Analys av resultatet ur ett deltagardemokratiskt perspektiv

Vi avser här att utifrån lärarstudenternas utsagor, försöka visa på hur och varför, vi anser att värderationella utsagor korresponderar väl med centrala begrepp i den deliberativa demokrati- modellen. Vi är synnerligen väl medvetna om svårigheterna med att överföra stora teorier till en påvisbar verklighet, eller som i vårt fall, avsedda handlingar. Men vi anser det vara både möjligt och relevant, att visa på hur utsagor i barnrättsdilemman kan hjälpa oss att förstå demokratiskt önskvärda egenskaper hos lärare. Värderationella utsagor ligger tydligt i linje

med barnrättsperspektivet och den Deliberativa demokratimodellen, därmed inte sagt att ändamålsrationella utsagor skulle vara fel eller sämre. De kan mycket väl och i många fall korrelera väl med demokratiska värderingar. Jämförelsen bör därför ses som normerande snarare än normativ. Med fokus på de värderationella utsagorna kopplade till en deltagar- demokratisk begreppsapparat, ämnar vi nedan indirekt teckna konturerna av ett deltagar- demokratiskt ideal av lärarrollen.

De ändamålsrationella utsagorna uppfattar vi som att man inte ger den andre samma dignitet som den yrkesroll man utövar. Vi anser t.ex. i fallbeskrivningen simbassängen, att de brister i sina medborgerliga dygder när de inte fullt ut verkar för vårt gemensammas bästa. Dvs. de är inte är riktigt så solidariska som vi kan önska, när de indirekt utestänger barnet från delaktighet i den kulturella offentligheten. Barnet riskerar att hamna i en ojämlik situation i den sociala dimensionen av medborgarskap. I provsituationen pratar en lärarstudent om att provet och därmed betyget är till för elevernas skull och att stress kan lösas med prioriteringar. Vi tror inte sådana uttalanden är förankrade genom ett deliberativt samtal där tolerans och respekt för den konkrete andre givits. Inte heller kan vi spåra en strävan efter överenskommelse i uttalandet. Vi ser två utsagor i inlämningsuppgiften som tillsammans utgör både hot om extrauppgifter och om sämre betyg. Argument möter här inte argument, utan istället varningar om repressalier. Det råder inte något samförstånd, som givit den enes argument kraft och parterna är långt ifrån jämlika. Likadant uppfattar vi det i schemaändringen, där handlar beslutet om huruvida kursen skall gå på lärarnas arbetstid eller inte, men tre utsagor beaktar inte elevernas förändrade arbetsdag. Lärarstudenterna intar inte alls den andres perspektiv och beslutet kommer inte att prövas kritiskt av dem det angår.

De lärarstudenter vars utsagor vi tolkat som värderationella anser vi i den här analysen vara motsatsen till de ändamålsrationella utsagorna. Deras utsagor harmonierar väl med den deliberativa demokratin. I simbassängen agerar två lärarstudenter på ett sätt som vi tycker liknar den aktive medborgaren. De står för en potentiell förändring i simundervisningen och inte bara strävar efter sorts jämlikhet i utbildningen, utan också garanterar en sådan. Den enes utsaga vittnar om att denne anser att kommunikation med föräldrarna kan bidra till delaktighet och samförstånd och därmed en form av ”Verständigung”. I provsituationen vittnar fyra lärarstudenters utsagor om tillmötesgående, samförstånd och kommunikation. De bjuder in till samtal om olika lösningar på dilemmat. Vi förstår dem som om att de vill uppnå ett sätt som accepteras av så många som möjligt för att beslutet skall bli legitimt. En av dem är även inne

på att individanpassa provet enbart för dem som lärarstudenten saknar tillräcklig kunskap om. Vi uppfattar det som en solidaritetshandling och en medvetenhet om minoriteter. Flera utsagor i inlämningsuppgiften gör gällande att ansvar bör tränas i små doser och kan ta olika lång tid för olika elever. Ansvar för det egna handlandet är en grundbult i all demokrati och skolan har som uppgift att träna eleverna i ansvarstagande och därmed till Myndiga samhälls- medlemmar. Vi ser att dessa utsagor i förlängningen bidrar till ett självförverkligande och erkännande av den egna identiteten. Signifikativt för alla värderationella utsagor är att de ganska omedelbart ser och respekterar den andre. De vill också höra den andre och strävar genom kommunikation, efter någon form av samförstånd. De uppmuntrar även delaktighet på jämlika villkor.

I vår undersökning av 6 lärarstudenter och dess 24 utsagor har endast en givit värderationella utsagor på samtliga dilemman de fått uttala sig om. Denna lärarstudent som, anmärkningsvärt nog, självskattade sig i ett mittensegment, kan vi därmed etikettera som ideal, ur ett deltagardemokratiskt perspektiv. Frågan är då hur vi ska förstå komplexiteten i de övriga lärarstudenternas utsagor utifrån samma perspektiv. Vi har tidigare sagt att motiven till de båda typerna av utsagor i flera fall är dunkla och inte helt lätta att kategorisera. Men vi kan ändå med säkerhet säga att båda typerna av utsagor går att härleda till alla de lärarstudenter vi undersökt men i olika stor omfattning. Vilken typ av utsaga som ges beror på typen av det dilemma de ska agera i. Det är för oss omöjligt att uttala oss om vilka mekanismer som föranleder ett visst agerande i en viss situation. Men vi tror oss ändå förstå att lärarstudenters utbildning i många fall är underordnad egna normer och erfarenheter av liknande fall. De har agerat utifrån magkänsla, erfarenhet och utbildning, utan inbördes ordning. Ska vi utifrån de faktorerna beskriva lärarstudenterna ur ett deltagardemokratiskt perspektiv måste vi uppfinna en typ av deltagardemokratisk karaktär som ligger någonstans mellan idealet och avsaknaden av det. Vi har valt att kalla typen för Den ofärdige. Vi menar att det dels är genom en process man uppnår ett ideal, men det ligger också en färdighet eller förmåga i att verka efter en given demokratisk teori. Vi är efter vår undersökning övertygade om att alla lärarstudenter har en medvetenhet om, och en strävan efter, att handla utifrån de normer och ideal som präglat deras utbildning, men traditionens makt är stor och dessutom ofta dold. Därför kommer våra barn med största sannolikhet möta Den ofärdige läraren under deras grundskoleutbildning.