Det är också skönt att kunna svara på barnens frågor, man kommer ju ändå ihåg helheten, de stora händelserna. Allt finns

någonstans i bakhuvudet, för att plockas fram vid behov. Jag skulle aldrig ha velat vara utan historieundervisningen. Det är tack vare den man vet hur Sverige blivit som det är idag och man måste veta var man kommer ifrån.

Kristina anser också att hon har haft nytta av sin historieundervisning, den gör människan allmänbildad och vissa saker bör man veta även om det kanske inte är så roligt att lära sig. Isabella & Valentina: Isabella berättar att hon inte använder historia utanför skolan. Hon tänker inte på det, det är roligt att arbeta med just i skolan, men sen tänker hon inte mer på det.

Valentina instämmer i denna fråga helt med Isabella, men tillägger att är man väldigt religiös så har man säkert nytta av historia utanför skolan.