I det här kapitlet görs en analys utifrån centrala teoretiska perspektiv och begrepp. Empiriska resultat analyseras följaktligen utifrån begreppen konstruktivism, legitimitet och demokratisering genom externt tryck och civila samhället. Det följer även en separat avdelning för exemplet Ryssland.
8.1 Konstruktivism och implementering av internationella regimer
Utifrån det konstruktivistiska perspektivet spelar civila samhället en viktig roll i etableringen och förankringen av mänskliga rättigheter såsom. I idealfallet kan CSR-aktörer socialisera länders identitet i en medvetenhet om mänskliga rättigheter, vilket kan beskrivas genom konstruktivismens tilltro till andra aktörer än stater.Det kan tänkas vara så att multinationella företag är av stor betydelse framförallt i de länder som genomgår demokratiseringsprocesser. I dagsläget sker detta genom mjuk lag, men det finns faktorer som pekar på att de kan utvecklas mot hård lag och regulativa regler. Teorin om att företag både fungerar som reglerare och föremål för reglering kan i det här Global Governance-systemet tillsammans med andra aktörer få stöd. Om företags partnerskap med frivilligorganisationer kan ge en positiv effekt på samhället, kan det vara ett exempel på hur mänskliga rättigheter sprids genom kunskapsspridning och transnationellt erfarenhetsutbyte. Företags MR-utbildning till anställda är ett exempel. CSR-aktörer kan därför presumtivt ges en plats inom implementeringen av internationella regimer. Transnationella nätverk genomsyrar den nya politiska ordningen. Utvecklingen kan i vissa fall leda till ökad effektivitet och ökade chanser att förverkliga mänskliga rättigheter. Vad gäller den verkliga effektiviteten i implementeringen av mänskliga rättigheter är det dock ovisst att uttala sig om. Det finns många incitament och en stor input av krav från olika aktörer och formella normer för hur CSR kan bidra till implementeringen av mänskliga rättigheter, vilken faktisk output som finns är däremot mer osäkert att göra en rättvis bedömning. Multiaktörsystemet i form av multilaterala fora, ickestatliga organisationer och kommersiella resp. icke-kommersiella nätverk som samverkar för att regimen ska implementeras är till antalet och styrka ökande, vilket dock är en indikation på att implementering av MR-regimer ökar i effektivitet.
8.2 Legitimitet
Kan CSR-aktörerna som diskuterats i denna uppsats legitimeras en roll i samhället? Med utgångspunkt i Scharpfs Input/output-orienterade synsätt på legitimitet går det att ge transnationella CSR-aktörer viss output-orienterad legitimitet i samhället. Detta motiveras i de fall där de uppvisar samband med ett etiskt uppträdande och engagemang och där effekten av deras verksamhet bidrar till demokratisering och ökad respekt för mänskliga rättigheter och internationella normer, i synnerhet där lagstiftningen är svag i de länder där de verkar. Om ett förtroende för dessa icke-statliga aktörer kan skapas och om utfallet är utveckling, bör de tillägnas respekt och output-orienterad legitimitet. Om utvecklingen dessutom kan ske med ökad effektivitet och med bättre implementering än den egna statens och dess institutioner i demokratiseringslandet, finns ännu större anledning att göra detta. På samma sätt kan inslag i demokrati ”for the people” stärkas i de fall CSR-aktörer stärker mänskliga rättigheter. I de fall där CSR-fenomenet kan bidra till folkbildning, stärkt socialt kapital och tillit mellan medborgare, exempelvis genom att motarbeta korruption, är det befogat att tillägna det viss legitimitet. CSR-fenomenet kan därmed komplettera civilsamhällets uppgifter. Det finns en ambition hos CSR-aktörer att skapa förutsättningar för medborgarna att kunna påverka sin vardag. Att underlätta för våldsutsatta kvinnor till en mer dräglig livssituation är ett sätt.
När det gäller input-orienterad legitimitet är det dock riskabelt att multinationella företag äger politisk makt. Demokratiska värden såsom folkvalda representanter och skyldighet att spegla folkviljan är egenskaper som inte i dagsläget och överskådlig framtid kan tillägnas företag. Viss ljusning kan emellertid skådas när det gäller vissa principer. Diskussionen om multinationella företags bindande regler, extern social redovisning och (medias bevakning) kan öka graden av transparens, ansvar och ansvarsutkrävande.
Demokratisk beslutsfattning är ett kriterium för aktörer i civilsamhället som multinationella företag inte kan uppfylla. Enligt vissa teorier skall civila samhället inte ta över statens kompetensområden, vilken ståndpunkt kan vara intressant att ställa mot faktumet att transnationella aktörer får större spelrum och inflytande. CSR-företag kan i ovanstående resonemang tillgodose viss legitimitet, beroende på om hänsyn tas till input- eller outputorienterat synsätt. Blott försöket att analysera förhållandet mellan legitimitet och CSR kan ses som vitalt för fortsatt diskussion.
8.3 Demokratisering genom externt tryck och civila samhället
Det väsentliga ställningstagandet här är huruvida MR-frågor inom ramen för CSR-fenomenets kan erkännas en plats inom demokratiseringsforskning eller ej. Tecken visar på att multinationella företag som tillsammans med andra aktörer såsom organisationer tar MR-frågor på allvar, kan resultera i en positiv utveckling inom områden som är viktiga inom en demokratisering. Det rör sig i dessa fall om en ”kvasi-nivå” mellan, för det första, internationella faktorer i form av principer om internationella mänskliga rättigheter och externa aktörer som exporterar normer, och, för det andra, om civila samhällets roll för bättre demokratisering. Multinationella företag äger både rollen som en del av det lokala, regionala och nationella samhället i demokratiseringslandet, och rollen som en aktör som integreras med och påverkas av den internationella scenen.
Spridning av internationella normer sker via medveten påverkan och tryck på företag, då många ickestatliga och mellanstatliga organisationer uppmanar multinationella företag att uppträda etiskt. Upprätthållande och stärkande av mänskliga rättigheter sker utifrån företags CSR-perspektiv ofta genom omedveten påverkan, då företags verksamhet inte har som primärt mål att skapa social utveckling i samhället (det primära målet är ekonomisk vinst). Det är snarare effekten av deras arbete som bidrar till utveckling. CSR-företags påverkan på de sociala strukturerna i motarbetningen av diskriminering, är ett exempel. Konkreta CSR-program och aktiviteter utanför företagets primära verksamhet ger dock en indikation på att medveten påverkan även kan bli aktuellt att tillägna företagen. Empirin kan också visa på att företag och organisationer har förmåga att verka positivt inom implementeringen av internationella normer.
CSR-företag fyller sin uppgift inom demokratisering genom civila samhället tack vare deras samverkan med lokala rörelser och stöd till organisationers MR-projekt. Bottom-up utveckling och påverkan via citizenship är därför möjligt att koppla till multinationella företag inom CSR-fenomenet. Consent är den aktuella formen av demokratiseringstyp, då det rör sig om externa aktörer till en början, vilka sedan går upp i inrikesgrupper.
8.4 Exemplet Ryssland
I exemplet hur organisationers, närmare bestämt Amnesty Business Group´s tryck på multinationella företag i Ryssland, är det svårt att se några generella trender eller slutsatser. Ställt mot den människorättsliga situationen och huvudproblemen som finns i Ryssland, går det att delvis tillskriva internationell normspridning genom multinationella företag viss betydelse. Eventuellt kan CSR-ideologin komplettera den ryska förvaltningens ineffektivitet/ ovilja till utveckling. Problemområden och gamla strukturer av till exempel diskriminering och utpräglat kvinnovåld anser jag kunna motarbetas genom CSR och svenska företag i Ryssland. Företags ansvar diskuteras och det riktas en press mot dem från exempelvis Amnesty Business Group. Därmed blir det aktuellt att tala om internationella faktorer som kan påverka interna faktorer i ett land.
Uppgifter om systematiska brott mot mänskliga rättigheter som begås av ryska tjänstemän inom polisen ger en fingervisning om att det finns grova brister med demokratin i Ryssland. Många rättigheter negligeras i allvarlig grad. Om multinationella företag kan handla i mer människorättslig dager än statliga institutioner mot diskriminering och våld mot kvinnor finns en chans att tillägna dem legitimitet.
Utifrån de empiriska resultat som nåtts är det möjligt att uttala sig om CSR:s input och betydelse för det ryska samhället inom det människorättsliga området. Det verkar även finnas en positiv koppling mellan det globala civilsamhällets tryck på företag och stärkandet av mänskliga rättigheter. Demokratisering via en kvasinivå mellan Bottom- up och Top-down kan vara applicerbart på Ryssland. Det nationella civilsamhället är begränsat i Ryssland och externa aktörer tycks ha svårigheter att påverka landet på traditionellt sätt. Multinationella företag med CSR-styrning kan påverka uppifrån och ned då de uppmanas att följa folkrätten och globala regler, samtidigt som de integreras med och kan påverka det ryska samhället och sociala strukturer nedifrån och upp. Den inrikespolitiska arenan kopplas samman med den utrikespolitiska. Bidragen till konsolideringen av demokratin kan tolkas som goda och betydelsefulla.