5.4.1 Pedagogernas syn på ett lekfullt lärande i sexårsverksamheten
Det lekfulla lärandet har sin grund i att den vuxne på ett medvetet sätt utvecklar barns kognitiva strukturer genom att vara delaktig i leken. Leken är då en utmärkt grund till lärande eftersom utveckling går från det omedvetna till det medvetna (Johansson, 2000). Detta sätt att arbeta anser både Karin och Anna vara en viktig del av sexårsverksamheten. Karin tycker att hennes viktigaste uppgift som pedagog är att göra skolgången lustfylld för barnen. Vi ser här ett tydligt samband med Knutsdotter Olofssons (2003) teori, där hon menar att leken är något som ger livet mening utöver det vardagliga. Anna betraktar det lekfulla lärandet som ett sätt att lära barnen utan att de märker det. Hon anser att det är viktigt att barnen har roligt och inte upplever lärandet som en stillasittande aktivitet.
5.4.2 Sexårsverksamheter som en bro mellan förskola och skola
Avsikten med införandet av förskoleklassen är enligt Skolverket (2001) att öka integrationen mellan förskola och skola. Förskoleklassen ska slussa barnen in i skolans värld och gynna deras lärande med hjälp av förskolepedagogik (Linderoth, 1998). Karin berättar att de i kommunen inte har någon förskoleklass, men att hon i sexårsverksamheten använder sig av förskolans metodik och påverkas av både förskolans och skolans läroplan i sitt arbete. Hon berättar även om hur kommunen har varit föregångare till integrationsarbetet, men att det inte blivit som det var tänkt. Arbetet har inte bidragit till något brobygge, då hon anser att klyftan mellan verksamheterna flyttats från en åldersgrupp till en annan. Anna ser förskoleklassen som en viktig skolförberedande verksamhet, då barnen får ett helt år på sig att integreras i skolans värld. I motsats till Karin ser Anna sexårsverksamheten som ett lyckat brobygge mellan förskolan och skolan. Personligen anser Anna att en metod till detta är att använda skolans läroplan, men förskollärarens yrkeskompetens.
5.4.3 Pedagogernas arbetsvillkor som påverkan på sexåringarnas lek och
lekfulla lärande
Johansson och Janckes granskning, Mellan förskola och skola (1995), av sexårsverksamheten visar hur förskollärarnas arbetsvillkor kan påverka deras arbetsdag. Arbetet i skolbarnomsorgen gör förskollärarnas arbetsdagar långa och intensiva. I kommunen där Karin arbetar har förskollärarna i sexårsverksamheten liknande arbetstidsavtal som lärarna. Eftersom de inte arbetar i skolbarnomsorgen finns det utrymme för planering och pappersarbete när barnen slutar skolan för dagen. Anna har däremot inte ett lärarlikt arbetstidsavtal. I denna kommun arbetar sexårsverksamhetens förskollärare i skolbarnomsorgen innan och efter skoldagen. Hon berättar i intervjun om en önskan av förändring, då brist på planeringstid leder till att de får arbeta med remisser och annat som ska skrivas när barngruppen leker fint. Anna anser även att förskollärarnas och lärarnas olika arbetsvillkor gör att samverkan mellan förskoleklass och skola inte fungerar fullt ut.
5.5 Barnintervju
För att få barnens syn på lek och lärande har vi gjort fyra barnintervjuer. Två av barnen, som vi i vårt arbete kallar Sofia och Johan, går i förskoleklass. De två barnen från ålderintegrerad klass har fått namnen Linnea och Anton.
Vi börjar våra intervjuer med att fråga barnen vad de tycker om att gå i förskoleklass/skolan. Johan berättar om hur kul det är och att det roligaste är att leka med kompisarna. Bygga pussel är också ”jätteroligt” (Barnintervju, Johan, 061204) tycker Johan. Ingenting är tråkigt tillägger han slutligen. Sofia tycker att det bästa är att de lär sig saker och även hon tycker att det är roligt att gå i förskoleklassen. Det finns en sak som hon inte tycker är roligt och det är när man ska sitta i ringen (samling) ”jättelänge” (Barnintervju, Sofia, 061204). Det är svårt att sitta still och vänta berättar hon. Det roligaste i förskoleklassen är när de ritar och målar sina Trulletroll och lyssnar på fin musik. Leka med kompisarna är också roligt och leka i grupp med fröken. Anton tycker även han att det är roligt att gå i skolan. Spela spel är bäst tycker han, men engelskan är tråkig. Då pratar man bara engelska och inte svenska och det är svårt. Skolan är bra berättar Linnea. Roligast är när man leker och när man spelar spel. Precis som Johan så tycker hon att ingenting i skolan är tråkigt.
När våra intervjufrågor berör när barnen lär sig något i förskolan/skolan och vad de lär sig för något så vet Anton inte riktigt vad han ska svara. Han kommer på att han lärt sig minus och plus, men när vi frågar vad det är så vet han inte riktigt. När vi frågar hur han lär sig så svarar han ”av pappa” (Barnintervju, Anton, 061124) och nämner inte pedagogerna i klassen. Linnea vet vad hon lär sig, ”det är matte och rita” (Barnintervju, Linnea, 061124). När hon lär sig vet hon inte riktigt men helt klart vet hon att hon lär sig när där är bokstäver. Johan lär sig av sig själv eller av storebror berättar han. Det han lärt sig är att räkna. ABC och skriva lite i en bok är vad Sofia tycker att hon kan, det kan hon för ”fröken har skrivit det på tavlan” (Barnintervju, Sofia, 061204).
Leken är vårt nästa samtalsämne. Här berättar Johan om hur han leker när de får göra vad de vill. Då leker han och kompisarna med bilarna i byggrummet. Han tycker att man kan lära sig saker när man leker, som när han bygger klockpusslet och lär sig klockan. Sofia leker mycket i förskoleklassen tycker hon. De leker inne, ute och med fröknarna berättar hon. Den fria
leken är roligast, då leker de mamma, pappa och barn. Hon tycker att man lär sig vara rädda om varandra i leken. Anton vet inte riktigt när han leker i skolan, men det är kurragömma de leker när de leker. Han tycker inte att man lär sig något särskilt i leken. Linnea är inte heller säker på när de leker i skolan. ”Fröknarna bestämmer ibland när vi ska göra lekar och när vi samlas och så” (Barnintervju, Linnea, 061124). Mamma, pappa och barn leker de också ibland berättar hon. Hon tycker inte att hon lär sig något i leken, kanske att ”rita fint och så” (Barnintervju, Linnea, 061124).